Skrivarkurs för särlingar

Anneli Jordahl (recension i Sydsvenskan) utnämner Lennart Hagerfors nya bok ”Skrivarkurs för särlingar” till en smart romanbagatell och jag instämmer. Huvudpersonen i boken är författaren I.S., som plågas av skrivkramp orsakad av starka tvivel på sin förmåga. I väntan på att krampen ska släppa håller han en skrivarkurs i Visby. Där möter han de udda existenser som han tidigare intervjuat för en sedermera refuserad intervjubok, plus en person till som han aldrig träffat förut. Det är ett märkligt sammanträffande. En åldrad och högdragen baron som lever kvar i det gamla, en kufisk samlare, en naturdyrkande maoriprinsessa, en from nunna med undertryckta känslor, en kallhamrad mc-kille och en till synes helt vanlig gotländsk tant utgör den minst sagt säregna elevgruppen. Boken leker med särlingsstereotyper, med författarklichéer som skrivkramp och en närmast överjordisk förmåga att göra sina karaktärer så levande att de tar över och styr berättelsen. Det blir lite övertydligt ibland och en smula - som Jordahl också skriver - ”statiskt och fyrkantigt”. Kankse försöker berättelsen säga något om skrivandet i största allmänhet, vad som gör en bra berättelse och vad som inte gör det, genom att på något sätt också vara en metod för att upptäcka detta. Den nätta kritiken till trots var boken klart läsvärd, smårolig och den höll sig dessutom inom ett behändigt omfång.

Vilka böcker tar ni med er till stranden eller läser i hängmattan i sommar?

Jag vill gärna ha en klassiker, någon deckare/spänningsroman och något romantiskt och lättsmält! Här är min lista för i sommar:

-Människohamn av John Ajvide Lindqvist, spänning, skräck och välskrivet!

-Något av Harlan Coben, kan bli svårt att släppa i från sig när man ska i vattnet då Coben är den ultimata spännings och cliffhanger författaren. Att läsa spänning/thriller/deckarförfattaren Coben är som att åka bergochdalbana och hans böcker är verkligen sådana "som inte går att lägga ifrån sig".

-Sommarens klassiker får bli något av Selma Lagerlöf eller Jane Austen, de är alltid säkra kort. Kanske läser jag Buddenbrooks av Thomas Mann, den har jag sneglat på länge nu.

- Pappas flickor av Tasmina Perry får stå för romantiken och flärden i min sommarläsning.

Katedralen vid havet

I helgen läste jag en ny bok och det är ju inte något ovanligt i sig. Men när boken är på 700 sidor och man inte kan sluta läsa utan bär den med sig och läser under tiden som man gör allt annat, då har man hamnat i en situation som inte inträffar så ofta. Boken jag läste var "Katedralen vid havet" skriven av den debuterande Ildefonso Falcones de Sierra.

Handlingen utspelar sig i Barcelona under 1300-talet och vi får följa Arnau Estanyols uppväxt och liv i Barcelona och hans strävan att slippa fattigdomen. Både Barcelona och Arnau Estanyol är huvudpersoner i den här romanen som är fylld av spänning, kärlek, orättvisor och intriger. Katedralen är Santa Maria del Mar och den har en central plats i Arnaus liv. Boken fungerar också som en historielektion och visar på samhällets hierarkier, religionens makt och pestens härjningar och visar hur lite betydelse den vanliga människan hade.

Lättlästa tegelstenar hör inte till det vanliga men här har vi en - så läs den!!

Årets bästa bok! (hittills i alla fall...)

Min bästa bok hittills i år läste jag ut för någon vecka sedan men jag önskar nästan att jag hade det ogjort. Den tog slut alldeles för fort! Boken heter Vägen och är skriven av amerikanen Cormac McCarthy. Vägen är en kort men intensiv roman.

I en framtida värld har människorna nästan utplånats och ondskan regerar bland de människor som lever kvar. Landskapet är ödsligt, ingenting växer, träden är förtorkade och marken är eldhärjad. Det är kallt och aska förmörkar himlen. I denna miljö får vi möta en far och son som är på vandring. De är på väg till kusten och följer de sönderbrända ödsliga amerikanska motorvägarna, med sig har de en kundvagn med allt de äger. Varför de är på väg till kusten och vart som finns där vet vi inte. Vi får följa med på deras resa som visar hur pappan kämpar för att behålla sin mänsklighet och försöker skydda sin son i denna ogästvänliga och ondsinta värld.

Boken är så oerhört bra! Den har ett språk som passar perfekt till stämningen i boken, avskalat och kalt precis som miljöerna i romanen. Boken är dyster, sorgsen och hemsk men samtidigt vacker, pappan och sonens relation skildras med en otrolig finstämdhet och värme. Jag drogs direkt in i denna mystiska och dystra framtidsvärld. Läs, läs, läs är allt jag har att säga!

Läsecirkeln våren 2008

Oj, vad fort tiden går. Nu har vårens läsecirkel redan avslutats och jag har knappt skrivit någonting om våra träffar. Vårens tema som var Kina kunde inte ha varit mer aktuellt, vi har alla kunnat ta del av mediernas fokus på Kina inför det kommande Olympiska spelen. Det har varit givande för vårt läsande tycker vi alla som deltagit i läsecirklarna. Vi har läst tre böcker som jag tänkte berätta lite om.

Den första boken vi läste var "Vilda svanar" av Jung Chang. Där berättar författaren om sin mormor, mor och om sitt liv, alltså om tre generationers liv i Kina under 1900-talet. Den är en familjekrönika och historiebok i ett och speglar både livet för individen och utvecklingen i Kina. Det innebär att den kan läsas och tolkas på flera sätt när det objektiva och det subjektiva möts. I läsecirklarna har det varit skiftande omdömen om boken, en del tyckte att det var väldigt bra och intressant medan andra tyckte att den var för detaljrik för att kunna hålla intresset uppe. Men generellt tyckte de flesta att den gav en grund för oss att förstå 1900-talets Kina.

Vi läste en historisk bok till, en roman som heter "Kejsarinnan Orkidé" och är skriven av Anchee Min. Den går längre tillbaka i tiden och beskriver livet för Kinas sista kejsarinna som levde under senare delen av 1800-talet och är den första boken i en tänkt triologi. Författaren säger att boken bygger på verkliga händelser och visar hur livet såg ut för de kejserliga. Intrycket från läsecirklarna var att det här var en lättläst bok, en del tyckte den var bra medan andra tyckte att den var som en "sagobok". Den stora behållningen var beskrivningarna om hur man levde i Förbjudna staden och det blev en diskussion kring maktens sätt att fjärma sig från folket i olika kulturer och under olika tidsepoker.

Den sista boken vi läste i cirklarna var en roman som heter "Att leva" som är skriven av Yu Hua, den enda av författarna som beskrivits här som bor och verkar i Kina. Denna bok är också en beskrivning av 1900-talets Kina sett genom bonden Fuguis ögon. Han berättar sin livshistoria som är kantad av tragedier. Gång på gång drabbas Fugui och hans familj och till slut finna bara Fugui kvar. Författaren använder sig av ett enkelt och återhållsamt språk som gör att historien går rakt in i hjärtat. "Det här är vad jag kallar en riktig BOK" sa en av läsarna. Det var den bok som man tyckte bäst om i läsecirklarna, som man tyckte hade största litterära kvaliteterna. De som inte tyckte om den var de som inte klarade av att läsa för att historien var för tragisk.

Ja, då var det slut för den här terminen. Läsecirklarna ger så mycket, det är härligt att se hur alla identifierar sig med böckerna och hur man relaterar till sina egna liv. Kina eller Sverige, det finns mycket som är universellt.