Feel good...eller?

Serien om Damernas detektivbyrå har jag hittills upplevt som typisk feel-good-litteratur. Berättelsen om Mma Ramotswe och hennes detektivfall har liksom lunkat fram i en varm känsla av att det dagliga livet i Botswana trots allt är ganska behagligt. Säkert har ni läst att många delar den känslan och att det numera arrangeras resor till Botswana där man kan besöka de platser McCall-Smith beskriver. Den senaste boken i serien heter Livets skafferi och är precis lika trevlig som de föregående. I senaste numret från SOS-barnbyar finns också ett reportage om den barnby i Tlokweng som beskrivs i böckerna. Man blir ganska beklämd av att läsa att 40 % av Botswanas befolkning är bärare av HIV-viruset, att medellivslängden, som 1990 var 59 år beräknas vara 29 år 2010 och att då var fjärde barn kommer att vara föräldralös. Botswana är ett av världens hårdast drabbade länder vad gäller AIDS.
Plötsligt känner jag att jag sätter de "trevliga" böckerna lite grann i halsen och att feel good blir feel bad...
Kanske är det därför McCall-Smith numera skriver en serie som kallas Filosofiska Söndagsklubben där etiska frågor diskuteras i en lagom trevlig engelsk miljö.

Trilogi om de utsatta

Så är den då äntligen här: Rummet under golvet, sista delen i Kjell Johanssons delvis självbiografiska romantrilogi med namnet ”De utsatta”. Den första delen, Huset vid Flon, tyckte jag mycket om. I den skildras en utsatt familj från sonen Einars perspektiv, i Midsommarkransen i brytningstiden mellan 40- och 50-tal. Fadern är upptågsmakaren ”Greven av Kransen” med stora och vidlyftiga planer, men också en alkoholiserad hustyrann. Det blir inte en frossande ”eländesskildring”, utan en komplex berättelse som rymmer barnets livsvillkor, det sociala arvet, samhället i brytpunkten mellan det fattiga och det moderna och sist men inte minst – språklig finess.

Den andra delen i serien heter Sjön utan namn och blev nog lite av en ”mellanbok”, tycker jag, ett slags transportsträcka till finalen. I den får man följa Einars syster i modern tid, men med moderns begravning som avstamp för tillbakablickar på den klassresa som följt på det fattiga ursprunget.

Rummet under golvet utspelar sig tidsmässigt före Huset vid Flon. Mormodern från första romandelen och hennes ”hemlige” bror, blir nu huvudpersonerna. Brodern är berättarjaget och tecknar ner sitt liv från barndomens fattigstuga, genom tillvaron som gårdfarihandlare och tidvis fängelsekund. Han gifter sig med en kvinna som tillhör resandefolket och den allt hårdare tonen de möts av blir tydlig: en spegling också av samhällets förändring i stort. Ett mörkare stråk kan anas i berättelsen, men fortfarande finns mycket av det anekdotiska och komiska från framför allt den första delen kvar. Trots att jag bara hunnit drygt halvvägs in i boken, så känns det som om den verkligen knyter ihop berättelsen och fördjupar den, vilket gör hela trilogin till ett mästerverk!

Historiskt / flärdfullt

Jag vill tipsa om två ganska olika böcker som jag nyligen har läst. Den ena är Agneta Pleijels nya roman Drottningens chirurg, som utspelar sig i begynnelsen av den gustavianska eran i Stockholm. Kirurgin är fortfarade till stor del ett hantverk, att jämställa med barberarens. Medicinen och kirurgin har långt kvar innan de kan räknas höra till samma vetenskap.

I denna brytningstid verkar kirurgen Schützer, som grubblar över och utforskar kvinnokroppens många hemligheter. Det bästa med romanen är att man rycks med i Schützers nyfikenhet och man känner verkligen pionjärandan. Här tas nya kliv på vetenskapens stigar.

En helt annan berättelse är den om Londontjejen Becky, vars öde man kan följa i En shopaholics bekännelser. Becky har det egentligen ganska bra. Det är bara det att hennes stora passion, att shoppa, håller på att leda till stor katastrof. Det är inte mycket man inte kan förtränga under en bra shoppingrunda. Vilket är bra, eftersom Becky vantrivs så på jobbet. Men synd, eftersom Becky lever över sina tillgångar. Mysig chick lit!

Vad är ondska?

Varför stannar kvinnor kvar i relationer som är farliga?
Varför blir vissa människor psykopater?

Dessa frågor ställer sig Marianne Fredriksson i sin nya bok "Ondskans leende". Boken skildrar Stinas olycksdrabbade liv som inte är ödesbestämd, vilket författaren är tydlig med att förmedla. Människan har en fri vilja, men varför stannar hon då kvar hos en man som misshandlar henne och hennes nyfödda barn?

Fredriksson tar upp många viktiga frågor i sin nya roman men tyvärr ger hon också en hel del psykologiska floskler till svar vilket gör mig besviken. Jag har ofta tyckt att hennes romaner har fått oförtjänt mycket kritik av kulturelitens röster, men här och nu kan jag bara instämma i de röster som menar att hennes karaktärer är "allför grunda och platta".

Att beskriva "ondskan" är ingen lätt uppgift och jag tycker inte att Fredriksson tar sin egen berättelse på allvar. Hon tar inte hand om sina karaktärer. Tempot går i rasande fart. Stina gifter sig med Per och plötsligt får läsaren veta att han är psykopat och pedofil. I fragmenterade stycken får jag veta att Per, som spädbarn, låg i bakluckan på en bil då hans föräldrar körde in i en bergvägg. Fredriksson försöker påvisa en hjärnskada som förklaring till den komplexa diagnosen psykopat - och hon lyckas inget vidare. Tyvärr brister trovärdigheten tidigt i boken men jag var ändå tvungen att läsa ut boken för att se hur alla trådar i berättelsen skulle vävas samman... Det blev ingen vacker väv.

Marianne Fredriksson också skrivit bra böcker, tex "Simon och ekarna".

Läsa HÖGT...

...för sina barn är roligt! Vill man ha en rolig bok att läsa tycker jag att man ska välja Hedvig! av Frida Nilsson. En tjej på 7 år som bejakar sina mörka sidor, för givetvis ska man rita snoppar på påskkorten till sina grannar när de nu har den dåliga smaken att inte vara där och dela ut godis när man klätt ut sig till fin påskakärring? Och visst ska elaka mat-tanten förtjäna att få en elektrisk stöt som hämnd för att man tvingats äta ett stort lass blodpudding(fast man sa pyttelite!)?

Ingen är så söt som du ;-)

Jag har nyss läst ungdomsboken Ingen är så söt som du ;-) av Siv Widerberg. Huvudpersonen i boken är 14-åriga Emine vars bästa kompis Sofi råkar ut för en pedofil när hon chattar på nätet.
Sofi mår väldigt dåligt men vågar inte berätta för någon annan än sin kompis som får lova att hålla tyst om vad som hänt. Sofi blir allt sämre och måste till slut tas in på sjukhus. Emine orkar till slut inte med att vara den enda som vet och berättar allt för sin mamma. Boken handlar sedan om hur Emines mamma med hjälp av en manlig vän själv går ut på nätet och genom att utge sig för att vara olika unga flickor försöker hitta pedofilen. Jag tycker att boken behandlar ett angeläget ämne och kanske skulle kunna användas i skolan som diskussionsunderlag.Boken tar också upp hur svårt det kan vara när ens bästa vän mår dåligt. Som vuxen läsare får man en skrämmande insikt i vad som kan hända när barn chattar.

Välkommen till Håbo biblioteks Läsecirkel - träff I.

I lördags (den 2 september) startade en Läsecirkel med tema Afrika på Håbo bibliotek. Läsecirkeln träffas en gång i månaden för att fika och prata om de böcker vi läst.

Du som vill vara med i Läsecirkeln men som inte har möjlighet att komma till biblioteket kan följa cirkelns läsning här på Barbabloggen. Här kan du också diskutera de böcker vi läser och dela med dig av Din läsupplevelse.

På första träffen pratade vi om vilka böcker vi ska läsa. Till nästa träff (den 30 september) läser vi "Den vita massajen" av Corinne Hofmann.

Vi fikade och jag berättade lite om den Afrikanska litterära traditionen. För den som vill få en introduktion i Afrikansk litteratur rekommenderar jag MACONDO - en webbsida som uppmärksammar litteratur från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern i svensk översättning.

Har du läst "Den vita massajen"? Är den läsvärd? Är den överskattad? Är det egentligen litteratur eller är det den mest fascinerade bok du läst? Kom med och diskutera! Min personliga grundinställning är att alla människor, trots olikheter mellan kön, klass och etnicitet, i grunden är mer lika varandra än olika. Vilka likheter mellan kulturerna lyfter Corinne Hofmann upp i "Den vita massajen"?

"Feel bad"-litteratur

Jag har just läst ut Carina Rydbergs nya bok Den som vässar vargars tänder. En efterlängtad roman av många, tror jag. Rydberg skriver helt lysande, men denna bok är inte någon njutning att läsa. Den är spännande, men på ett mycket olycksbådande sätt. Trots det kan jag verkligen rekommendera boken till den som tycker om litteratur med svärta.

I korta drag handlar romanen om ett syskonpar, bror och syster, som är svårt psykiskt märkta av fruktansvärda upplevelser i barndomen. De två hanterar dock sina mentala sår på olika sätt, och kombinationen av hur de psykiska symtomen yttrar sig i vuxen ålder blir helt ödesdiger.

Dömd till döden

För en tid sedan läste jag en skönlitterär dokumentär av Freidoune Sahebjam.
På ett sätt vill jag inte att någon ska behöva läsa denna text och på ett annat sätt vill jag att alla ska läsa den.

Berättelsen heter "Den stenade kvinnan" och skildrar en verklig händelse i sydöstra Iran.
Titeln berättar i stort vad boken handlar om. I en by i bergen bor en kvinna vid namn Soraya. Hon är mor till många barn och mannen hon lever med har tröttnat på henne. Soraya gifte sig inte för kärleks skull när hon var 13 år. Ingen i byn ifrågasätter äktenskapet. Det är inget konstigt att gifta bort sina barn till en man som kan försörja familjen. I byn råder den islamska lagen och den lagen är skapad och tolkad av männen.

När Sorayas man anklagar henne för äktenskapsbrott har han förberett sig noga och skapat allianser i byn. Soraya är försvarslös och ordlös. Ordets makt är mannens och ni kan nu föutsäga hur det ska sluta. Det är nästan outhärdligt att läsa den till sista raden.

En viktig bok men inget för den känslige. Den lämnar ingen oberörd.

Freidoune Sahebjam är dödsdömd i Teheran för att han kritiserar landets fundamentalistiska och religiösa politik. Han är sedan många år bosatt i Frankrike. 1987 återvände författaren i hemlighet till sitt hemland för kunna skriva "Den stenade kvinnan".

Stillsamt

Vem vågar sommaren? är Katarina Kieris nya roman. För första gången skriver Kieri prosa för vuxna. Vi känner sedan tidigare till hennes ungdomsböcker. Dansar Elias? Nej! fick Augustpriset för något år sedan. Katarina Kieri skriver också lyrik.

Den nya romanen är en bok som berättas i ett långsamt tillstånd. Här finns inte särskilt mycket yttre action, utan boken rör sig kring förskolläraren Majkens inre värld. Kring vem hon är, var hon kommit från och varför allt blev som det blev. Men också kring hur framtiden kan komma att te sig.

Majken har lånat ett sommarhus av sin granne medan hennes barn är på västkusten med sin pappa. Vistelsen i huset innebär att Majken kommer sin granne närmare, helt ofrivilligt, trots att grannkvinnan inte är fysiskt närvarande. Majken får dock oväntat besök...

Vem vågar sommaren? skulle jag vilja påstå är en roman som handlar om existentiella frågor. Jag vill rekommendera den till alla som vill sänka tempot stund och reflektera över tillvaron.

Konsten att vara snäll

Jag har nyss läst klart Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Det är helt klart den mest upplyftande bok som jag har läst på länge. Tänk om alla människor på hela jorden kunde ta till sig tanken att vara snälla. Enligt författaren så spelar det faktiskt inte så stor roll varför man är snäll mot andra, vare sig det är för att man mår bra av det eller för att man har andra egoistiska själ.

A cappella

Just nu läser jag "A cappella", en roman av Michel Faber. Innan berättelsen börjar har Farber skrivit en slags tillägnan: "Till alla dem som sjunger av hjärtats lust, och till alla som bara önskar att de kunde". För mig handlar denna strof om karaktären Catherine Courage i romanen. Hon lider av enormt dålig självkänsla något som inte blir bättre av att hennes perfektionist till man oftast tycker hon är pinsam i andras sällskap.

Paret Courage har begett sig, tillsammans med A Cappella-ensamblen, till ett slott för att repetera det komplicerade verket Partitum Mutante. På slottet lever de nära varandra under två intensiva veckor. Hemligheter avslöjas och de upptäcker nya sidor hos varandra vilket leder till spänningar i gruppen. Dessutom är det något eller någon som skriker utanför slottet på kvällarna. Eller är det bara något som Catherine hör...?

Jag tänker på gotisk romantik när jag läser och undrar hur det ska sluta.

Svinalängor och traktorhistoria på ukrainska - två boktips

Äntligen vill jag bara tokrekommendera ett par böcker som jag har haft nöjet att läsa under semestern. Susanna Alakoskis debutroman Svinalängorna berörde verkligen djupt som en tragisk men också briljant barndoms- och tidsskildring. Ett tidigt 70-tal, moderna miljonprogramslägenheter och en miserabel tillvaro med alkoholiserade föräldrar utgör i grova drag scenbilden där huvudpersonen Leena med sina kompisar och "livlinor" Åse och Riitta befinner sig. Med språklig skicklighet och faktiskt också en underliggande humor gör Alakoski detta till en riktigt läsvärd "feel sad"-bok.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av den brittiska författaren Marina Lewycka (född i Ukraina) är en historia som man kan tycka mycket om - ja, man kan ha många åsikter om den också. Berättelsen är lite svår få grepp om: den är dråplig och humoristisk, befolkas av lätt överdrivna karaktärer, men med mörkare stråk och insikter om hur människor fungerar (t.ex. i sin relation till syskon och föräldrar). DN Kulturs recensent har också definitionsproblem: "Bästsäljare, action, ibland fars och däremellan historisk krönika med tragiska drag." I recensionen finns också ett intressant resonemang om vad som gör en bästsäljare... Jag tyckte i vart fall att den funkade som trivselläsning i hängmattan (solstolen, öronlappsfåtöljen, schäslongen, på utedasset...).

Text som musik

Poeten och proletärförfattaren Dan Anderssons (1888-1920) texter kan avnjutas av den skönsjungande Sofia Karlsson. Hennes röst är som porlande vatten med ett gåtfullt vemod som stämmer väl överrens med Dan Anderssons poesi. Texten får en röst och en melodi som är förtrollande vacker.

Poesi och musik står varandra nära - i Sofia Karlssons visor smälter de samman. Poesi blir musik och musik blir poesi. Musik och text är en spännande kombination som ofta förstärker varandra - läs också tidigare inlägg Musik som text.

Min favorit på skivan "Svarta ballader" är den sorgliga "Omkring tiggarn från Luossa".
Lyssna och njut!

Trendoffer?

Amerikanen Scott Westerfeld har skrivit romanen Ute/Inne, en spänningshistoria som utspelar sig i de kretsar som utgör själva spjutspetsen i alla de modetrender som kommer och går i framförallt ungdomsvärlden.

Hunter är till yrket trendspanare och hans tillvaro förändras från den dag då han fotograferar en flickas skosnören med sin kameramobil. Ofrivilligt dras han in i något han inte själv förstår, men som inkluderar nydesignade märkesskor, kärlek och en sammansvärjning som är ute efter honom.

Det här är en inte helt lättläst ungdomsroman, det är många namn och turer att hålla reda på. Men samtidigt är den så spännande att man inte vill lägga den ifrån sig förrän man får veta hur det går!

Sex liter luft

... är den volym som en människa andas in innan hon dör. Det är också titeln på Andrzej Tichýs debutroman som kom ut förra året. Nyligen belönades han med det prestigefulla Borås Tidnings debutantpris, ett pris som jag tycker han är väl värd.

"Sex liter luft" är en riktigt otäck roman. Den kusliga stämningen smyger sig, närmast omärkligt, fram i texten. I början av boken vaknar den unga huvudpersonen Ivan upp till den första dagen i den första veckan efter en katastrof. Läsaren vet inte vad som hänt, men Ivan är ensam kvar i världen. Han försöker ringa till sina vänner, men ingen svarar. Han ringer på hos grannen, men ingen öppnar. Han sätter på sin TV som visar myrornas krig. Ivans tillvaro blir allt mer förtvivlad och stämningen tätnar. Bitvis befinner sig Ivan i ett hallucinatoriskt tillstånd där dröm och verklighet flyter samman. Ivan befinner sig i ett tomrum. Tichý ger läsaren en fingervisning om detta tomrum redan innan romanen tar sin början där han citerar science fictionförfattaren Stanislav Lem, ett citat som beskriver det absoluta tomrummet.

Läsaren får även följa Ivan innan katatsrofen, men orsaken till den är dold. "Sex liter luft" handlar om människans existentiella villkor, om hennes utsatthet och ensamhet. Tichý beskriver själv sin debutroman som en "apokalyptisk barndomsskildring".

I det senaste numret av bif ("Bibliotek i fokus" - en tidning med intervjuer och boktips och mycket mer som du kan hämta på ett bibliotek nära dig) läser jag att Tichý har kommit halvvägs in i nästkommande roman vilket glädjer mig. Jag tror nämligen att Tichý kommer vara en av de få debutanter som kommer vara ett mer känt namn om tio år. I bif bemöter han också den kritik som riktats mot hans oerhört mörka text med orden "Det mörka bär ibland på något stärkande som är gåtfullt och efteråt kan en renande verkan uppstå".

Väntar med spänning på nästa roman av Andrzej Tichý.

Tillbaka till Iran

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien En svensk berättelse på Kunskapskanalen. Antonio de la Cruz intervjuar svenska författare som många gånger har sitt ursprung i andra länder. I programmet intervjuades Azar Mahloujian som för 20 år sedan lämnade Iran och som sedan dess levt i exil. Efter 19 år vågade hon sig tillbaka för ett besök i Iran och efter tre besök så skrev hon boken. Det är en lättläst och gripande berättelse som lämnar mig med många tankar. Framförallt frågan kring hur man kan agera, protestera mot regimer i andra länder som en "vanlig" människa? Azar Mahloujian ger exemplet att utesluta vissa författare vid uppläsningar eller bokmässor här i Sverige för att de "stöder regimen". Men när hon besöker Iran är ofta dessa författare djupt älskade av folket och de förstår inte alls vår "bojkott". De är författare - inte regimen.

Broderier

Jag läste Marjane Satrapis nyöversatta serieroman Broderier för ett tag sedan. Vill du ha dig ett gott skratt, så kan jag verkligen rekommendera den!

Boken får en att undra om kvinnor världen över verkligen alltid är såhär frispråkiga så fort männen lämnar rummet. Kanske är tjejsnacket ett sätt att raljera över och skratta åt makten. D v s ett sätt att stå ut med att inte få bestämma vem man ska gifta sig med, att behöva vara oskuld fram till bröllopsnatten och annat som stänger in flickor och kvinnor inom begränsande ramar. Så är det ju i många länder.

En reflektion jag gjorde i våras när jag hade litteraturdiskussioner med ungdomarna på min arbetsplats (gymnasieskola), var hur könsbundet eleverna väljer bok. Jag hade till exempel en grupp som valt att läsa Ondskan av Jan Guillou. Bara killar. Sedan en grupp som läst boken Eskort av Christina Wahldén, om en gymnasieflicka som erbjuder bilder och tjänster via nätet. Bara flickor. Så är det ofta.

Hur skulle jag ha kunnat påverka eleverna att bli lite bredare i sitt val av böcker, det funderar jag över. De hade fyra böcker av olika slag att välja mellan. Vill killar bara läsa om killar och tjejer om tjejer?

Flyga drake

I sommar har jag haft flera intressanta läsupplevelser. En av dem är "Flyga drake" - en bok som kommer stanna kvar länge hos mig. Författaren heter Khaled Hosseini och han skriver rakt in i mitt hjärta.

Berättelsen handlar om Amir och Hassan som växer upp tillsammans i ett Afghanistan där talibanerna ännu inte gripit makten. Amir och Hassan har ett alldeles speciellt band som gör dem oskiljbara. De har haft samma amma och mödrarna har, på olika vis, försvunnit ur deras liv vid födseln. Pojkarnas sammanbundna öden har dock en väsentlig skillnad. Amir är son till en högt uppsatt man och Hassan är deras tjänare.

Berättarjaget är Amir och det är ur hans ögon läsaren får ta del av Afghanistans tragiska historia. För mig handlar "Flyga drake" främst om vänskap och svek. Jag berörs starkt under läsningen - blir tårögd och småler också ibland.

Läs "Flyga drake" och förundras över den lilla människans mod i en alltför komplicerad verklighet.

Morden i Buttle

Jag har just läst ut Annika Bryns nya kriminalroman Morden i Buttle. Mina förväntningar, som var ganska högt ställda, infriades! Boken är spännande och Bryn är en god människokännare.

Polisen Margareta Davidsson ska ta några veckors välbehövlig semester på Gotland. Det dröjer dock inte många timmar innan hon dras in i en mordhistoria, som hon har alltför svårt att slita sig ifrån. En historisk parallellhandling med ett mord som kan kopplas till nutiden finns också närvarande.

Det jag uppskattar mest är huvudpersonens livsfunderingar och hennes enastående mod och kyla i utsatta situationer.

Mycket välberättat. Rekommenderad semesterläsning!