Suveränt om surhet

Helena von Zweigbergks bok Ur vulkanens mun är verkligen en suverän studie av surhet! Boken handlar om ett par med två barn i 6-10-årsåldern, som åker på en veckas semster, trots att de inte har råd. De tänker att förhållandet behöver den här semestern, men istället blir förstås alla deras problem accentuerade. Den är så plågsam att jag inte klarade av att läsa ut den - redan dag två på deras semester hade jag fått nog, sen läste jag slutet och såg till min lättnad, att även om allt gått åt skogen, så ser de ljuset...

Feel good?

Jag har precis läst Berlinerpopplarna av Anna Ragde och tyckte mycket om den - precis som Eva gjorde och som hon skrivit om här! Det är bara en sak jag funderar över, nämligen uttrycket "feel good"! Berlinerpopplarna lanseras av förlaget som en feel good-roman, men hela historien är ju egentligen väldigt eländig! En kompis föreslog att "feel good" är ett annat uttryck för "lyckligt slut"? Själv kan jag tänka mig boken som film och att man antagligen kommer att uppleva slutet av boken, när de sitter runt det rätt oväntade julbordet, som charmigt - trots förtryck, hemligheter, nedgångna hus, dold nazism och känslomässiga svek till höger och vänster. Feel good = här sitter vi med alla våra tillkortakommanden och 60 år av lögner och svek och är så charmiga så charmiga och är tillsammans, trots allt? "Imorgon är en annan dag"!

Hon släpper dig aldrig av Kate Cann

Engelska Kate Cann är en av de riktigt stora ungdomsboksförfattarna. Jag har träffat många ungdomar som fullkomligt slukat böckerna Dyk i, Djupt vatten och Över ytan, tre riktiga bladvändare som skildrar kärlekshistorien mellan Art och Colette.

Hennes senaste bok Hon släpper dig aldrig handlar om Amber som har vuxit upp med sin mamma och sin syster Poppy. Poppy har psykiska problem och Amber har alltid tvingats stå tillbaka då all tid och uppmärksamhet har riktats mot systern. Amber bestämmer sig för att bryta sig loss från familjen, trots kraftiga protester från både mamman och systern och åker till Cornwall där hon flyttar in i ett hus tillsammans med några studenter. Till mamman säger hon att det handlar om en kort semester, men Amber har tänkt sig att stanna borta betydligt längre än så. Hon skaffar sig ett arbete på en restaurang och trivs bra i gemenskapen i huset.

Men det är något mystiskt med det gamla huset. Amber börjar höra underliga ljud från vinden på nätterna och känner märkliga dofter, men eftersom hon trivs så bra med sina nya vänner försöker hon att ignorera känslan av obehag. Fast när Amber blir sjuk och mamman och Poppy kommer för att ta hand om henne förvandlas Ambers liv till en mardröm.

Jag var inte riktigt beredd på de övernaturliga inslagen, då det skiljer sig mycket från Canns tidigare böcker, men det här är verkligen en läsvärd bok. En blandning av spänning, vänskap och romantik och framförallt tar den upp det svåra i att bli fri från en destruktiv relation.

Läs mer om författaren och hennes böcker på http://www.katecann.com/

Innan jag dör av Jenny Downham

Bibliotekets Unga Vuxna-avdelning har precis fyllts på med den mycket starka debutromanen Innan jag dör av den engelska författaren Jenny Downham.

Tessa är 16 år och svårt sjuk i leukemi och har bara några månader kvar att leva. Hon bor tillsammans med sin pappa och sin lillebror. Mamman finns någonstans i bakgrunden. Tessa bestämmer sig för att verkligen ta vara på livet den sista tiden och gör upp en lista på 10 saker hon vill göra innan hon dör t ex prova droger, snatta och ha sex (helst av kärlek).

Boken tar upp ett svårt ämne, men blir befriande nog aldrig sentimental och klichéartad som t ex Paulo Coelhos ungdomsbok Veronika bestämmer sig för att dö med ett liknande tema. Det är både roligt och sorgligt att följa Tessa under henne sista månader. Jag tycker också att hennes relationer till den omtänksamma, på gränsen till överbeskyddande pappan, den kloka lillebrodern och den smått galna kompisen Zoey skildras väldigt fint.
En gripande bok, inte bara för ungdomar!

Undantaget

Under nyårshelgen har jag läst Christian Jungersens bok Undantaget. Den kom ut på svenska 2006 och det är säkert så, att de flesta som läser Barbabloggen redan läst denna bok? Men har ni inte gjort det, så rekommenderar jag er att läsa den!
Kristina Nordell på Norrköpings bibliotek beskriver i en video vad boken handlar om och precis som Kristina säger i slutet av videon så tänker jag: "framförallt är det en roman om ondska, varför den uppstår och hur den yttrar sig. Den väcker åtskilliga frågor, framförallt frågan: "Vad har jag gjort -- eller inte gjort?"

Långsam läsning...

... behövdes för att läsa "Tusen strålande solar" som jag hade stora förväntningar på. Att läsa långsamt betyder inte seg och uttråkande text för mig, jag läser långsamt när texter är fyllda med trauma - så jag behöver pausa i texten för att ta mig vidare - eller när texter utmanar mig med experimentella finurligheter - så att jag vill läsa finurligheterna om och om igen.

"Tusen strålande solar" är en berättelse som saknar språkexperiment, den är fylld med liv. Den är som en förlängning av Khaled Hosseinis första roman "Flyga drake". Kritiker menade att kvinnans perspektiv saknades i "Flyga drake". Nu i "Tusen strålande solar" berättar Hosseini om två kvinnors liv. Scenen är densamme som i första romanen, Afghanistan och berättelsen rör sig i samma kronologiska tidsperspektiv som tidigare. Att ge kvinnorna en röst ger en ny berättelse med tvångsgifte, misshandel och förtryck, men också livslång kärlek och en vänskap som räddar liv.

Mina förväntningar infrias, men jag vill ändå främst tipsa om "Flyga drake" för er som inte läst den ännu. I "Flyga drake" finns ett driv, både språkligt och strukturellt - nästan varje kapitel är uppbyggd med en början, mitt och slut - vilket gör att berättelsen får en lysande dynamik.

För er som läst "Flyga drake" kan jag bara säga att jag inte blev besviken på "Tusen strålande solar". Förrutom kvinnornas starka röster är romanen en hyllning till Afghanistan. Landet och främst staden Kabul hyllas med avskedsraderna:

Ingen kan räkna alla månar som skimrar på hennes tak

Eller de tusen strålande solar som gömmer sig bakom hennes murar

Favorit i repris!

Nu är jag verkligen fantasilös, som tipsar om en bok, som redan har uppmärksammats här på bloggen, men eftersom den var SÅ bra.... Jag talar om "nu vill jag sjunga dig milda sånger" av Lotta Olsson. Jag sträckläste den en kväll under semestern och kan varmt rekommendera den! Elin skrev om den redan i september förra året, men kanske är det fler än jag som är lite sega och inte har hunnit läsa den!

Att berätta livet ...

... den konsten kan Hosseini Khaled. En av de allra bästa böcker jag någonsin läst är hans "Flyga drake". Jag kan tycka att det är lite vanskligt att uttala sig om de bästa böckerna. Mycket handlar om, tror jag, vilket humör jag är på när jag läser en viss bok och i vilken situation jag är i livet när jag läser osv... men när det gäller "Flyga drake" kan jag med säkerhet påstå att det är en av de bästa böckerna jag läst!

Nu kommer han ut med en ny bok - "Tusen strålande solar" - gissa om jag är spänd på "uppföljaren"... Nu är den hur som helst beställd för i mitt tycke är den redan en vill-ha-i-bokhyllan-bok. Men den finns såklart inom kort på ett bibliotek alldeles nära dig.

Magnus Utvik gav "Tusen strålande solar" högsta betyg i morgonsoffan i morse - kan förväntningarna bli mycket större nu, tro?

Det värsta som kan hända

... måste vara när en ung människa begår självmord. Detta ämne har Christina Wahldén valt för sin nyaste ungdomsroman För bra för att dö. Som alltid skriver Wahldén medryckande och enkelt. Huvupersonen Stella, en gymnasietjej som är svårt mobbad i skolan, är lätt att känna för och ta till sig. Stella får kontakt en en kille på nätet som bestämt sig för att dö. Tillsammans bildar de en självmordspakt och ger sig ut i natten för att avsluta sina liv.

Ja, det låter fruktnsvärt och det är det också. Men som så ofta i ungdomsböcker lämnas inte läsaren i ett svart hål, utan berättelsen får en hoppfull avslutning.

Jag tyckte mycket om den här boken, men kanske gör just ungdomsboksprägeln att Stellas och Joels problem blir lite schematiskt behandlade, liksom den ångest som gör att de ger sig av för att begå självmord. Men jag tror ändå att detta kan bli en bok som framförallt många tjejer kommer att läsa och tycka om.

Som vi älskade varandra

På en av våra litterära luncher i vintras så talade Jenny så intressant om Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud, en av alla författare jag inte läst något av. Men nu har det blivit ändring på det! I söndags mer eller mindre sträckläste jag hans senaste Som vi älskade varandra, en vemodig och sorglig berättelse med starkt självbiografiska (?) drag. Det är berättelsen om ett kompisgäng på fem personer som hållt kontakten i över tjugofem år. Fram och tillbaka har vänskapen böljat i livets olika skeenden, men "nu" är det oåterkalleligen slut? Det är väldigt vemodigt beskrivet, men också, stundtals, väldigt roligt - om ni sett filmen "Vi som älskade varandra så mycket" så känner ni igen stämningen.

Jag gillar den här boken.