I boken ”Uffe varulv” av Paul van Loon får vi lära känna Uffe som natten då han fyller sju år är med om något märkligt. Det är fullmåne och plötsligt upptäckter han att hans händer är täckta med hår och att han fått långa vassa klor. Han har förvandlats till varulv. Uffe bor i en fosterfamilj eftersom hans egna föräldrar försvunnit när han var tre år. I familjen finns också Timmy, fosterföräldrarnas son, som blir invigd i hemligheten. Det visar sig att Uffe förvandlas till varulv tre nätter i månaden, vid fullmåne och natten före och efter.
Uffe vill inte alls vara varulv, men måste hitta ett sätt att förhålla sig till det faktum att han ändå är det. Han får t.ex.lära sig att stå emot driften stjäla hönor för att stilla sin varulvshunger.
Det händer spännande saker i boken. Vi får möta den elaka fru Krita som försöker ordna så att han blir bortrövad av M.S.D.M (mottagningscentret för sällsamma djur och människor) och en mobbande pojke i skolan. Men den underliggande meningen i boken är ändå utanförskapet, att vilja vara som andra men känna sig annorlunda. Av en mystisk man får han veta att ”ingen är någonsin den enda i sitt slag”. Han oroar sig för vad fosterföräldrarna ska säga om de får veta, men det visar sig att det finns en mening med att han hamnat just i den familjen. Pappan i fosterfamiljen är nämligen en udda person som gillar att klä ut sig. När vi först möter honom har han papiljotter i håret. Andra gånger har han lång kjol, badbyxor eller tehuva på huvudet. En familj som har tolerans för det annorlunda, alltså.
Jag har inte testat boken på barn men kan tänka mig att de upplever den som spännande. Kanske är Uffes situation något de också kan känna igen sig i, att känna sig utanför men ha en önskan att höra till. När jag läser om Uffe tycker jag att det är nära till hands att dra en parallell till hur det kan vara att drabbas av en sjukdom eller ett handikapp som man inte har något annat val än att acceptera och leva med. Författaren Paul van Loon är enligt bokens baksidestext en av Hollands populäraste barnboksförfattare. Han tar upp ett allvarligt ämne men har ändå en humoristisk ton i sitt sätt att skriva.