Hundraårskalas

Så var det alltså hundra år sedan Samuel August och Hannas dotter föddes, och flera böcker har kommit i höst dagen till ära. Jag har läst några kapitel i Astrids äventyr av Christina Björk och Eva Eriksson. Jag får samma känsla som när jag läser många Astrid Lindgrens egna böcker - att jag börjar längta till en tid jag aldrig upplevt. En tid med vita knutar, körsbärsträd, gröna hagar, kullerstensgator där bagare bjuder på sockerkringlor och herrskapet går söndagspromenader.

Boken har så fina bilder, och beskriver en barndom som man får kalla lycklig och kärleksfull. Fast man skymtar ju också dem och det som liksom fanns i utkanten av det som jag uppfattar som det godmodiga bondesamhället och dess familjekoncept. Och Astrid själv, även om hon älskade sin familj och sitt Vimmerby, gjorde ju ett slags uppror (eller i alla fall uppbrott) då hon som ogift och gravid 18-åring flyttade till storstaden.

Men "Astrids äventyr" visar hur som helst hur barndomens bilder och minnen från Näs i Vimmerby Småland, går igen i alla de böcker som lästs och älskats världen över.