Favorit i repris!

Nu är jag verkligen fantasilös, som tipsar om en bok, som redan har uppmärksammats här på bloggen, men eftersom den var SÅ bra.... Jag talar om "nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Lotta Olsson. Jag sträckläste den en kväll under semestern och kan varmt rekommendera den! Elin skrev om den redan i september förra året, men kanske är det fler än jag som är lite sega och inte har hunnit läsa den!

Litterärt café och litterär salong!

Nästa fredag, 7 september 12.00, håller vi höstens första litterära café i biblioteket! Under försommaren har vi köpt en egen scen och vi hoppas hinna klart med senaste ommöbleringen så att vi kan montera den. Hoppas att många har tid och lust att komma till biblioteket och lyssna på våra tankar om böcker och läsning och diskutera med oss! I cafét utanför biblioteket kan man köpa fika och ta med det in.
Den som inte har tålamod att vänta ända till fredag kan besöka Vasateatern i Stockholm på måndag kväll. Där har de Litterär Salong klockan 19.00 med Agneta Pleijel som kommer att prata om sin nya roman "Kungens komediant" - som förstås finns att låna på Håbo bibliotek!

Fakta och fiktion för små barn

Bilderböcker för små barn som är biblioteksklassade som fackböcker resp. skönlitteratur kan vara snarlika ibland. Bra exempel på detta är ”Var växer pepparn” av Brigitte Raab (fackbok) och ”Jag kan” av Lars Rudebjer (skönlitteratur).

I ”Var växer pepparn” presenteras ett djur på varje uppslag tillsammans med en fråga och ett heltokigt svar; t.ex. ”Varför har sniglarna sitt hus på ryggen? Därför att de gärna åker på campingsemester”. På följande uppslag finns ett barn som säger ”Nej” och sedan får man veta det rätta svaret. I boken ”Jag kan” möter man olika djur; t.ex. en bäver, med texten ”Bävern kan fälla ett träd med bara tänderna” och sedan en bild på ett litet barn som försöker göra detsamma och med texten ”Det kan inte jag”. På slutet får man veta vad barnet kan göra som inte djuren kan; t.ex. cykla och sparka fotboll. Det här är två enkla och roliga böcker med härliga bilder att prata och fantisera omkring.
Så vem har sagt att faktaböcker inte stimulerar fantasin?

Vill ni förresten veta varför sniglarna har sitt hus på ryggen? Jo, huset skyddar sniglarna från fienden och solen.

På spaning efter den Sanning som flytt

Det är ett fascinerade fenomen, det här med människans enorma behov efter Sanning! I gårdagens Kobra intervjuades den, i mina ögon, väldigt sympatiske författaren David Sedaris - aktuell med novellsamlingen "Naken"- där han berättade en del om hur läsare förhåller sig till hans texter. Han berättade bla om att läsare kan komma fram till hans syskon, som han beskriver i sina texter, och säga att dom känner till allt! Jag undrar hur det går till? Hur kan den litterära texten bli Sanning i läsarens ögon? Har vi ett sådant stort behov av Sanning, i dessa postmoderna tider...

Debatten om sanningen i litteraturen fortsätter i dagens DN där Lisbeth Larsson ser en ny genre födas - Strip-lit - med publiceringen av Daniel Sjölins roman "Världens sista roman" och Maja Lundgrens "Myggor och tigrar". Litteraturen tar nya vägar och kritiker tycks snåra in sig i allt fler begrepp för att söka beskriva verkligheten, kanske närmare sanningen... Men vad är egentligen det nya i debatten? Har inte författare skrivit romaner, självbiografier, fiktiva biografier och självbiografiska romaner allt sedan romanens begynnelse (vem skrev den första svenska romanen? Fredrika Bremer eller August Strindberg? därom tvistar de...) Jo, men tilltalet och läsningarna är i förändring, tror jag. Och nu blir det kanske allt svårare för läsaren att tolka texten, varför alla dessa begrepp också behövs för att förstå. Bara för att Daniel Sjölins karaktär heter Daniel Sjölin betyder inte det att karaktären är författaren Daniel Sjölin eller privatpersonen Daniel Sjölin.

Men detta med texter och dess sanningshalt har diskuterats länge länge. En av mina aha-upplevelser när det gäller självbiografisk text kontra fiktiv text var när jag läste Åsa Mobergs bok "Simone och jag" där hon så precist beskriver Simnone de Beauvoirs förhållande till texter - Simones fiktiva texter är mer nära "sanningen" (läs: den egna rösten) än de självbiografiska texterna. I de fiktiva texterna kunde Simone släppa loss hela känsloregistret. När allt kommer omkring så är jag inte intresserad av Sanningen, det som intresserar mig är vems röst som talar (i texten) och vem som inte talar.

Mitt boktips blir därför "Mandarinerna" av Simone de Beauvoir, om du vill lära känna Simones röst.

Bokkollo

Att åka på kollo tror ni kanske hör barndomen och sommaren till! Nä, nä - nu finns det möjlighet att åka på Bokkollo och bara läsa, läsa, läsa en hel helg!
En idé att ta efter, kanske?

Att berätta livet ...

... den konsten kan Hosseini Khaled. En av de allra bästa böcker jag någonsin läst är hans "Flyga drake". Jag kan tycka att det är lite vanskligt att uttala sig om de bästa böckerna. Mycket handlar om, tror jag, vilket humör jag är på när jag läser en viss bok och i vilken situation jag är i livet när jag läser osv... men när det gäller "Flyga drake" kan jag med säkerhet påstå att det är en av de bästa böckerna jag läst!

Nu kommer han ut med en ny bok - "Tusen strålande solar" - gissa om jag är spänd på "uppföljaren"... Nu är den hur som helst beställd för i mitt tycke är den redan en vill-ha-i-bokhyllan-bok. Men den finns såklart inom kort på ett bibliotek alldeles nära dig.

Magnus Utvik gav "Tusen strålande solar" högsta betyg i morgonsoffan i morse - kan förväntningarna bli mycket större nu, tro?

Spännande form

... har Katarina Kieris nya ungdomsbok Majas morsas kompis sambo som jag skrev om redan i februari. Ett antal sammanlänkade personers historier berättas i novellform i en liten, nästan magisk, bok. Det här är en novellsamling som lämpar sig lika väl för vuxna som för ungdomar, tycker jag. Man måste vara en erfaren läsare för att inte missa de små ledtrådar som ligger utlagda här och där. Ändå är den inte svårläst.

Det värsta som kan hända

... måste vara när en ung människa begår självmord. Detta ämne har Christina Wahldén valt för sin nyaste ungdomsroman För bra för att dö. Som alltid skriver Wahldén medryckande och enkelt. Huvupersonen Stella, en gymnasietjej som är svårt mobbad i skolan, är lätt att känna för och ta till sig. Stella får kontakt en en kille på nätet som bestämt sig för att dö. Tillsammans bildar de en självmordspakt och ger sig ut i natten för att avsluta sina liv.

Ja, det låter fruktnsvärt och det är det också. Men som så ofta i ungdomsböcker lämnas inte läsaren i ett svart hål, utan berättelsen får en hoppfull avslutning.

Jag tyckte mycket om den här boken, men kanske gör just ungdomsboksprägeln att Stellas och Joels problem blir lite schematiskt behandlade, liksom den ångest som gör att de ger sig av för att begå självmord. Men jag tror ändå att detta kan bli en bok som framförallt många tjejer kommer att läsa och tycka om.

Fågelbovägen 32

Man kan undra vad det egentligen är som gör att man redan från början blir helt uppslukad av vissa böcker och sedan stannar där, med tillfälliga avbrott för det egna livet, ändå tills boken är färdigläst, medan andra lämnar en ganska likgiltig. Beror det på att de är bättre skrivna, eller har det mera att göra med egna erfarenheter, vad man rent personligt kan relatera till? Säkert kan båda dessa orsaker spela in, men det är inte heller helt säkert.

"Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors var en sådan bok för mig. Ändå kan jag inte säga att jag känner igen mig i karaktärerna i boken. Men jag fascinerades av huvudpersonen Karin, en läkare som brinner för att hjälpa utsatta människor. Vid sidan av sitt vanliga arbete på sjukhuset arbetar hon kvällstid på en klinik för illegala flyktingar. I arbetet möter hon människor som har det mycket svårt, bl.a. en ung kvinna från Moldavien som arbetar i en familj där hon behandlas väldigt illa. Innan hon har tänkt efter har hon erbjudit kvinnan att vila ut i hennes hem och lovat henne att hon sedan ska få arbete i familjen. Men hur går detta ihop med hennes övertygelse om att det är omoraliskt med svart arbetskraft i hemmet? Vad ska hennes vänner säga? Medan hon försöker passa ihop verkligheten med sin bild av hur det borde vara trasslar hon in sig mer och mer. Hon som behöver känna sig god och hjälpande visar helt andra, mörkare sidor när den som hon vill hjälpa inte vill bli hjälpt. Sara Kadefors fick Augustpriset 2001 för ungdomsboken Sandor slash Ida. Det här är hennes första vuxen-roman och jag hoppas det blir fler.

Som vi älskade varandra

På en av våra litterära luncher i vintras så talade Jenny så intressant om Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud, en av alla författare jag inte läst något av. Men nu har det blivit ändring på det! I söndags mer eller mindre sträckläste jag hans senaste Som vi älskade varandra, en vemodig och sorglig berättelse med starkt självbiografiska (?) drag. Det är berättelsen om ett kompisgäng på fem personer som hållt kontakten i över tjugofem år. Fram och tillbaka har vänskapen böljat i livets olika skeenden, men "nu" är det oåterkalleligen slut? Det är väldigt vemodigt beskrivet, men också, stundtals, väldigt roligt - om ni sett filmen "Vi som älskade varandra så mycket" så känner ni igen stämningen.

Jag gillar den här boken.

Fisk och kultur

Eftersom det varit ett ganska stort intresse på vårt bibliotek för boken Fisk och kultur var jag full av förväntningar, när jag satte igång att läsa den. Jag hade egenligen ingen aning om vad boken skulle handla om och vem författaren är, så jag blev ytterligare förväntansfull, när jag upptäckte att författaren Sjón varit medlem i gruppen Sugarcubes (där Björk var sångerska). Nu när jag läst den är jag lite förbryllad - jag uppfattade boken som en skröna, men anar att jag kanske inte fattat hälften (det finns ett klargörande efterord, som nog varit bra att läsa först) och jag har dröjt lite med att skriva här i Barbabloggen, för man vill ju gärna framstå som smart...
Nu har jag läst recensionerna i DN och SvD och tycker att jag kanske ändå uppfattade det viktigaste! Man kan väl nöja sig med en läsning som var underhållande och välskriven - ni andra kanske kan bidra med undertexterna?!

Kropp och själ

Att läsa böcker samt att söka och bearbeta information är bra, det kan man göra på sitt närmaste bibliotek. Att måna om den fysiska hälsan är också viktigt, något som denna sommar resulterat i upprop för mer idrott på skolschemat. Annars kan man ju göra som biblioteket i Liverpool...



Nu väntar jag på framsynta, svenska initiativ. En trappmaskin vid tidskrifterna? Ett par hantlar för att tona överarmarna när man går där bland hyllorna åtminstone..?