Hjärnvilja

Om du vill lämna din egen tillvaro för att slag och verkligen gå in i någon annans huvud, om du tröttnat på ditt eget, ja, då kan du läsa Gabriella Håkanssons senaste roman Hjärnmänniskan.

Boken handlar om en en man som alltsedan sin ungdom styrts av en liten, liten människa som bor uppe i hans hjärna och som dikterar sin värds alla förehavanden. Det är mannens egen röst som följer oss genom berättelsen. Han är en ganska misslyckad tjänsteman på ett företag och han erbjuds en resa till Thailand, mest som ett sätt för cheferna att bli av med honom, förstår man. Resan kommer sedan att få en helt avgörande betydelse för det liv mannen lever tillsammans med sin hjärnmänniska.

Varför ska man läsa en bok med en så udda person i centrum, vad får man ut av det? Ja, varför inte? Man sugs verkligen in i denna historia om den mycket excentriske Hermann Gustavsson. Är han egentligen svårt psykiskt sjuk, eller handlar berättelsen om något annat?

Läs recensionen i DN >>

Viskande vemod ...

... kan beskriva Sophie Zelmanis senaste skiva "Memory loves you". Detta viskande vemod är något återkommande i Zelmanis produktion. "Få artister utvecklas lika subtilt som Zelmani" skriver Markus Larsson i sin recension. Och jag håller med. Zelmani förfinar sin egenart som artist som ingen annan vilket känns helt rätt i en så föränderlig värld som vår.

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff III

I lördags träffades läsecirkeln igen. Den här gången pratade vi om romanen "Flyga drake" skriven av Khaled Hosseini. Berättelsen tar sin början under Afghanistans fredliga och harmoniska period i historien där två pojkar blir vänner för livet. Landet drabbas såsmåningom (1976) av attacker från Sovjet och pojkarnas barndomsland Afghanistan blir aldrig mer sig likt, ej heller relationen mellan pojkarna Amir och Hassan.

Pojkarna växer upp tillsammans som bröder då de ammats av samma amma. Deras mödrar dör under pojkarnas första år vilket förstärker banden mellan dem. Det som skiljer dem åt är dock oåterkalleligt. Amirs far är en högt uppsatt och rik man. Hassans far är familjen Amirs tjänstefolk. Dessutom är Amir pashtun (sunnimuslim) och Hassan tillhör det lägre och förföljda folket hazarerna (shiamuslimer). Vänskapen mellan pojkarna övervinner dock dessa skillnader till en början, men då Sovjet kommer in i bilden, och sedan talibanernas maktövertag, tar allas liv en helt ny riktning.

Vi i cirkeln blev djupt rörda av denna bok. Vi pratade om pojkarnas uppväxt, om pojkar och mäns krav på sig själva, om machokulturer som förstärker förtryck i olika former i samhället. Vi pratade om avund som kan förgöra en vänskap och om lojalitet som gör att vänskap består. Och vi pratade om godhet i vänskapen. Vad är godhet? Är det när intentionen är god eller när själva utfallet av en handling resulterar i något så onåbart som godhet? Och skulden, hur blir vi fria från skuld om vi inte handlar?

Vi pratade också om de vackra naturbeskrivningarna från ett land som vi kanske främst förknippar med krig och elände. Tidsperspektivet kom upp för diskussion och berättarperspektivet. Berättelsens tidsförlopp är delvis kronologiskt men berättaren relaterar hela tiden till dåtiden på ett genialt sätt.

Det är svårt att tala om "Flyga drake" med någon som inte läst boken, tror jag, eftersom jag inte vill avslöja allt för mycket och samtidigt vill jag berätta för alla hur viktig och rörande och fascinerande och läsvärd boken är, så… läs, läs, Läs denna roman. Om du ska läsa en bok år 2007, så läs "Flyga drake" – det är den värd!
En av oss i läsecirkeln beskrev romanen som en uppgörelseroman vilket jag tycker passar perfekt. "Flyga drake" är en uppgörelse med livet.

Till nästa gång läser vi "Vad vi älskade" av Siri Hustvedt (som är gift med en av mina favoritförfattare Paul Auster)

Enhet, en skrämmande framtidsbok!

Boken Enhet av Ninni Holmqvist är en skrämmande och mycket obehaglig bok. Men den är bra så läs den ändå! Enhet utspelar sig i en dyster framtid i Sverige där människor delas upp i umbärliga och behövda. Umbärlig blir man som kvinna vid 50 och som man vid 60 om man inte har några barn eller några andra speciella skäl för undantag som att man är nyttig för samhället eller framgångsrik. De umbärliga samlas upp på Enheten eller reservbanksenheten för biologiskt material och där deltar de i experiment och donerar sina organ till de behövda. Till slut läggs man in för slutdonation då man donerar ett eller flera livsuppehållande organ och alltså dör.

I motsatsförhållande till denna hemska verklighet beskriver Holmqvist hur trevligt det är på Enheten och hur de umbärliga blir mycket väl omhändertagna när de kommer dit, de lever lite som på ett lyxhotell med god mat, underhållning, rekreationer osv. Personalen är hjälpsamma och förstående och de har tillgång till den bästa läkarvården och psykologhjälpen som finns. Dessutom får de umbärliga här en gemenskap som de saknar ute i samhället där de uppfattas som konstiga eftersom de inte är behövda och gör sin insats för samhället genom att skaffa barn.

Boken påminner lite om Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro som utspelar sig i ett framtida England där det är kloner som fungerar som donatorer åt ”riktiga människor”. Dessa kloner är och lever precis som vanliga människor förutom att syftet med deras liv är att donera sina organ till de ”riktiga människorna”. I både Enhet och Never Let Me Go provoceras jag av att de berörda människorna är så passiva och accepterar sin situation. Jag vill bara säga till dem att vara arga, fly eller göra revolution!

Paul Austers röda anteckningsbok

"Den röda anteckningsboken" är den senaste av Paul Auster böcker jag läst och den kom ut redan 1992. Förra året gavs boken ut igen med översättning av Kerstin Gustafsson. Berättelserna i denna bok är, enligt författaren, sanna berättelser. Auster skriver ofta in sig själv i sina texter och karaktärer och specifika händelser återkommer i de romaner han skriver. Austers karakteristika är också att han skriver metafiktion, ofta om skrivandet.

Jag kan inte riktigt sätta ord på vad som händer när jag läser Auster men det är som om texten gestaltas i det läsande nuet. "Den röda anteckningsboken" beskriver små, möjligen betydelselösa, händelser som placeras i ett sammanhang och läsaren får själv ta ställning till hur sammanhanget ska se ut och förstås.

Det som länkar samman historierna i "Den röda anteckningsboken" är hur slumpen tar plats i människors liv. Kanske är slumpen ingen tillfällighet?

Min favoritbok av Auster är "Illusionernas bok".

Kolla in Paul Austers hemsida här.

Genusångesten

På en enkönad arbetsplats (typ bibliotek) där de anställda har en liknande etnisk tillhörighet och utbildningsbakgrund finns kanske risken att utbudet blir lite enahanda. Det kan vara lätt att få genusångest och börja undra om männen verkligen känner sig välkomna till oss, eller om vi stänger dem ute med vår förmodade ensidighet och rosatonade Barbablogg.

Men om man såhär i Kvinnodagens närhet ser sig omkring i boklandskapet, kanske man ändå inte ska vara så orolig för männen. Jag läste ett intressant inlägg på bloggen Bokidioten om kvinnorepresentationen i några populära barnböcker. Läs och döm själva!

Läs också om kartläggningen Modig och stark – eller ligga lågt, red. Lena Kåreland, i en recension i Norrbottens-Kuriren.

Eller läs en universitetsuppsats om genus i barnböcker, Uppsats.se.

Sista litterära lunchen i vår

Idag har vi haft vår sista litterära lunch för terminen. Det tema vi tog upp handlade om gränslandet mellan fakta och fiktion. Var går gränsen, skiljer sig läsarterna, vad är författaretik? Vi lärde oss begreppet"faktion", beskrivet i den nya boken Episkt dubbelspel av Bo G Jansson.

Vi tog vår utgångspunkt i barns läsutveckling - varför har barns och ungdomars läsförståelse försämrats de senaste åren? Vad kan man göra för att hjälpa barn att utveckla ett rikt språk och bli goda läsare? Texter vi använde som underlag var Ingvar Lundbergs Konsten att läsa faktatexter och en artikel frånSvenska Dagbladet, Datorspel får alltid bära hundhuvudet.

Fler böcker som vi berättade om var
Gellert Tamas, Lasermannen
James Frey, Tusen små bitar
Mulle Mecks första bok om bilar
Här kommer bärgningsbilen
Castor snickrar
Totte bygger
Titta! en fjäril
Nalle Bruno och gräshoppan Tippe
Liv Ullman, Ett välsignat barn
Alexander Ahndoril, Regissören
Den högsta kasten & Djävulsformeln av Carina Rydberg
En dåres försvarstal av August Strindberg
P.G. Evander, I min ungdom speglade jag mig ofta

I "publiken" fanns flera av våra "stammisar" samt även en hel del bibliotekarier från Uppsala län, som var på besök hos oss. Roligt!
Välkomna tillbaka i höst!

Bok & film

Väldigt många filmer bygger på manus som skrivits med en roman som förlaga. Just nu är filmen Notes On a Scandal aktuell här i Sverige. Cate Blanchett spelar den fyrtioåriga lärarinnan Batsheba som inleder ett förhållande med sin 16-årige elev. I bakgrunden finns hennes äldre kollega Barbara som på ett lite udda sätt blir Shebas vän och förtrogna.

-

I väntan på att filmen ska visas i min lilla stad, har jag läst boken, Anteckningar om en skandal, av Zoe Heller, från 2005. Den är ett exempel på hur en bok som fått ställas ner i bibliotekets magasin åter kan få en hausse, t ex genom att den blir film. Nu är alla (nåja det är två) ex utlånade.

-

Vad är det för en bok då? Jag fann den väldigt fängslande. Den inre handlingen berättar om beroende och självbedrägeri. På slutet är det riktigt otäckt. Kan verkligen rekommenderas!

Klicka på bilden för filmrecension!

"Ser mitt huvud tjockt ut i den här?"

Jag har nyss läst ungdomsboken "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" av Randa Abdel-Fattah.
Huvudpersonen beskriver sig själv som en "australiensisk-palestinsk muslimsk tjej". Hon är sexton år, bor i Australien och bestämmer sig i bokens början för att bära slöja på heltid. Slöjan är för henne en väldigt betydelsefull religiös symbol. I övrigt är hon en helt vanlig tonåring som går i skolan, umgås med sina kompisar och blir förälskad. Hon funderar t.ex. över vilken färg på slöjan hon ska ha för att matcha kläderna och får goda råd av sina väninnor om hur hon ska sminka sig.

Hennes beslut att bära slöja medför en del svårigheter och hon stöter på många fördomar, t.ex. att hon är förtryckt och blivit tvingad att bära sjöja av sina föräldrar. Men på mig ger hon intryck av att vara en väldigt stark tjej som vågar stå för den hon är trots att hon möter en del motstånd.

Boken är skriven i lättsam och positiv anda med mycket humor, men innehåller också mycket allvar. Personerna runt omkring henne skildras inkännande, t.ex. en väninna med svåra hemförhållanden och en argsint granntant som hon så småningom får att "tina upp".

Jag tyckte om den här boken och även om jag inte helt och fullt förstår varför det är så viktigt för henne att bära slöja är det lätt att leva sig in i hennes tankar och känslor. Jag tror att många ungdomar känner igen sig i henne och att det är bra att se att vi människor i grunden är ganska lika oavsett religion och kultur.

SurKurt, SolskensNisse och grodan Groda

SurKurt är en flitig myra som tycker om att bygga, snickra och fixa. Nisse är en gräshoppa som tycker om att umgås med alla. Nisse har väldigt dåligt minne, men det verkar inte bekymra honom så mycket. Den tredje huvudpersonen är grodan Groda. Hon tar lite mer plats än de båda andra figurerna och Kurt tycker att hon är en riktig klumpeduns.

Boken skildrar sökandet efter att hitta gemenskap och att vara vänner. Det är en barnbok som lämpar sig bra som högläsningsbok för barn i ca fem- till sjuårsåldern. Eller barn som har knäckt läskoden och kan läsa mer sammansatt text. Men det är med enkla ord som berättelsen är skriven och det är mycket humor i boken, som är skriven av Inger Lindahl. Boken gavs ut 2006.

Latinamerika för hela slanten

På senare tid har jag läst en del latinamerikansk litteratur. I sommras läste jag "Colombines kyss" av Adriana Lisboa med stor behållning, se tidigare inlägg här på Barbabloggen.

Senare läste jag David Toscanas "Klagosång över Miguel Pruneda" - en mycket speciell och härligt absurd bok där huvudpersonen Pruneda fejkar sin egen död för att sätta snurr på den outhärdligt torftiga tillvaro han befinner sig i. Prunedas bästa kompis är döden och lekplatsen är kyrkogården. Toscana skriver inte ironiskt, tycker jag, trots det absurda finns det en allvarlig botten. Romanen fick ett fint mottagande i Sverige - läs recension här.


Den senaste i raden latinamerikanskt jag läst är Rodrigo Rey Rosas "Förtrollade stenar". Denna roman är inte lika lyckad som de övriga två. "Förtrollade stenar" gestaltar dock en problematik som är viktig att uppmärksamma - det handlar om landet Guatemalas förfall där nyckelorden är knark, våld och korruption. Författaren inleder romanen med orden; "Guatemala, Centralamerika. Det vackraste landet, det fulaste folket." Den här boken är mörkare än Prunedas fejkade död.

Alla romanerna är utgivna på förlag BocaPocky - ett förlag som fokuserar på att ge ut nyskriven skönlitteratur från Latinamerika. Bra, tycker jag, att det finns eldsjälar som kämpar för att skapa en motvikt till de stora förlagens anglosaxiska dominans.

Mer tips på latinamerikans litteratur hittar du på Macondos hemsida.

Jag har nyligen lyssnat på Cd-boken "Busters öron" av Maria Ernestam. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, den gjorde djupt intryck på mig. Bokens "jag" är en kvinna i 50-årsåldern som får en dagbok i födelsedagspresent. Det gör att hon börjar skriva om sitt liv och om händelser under uppväxten. Hon har inte haft det lätt med en mamma som utåt sett har varit vacker, social och framgångsrik men som misshandlat henne psykiskt. Istället för att hämnas på sin mamma har hon hämnats på andra i sin omgivning, ändå tills hon en dag får nog och slutgiltigt gör upp med sin mamma. Jag ska inte avslöja hur, men under resten av sitt liv lever hon med en mörk hemlighet... Historien växlar mellan den vuxna kvinnans liv och hennes tillbakablickar på barndomen och ungdomstiden. Jag tycker att författaren skriver väldigt inkännande om huvudpersonens tankar och känslor.
Boken är dessutom spännande och historien tar oväntade vändningar ända in i det sista.

Luftslottet som sprängdes

Det känns som om massor med människor har fått läsa Stieg Larssons nya (och sista) bok redan! I alla fall om man kollar runt i bloggvärlden. Och då ges den ändå inte ut förrän i maj!

Några exempel:

En annan sida

Onekligen

Bokstavligt talat

När ska vi Barbabloggare få bli VIP-recensenter av bestsellers innan de ges ut? Bara frågar... Nåja, vi kommer säkert att vara väl förberedda med flera ex på biblioteket för att kunna möta våra, eller just det ja - låntagarnas - behov.

(Larssons fjärde bok var bara halvskriven när han dog, så vi får väl se vad som händer med den.)

Sarah Waters

Jag vill tipsa om en engelsk författarinna som är lite i ropet just nu, nämligen Sarah Waters, som skriver mustiga och myllrande kärleksromaner som utspelar sig i England under olika tidsepoker. I hennes tidigare utgivning har det varit det viktorianska England som skildrats men i hennes nya roman, Nattvakten, är fokus flyttat till London under Andra Världskriget. Jag skulle vilja kalla hennes romaner för underhållningsromaner men det ”lilla extra”, extra bra personbeskrivningar, miljöbeskrivningar och driv i berättelsen. Det finns även mera tänkvärda teman i hennes böcker (speciellt i hennes senaste) än i ”vanliga underhållningsromaner” eller populärlitteratur. Det som annars skiljer Waters romaner från andra kärleksromaner är att det är lesbisk kärlek som skildras och som är temat för hennes böcker. Böckerna är inget för den blyge och den som inte tål utförliga sexskildringar gör bäst i att hoppa över vissa stycken i hennes böcker. Jag har tidigare läst hennes debutroman ”Kyssa sammet” som handlar om den unga ostronflicka Nancy (hennes familj har en ostronrestaurang) som förälskar sig i Musichall stjärnan Kitty. Nancy följer med Kitty till London och de inleder ett förhållande. Detta förhållande tar efter ett tag abrupt slut och vi får följa Nancys öden och äventyr i London. Nu läser jag hennes senaste roman Nattvakten som fått väldigt positiva omdömen av litteraturkritikerna och jag är benägen att hålla med dem i deras lovord. Boken är riktigt bra och liksom hennes tidigare böcker sträckläser man den!

Om du vill läsa DN:s recension av boken Nattvakten så finns den här.

Om du vill läsa mer om Sarah Walters och hennes böcker så kan du göra det i artiklarna här, här och här.

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff II.

I lördags träffades läsecirkeln igen. Till denna gång hade vi läst Tahar Ben Jellouns "Den siste vännen". Berättelsen utspelar sig i Marocko och Sverige och är uppdelad i tre delar. Första hälften av historien berättar Ali om sin vänskap med Mamed, andra hälften består av Mameds perspektiv på deras vänskap och i den sista lilla delen av romanen låter författaren Ramon tala - deras gemensamme vän. Denna berättarstil gör berättelsen intressant och komplex - och passar därför utmärkt att tala om i en cirkel, tycker jag.

Vi pratade mycket om kvinnosynen som förmedlas. Varför får vi inte veta något om vännernas fruar. Det vi får veta är att de är enormt svartsjuka på männens vänskap och att de inte lyckas bli vänner (fruar emellan). Är det möjligt att vänskap män emellan ser annorlunda ut och skiljer sig från vänskap kvinnor emellan. Finns det egentligen "kvinnlig vänskap" och "manlig vänskap"? Vi pratade också om kulturella likheter och skillnader på vänskapsförhållanden. Är tex. vänskap i Sverige mer reserverad än vänskap i Marocko? Eller är skillnaderna och likheterna mer individuella, bortom kultur och kön? Ja, denna roman gav oss mycket att prata om. Och det fina med en läsecirkel är att alla läsningar ser olika ut och ingen läsning är rätt, ingen är fel... och det fina med "Den siste vännen", tycker jag, är att den inte skriver läsaren på näsan och utger sig för att inneha alla sanningar...

Texten är väldigt sparsmakad, Ben Jelloun bjuder inte på några exotiska miljöbeskrivningar - berättelsen är rak och lättläst, (som Malin också påpekar i ett tidigare inlägg om romanen) - men han skriver desto mer mellan raderna. Hur bra vänner är Ali och Mamed egentligen? Tål vänskap att den ena parten döljer något livsavgörande? Utan att avslöja för mycket så pratade vi också om ett speciellt brev i romanen. Hur var det egenligen med det där brevet? Kom det fram till rätt person och blev brevet läst? Här hade vi olika läsningar, vilket var spännande att ta del av. Dessa olika läsningar höjde romanen tycker jag.

Till nästa träff läser vi "Flyga drake" av Khaled Hosseini - en bok som jag skrivit om tidigare här i bloggen.

Marianne Fredriksson

Hon var en på sätt och vis kontroversiell författare, Marianne Fredriksson. Lite för omtyckt och populär, lite för lite finlitterär. Mitt starkaste minne av hennes böcker kommer från året efter jag slutat gymnasiet och (hör och häpna) arbetade lite extra i ett gymnasiebibliotek. Där hittade jag Den som vandrar om natten och fick en stor läsupplevelse. Jag upplevde att jag förstod hur det var när Jesus gick omkring på jorden. Det hade 12 år av skolundervisning aldrig lyckats med.

Har ni några Fredrikssonska läsminnen att dela med er av?
(Den som vandrar om natten kan laddas ner som e-bok via Håbo biblioteks webbplats.)

Omslagets betydelse

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Och det är nog sant. I alla fall så tror jag att vi som arbetar mest med ord ofta har en tendens att tillmäta bilden för lite betydelse. Bilder kan till exempel skapa associationer och stämningar. När det gäller just bokomslag känns det viktigt att bilden på framsidan förmedlar en känsla av vad bokens innandöme har att erbjuda.

Jag har precis läst en bok som - turligt nog - inte alls infriade de förväntningar som omslaget skapade hos mig. Romanen är Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Tänk efter, vad skulle ni säga att det är för en slags bok om ni tittar på framtidan? Själv tänkte jag direkt - "svensk chick lit", eller "typ svensk ungdomsbok" - som eleverna på gymnasiet brukar säga. En ung tjej som har problem antingen med kärleken, sina föräldrar eller kompisar - förmodligen har hon alla dessa problem. Och som är skriven på ett lite klämkäckt alt. socialrealistiskt sätt.

Men den här boken visade sig vara MYCKET bättre än så. Visserligen handlar det om en ung vilsen tjej som just blivit grymt sviken i kärlek. Men sättet boken är skriven på är så olikt det självömkande greppet som ofta finns i chick lit, eller det pekpinneaktiga i ungdomsböckerna. Det är svårt att tro att författaren är debutant, för hon har ett så lysande självklart språk.

Tack för att helgläsningen överträffade förväntningarna. Och - om boken kommer i pocket, byt gärna omslag!

Regina Spektors magiska värld ...

... framträder i fantasifulla ljudslingor och plingplongande piano. "Begin To Hope" är toppen, skivan gör mig glad, snart är det vår!

Musikbyrån röstade fram hennes platta till andra plats på topp 50 från det bästa år 2006. Bra röstat! Vem varför hamnade hon inte på första plats?

Kolla in Regina Spektors hemsida. Här kan du lyssna till min favoritlåt "Fidelity" och kolla in den supersnygga videon, bland mycket annat.

Kuriosa: Ryskfödda Spektor inspireras av Tolstoj och Dostojevskij.

Lyckans ost den som hunnit köpa biljetter till konserten i Stockholm den 4 mars. Suck...

Håll ögonen öppna

Bloggen Onekligen skriver såhär om Katarina Kieris nya bok som kommer i juni:


"Som en böckernas Short Cuts, ju mer man läser desto mer sammanhang får man. Personerna i gymnasieklassen det handlar om växer fram en liten bit i taget och när boken är slut kan det hända att man måste sitta i sin soffa mitt i natten och få gråtattacker över gymnasiekänslor som man glömt att man hade. Min kollega suckade precis och tittade längtansfullt på omslaget.

- Å, jag önskar att jag inte redan hade läst den så jag skulle kunna läsa den ikväll!

Själv hoppas jag att den blir nästa års Augustvinnare."


Boken är ungdomsklassad.
Bevaka, bevaka!

Barbabloggen på radio

På P1-programmet Bibliotekets webbplats ligger nu en intervju om Barbabloggen som programansvarig Louise Epstein gjorde med mig tidigare i vintras.

Vågar man lyssna?

Själv håller jag just nu på med boken Kiffe Kiffe imorgon, som Jenny tipsade om på Litterära lunchen i december, tror jag det var. Drastiskt och humoristiskt skrivet av en mycket ung tjej!