Läsecirkeln våren 2008

Oj, vad fort tiden går. Nu har vårens läsecirkel redan avslutats och jag har knappt skrivit någonting om våra träffar. Vårens tema som var Kina kunde inte ha varit mer aktuellt, vi har alla kunnat ta del av mediernas fokus på Kina inför det kommande Olympiska spelen. Det har varit givande för vårt läsande tycker vi alla som deltagit i läsecirklarna. Vi har läst tre böcker som jag tänkte berätta lite om.

Den första boken vi läste var "Vilda svanar" av Jung Chang. Där berättar författaren om sin mormor, mor och om sitt liv, alltså om tre generationers liv i Kina under 1900-talet. Den är en familjekrönika och historiebok i ett och speglar både livet för individen och utvecklingen i Kina. Det innebär att den kan läsas och tolkas på flera sätt när det objektiva och det subjektiva möts. I läsecirklarna har det varit skiftande omdömen om boken, en del tyckte att det var väldigt bra och intressant medan andra tyckte att den var för detaljrik för att kunna hålla intresset uppe. Men generellt tyckte de flesta att den gav en grund för oss att förstå 1900-talets Kina.

Vi läste en historisk bok till, en roman som heter "Kejsarinnan Orkidé" och är skriven av Anchee Min. Den går längre tillbaka i tiden och beskriver livet för Kinas sista kejsarinna som levde under senare delen av 1800-talet och är den första boken i en tänkt triologi. Författaren säger att boken bygger på verkliga händelser och visar hur livet såg ut för de kejserliga. Intrycket från läsecirklarna var att det här var en lättläst bok, en del tyckte den var bra medan andra tyckte att den var som en "sagobok". Den stora behållningen var beskrivningarna om hur man levde i Förbjudna staden och det blev en diskussion kring maktens sätt att fjärma sig från folket i olika kulturer och under olika tidsepoker.

Den sista boken vi läste i cirklarna var en roman som heter "Att leva" som är skriven av Yu Hua, den enda av författarna som beskrivits här som bor och verkar i Kina. Denna bok är också en beskrivning av 1900-talets Kina sett genom bonden Fuguis ögon. Han berättar sin livshistoria som är kantad av tragedier. Gång på gång drabbas Fugui och hans familj och till slut finna bara Fugui kvar. Författaren använder sig av ett enkelt och återhållsamt språk som gör att historien går rakt in i hjärtat. "Det här är vad jag kallar en riktig BOK" sa en av läsarna. Det var den bok som man tyckte bäst om i läsecirklarna, som man tyckte hade största litterära kvaliteterna. De som inte tyckte om den var de som inte klarade av att läsa för att historien var för tragisk.

Ja, då var det slut för den här terminen. Läsecirklarna ger så mycket, det är härligt att se hur alla identifierar sig med böckerna och hur man relaterar till sina egna liv. Kina eller Sverige, det finns mycket som är universellt.