Luftslottet som sprängdes

Det känns som om massor med människor har fått läsa Stieg Larssons nya (och sista) bok redan! I alla fall om man kollar runt i bloggvärlden. Och då ges den ändå inte ut förrän i maj!

Några exempel:

En annan sida

Onekligen

Bokstavligt talat

När ska vi Barbabloggare få bli VIP-recensenter av bestsellers innan de ges ut? Bara frågar... Nåja, vi kommer säkert att vara väl förberedda med flera ex på biblioteket för att kunna möta våra, eller just det ja - låntagarnas - behov.

(Larssons fjärde bok var bara halvskriven när han dog, så vi får väl se vad som händer med den.)

Sarah Waters

Jag vill tipsa om en engelsk författarinna som är lite i ropet just nu, nämligen Sarah Waters, som skriver mustiga och myllrande kärleksromaner som utspelar sig i England under olika tidsepoker. I hennes tidigare utgivning har det varit det viktorianska England som skildrats men i hennes nya roman, Nattvakten, är fokus flyttat till London under Andra Världskriget. Jag skulle vilja kalla hennes romaner för underhållningsromaner men det ”lilla extra”, extra bra personbeskrivningar, miljöbeskrivningar och driv i berättelsen. Det finns även mera tänkvärda teman i hennes böcker (speciellt i hennes senaste) än i ”vanliga underhållningsromaner” eller populärlitteratur. Det som annars skiljer Waters romaner från andra kärleksromaner är att det är lesbisk kärlek som skildras och som är temat för hennes böcker. Böckerna är inget för den blyge och den som inte tål utförliga sexskildringar gör bäst i att hoppa över vissa stycken i hennes böcker. Jag har tidigare läst hennes debutroman ”Kyssa sammet” som handlar om den unga ostronflicka Nancy (hennes familj har en ostronrestaurang) som förälskar sig i Musichall stjärnan Kitty. Nancy följer med Kitty till London och de inleder ett förhållande. Detta förhållande tar efter ett tag abrupt slut och vi får följa Nancys öden och äventyr i London. Nu läser jag hennes senaste roman Nattvakten som fått väldigt positiva omdömen av litteraturkritikerna och jag är benägen att hålla med dem i deras lovord. Boken är riktigt bra och liksom hennes tidigare böcker sträckläser man den!

Om du vill läsa DN:s recension av boken Nattvakten så finns den här.

Om du vill läsa mer om Sarah Walters och hennes böcker så kan du göra det i artiklarna här, här och här.

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff II.

I lördags träffades läsecirkeln igen. Till denna gång hade vi läst Tahar Ben Jellouns "Den siste vännen". Berättelsen utspelar sig i Marocko och Sverige och är uppdelad i tre delar. Första hälften av historien berättar Ali om sin vänskap med Mamed, andra hälften består av Mameds perspektiv på deras vänskap och i den sista lilla delen av romanen låter författaren Ramon tala - deras gemensamme vän. Denna berättarstil gör berättelsen intressant och komplex - och passar därför utmärkt att tala om i en cirkel, tycker jag.

Vi pratade mycket om kvinnosynen som förmedlas. Varför får vi inte veta något om vännernas fruar. Det vi får veta är att de är enormt svartsjuka på männens vänskap och att de inte lyckas bli vänner (fruar emellan). Är det möjligt att vänskap män emellan ser annorlunda ut och skiljer sig från vänskap kvinnor emellan. Finns det egentligen "kvinnlig vänskap" och "manlig vänskap"? Vi pratade också om kulturella likheter och skillnader på vänskapsförhållanden. Är tex. vänskap i Sverige mer reserverad än vänskap i Marocko? Eller är skillnaderna och likheterna mer individuella, bortom kultur och kön? Ja, denna roman gav oss mycket att prata om. Och det fina med en läsecirkel är att alla läsningar ser olika ut och ingen läsning är rätt, ingen är fel... och det fina med "Den siste vännen", tycker jag, är att den inte skriver läsaren på näsan och utger sig för att inneha alla sanningar...

Texten är väldigt sparsmakad, Ben Jelloun bjuder inte på några exotiska miljöbeskrivningar - berättelsen är rak och lättläst, (som Malin också påpekar i ett tidigare inlägg om romanen) - men han skriver desto mer mellan raderna. Hur bra vänner är Ali och Mamed egentligen? Tål vänskap att den ena parten döljer något livsavgörande? Utan att avslöja för mycket så pratade vi också om ett speciellt brev i romanen. Hur var det egenligen med det där brevet? Kom det fram till rätt person och blev brevet läst? Här hade vi olika läsningar, vilket var spännande att ta del av. Dessa olika läsningar höjde romanen tycker jag.

Till nästa träff läser vi "Flyga drake" av Khaled Hosseini - en bok som jag skrivit om tidigare här i bloggen.

Marianne Fredriksson

Hon var en på sätt och vis kontroversiell författare, Marianne Fredriksson. Lite för omtyckt och populär, lite för lite finlitterär. Mitt starkaste minne av hennes böcker kommer från året efter jag slutat gymnasiet och (hör och häpna) arbetade lite extra i ett gymnasiebibliotek. Där hittade jag Den som vandrar om natten och fick en stor läsupplevelse. Jag upplevde att jag förstod hur det var när Jesus gick omkring på jorden. Det hade 12 år av skolundervisning aldrig lyckats med.

Har ni några Fredrikssonska läsminnen att dela med er av?
(Den som vandrar om natten kan laddas ner som e-bok via Håbo biblioteks webbplats.)

Omslagets betydelse

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Och det är nog sant. I alla fall så tror jag att vi som arbetar mest med ord ofta har en tendens att tillmäta bilden för lite betydelse. Bilder kan till exempel skapa associationer och stämningar. När det gäller just bokomslag känns det viktigt att bilden på framsidan förmedlar en känsla av vad bokens innandöme har att erbjuda.

Jag har precis läst en bok som - turligt nog - inte alls infriade de förväntningar som omslaget skapade hos mig. Romanen är Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Tänk efter, vad skulle ni säga att det är för en slags bok om ni tittar på framtidan? Själv tänkte jag direkt - "svensk chick lit", eller "typ svensk ungdomsbok" - som eleverna på gymnasiet brukar säga. En ung tjej som har problem antingen med kärleken, sina föräldrar eller kompisar - förmodligen har hon alla dessa problem. Och som är skriven på ett lite klämkäckt alt. socialrealistiskt sätt.

Men den här boken visade sig vara MYCKET bättre än så. Visserligen handlar det om en ung vilsen tjej som just blivit grymt sviken i kärlek. Men sättet boken är skriven på är så olikt det självömkande greppet som ofta finns i chick lit, eller det pekpinneaktiga i ungdomsböckerna. Det är svårt att tro att författaren är debutant, för hon har ett så lysande självklart språk.

Tack för att helgläsningen överträffade förväntningarna. Och - om boken kommer i pocket, byt gärna omslag!

Regina Spektors magiska värld ...

... framträder i fantasifulla ljudslingor och plingplongande piano. "Begin To Hope" är toppen, skivan gör mig glad, snart är det vår!

Musikbyrån röstade fram hennes platta till andra plats på topp 50 från det bästa år 2006. Bra röstat! Vem varför hamnade hon inte på första plats?

Kolla in Regina Spektors hemsida. Här kan du lyssna till min favoritlåt "Fidelity" och kolla in den supersnygga videon, bland mycket annat.

Kuriosa: Ryskfödda Spektor inspireras av Tolstoj och Dostojevskij.

Lyckans ost den som hunnit köpa biljetter till konserten i Stockholm den 4 mars. Suck...

Håll ögonen öppna

Bloggen Onekligen skriver såhär om Katarina Kieris nya bok som kommer i juni:


"Som en böckernas Short Cuts, ju mer man läser desto mer sammanhang får man. Personerna i gymnasieklassen det handlar om växer fram en liten bit i taget och när boken är slut kan det hända att man måste sitta i sin soffa mitt i natten och få gråtattacker över gymnasiekänslor som man glömt att man hade. Min kollega suckade precis och tittade längtansfullt på omslaget.

- Å, jag önskar att jag inte redan hade läst den så jag skulle kunna läsa den ikväll!

Själv hoppas jag att den blir nästa års Augustvinnare."


Boken är ungdomsklassad.
Bevaka, bevaka!

Barbabloggen på radio

På P1-programmet Bibliotekets webbplats ligger nu en intervju om Barbabloggen som programansvarig Louise Epstein gjorde med mig tidigare i vintras.

Vågar man lyssna?

Själv håller jag just nu på med boken Kiffe Kiffe imorgon, som Jenny tipsade om på Litterära lunchen i december, tror jag det var. Drastiskt och humoristiskt skrivet av en mycket ung tjej!