Döden - en del av livet

Döden - en del av livet

Detta är ett av mina svåraste inlägg att skriva. ”Döden – en del av livet” är en bok av Rune Nilsson.

Det är svårt att skriva för att ämnet är svårt. När jag såg boken först på biblioteket reagerade jag på författarens namn, Rune Nilsson. Jodå, det är min folkhögskolelärare. Rune är en av de effektivaste människor jag känner till, så jag blev egentligen inte särskilt förvånad över att han hade kommit med denna bok.

Titeln på hans bok får mig att tänka på Bo Setterlinds dikt ”Döden tänkte jag mig så”.

Men Nilssons bok är en bok som man kan använda för att planera det jordiska innan man dör.
Hur livet är efter döden vet vi föga om. Han menar att det är av vikt och att det underlättar för efterlevande om man har planerat sin begravning, skriver testamente osv.

Detta är kanske inte saker som man tänker på när man är mitt uppe i livet med familj, hus, hund och semester. Men plötsligt kan man vara nära döden. Ibland kommer den hastigt även till dem som är just mitt i livet. Svåra sjukdomar eller olyckor kan drabba oss.

Nilsson skriver om de svåra sakerna, att få dö värdigt, få en värdig vård om man är sjuk. Han skriver om sorg och tröst. Vad den som sörjer ska försöka tänka på, men också vikten av att få sörja färdigt. Vidare vad andra runt den sörjande kan göra för att finnas där till stöd. Ibland hur kanske den gemensamma tystnaden kan vara ett stöd, bara man finns där till hands.

Boken kan man använda individuellt för att ta itu med just praktiska saker att ordna. Men det finns också en studieplan uppdelad på sju sammankomster så att boken kan användas i studiecirkelform.

Rune Nilssons goda egenskaper är det mänskliga, det goda, som han ger uttryck för i bokens svåra ämne och att han skriver enkelt och ledigt. Det gör att man kan ta till sig det han skriver och man kan kanske ta sig över den egna spärren och för enkelhetens skull förbereda sig på det man kan medan man är livet.