I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra

En intressant läsupplevelse fick jag med Pontus Herins I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra, en bok som fått en hel del uppmärksamhet i media.
Pontus Herin är uppvuxen i Djursholm men bestämmer sig för att flytta till Tensta med sin sambo och 2-årige son. Familjen blir kvar i ett par år. Sonen börjar i förskola där han är enda barnet med två svenska föräldrar. Herin själv har kvar sitt arbete som ekonomijournalist på Veckans affärer, men på sin lediga tid engagerar han sig friskt i förortslivet. Han blir läxhjälpare på biblioteket, träffar nya bekanta i herrbastun i simhallen, möter eldsjälar, går på kulturkvällar, pratar med föreningsmänniskor, arkitekter och imamer.

Den ensidiga bilden av Tensta före flytten delar han med många andra, dvs gråa betongkomplex (det man ser från E18) och kriminalitet, knark och skadegörelse (det man läser om i tidningarna). Jag gillar att han öppet redogör för sina fördomar, men förvånas också av dem eftersom de är så överdrivna. Ett skönt svar ger Tenstabloggaren Annelie här. Jag har själv arbetat i stadsdelen i 6 år både dag- och kvällstid och har aldrig upplevt Tensta som en farlig plats.

Herin drar intressanta paralleller till sin egen uppväxt i Djursholm som ju också är en segregerad förort. Boken innehåller också diskussoner om bostadspolitik, integrationsfrågan och klasskillnader. En spännande idé och ett bra upplägg, men ändå känner jag mig lite kluven till hela "projektet". Kajsa Ekis Ekman sätter ord på mina tankar i DN:
"Men boken är inte bara en berättelse om en familj som flyttar till en annan del av Stockholm och får nya vänner, utan den presenteras som något betydligt större än så. Herin är inte bara en människa utan en Journalist med stort J, som "wallraffar" på okänd mark med uppdrag att "utmana sina fördomar". Det framställs som något oerhört sensationellt att just han har kommit dit: nu ska vi få veta sanningen om denna okända plats! Trots att människor hela tiden flyttar till Tensta från alla världens hörn gör boken sken av att berätta något "vi" inte visste om en främmande plats som journalisten "upptäckt" åt oss."

The happy hooker

Debbie Stoller har kommit med en uppföljare till de roliga "Stitch 'n bitch"-böckerna och denna gång handlar det om virkning! Eftersom jag själv är lika hängiven virkare som stickare blev jag förvånad över att det inledningsvis i boken berättas om motsättningar mellan dessa grupper! Det måste vara en amerikansk företeelse??
The happy hooker innehåller dels noggranna instruktioner om hur man stickar och sedan en mängd mönster i rolig layout. Man blir väldigt sugen på att sätta virknålen i närmsta nystan, även om många av mönstren mer fungerar som inspiration än något man vill förverkliga fullt ut.
Voulez-vous crochet avec moi? Välkommen till Håbo bibliotek 19 januari 12.00 -14.00 - då är det dags för Stickcafé igen!

KardeMumma i köket

Så här goda bullar får du om du följer receptet i Anna & Fanny Bergenströms underbara kokbok "under valnötsträdet". Den här kokboken är alldeles speciell. Innehållet är upplagt efter själva råvaran, boken börjar med ett stycke om Avokado med en massa recept där avokadon finns med som ingrediens och slutar med ett stycke om Choklad. Däremellan hittar du bla. kapitel om Chili, Citrus, Päron, Mango och så min favorit Kardemumma!

Varje kapitel börjar med ett litet förord om själva råvaran. Visste du tex att det finns falsk Kardemumma? Det är sällan jag verkligen läser mattexter men nu gör jag det med nöje. Det är en fyllig matbok med över 400 recept med vackra bilder och i slutet av boken hittar du tips på olika menyer för olika tillfällen. Det jag gillar bäst är det oväntade och idérika uppslagen. Det är kanske något lurigt att hitta recept på soppa om du är ute efter just sopprecept, men åh vad uppfriskande det är med innehåll som inte följer alfabetisk ordning!

Den motvilliga resenären

Det är svårt att motstå en sådan titel, tycker jag - speciellt som jag själv varit en mycket villig resenär den senaste tiden! Jenny Diski skriver att hon hela tiden söker ensamhet för att få tid att tänka. Så får hon uppdrag att resa och skriva om sina resor och så tycker hon att resorna kommer ivägen för tankarna...men det hon skriver om är just sådana saker som man tänker på när man resor. Om byggnader, om medresenärer, om resekrångel, sömnproblem...konstigt nog är det väldigt underhållande läsning!
Hon skriver också om själva tänkandet - att hon söker tid att tänka obrutna tankar men att hon hela tiden avslöjar sig själv med att tänka väldigt alldagliga tankar:
- Jaså, fåren står därborta idag.
(Och så träffar hon andra som varit ensamma och tänkt och plötsligt har upptäckt hur det är att stå "ansikte mot ansikte med sig själv" - medan hon själv alltså mest har grubblat över fårens rörelsemönster...)
Den tredje resan är i norra Sverige bland samerna. Där fick jag så mycket att tänka på att jag inte vet hur jag ska uttrycka mig!!

Överklass?

Vad är överklass? Det försöker journalisten Susanna Popova (som själv kategoriserar sig som medelklass) ta reda på genom att intervjua ett antal personer som erkänner sig till överklassen. Intervjuerna är samlade i boken Överklass- en bok om klass och identitet. Hon intervjuar personer i olika åldrar, en del bor på slott / gårdar andra i våningar i Stockholm, några är adliga. Intervjuerna är lite intressanta och roliga men har kanske ingen vidare tyngd. Jag får dock reda på många olika överklassdygder och hur man är som överklass. (Självsäker, såklart! Vänliga mot alla, uteliggare som kung, hövisk i alla lägen!) Vad överklassen tycker om medelklassen och arbetarklassen behandlas också. Personerna i boken svarar även på frågor om vad de tycker om ”bratsen” kring Stureplan, hur lång tid det egentligen tar att bli överklass och hur man ser på nya pengar i överklassen. Alla får också frågan om vad som egentligen är överklass. Trots att alla försöker sig på en förklaring känner jag fortfarande en förvirring kring begreppet överklass, vart går t.ex. gränsen mellan övre medelklass och överklass, mellan nyrika och överklass, hur fungerar överklassen i förhållande till andra eliter såsom medieeliten och kultureliten o.s.v. Det enda som jag är hundra procent säker på är att jag inte är överklass, trots att jag är vänlig mot alla jag möter oavsett bakgrund samt dessutom har bordsskick, två typiska överklassdygder om man får tro personerna som intervjuas i boken.

Drottning Silvias festklänningar

Jag är uppenbarligen inte ensam om att ha klänningarna som intresse när TV sänder från nobelfestligheterna, för nu har det kommit en hel bok som heter Drottning Silvias festklänningar och de kungliga smyckena. Boken är skriven av Cay Bond och Göran Alm. Är man intresserad av design kan man till viss del få sitt lystmäte tillfredsställt, och bilderna är fina, men i det stora hela så är detta en ganska usel bok. Cay Bonds text är pratig och godtycklig. Ibland nämns vilken författare som får Nobelpris - "jag inbillar mig att just det valet påverkar stämningen under Nobelfesten" skriver Cay Bond om 1997 års Nobelfest och beskriver drottningens klänning för året som "dramatisk". Det året fick Dario Fo priset! Visst vore det intressant om Bond genomfört tanken konsekvent och haft det som utgångspunkt för en analys/diskussion? Nu får vi hålla tillgodo med en trevlig bok istället!
Göran Alms text om de kungliga smyckena är i vissa stycken nästan oläslig. Eller är jag småsint om jag tycker att detta är en knepig mening:
Samma år, alltså 1809, som kejsarinnan fick smyckeuppsättningen, enligt traditionen en gåva från Napoleon till hustrun, genomförde kejsaren sin skilsmässa från Joséphine.

En bra bok om kunglig flärd är Skor ger mer - makt flärd magi från utställningen med samma namn på Livrustkammaren. Läs den istället!

13 rätt

Såhär en bit in i tredje omgången av Allsvenskan, vill man kanske fördjupa sig i ämnet fotboll. Det gör vi genom att helt fräckt knycka ett boktips från Norrköpings stadsbibliotek och Youtube. Jag tycker att Norrköping har lyckats med sina oerhört charmiga filmer! Lite amatörmässigt, javisst, men det är också det fina. Det blir väldigt personligt med små knorrar här och där. Titta, lyssna och njut!

Helena Harnesk i Bålsta

Helena Harnesk bjöd på ett mycket intressant och roligt föredrag om Linné. På en duk visades bilder från hennes bok Linné i Uppsala.

Emma Stenström och Biblioteksdagarna

En av talarna på Biblioteksdagarna 23-25 maj i Stockholm är Emma Stenström. Det är ett föredrag som jag ser fram emot, eftersom jag läst boken Re:form - svenskt samtida konsthantverk under debatt där Emma Stenström skriver i ett av kapitlen om vår landsbygd där numera affären, posten och skolan lagts ner men där konsthantverkarna finns kvar. Konsthantverkarna erbjuder unika ting till en överkomlig summa som blir presenter och som därmed också bidrar till att bibehålla de sociala strukturerna. Dessutom bidrar konsthantverkarna till den sociala strukturen genom att de utgör en mötesplats i bygden och ofta erbjuder både kaffe och dopp. Emma Stenström för också ett resonemang som leder fram till att våra samhällsideal förändrats från att hylla den strategiske teknokraten och den visionäre konstnären till att alltmer lyfta fram den humanistiska hantverkaren. I en global ekonomi där allt är kopior blir det allt viktigare att erhålla något unikt. Om vi lyfter in konsthantverket i samtidens samtal kring den kulturella ekonomin, genom att argumentera för det unika, lokala och småskaliga kommer detta att gagna en levande landsbygd.
Är du det minsta intresserad av konsthantverk måste du absolut läsa Re:form som problematiserar ämnet från alla upptänkliga håll!