Musik som text

Även musik kan vara text på flera olika sätt. Utan att födjupa mig i någon filosofisk diskussion vill jag helt anspråkslöst rekommendera bra musik för bilkörning.

Eskobars nya cd Eskobar har under den senaste veckan hjälpt mig att hålla ett lugnt och jämnt tempo på vägarna. Med en viss reservation för att om man är lite sömnig, så blir man inte precis piggare av deras musik. Jag läste nyligen att den musik man lyssnar till i bilen helt klart påverkar körstilen.

Men fick inte Eskobars skiva ganska dåliga recensioner, kanske någon undrar. Det har funnits en diskussion kring bra och dålig musik, som har hängt mycket ihop med om musiken anses autentisk - äkta - eller inte. Rock har länge uppfattats som en mer autentisk musikstil än pop, som ofta bygger på lätt igenkännbara klichéer. Med tiden har väl denna uppdelning luckrats upp. Det är inte "fult" att lyssna till sk lättviktig musik längre, klichéerna fyller sin funktion.

Som ett litet exempel kan jag se att i toppen på försäljningslistan på cdon.com ligger idag Absolute Summerhits 2006 - den yttersta representanten för mainstreammusiken - samt Lars Winnerbäck - en god representant för den "autentiska" rocken.

Kristin Hannah

Jag är en ganska stor konsument av lättlästa underhållningsromaner och den senast lästa i denna genre är Angelas dotter av Kristin Hannah. Av hennes böcker utgivna på svenska har jag läst de flesta - och kan inte erinra mig en enda! Angelas dotter blir nog inget undantag, jag sträckläste den och visste nästan genast hur den skulle sluta. Mycket vilsamt.
Är det detta som kallas "habilt hantverk"?

Actionkryddad rysarfantasy

Jag har ganska nyligen läst ut Korpens port av Anthony Horowitz. Det är en ungdomsbok som handlar om en 14-årig kille, Matt, som det har gått snett för i livet. Hans föräldrar dör i en olycka när han är liten och han hamnar hos sin moster, som inte alls är lämplig att ta hand om honom.

Matt hamnar i kriminella kretsar och begår brott. Han blir i början av boken dömd till ungdomsvård och skickas till en märklig plats långt bortom storstadslivet. Men byn han har hamnat i är inte alls som andra byar. Det ligger något mycket mystiskt och ondskefullt över byn och dess innevånare...

Jag skulle inte vilja kalla den här boken för ren fantasy, även om det finns sådana inslag. Ibland är det mer av skräck eller rysare, och ibland tar actioninslagen över. Historien är mycket rakt och enkelt berättad. Man skulle kunna säga att Matt är en Harry Potter "gone bad".

Är det någon mer som har läst, och vad tyckte ni?

Olycksfågeln

Jag var inte så imponerad av Isprinsessan och tyckte att Stenhuggaren var sådär, men att Predikanten var riktigt bra. Olycksfågeln, Camilla Läckbergs senaste deckare känns dock tunn. Jag tycker det är svårt att bedöma språk, men här jag lägger märke till det. Det liksom stolpar sig fram.
Och: Ska man känna sig nöjd när man anade vem mördaren var på ett tidigt stadium?

Forskare får pedagogikpris

Ganska nyligen tilldelades pedagogikforskaren Ference Marton Lärarförfundets nationella pris, Fridtjuv Berg-priset. I pressmeddelandet står att:

Ference Martons omfattande och nydanande forskning har inte bara stannat inom en snävare krets av forskare utan har gjorts tillgänglig för i stort sett hela den lärarkår som utbildats under senaste decennierna, främst volymen "Inlärning och omvärldsuppfattning".

På Håbo bibliotek har vi en välförsedd och välanvänd pedagogikavdelning.

Detta är vad vi har av Ference Marton. Han är också bekant för oss på biblioteket genom begreppet "professionellt objekt", som vi har funderat en del över.

Mera Oates tips

Jag anknyter till Anna-Stinas inlägg nedan och fortsätter att tipsa om Joyce Carol Oates. Jag har i snabb följd avslutat läsningen av hennes kortromaner Djur och Våld. Jag tycker att båda romanerna var mycket läsvärda och dom passar speciellt bra om man vill känna sig lite litterär utan att ge sig på någon tegelsten. En tegelsten som är läsvärd är annars Oates roman Blonde som handlar om Marilyn Monroe. Jag tycker att Oates storhet ligger i hennes hantering av språket. Hon har ett väldigt bra språkbruk och samtidigt är hennes böcker inte "svåra".

Handlingen i hennes böcker kretsar ofta kring kvinnor som är sårbara och utsatta. Våld handlar t.e.x. om en kvinna som blir utsatt för sexuella övergrepp och i Djur kretsar handlingen kring maktövergrepp i universitetsvärlden. I alla fall tycker jag mig kunna se detta tema, men ni kanske ser andra teman?

Motsatsen till e-bok?

Jag måste bara tipsa om en roman skriven helt utan bokstaven e! Det är Ernest Vincent Wrights (1873-1939 ?) Gadsby, som finns i fulltext på nätet. Författarens förord är nog mer intressant att läsa än själva romanen, kanske. Som litterär idé är det lite fascinerande ändå och helt otroligt hur han har kunnat klara detta. Denna experimentlusta får mig att tänka på Raymond Queneaus Stilövningar, som innehåller en berättelse som berättas 99 gånger, på 99 olika sätt. Vad tycker ni om "anti-e-boken" - läsupplevelse eller bara ett konstruerat experiment?

Anmäld

Nu har jag anmält vår blogg till Bloggportalen.se, som har uppdaterats och omorganiserats. Vi går att hitta tillsammans med andra bloggar om bibliotek och litteratur!

Lauren Kelly

Har just avslutat Lauren Kellys (alias Joyce Carol Oates) senaste roman på svenska, Det stulna hjärtat. Den första boken som författaren skrev under detta namn var Tag mig, tag mig med dig, kom förra året.

När jag läste Tag mig, tag mig med dig hade jag ingen aning om vem författaren egentligen var, utan tyckte att det var en - om dock skicklig - total Oates-rip off. Språket känns så väl igen, även om böckernas tema och upplägg skiljer sig lite från en "vanlig" Oates-roman.

Kelly-romanerna är mer av spänningsböcker, och avslutas med någon form av upplösning av den gåta som presenteras i boken. Det handlar t ex om bortträngda barndomsminnen av svåra övergrepp.

Är det någon mer som har läst Lauren Kelly och vad tycker ni i så fall? Sämre än författarens ordinarie böcker - eller kanske bättre?

Ljug för mig

Ikväll visas en filmatisering av deckaren Ljug för mig. Den var väldigt spännande att läsa, men jag tror inte att jag vågar att se den!

Fiktion och verklighet

En bok som jag fortfarande går och funderar på är den märkliga "Colombines kyss" skriven av Adriana Lisboa. Berättelsen utspelar sig under några få dagar i en by vid en strand (landet är Brasilien) och läsaren får följa Teresa som är författare och besatt av poeten Manuel Bandeira. Den som berättar är hennes pojkvän som inte avslöjar sitt namn, eller gör han det? Tidigt i boken drunknar Teresa och många frågor kring hennes död och liv uppstår. Vem var hon egentligen och vad skrev hon? Var hennes texter verkliga händelser eller fiktiva? Det är frågor som pojkvännen ställer sig och även jag som läser börjar fundera... Texten är väldigt närgången men jag lär inte känna Teresa. Trots det, eller kanske tack vare, stannar hon kvar som en gåta, efter läsning av boken. Jag ska inte avslöja slutet, men det är ett av de mest oväntade slut jag läst. Den som gillar filmen "Eternal Sunshine of the Spotless Mind" kommer gilla Lisboas bok.

Lyrik och skräck

Jag vill lämna ett par boktips. Först har vi Solja Krapus nya diktsamling som jag lyssnade på häromdagen i bilen på vägen hem. Med boken kommer nämligen en cd-skiva. Vad kunde vara mer passande, då författaren är flerfaldig SM-vinnare i Poetry Slam? Det började så oskyldigt med diskbänken är en vardagsnära diktsamling som jag har lätt att ta till mig, och som helst ska HÖRAS. Tycker jag.

John Ajvide Lindqvists nya novellsamling Pappersväggar läste jag ut för några dagar sedan. Han är väl Sveriges enda skräckförfattare? Jag tycker att det är i skildringarna av den subtila och krypande aningen om att något är väldigt fel, som han är som bäst. Inte kanske när det frossas i äckeldetaljer. Några av novellerna blev mina favoriter. Den om kvinnan(?) som arbetar i tullen och den som är en fortsättning på romanen Hanteringen av odöda. Ny väntar vi bara på nästa roman!

Jan Fridegårdspriset

Just hemkommen från prisceremonin där Marit Paulsen mottog sitt pris känner jag mig väldigt inspirerad. Birgitta Östlund höll ett väldigt bra och intressant föredrag, där hon belyste Jan Fridegårds författarskap. Bl.a. tog hon upp Tony Samuelssons bok Arbetarklassens bästa partytricks där Fridegårds andliga sida behandlas. Den boken fick man lust att läsa!

Ola Larsmo, sa i sitt tal, att Fridegårds önskan var att ge röst åt de som inte haft möjlighet att själva göra sig hörda. Marit Paulsen, å sin sida, menade att hon aldrig haft ambitionen att tala i någon annans namn än sin egen. Däremot, menade hon, att hennes erfarenhet som Tysketös delades av många barn i konflikter runt om i världen ständigt. Omläsning av Liten Ida, kanske?

How about Stieg Larsson?

Jag är ett Stieg Larsson-fan, sedan hans debutroman Män som hatar kvinnor kom ut förra året. Men vad tycker ni om uppföljaren Flickan som lekte med elden? Är den uppfriskande, som SvD:s recensent tycker, eller är det bara jobbigt med kända personer som bifigurer och romanhjältar med supertalanger? Jag känner mig lite kluven...