I korta drag handlar romanen om ett syskonpar, bror och syster, som är svårt psykiskt märkta av fruktansvärda upplevelser i barndomen. De två hanterar dock sina mentala sår på olika sätt, och kombinationen av hur de psykiska symtomen yttrar sig i vuxen ålder blir helt ödesdiger.
För en tid sedan läste jag en skönlitterär dokumentär av Freidoune Sahebjam.
På ett sätt vill jag inte att någon ska behöva läsa denna text och på ett annat sätt vill jag att alla ska läsa den.
Berättelsen heter "Den stenade kvinnan" och skildrar en verklig händelse i sydöstra Iran.
Titeln berättar i stort vad boken handlar om. I en by i bergen bor en kvinna vid namn Soraya. Hon är mor till många barn och mannen hon lever med har tröttnat på henne. Soraya gifte sig inte för kärleks skull när hon var 13 år. Ingen i byn ifrågasätter äktenskapet. Det är inget konstigt att gifta bort sina barn till en man som kan försörja familjen. I byn råder den islamska lagen och den lagen är skapad och tolkad av männen.
När Sorayas man anklagar henne för äktenskapsbrott har han förberett sig noga och skapat allianser i byn. Soraya är försvarslös och ordlös. Ordets makt är mannens och ni kan nu föutsäga hur det ska sluta. Det är nästan outhärdligt att läsa den till sista raden.
En viktig bok men inget för den känslige. Den lämnar ingen oberörd.
Freidoune Sahebjam är dödsdömd i Teheran för att han kritiserar landets fundamentalistiska och religiösa politik. Han är sedan många år bosatt i Frankrike. 1987 återvände författaren i hemlighet till sitt hemland för kunna skriva "Den stenade kvinnan".
Vem vågar sommaren? är Katarina Kieris nya roman. För första gången skriver Kieri prosa för vuxna. Vi känner sedan tidigare till hennes ungdomsböcker. Dansar Elias? Nej! fick Augustpriset för något år sedan. Katarina Kieri skriver också lyrik.
Den nya romanen är en bok som berättas i ett långsamt tillstånd. Här finns inte särskilt mycket yttre action, utan boken rör sig kring förskolläraren Majkens inre värld. Kring vem hon är, var hon kommit från och varför allt blev som det blev. Men också kring hur framtiden kan komma att te sig.
Majken har lånat ett sommarhus av sin granne medan hennes barn är på västkusten med sin pappa. Vistelsen i huset innebär att Majken kommer sin granne närmare, helt ofrivilligt, trots att grannkvinnan inte är fysiskt närvarande. Majken får dock oväntat besök...
Vem vågar sommaren? skulle jag vilja påstå är en roman som handlar om existentiella frågor. Jag vill rekommendera den till alla som vill sänka tempot stund och reflektera över tillvaron.
Jag har nyss läst klart Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Det är helt klart den mest upplyftande bok som jag har läst på länge. Tänk om alla människor på hela jorden kunde ta till sig tanken att vara snälla. Enligt författaren så spelar det faktiskt inte så stor roll varför man är snäll mot andra, vare sig det är för att man mår bra av det eller för att man har andra egoistiska själ.
Just nu läser jag "A cappella", en roman av Michel Faber. Innan berättelsen börjar har Farber skrivit en slags tillägnan: "Till alla dem som sjunger av hjärtats lust, och till alla som bara önskar att de kunde". För mig handlar denna strof om karaktären Catherine Courage i romanen. Hon lider av enormt dålig självkänsla något som inte blir bättre av att hennes perfektionist till man oftast tycker hon är pinsam i andras sällskap.
Paret Courage har begett sig, tillsammans med A Cappella-ensamblen, till ett slott för att repetera det komplicerade verket Partitum Mutante. På slottet lever de nära varandra under två intensiva veckor. Hemligheter avslöjas och de upptäcker nya sidor hos varandra vilket leder till spänningar i gruppen. Dessutom är det något eller någon som skriker utanför slottet på kvällarna. Eller är det bara något som Catherine hör...?
Jag tänker på gotisk romantik när jag läser och undrar hur det ska sluta.
Äntligen vill jag bara tokrekommendera ett par böcker som jag har haft nöjet att läsa under semestern. Susanna Alakoskis debutroman Svinalängorna berörde verkligen djupt som en tragisk men också briljant barndoms- och tidsskildring. Ett tidigt 70-tal, moderna miljonprogramslägenheter och en miserabel tillvaro med alkoholiserade föräldrar utgör i grova drag scenbilden där huvudpersonen Leena med sina kompisar och "livlinor" Åse och Riitta befinner sig. Med språklig skicklighet och faktiskt också en underliggande humor gör Alakoski detta till en riktigt läsvärd "feel sad"-bok.
En kort berättelse om traktorer på ukrainska av den brittiska författaren Marina Lewycka (född i Ukraina) är en historia som man kan tycka mycket om - ja, man kan ha mång
Poeten och proletärförfattaren Dan Anderssons (1888-1920) texter kan avnjutas av den skönsjungande Sofia Karlsson. Hennes röst är som porlande vatten med ett gåtfullt vemod som stämmer väl överrens med Dan Anderssons poesi. Texten får en röst och en melodi som är förtrollande vacker.
Poesi och musik står varandra nära - i Sofia Karlssons visor smälter de samman. Poesi blir musik och musik blir poesi. Musik och text är en spännande kombination som 
ofta förstärker varandra - läs också tidigare inlägg Musik som text.
Min favorit på skivan "Svarta ballader" är den sorgliga "Omkring tiggarn från Luossa".
Lyssna och njut!
Amerikanen Scott Westerfeld har skrivit romanen Ute/Inne, en spänningshistoria som utspelar sig i de kretsar som utgör själva spjutspetsen i alla de modetrender som kommer och går i framförallt ungdomsvärlden.
Hunter är till yrket trendspanare och hans tillvaro förändras från den dag då han fotograferar en flickas skosnören med sin kameramobil. Ofrivilligt dras han in i något han inte själv förstår, men som inkluderar nydesignade märkesskor, kärlek och en sammansvärjning som är ute efter honom.
Det här är en inte helt lättläst ungdomsroman, det är många namn och turer att hålla reda på. Men samtidigt är den så spännande att man inte vill lägga den ifrån sig förrän man får veta hur det går!
... är den volym som en människa andas in innan hon dör. Det är också titeln på Andrzej Tichýs debutroman som kom ut förra året. Nyligen belönades han med det prestigefulla Borås Tidnings debutantpris, ett pris som jag tycker han är väl värd.
"Sex liter luft" är en riktigt otäck roman. Den kusliga stämningen smyger sig, närmast omärkligt, fram i texten. I början av boken vaknar den unga huvudpersonen Ivan upp till den första dagen i den första veckan efter en katastrof. Läsaren vet inte vad som hänt, men Ivan är ensam kvar i världen. Han försöker ringa till sina vänner, men ingen svarar. Han ringer på hos grannen, men ingen öppnar. Han sätter på sin TV som visar myrornas krig. Ivans tillvaro blir allt mer förtvivlad och stämningen tätnar. Bitvis befinner sig Ivan i ett hallucinatoriskt tillstånd där dröm och verklighet flyter samman. Ivan befinner sig i ett tomrum. Tichý ger läsaren en fingervisning om detta tomrum redan innan romanen tar sin början där han citerar science fictionförfattaren Stanislav Lem, ett citat som beskriver det absoluta tomrummet.
Läsaren får även följa Ivan innan katatsrofen, men orsaken till den är dold. "Sex liter luft" handlar om människans existentiella villkor, om hennes utsatthet och ensamhet. Tichý beskriver själv sin debutroman som en "apokalyptisk barndomsskildring".
I det senaste numret av bif ("Bibliotek i fokus" - en tidning med intervjuer och boktips och mycket mer som du kan hämta på ett bibliotek nära dig) läser jag att Tichý har kommit halvvägs in i nästkommande roman vilket glädjer mig. Jag tror nämligen att Tichý kommer vara en av de få debutanter som kommer vara ett mer känt namn om tio år. I bif bemöter han också den kritik som riktats mot hans oerhört mörka text med orden "Det mörka bär ibland på något stärkande som är gåtfullt och efteråt kan en renande verkan uppstå".
Väntar med spänning på nästa roman av Andrzej Tichý.
För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien En svensk berättelse på Kunskapskanalen. Antonio de la Cruz intervjuar svenska författare som många gånger har sitt ursprung i andra länder. I programmet intervjuades Azar Mahloujian som för 20 år sedan lämnade Iran och som sedan dess levt i exil. Efter 19 år vågade hon sig tillbaka för ett besök i Iran och efter tre besök så skrev hon boken. Det är en lättläst och gripande berättelse som lämnar mig med många tankar. Framförallt frågan kring hur man kan agera, protestera mot regimer i andra länder som en "vanlig" människa? Azar Mahloujian ger exemplet att utesluta vissa författare vid uppläsningar eller bokmässor här i Sverige för att de "stöder regimen". Men när hon besöker Iran är ofta dessa författare djupt älskade av folket och de förstår inte alls vår "bojkott". De är författare - inte regimen.
Boken får en att undra om kvinnor världen över verkligen alltid är såhär frispråkiga så fort männen lämnar rummet. Kanske är tjejsnacket ett sätt att raljera över och skratta åt makten. D v s ett sätt att stå ut med att inte få bestämma vem man ska gifta sig med, att behöva vara oskuld fram till bröllopsnatten och annat som stänger in flickor och kvinnor inom begränsande ramar. Så är det ju i många länder.
En reflektion jag gjorde i våras när jag hade litteraturdiskussioner med ungdomarna på min arbetsplats (gymnasieskola), var hur könsbundet eleverna väljer bok. Jag hade till exempel en grupp som valt att läsa Ondskan av Jan Guillou. Bara killar. Sedan en grupp som läst boken Eskort av Christina Wahldén, om en gymnasieflicka som erbjuder bilder och tjänster via nätet. Bara flickor. Så är det ofta.
Hur skulle jag ha kunnat påverka eleverna att bli lite bredare i sitt val av böcker, det funderar jag över. De hade fyra böcker av olika slag att välja mellan. Vill killar bara läsa om killar och tjejer om tjejer?
I sommar har jag haft flera intressanta läsupplevelser. En av dem är "Flyga drake" - en bok som kommer stanna kvar länge hos mig. Författaren heter Khaled Hosseini och han skriver rakt in i mitt hjärta.
Berättelsen handlar om Amir och Hassan som växer upp tillsammans i ett Afghanistan där talibanerna ännu inte gripit makten. Amir och Hassan har ett alldeles speciellt band som gör dem oskiljbara. De har haft samma amma och mödrarna har, på olika vis, försvunnit ur deras liv vid födseln. Pojkarnas sammanbundna öden har dock en väsentlig skillnad. Amir är son till en högt uppsatt man och Hassan är deras tjänare.
Berättarjaget är Amir och det är ur hans ögon läsaren får ta del av Afghanistans tragiska historia. För mig handlar "Flyga drake" främst om vänskap och svek. Jag berörs starkt under läsningen - blir tårögd och småler också ibland.
Läs "Flyga drake" och förundras över den lilla människans mod i en alltför komplicerad verklighet.
Jag har just läst ut Annika Bryns nya kriminalroman Morden i Buttle. Mina förväntningar, som var ganska högt ställda, infriades! Boken är spännande och Bryn är en god människokännare.
Polisen Margareta Davidsson ska ta några veckors välbehövlig semester på Gotland. Det dröjer dock inte många timmar innan hon dras in i en mordhistoria, som hon har alltför svårt att slita sig ifrån. En historisk parallellhandling med ett mord som kan kopplas till nutiden finns också närvarande.
Det jag uppskattar mest är huvudpersonens livsfunderingar och hennes enastående mod och kyla i utsatta situationer.
Mycket välberättat. Rekommenderad semesterläsning!
Valerie Solanas var den kvinna som skrev SCUM-manifestet. SCUM= Society for Cutting Up Men. Hon sköt också Andy Warhol som närapå dog av skadorna. 1988 dog Valerie Solanas själv ensam och utblottad på ett hotellrum i San Francisco.
Om h
Nu har Stridsberg tagit sig an ytterligare en egensinnig icke-fiktiv kvinna, och vad tycker jag då om Drömfakulteten? Jag har just kommit halvvägs, men frågan är om jag kommer så mycket längre. De första sidorna i boken tilltalade mig genom sitt språk och det speciella berättarperspektivet. Solanas för själv en dialog med berättaren genom romanen.
En stor del av boken utgörs också (såhär långt) av dialog mellan Valerie och hennes mamma Dorothy. Språket är mycket poetiskt och på ett sätt fängslande. Å andra sidan innehåller boken mycket upprepningar av vad som kanske kan vara författarens "darlings", uttryck som författaren själv skapat, men som man som läsare bäst avnjuter EN gång, inte flera.
Såhär i slutet av min semester behöver jag verkligen en riktigt bra bok, något som får mig att glömma tid och rum. Tyvärr är inte Drömfakulteten den boken. Men omslaget är snyggt. ;-)
Ingen av Indridasons deckare har gjort mig besviken - inte heller hans senaste - Mannen i sjön!
Hans andra deckare, Kvinna i grönt, finns nu också i pocket, om man, av någon outgrundlig anledning, inte vill låna den på biblioteket!
Den första är Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket av Gunnar Ardelius. Det här är en bok i stil med Per Nilssons Hjärtans fröjd och Katarina Kuicks Den första gång jag såg dig. Sidorna fylls av några få meningar som gestaltar hur ett förhållande mellan två unga personer inleds, och slutligen avslutas. Trots de sparsmakade boksidorna är boken inte lättläst. Det är alltför mycket som man som läsare måste fylla i själv och det slår mig att boken egentligen kanske är för folk i min ålder (30-35), snarare än för 16-åringar.
Den andra boken är Det fattas en tärning av Johanna Thydell. Många älskade hennes debutroman och har säkert väntat på nummer två. Johanna Thydell har en alldeles speciell fömåga att skriva okonstlat och autentiskt. När huvudpersonen, som omväxlande skildras som 11- och 16-åring, beskriver en pojkes hår som "skitkrulligt", då förstår man precis vad hon menar.
Boken handlar om Puck, som har blivit lämnad av sin pappa och som aldrig mer vågar släppa någon nära, i rädsla för att bli lämnad igen. Och jag lovar... inte ett öga torrt i slutet av den här boken heller!
Vissa böcker är liksom svåra att komma in i. Det är något med själva sättet att berätta en historia. Så tycktejag när jag började läsa Kvinnoväktarna av Amin Zaoui, men denna bok är så fylld av helt osannolika skrönor att jag ändå fortsatte att läsa. När jag läst ut boken, tror jag att jag på ett ungefär förstår vad boken handlar om och jag har fått en hel del mustiga berättelser till livs! Författaren är född i Algeriet och boken utspelar sig i öknen.
Den siste vännen av Tahar Ben Jelloun är kanske en ganska banal historia om vänskap berättat ganska traditionellt - tre vänner ger varsin version av ett händelseförlopp? Ändå grep den tag i mig och jag vågar nästan säga att jag tycker att detta var En Bra Bok!
Berättelsen börjar i Marocko där Ali och Mamed hittar varandra på skolan där de går och de blir vänner. Berättelsen följer dem sedan genom livet, via en mycket upprörande skildring av hur de båda hamnar i fängelse, fram till att de är mogna män med familjer - Mamed har emigrerat till Sverige och hans skildring av Sverige kontra Marocko är väldigt bra. Men en dag skickar Mamed ett brev till Ali där han förklarar att deras vänskap är över - och aldrig varit annat än en illusion!
När jag lämnade tillbaka boken såg jag att jag är den enda som lånat den. Kan det bero på omslaget? Hursomhelst hoppas jag att fler hittar till denna, mycket lättlästa men engagerande bok!
Även musik kan vara text på flera olika sätt. Utan att födjupa mig i någon filosofisk diskussion vill jag helt anspråkslöst rekommendera bra musik för bilkörning.
Eskobars nya cd Eskobar har under den senaste veckan hjälpt mig att hålla ett lugnt och jämnt tempo på vägarna. Med en viss reservation för att om man är lite sömnig, så blir man inte precis piggare av deras musik. Jag läste nyligen att den musik man lyssnar till i bilen helt klart påverkar körstilen.
Men fick inte Eskobars skiva ganska dåliga recensioner, kanske någon undrar. Det har funnits en diskussion kring bra och dålig musik, som har hängt mycket ihop med om musiken anses autentisk - äkta - eller inte. Rock har länge uppfattats som en mer autentisk musikstil än pop, som ofta bygger på lätt igenkännbara klichéer. Med tiden har väl denna uppdelning luckrats upp. Det är inte "fult" att lyssna till sk lättviktig musik längre, klichéerna fyller sin funktion.
Som ett litet exempel kan jag se att i toppen på försäljningslistan på cdon.com ligger idag Absolute Summerhits 2006 - den yttersta representanten för mainstreammusiken - samt Lars Winnerbäck - en god representant för den "autentiska" rocken.
Jag är en ganska stor konsument av lättlästa underhållningsromaner och den senast lästa i denna genre är Angelas dotter av Kristin Hannah. Av hennes böcker utgivna på svenska har jag läst de flesta - och kan inte erinra mig en enda! Angelas dotter blir nog inget undantag, jag sträckläste den och visste nästan genast hur den skulle sluta. Mycket vilsamt.
Är det detta som kallas "habilt hantverk"?
Inlägg
Alla kommentarer
