Skrivarkurs för särlingar

Anneli Jordahl (recension i Sydsvenskan) utnämner Lennart Hagerfors nya bok ”Skrivarkurs för särlingar” till en smart romanbagatell och jag instämmer. Huvudpersonen i boken är författaren I.S., som plågas av skrivkramp orsakad av starka tvivel på sin förmåga. I väntan på att krampen ska släppa håller han en skrivarkurs i Visby. Där möter han de udda existenser som han tidigare intervjuat för en sedermera refuserad intervjubok, plus en person till som han aldrig träffat förut. Det är ett märkligt sammanträffande. En åldrad och högdragen baron som lever kvar i det gamla, en kufisk samlare, en naturdyrkande maoriprinsessa, en from nunna med undertryckta känslor, en kallhamrad mc-kille och en till synes helt vanlig gotländsk tant utgör den minst sagt säregna elevgruppen. Boken leker med särlingsstereotyper, med författarklichéer som skrivkramp och en närmast överjordisk förmåga att göra sina karaktärer så levande att de tar över och styr berättelsen. Det blir lite övertydligt ibland och en smula - som Jordahl också skriver - ”statiskt och fyrkantigt”. Kankse försöker berättelsen säga något om skrivandet i största allmänhet, vad som gör en bra berättelse och vad som inte gör det, genom att på något sätt också vara en metod för att upptäcka detta. Den nätta kritiken till trots var boken klart läsvärd, smårolig och den höll sig dessutom inom ett behändigt omfång.