Papparesan

Papparesan, av Maria Herngren & Ewa Swedenmark

Författarna var inspirerade av Edith Unnerstads bok ”Kastrullresan” (1949) när de skulle skriva ”Papparesan”, som är en bok för barn i ålder tio till tolv år.

I denna moderna version är det två mammor som är bästa väninnor, Bella och Sivan och med varsin familj, som består av totalt sex barn. Men barnen och väninnorna menar att de är en stor familj.

Huvudberättare i boken är Umberto, son till Bella och en okänd restaurangmusiker från Sardinien.

Alla barnen har olika pappor. Och när sommarlovet stundar så visar det sig att mamma Sivan har ärvt en gammal amazon och en gammal husvagn. Helt plötsligt ges det möjlighet till semester! Med på semestern finns också en liten skulptur som en man, det blir en maskot som blir som en symbol för resan till papporna. Men under handlingens gång kommer denna lilla maskot att visa sig ha stor betydelse.

För att finansiera semesterresan så uppträder familjerna som gatumusikanter.
Flera av barnens pappor är musiker av olika slag och barnen har ärvt deras intresse och talang för musik. De gör succé med sina framträdande.

Det blir till att packa in sig i amazonen och dra iväg. Semsterresan blir alltså att besöka de olika papporna. Men som sagt alla papporna bor inte i Sverige. Umberto som aldrig har träffat sin pappa, längtar och längtar efter att möjlighet ska ges även för honom att han ska få träffa sin pappa, men han vågar inte tro att det ska bli möjligt.

Färden går runt i Sverige, från Gävle där familjerna bor, till Stockholm, Karlstad, Göteborg och ner till Köpenhamn. Men det är ju bara det att papporna är ibland inte vet om att barnen ska komma, eller rättare sagt att alla barnen kommer, så det blir lite små överraskningar för dem.

Under sin resa råkar de ut för olika äventyr. De möter nya människor, får nya vänner och erfarenheter. I Danmark kulminerar dock historien kring deras maskot. Den gör det möjligt att de kan ta sig till Sardinen, men hur ska Umberto lyckas spåra sin pappa?

När jag läste ”Papparesan” upplevde jag det som en kanske slätstruken bok, men efteråt har den ändå gett mig mycket att tänka på. Föräldrar, barn, hur familjer kan se ut, hur familjer gör idag i sitt umgänge med varandra osv. Men det är ändock inte någon bok som jag kan säga är jättebra, utan det blir mer jaha – ok.