Läskig framtid i Hungerspelen

Tänk så här: Det är framtid och det har varit krig. En stad styr över tolv olika distrikt. I staden lever människorna gott och det finns all tänkbar teknologi. I distrikten får människorna arbeta hårt för att överleva. Varje år ordnas ett hungerspel där två deltagare från varje distrikt väljs ut genom ett lotteri. Hungerspelen är både underhållning och en påminnelse för distrikten att inte göra uppror. Deltagarna är mellan 12- 18 år och spelet går ut på att deltagarna ska döda varandra tills bara en vinnare återstår. Detta är årets händelse och direktsänds i tv. Låter detta hemskt? Det är det.

Katniss lever i koldistriktet där hon får kämpa varje dag för att överleva. Tillsammans med sin vän Gale tjuvjagar hon i skogen för att få ihop till mat. När hennes älskade lillasyster som bara är tolv blir utlottad till att vara med i spelet anmäler sig Katniss som frivillig och tar hennes plats. Tillsammans med en pojke, Peeta från hennes distrikt får hon åka till staden och förbereda sig för spelet, de stylas och måste skaffa sponsorer som stödjer dem i spelet. Snart nog så börjar det. Hur ska Katniss klara sig i spelet mot deltagarna från en del mer välmående distrikt där deltagarna faktiskt tränas för att vara med i hungerspelen?

Hungerspelen är som en film eller en tv-serie och man måste hela tiden läsa mer. Den är verkligen spännande på det där - jag måste veta vad som händer nu - sättet. Hemsk, våldsam och sorglig är den såklart också och väldigt samhällskritisk. Boken är som en blandning mellan Expedition Robinson och Flugornas herre. Jag gillar författarens karaktärer som tillåts vara komplicerade, ingen människa i boken är t.ex. helt god eller helt ond.

Både Stephenie Meyer och Stephen King har hyllat Hungerspelen som skrivits av Suzanne Collins och jag kan bara stämma in i hyllningskören, läs, läs, läs eller stoppa genast boken i händerna på en ungdom som vill ha en spännande bok att läsa.

Årets bästa bok! (hittills i alla fall...)

Min bästa bok hittills i år läste jag ut för någon vecka sedan men jag önskar nästan att jag hade det ogjort. Den tog slut alldeles för fort! Boken heter Vägen och är skriven av amerikanen Cormac McCarthy. Vägen är en kort men intensiv roman.

I en framtida värld har människorna nästan utplånats och ondskan regerar bland de människor som lever kvar. Landskapet är ödsligt, ingenting växer, träden är förtorkade och marken är eldhärjad. Det är kallt och aska förmörkar himlen. I denna miljö får vi möta en far och son som är på vandring. De är på väg till kusten och följer de sönderbrända ödsliga amerikanska motorvägarna, med sig har de en kundvagn med allt de äger. Varför de är på väg till kusten och vart som finns där vet vi inte. Vi får följa med på deras resa som visar hur pappan kämpar för att behålla sin mänsklighet och försöker skydda sin son i denna ogästvänliga och ondsinta värld.

Boken är så oerhört bra! Den har ett språk som passar perfekt till stämningen i boken, avskalat och kalt precis som miljöerna i romanen. Boken är dyster, sorgsen och hemsk men samtidigt vacker, pappan och sonens relation skildras med en otrolig finstämdhet och värme. Jag drogs direkt in i denna mystiska och dystra framtidsvärld. Läs, läs, läs är allt jag har att säga!

Skrämmande framtid

Jag har precis läst en riktigt spännande ny ungdomsbok; ”Ful” av Scott Westerfeld. Det är en framtidsskildring om ett samhälle där alla vid sexton års ålder opereras till att bli snygga.
Innan dess är de indoktrinerade till att tycka att de är fula och de får i skolan lära sig att utseendet är mycket viktigt för att må bra och lyckas. När de väl blivit opererade får de flytta till ”Snyggingstan” där ett ständigt festande pågår.

Tally heter huvudpersonen i boken. Hon ska snart fylla sexton och väntar på sin operation. Då lär hon känna en jämnårig flicka, Shay, som bestämt sig för att rymma. Det finns nämligen ett helt kollektiv som lever på en hemlig plats för att undgå operationen. Shay försöker övertala Tally att också rymma, men Tally tvekar och bestämmer sig till sist för att stanna kvar och genomgå operationen. De ledande i samhället har dock fått reda på hennes kontakt med Shay och tvingar henne att först bege sig som spion till kollektivet.

Det här är en välskriven bok, tycker jag, och den har många bottnar. Framtidsskildringen är skrämmande men det positiva är att människorna revolterar, till skillnad från några andra böcker om framtida samhällen som jag läst. Jag tänker på boken ”Enhet” av Ninni Holmqvist och ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro där det finns en hopplöshet eftersom människorna verkar ha förlikat sig med sitt öde.

På bokens baksida läser jag att detta är första delen i en serie. Jag har definitivt fastnat, jag måste läsa nästa bok också!