Poesins makt...

... den existerar verkligen! I gårdagens Babel berättade Daniel Sjölin om att de intagna på Guantanamo skriver poesi, något som inte så många intresserade sig för till en början. Men nu börjar vissa amerikanska (säkerhets)grupper misstänka att orden faktiskt kan betyda något. Är poesi kanske en riskfaktor i det Amerikanska samhället? Poesin är kanske ett starkare vapen än de tror? Är det inte fantastiskt, trots allt - att orden har makten att påverka och beröra! Jag blev hoppfull när jag såg inslaget.

Då känns de litterära fejderna i Sverige ganska pyttiga och löjeväckande, samtidigt som jag kan småle lite när Leif GW Persson visar sin klumpiga bufflighet gentemot kvinnliga deckarförfattare och Linda Skugges påhopp på ja, den som står i hennes väg. Det jag inte kan småle åt är dock hånet mot Björn Ranelid och det kändes som om Babels pogram igår var en upprättelse för Ranelid. Jag tycker han är ganska oförarglig, (jag har dock inte läst Maja Lundgrens erfarenheter av denne författare.) Nu kommer han ut med ny bok som jag är nyfiken på, "Öppet brev till George W Bush". Läs DNs recension här! I Svenska Dagbladet är man besviken och Maria Küchen är lite ambivalent till texten men "uppskattar en författare som står upp för medmänsklighet".

Text som musik

Poeten och proletärförfattaren Dan Anderssons (1888-1920) texter kan avnjutas av den skönsjungande Sofia Karlsson. Hennes röst är som porlande vatten med ett gåtfullt vemod som stämmer väl överrens med Dan Anderssons poesi. Texten får en röst och en melodi som är förtrollande vacker.

Poesi och musik står varandra nära - i Sofia Karlssons visor smälter de samman. Poesi blir musik och musik blir poesi. Musik och text är en spännande kombination som ofta förstärker varandra - läs också tidigare inlägg Musik som text.

Min favorit på skivan "Svarta ballader" är den sorgliga "Omkring tiggarn från Luossa".
Lyssna och njut!

Lyrik och skräck

Jag vill lämna ett par boktips. Först har vi Solja Krapus nya diktsamling som jag lyssnade på häromdagen i bilen på vägen hem. Med boken kommer nämligen en cd-skiva. Vad kunde vara mer passande, då författaren är flerfaldig SM-vinnare i Poetry Slam? Det började så oskyldigt med diskbänken är en vardagsnära diktsamling som jag har lätt att ta till mig, och som helst ska HÖRAS. Tycker jag.

John Ajvide Lindqvists nya novellsamling Pappersväggar läste jag ut för några dagar sedan. Han är väl Sveriges enda skräckförfattare? Jag tycker att det är i skildringarna av den subtila och krypande aningen om att något är väldigt fel, som han är som bäst. Inte kanske när det frossas i äckeldetaljer. Några av novellerna blev mina favoriter. Den om kvinnan(?) som arbetar i tullen och den som är en fortsättning på romanen Hanteringen av odöda. Ny väntar vi bara på nästa roman!