Är det någon där?

När den senaste Marian Keyes-boken, Är det någon där?, faktiskt stod inne på vår Snabblåns-hylla när jag skulle gå på semster, så ryckte jag med den också. I över tio år har jag lyssnat på hyllningskören av hennes böcker och inte känt mig det minsta frestad att läsa.

- Är hon bra? frågade jag en kollega.

- Jag har läst en och den var skittråkig. Alla säger ju att hon är så rolig?!

Väldigt skeptisk började jag alltså min läsning. Efter ett tag kom jag på mig själv med att ligga och skrocka (hon uttrycker sig väldigt roligt) och i mitten av boken började jag gråta... Och nu när jag läst ut boken om Anna Walsh måste jag medge att jag är väldigt sugen på att läsa de andra om systrarna Walsh. Jag är inte ensam, tydligen, för på M.K:s hemsida finns detta citat att hämta: Keyes fans will embrace this as her best yet, and first-time Keyes readers want to read everything she’s written. ––Carol Haggas [Booklist]

Fångad i fulkulturen

Det är nästan utan att skämmas som jag vill avslöja mina laster just nu:

Brunstkalendern av Emma Hamberg hittade jag i Stockholm stadsbiblioteks personallånehylla. Efter att ha småpratat med några kollegor om Emma Hamberg, tog jag hem boken för att göra lite noggrannare research om den, d v s läsa den. Och nu är jag fast! Trots min inledande skepticism - jag har hört en hel del negativt om Mossvikenfruar - så tycker jag att den här romanen är riktigt bra. Kanske inte det mest djuplodande jag läst, men ganska ofta kan man klara sig utan djupsinnighet också.

Min andra last just nu - och nu blir jag kanske liite mer generad - är Idol-Ola med Natalie. Det är som om Toto skulle ha gift sig med Take That. I like it! Har alltid haft en pojkbandsfäbless och den infrias med råge av Ola med 80-talssound. Skönt!

Drömstället

Jag har läst min första chic lit. Sen jag insett att det är en egen genre har jag också förstått att jag inte läst någon bok som kan kvala in där (tror jag). Det verkar som om min läsutveckling stannat vid FLN-läsning (Flärd Lidelse Njutning som en viss typ av litteratur klassades som på 80-talet.) Det blev Drömstället av Melissa Banks som jag satte tänderna i. I varierande långa kapitel får vi följa Sophie Applebaum under 25 år. I första kapitlet är hon 12 år. Precis som genren föreskriver är den dråpligt och roligt skriven, men jag blir ändå lite deppig av att läsa den. Bland allt det träffsäkert beskrivna så känns det tillslut så ensamt?

Variation piggar upp

Nu läser jag både Nobelpristagare (årets) och chick lit samtidigt. Jag tycker jag behöver variationen mellan underhållning och djupsinne.

Sophie Kinsellas The Undomestic Goddess köpte jag inför en tågresa häromdagen och jag fastnade i den direkt, på ett nästan plågsamt sätt. Boken skildrar bland annat scener där boken huvudperson åstadkommer total katastrof i köket. Jag lider vekligen av att läsa om hennes bekymmer. Ändå fortsätter jag!

Vad är era svagheter i litteraturen? Vad skäms ni för att läsa? Eller är stolta över, kanske?

Historiskt / flärdfullt

Jag vill tipsa om två ganska olika böcker som jag nyligen har läst. Den ena är Agneta Pleijels nya roman Drottningens chirurg, som utspelar sig i begynnelsen av den gustavianska eran i Stockholm. Kirurgin är fortfarade till stor del ett hantverk, att jämställa med barberarens. Medicinen och kirurgin har långt kvar innan de kan räknas höra till samma vetenskap.

I denna brytningstid verkar kirurgen Schützer, som grubblar över och utforskar kvinnokroppens många hemligheter. Det bästa med romanen är att man rycks med i Schützers nyfikenhet och man känner verkligen pionjärandan. Här tas nya kliv på vetenskapens stigar.

En helt annan berättelse är den om Londontjejen Becky, vars öde man kan följa i En shopaholics bekännelser. Becky har det egentligen ganska bra. Det är bara det att hennes stora passion, att shoppa, håller på att leda till stor katastrof. Det är inte mycket man inte kan förtränga under en bra shoppingrunda. Vilket är bra, eftersom Becky vantrivs så på jobbet. Men synd, eftersom Becky lever över sina tillgångar. Mysig chick lit!