Tillbaka till Iran

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien En svensk berättelse på Kunskapskanalen. Antonio de la Cruz intervjuar svenska författare som många gånger har sitt ursprung i andra länder. I programmet intervjuades Azar Mahloujian som för 20 år sedan lämnade Iran och som sedan dess levt i exil. Efter 19 år vågade hon sig tillbaka för ett besök i Iran och efter tre besök så skrev hon boken. Det är en lättläst och gripande berättelse som lämnar mig med många tankar. Framförallt frågan kring hur man kan agera, protestera mot regimer i andra länder som en "vanlig" människa? Azar Mahloujian ger exemplet att utesluta vissa författare vid uppläsningar eller bokmässor här i Sverige för att de "stöder regimen". Men när hon besöker Iran är ofta dessa författare djupt älskade av folket och de förstår inte alls vår "bojkott". De är författare - inte regimen.

Broderier

Jag läste Marjane Satrapis nyöversatta serieroman Broderier för ett tag sedan. Vill du ha dig ett gott skratt, så kan jag verkligen rekommendera den!

Boken får en att undra om kvinnor världen över verkligen alltid är såhär frispråkiga så fort männen lämnar rummet. Kanske är tjejsnacket ett sätt att raljera över och skratta åt makten. D v s ett sätt att stå ut med att inte få bestämma vem man ska gifta sig med, att behöva vara oskuld fram till bröllopsnatten och annat som stänger in flickor och kvinnor inom begränsande ramar. Så är det ju i många länder.

En reflektion jag gjorde i våras när jag hade litteraturdiskussioner med ungdomarna på min arbetsplats (gymnasieskola), var hur könsbundet eleverna väljer bok. Jag hade till exempel en grupp som valt att läsa Ondskan av Jan Guillou. Bara killar. Sedan en grupp som läst boken Eskort av Christina Wahldén, om en gymnasieflicka som erbjuder bilder och tjänster via nätet. Bara flickor. Så är det ofta.

Hur skulle jag ha kunnat påverka eleverna att bli lite bredare i sitt val av böcker, det funderar jag över. De hade fyra böcker av olika slag att välja mellan. Vill killar bara läsa om killar och tjejer om tjejer?

Flyga drake

I sommar har jag haft flera intressanta läsupplevelser. En av dem är "Flyga drake" - en bok som kommer stanna kvar länge hos mig. Författaren heter Khaled Hosseini och han skriver rakt in i mitt hjärta.

Berättelsen handlar om Amir och Hassan som växer upp tillsammans i ett Afghanistan där talibanerna ännu inte gripit makten. Amir och Hassan har ett alldeles speciellt band som gör dem oskiljbara. De har haft samma amma och mödrarna har, på olika vis, försvunnit ur deras liv vid födseln. Pojkarnas sammanbundna öden har dock en väsentlig skillnad. Amir är son till en högt uppsatt man och Hassan är deras tjänare.

Berättarjaget är Amir och det är ur hans ögon läsaren får ta del av Afghanistans tragiska historia. För mig handlar "Flyga drake" främst om vänskap och svek. Jag berörs starkt under läsningen - blir tårögd och småler också ibland.

Läs "Flyga drake" och förundras över den lilla människans mod i en alltför komplicerad verklighet.

Morden i Buttle

Jag har just läst ut Annika Bryns nya kriminalroman Morden i Buttle. Mina förväntningar, som var ganska högt ställda, infriades! Boken är spännande och Bryn är en god människokännare.

Polisen Margareta Davidsson ska ta några veckors välbehövlig semester på Gotland. Det dröjer dock inte många timmar innan hon dras in i en mordhistoria, som hon har alltför svårt att slita sig ifrån. En historisk parallellhandling med ett mord som kan kopplas till nutiden finns också närvarande.

Det jag uppskattar mest är huvudpersonens livsfunderingar och hennes enastående mod och kyla i utsatta situationer.

Mycket välberättat. Rekommenderad semesterläsning!

Valerie Solanas dramatiska liv

Valerie Solanas var den kvinna som skrev SCUM-manifestet. SCUM= Society for Cutting Up Men. Hon sköt också Andy Warhol som närapå dog av skadorna. 1988 dog Valerie Solanas själv ensam och utblottad på ett hotellrum i San Francisco.

Om henne har Sara Stridsberg skrivit den fiktiva romanen Drömfakulteten. Jag tyckte om Stridsbergs debutroman Happy Sally, som handlade om "kanalkrossaren" Sally Bauer. En simmerska och unik kvinna för sin tid.

Nu har Stridsberg tagit sig an ytterligare en egensinnig icke-fiktiv kvinna, och vad tycker jag då om Drömfakulteten? Jag har just kommit halvvägs, men frågan är om jag kommer så mycket längre. De första sidorna i boken tilltalade mig genom sitt språk och det speciella berättarperspektivet. Solanas för själv en dialog med berättaren genom romanen.

En stor del av boken utgörs också (såhär långt) av dialog mellan Valerie och hennes mamma Dorothy. Språket är mycket poetiskt och på ett sätt fängslande. Å andra sidan innehåller boken mycket upprepningar av vad som kanske kan vara författarens "darlings", uttryck som författaren själv skapat, men som man som läsare bäst avnjuter EN gång, inte flera.

Såhär i slutet av min semester behöver jag verkligen en riktigt bra bok, något som får mig att glömma tid och rum. Tyvärr är inte Drömfakulteten den boken. Men omslaget är snyggt. ;-)

Mannen i sjön

Ingen av Indridasons deckare har gjort mig besviken - inte heller hans senaste - Mannen i sjön!
Hans andra deckare, Kvinna i grönt, finns nu också i pocket, om man, av någon outgrundlig anledning, inte vill låna den på biblioteket!

Nytt för unga

Jag har under veckan läst två nya ungdomsromaner, som är olika men läsvärda.

Den första är Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. Det här är en bok i stil med Per Nilssons Hjärtans fröjd och Katarina Kuicks Den första gång jag såg dig. Sidorna fylls av några få meningar som gestaltar hur ett förhållande mellan två unga personer inleds, och slutligen avslutas. Trots de sparsmakade boksidorna är boken inte lättläst. Det är alltför mycket som man som läsare måste fylla i själv och det slår mig att boken egentligen kanske är för folk i min ålder (30-35), snarare än för 16-åringar.

Den andra boken är Det fattas en tärning av Johanna Thydell. Många älskade hennes debutroman och har säkert väntat på nummer två. Johanna Thydell har en alldeles speciell fömåga att skriva okonstlat och autentiskt. När huvudpersonen, som omväxlande skildras som 11- och 16-åring, beskriver en pojkes hår som "skitkrulligt", då förstår man precis vad hon menar.

Boken handlar om Puck, som har blivit lämnad av sin pappa och som aldrig mer vågar släppa någon nära, i rädsla för att bli lämnad igen. Och jag lovar... inte ett öga torrt i slutet av den här boken heller!

Kvinnoväktarna

Vissa böcker är liksom svåra att komma in i. Det är något med själva sättet att berätta en historia. Så tycktejag när jag började läsa Kvinnoväktarna av Amin Zaoui, men denna bok är så fylld av helt osannolika skrönor att jag ändå fortsatte att läsa. När jag läst ut boken, tror jag att jag på ett ungefär förstår vad boken handlar om och jag har fått en hel del mustiga berättelser till livs! Författaren är född i Algeriet och boken utspelar sig i öknen.

Den siste vännen

Den siste vännen av Tahar Ben Jelloun är kanske en ganska banal historia om vänskap berättat ganska traditionellt - tre vänner ger varsin version av ett händelseförlopp? Ändå grep den tag i mig och jag vågar nästan säga att jag tycker att detta var En Bra Bok!
Berättelsen börjar i Marocko där Ali och Mamed hittar varandra på skolan där de går och de blir vänner. Berättelsen följer dem sedan genom livet, via en mycket upprörande skildring av hur de båda hamnar i fängelse, fram till att de är mogna män med familjer - Mamed har emigrerat till Sverige och hans skildring av Sverige kontra Marocko är väldigt bra. Men en dag skickar Mamed ett brev till Ali där han förklarar att deras vänskap är över - och aldrig varit annat än en illusion!
När jag lämnade tillbaka boken såg jag att jag är den enda som lånat den. Kan det bero på omslaget? Hursomhelst hoppas jag att fler hittar till denna, mycket lättlästa men engagerande bok!

Musik som text

Även musik kan vara text på flera olika sätt. Utan att födjupa mig i någon filosofisk diskussion vill jag helt anspråkslöst rekommendera bra musik för bilkörning.

Eskobars nya cd Eskobar har under den senaste veckan hjälpt mig att hålla ett lugnt och jämnt tempo på vägarna. Med en viss reservation för att om man är lite sömnig, så blir man inte precis piggare av deras musik. Jag läste nyligen att den musik man lyssnar till i bilen helt klart påverkar körstilen.

Men fick inte Eskobars skiva ganska dåliga recensioner, kanske någon undrar. Det har funnits en diskussion kring bra och dålig musik, som har hängt mycket ihop med om musiken anses autentisk - äkta - eller inte. Rock har länge uppfattats som en mer autentisk musikstil än pop, som ofta bygger på lätt igenkännbara klichéer. Med tiden har väl denna uppdelning luckrats upp. Det är inte "fult" att lyssna till sk lättviktig musik längre, klichéerna fyller sin funktion.

Som ett litet exempel kan jag se att i toppen på försäljningslistan på cdon.com ligger idag Absolute Summerhits 2006 - den yttersta representanten för mainstreammusiken - samt Lars Winnerbäck - en god representant för den "autentiska" rocken.

Kristin Hannah

Jag är en ganska stor konsument av lättlästa underhållningsromaner och den senast lästa i denna genre är Angelas dotter av Kristin Hannah. Av hennes böcker utgivna på svenska har jag läst de flesta - och kan inte erinra mig en enda! Angelas dotter blir nog inget undantag, jag sträckläste den och visste nästan genast hur den skulle sluta. Mycket vilsamt.
Är det detta som kallas "habilt hantverk"?

Actionkryddad rysarfantasy

Jag har ganska nyligen läst ut Korpens port av Anthony Horowitz. Det är en ungdomsbok som handlar om en 14-årig kille, Matt, som det har gått snett för i livet. Hans föräldrar dör i en olycka när han är liten och han hamnar hos sin moster, som inte alls är lämplig att ta hand om honom.

Matt hamnar i kriminella kretsar och begår brott. Han blir i början av boken dömd till ungdomsvård och skickas till en märklig plats långt bortom storstadslivet. Men byn han har hamnat i är inte alls som andra byar. Det ligger något mycket mystiskt och ondskefullt över byn och dess innevånare...

Jag skulle inte vilja kalla den här boken för ren fantasy, även om det finns sådana inslag. Ibland är det mer av skräck eller rysare, och ibland tar actioninslagen över. Historien är mycket rakt och enkelt berättad. Man skulle kunna säga att Matt är en Harry Potter "gone bad".

Är det någon mer som har läst, och vad tyckte ni?

Olycksfågeln

Jag var inte så imponerad av Isprinsessan och tyckte att Stenhuggaren var sådär, men att Predikanten var riktigt bra. Olycksfågeln, Camilla Läckbergs senaste deckare känns dock tunn. Jag tycker det är svårt att bedöma språk, men här jag lägger märke till det. Det liksom stolpar sig fram.
Och: Ska man känna sig nöjd när man anade vem mördaren var på ett tidigt stadium?

Forskare får pedagogikpris

Ganska nyligen tilldelades pedagogikforskaren Ference Marton Lärarförfundets nationella pris, Fridtjuv Berg-priset. I pressmeddelandet står att:

Ference Martons omfattande och nydanande forskning har inte bara stannat inom en snävare krets av forskare utan har gjorts tillgänglig för i stort sett hela den lärarkår som utbildats under senaste decennierna, främst volymen "Inlärning och omvärldsuppfattning".

På Håbo bibliotek har vi en välförsedd och välanvänd pedagogikavdelning.

Detta är vad vi har av Ference Marton. Han är också bekant för oss på biblioteket genom begreppet "professionellt objekt", som vi har funderat en del över.

Mera Oates tips

Jag anknyter till Anna-Stinas inlägg nedan och fortsätter att tipsa om Joyce Carol Oates. Jag har i snabb följd avslutat läsningen av hennes kortromaner Djur och Våld. Jag tycker att båda romanerna var mycket läsvärda och dom passar speciellt bra om man vill känna sig lite litterär utan att ge sig på någon tegelsten. En tegelsten som är läsvärd är annars Oates roman Blonde som handlar om Marilyn Monroe. Jag tycker att Oates storhet ligger i hennes hantering av språket. Hon har ett väldigt bra språkbruk och samtidigt är hennes böcker inte "svåra".

Handlingen i hennes böcker kretsar ofta kring kvinnor som är sårbara och utsatta. Våld handlar t.e.x. om en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp och i Djur kretsar handlingen kring maktövergrepp i universitetsvärlden. I alla fall tycker jag mig kunna se detta tema, men ni kanske ser andra teman?

Motsatsen till e-bok?

Jag måste bara tipsa om en roman skriven helt utan bokstaven e! Det är Ernest Vincent Wrights (1873-1939 ?) Gadsby, som finns i fulltext på nätet. Författarens förord är nog mer intressant att läsa än själva romanen, kanske. Som litterär idé är det lite fascinerande ändå och helt otroligt hur han har kunnat klara detta. Denna experimentlusta får mig att tänka på Raymond Queneaus Stilövningar, som innehåller en berättelse som berättas 99 gånger, på 99 olika sätt. Vad tycker ni om "anti-e-boken" - läsupplevelse eller bara ett konstruerat experiment?

Anmäld

Nu har jag anmält vår blogg till Bloggportalen.se, som har uppdaterats och omorganiserats. Vi går att hitta tillsammans med andra bloggar om bibliotek och litteratur!

Lauren Kelly

Har just avslutat Lauren Kellys (alias Joyce Carol Oates) senaste roman på svenska, Det stulna hjärtat. Den första boken som författaren skrev under detta namn var Tag mig, tag mig med dig, kom förra året.

När jag läste Tag mig, tag mig med dig hade jag ingen aning om vem författaren egentligen var, utan tyckte att det var en - om dock skicklig - total Oates-rip off. Språket känns så väl igen, även om böckernas tema och upplägg skiljer sig lite från en "vanlig" Oates-roman.

Kelly-romanerna är mer av spänningsböcker, och avslutas med någon form av upplösning av den gåta som presenteras i boken. Det handlar t ex om bortträngda barndomsminnen av svåra övergrepp.

Är det någon mer som har läst Lauren Kelly och vad tycker ni i så fall? Sämre än författarens ordinarie böcker - eller kanske bättre?

Ljug för mig

Ikväll visas en filmatisering av deckaren Ljug för mig. Den var väldigt spännande att läsa, men jag tror inte att jag vågar att se den!

Fiktion och verklighet

En bok som jag fortfarande går och funderar på är den märkliga "Colombines kyss" skriven av Adriana Lisboa. Berättelsen utspelar sig under några få dagar i en by vid en strand (landet är Brasilien) och läsaren får följa Teresa som är författare och besatt av poeten Manuel Bandeira. Den som berättar är hennes pojkvän som inte avslöjar sitt namn, eller gör han det? Tidigt i boken drunknar Teresa och många frågor kring hennes död och liv uppstår. Vem var hon egentligen och vad skrev hon? Var hennes texter verkliga händelser eller fiktiva? Det är frågor som pojkvännen ställer sig och även jag som läser börjar fundera... Texten är väldigt närgången men jag lär inte känna Teresa. Trots det, eller kanske tack vare, stannar hon kvar som en gåta, efter läsning av boken. Jag ska inte avslöja slutet, men det är ett av de mest oväntade slut jag läst. Den som gillar filmen "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" kommer gilla Lisboas bok.