Papparesan

Papparesan, av Maria Herngren & Ewa Swedenmark

Författarna var inspirerade av Edith Unnerstads bok ”Kastrullresan” (1949) när de skulle skriva ”Papparesan”, som är en bok för barn i ålder tio till tolv år.

I denna moderna version är det två mammor som är bästa väninnor, Bella och Sivan och med varsin familj, som består av totalt sex barn. Men barnen och väninnorna menar att de är en stor familj.

Huvudberättare i boken är Umberto, son till Bella och en okänd restaurangmusiker från Sardinien.

Alla barnen har olika pappor. Och när sommarlovet stundar så visar det sig att mamma Sivan har ärvt en gammal amazon och en gammal husvagn. Helt plötsligt ges det möjlighet till semester! Med på semestern finns också en liten skulptur som en man, det blir en maskot som blir som en symbol för resan till papporna. Men under handlingens gång kommer denna lilla maskot att visa sig ha stor betydelse.

För att finansiera semesterresan så uppträder familjerna som gatumusikanter.
Flera av barnens pappor är musiker av olika slag och barnen har ärvt deras intresse och talang för musik. De gör succé med sina framträdande.

Det blir till att packa in sig i amazonen och dra iväg. Semsterresan blir alltså att besöka de olika papporna. Men som sagt alla papporna bor inte i Sverige. Umberto som aldrig har träffat sin pappa, längtar och längtar efter att möjlighet ska ges även för honom att han ska få träffa sin pappa, men han vågar inte tro att det ska bli möjligt.

Färden går runt i Sverige, från Gävle där familjerna bor, till Stockholm, Karlstad, Göteborg och ner till Köpenhamn. Men det är ju bara det att papporna är ibland inte vet om att barnen ska komma, eller rättare sagt att alla barnen kommer, så det blir lite små överraskningar för dem.

Under sin resa råkar de ut för olika äventyr. De möter nya människor, får nya vänner och erfarenheter. I Danmark kulminerar dock historien kring deras maskot. Den gör det möjligt att de kan ta sig till Sardinen, men hur ska Umberto lyckas spåra sin pappa?

När jag läste ”Papparesan” upplevde jag det som en kanske slätstruken bok, men efteråt har den ändå gett mig mycket att tänka på. Föräldrar, barn, hur familjer kan se ut, hur familjer gör idag i sitt umgänge med varandra osv. Men det är ändock inte någon bok som jag kan säga är jättebra, utan det blir mer jaha – ok.

Läsecirkel med tema Kina

Ja, då var det dags för läsecirklarna igen. Under våren har biblioteket två cirklar igång med tema Kina. Med det kommande OS i Peking känns Kina väldigt aktuellt nu och rapporteringen från livet i Kina har kommit igång på allvar och kommer väl att fortsätta under året. Det är inspirerande och roligt att kunna resonera och reflektera kring det vi läser i cirklarna med det som rapporteras i tidningarna. Förhoppningsvis lär vi oss lite nytt också på kuppen.

Till den första träffen läste båda grupperna en novell av Su Tong som heter "Lika vackra som änglar" som jag tog ur novellsamlingen "Kina berättar: Solskenet i munnen". Su Tong är en produktiv författare och han har bl a skrivit ett flertal noveller om livet på Cedergatan under 1970-talet där vår berättelse utspelar sig.

Det finns en enkelhet i Su Tongs språk som gör att man kommer texten väldigt nära och berättelsen gav nästan en känsla av obehag när man läste den.

Novellen handlar om de två flickorna Xiaoyuans och Zhuzhu som är de allra bästa vänner. Men en bagatell förstör deras vänskap . En serie mycket vardagliga händelser får konsekvenser som ingen kan ana, avundsjuka och hämndlystnad leder fram till katastrof.


En av de första reaktionerna när vi började diskutera texten var att vissa saker i världen är universella, däribland att växa upp och våra relationer till andra människor. Vi fann många beröringspunkter från våra egna och våra barns liv. Att bli osams med sina kompisar och att finna sin plats i olika grupperingar är något universellt och är detsamma vare sig man är i Kina eller Sverige. Novellen slutade på ett sätt på ett ganska öppet och tolkningsbart sätt och det är en av många roliga saker med en läsecirkel att det kommer fram så mycket nya tolkningar som man själv inte tänkt på.


Till nästa gång ska lördagsgruppen läsa "Vilda svanar" av Jung Chang och fredagsgruppen ska läsa "Att leva" av Yu Hua.

Dubbelt obehag

Oftast har jag två böcker på gång, en för tågresan till jobbet och en på nattduksbordet. I helgen läste jag ut Flyga drake av Khaled Hosseini och Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg och att läsa dessa böcker samtidigt var nästan mer än jag klarade av. Faktiskt är det skönt att de är avslutade nu, framförallt Rydbergs bok som var riktigt obehaglig.

Flyga drake, som ju har omnämnts här på bloggen tidigare, är en fantastisk berättelse om två pojkars uppväxt i Afghanistan. Den innehåller en del våldsamma scener men framförallt är det en historia om vänskap och lojalitet, fint inramat av levande miljöbeskrivningar från Afghanistan. Den som vässar vargars tänder vet jag egentligen inte om jag vill rekommendera. Det är en välskriven, spännande psykologisk thriller som suger tag i en, men den är oerhört mörk. Ett syskonpar, Jannis och Sonya, blir utsatta för fruktansvärda övergrepp som barn. Som vuxna kommer händelserna ikapp dem och man förstår redan från början att allt kommer att sluta i en katastrof.

Skrämmande framtid

Jag har precis läst en riktigt spännande ny ungdomsbok; ”Ful” av Scott Westerfeld. Det är en framtidsskildring om ett samhälle där alla vid sexton års ålder opereras till att bli snygga.
Innan dess är de indoktrinerade till att tycka att de är fula och de får i skolan lära sig att utseendet är mycket viktigt för att må bra och lyckas. När de väl blivit opererade får de flytta till ”Snyggingstan” där ett ständigt festande pågår.

Tally heter huvudpersonen i boken. Hon ska snart fylla sexton och väntar på sin operation. Då lär hon känna en jämnårig flicka, Shay, som bestämt sig för att rymma. Det finns nämligen ett helt kollektiv som lever på en hemlig plats för att undgå operationen. Shay försöker övertala Tally att också rymma, men Tally tvekar och bestämmer sig till sist för att stanna kvar och genomgå operationen. De ledande i samhället har dock fått reda på hennes kontakt med Shay och tvingar henne att först bege sig som spion till kollektivet.

Det här är en välskriven bok, tycker jag, och den har många bottnar. Framtidsskildringen är skrämmande men det positiva är att människorna revolterar, till skillnad från några andra böcker om framtida samhällen som jag läst. Jag tänker på boken ”Enhet” av Ninni Holmqvist och ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro där det finns en hopplöshet eftersom människorna verkar ha förlikat sig med sitt öde.

På bokens baksida läser jag att detta är första delen i en serie. Jag har definitivt fastnat, jag måste läsa nästa bok också!

Ny bilderbok

Prick och Fläck är två små kaniner (tror jag) som det tidigare kommit ut fyra böcker om.
Till att börja med hade jag svårt för de stirriga figurerna, som inte alls är söta och charmiga som sina troliga föregångare Bu och Bä. Men nu har jag börjat vänja mig och till och med tycka att de har något visst. De är inte så lätta att ta till sig, men de vinner i längden, helt enkelt. Lotta Geffenblad står för både bild och text i böckerna. Den senaste boken; ”Prick och Fläck är hemliga”, börjar i bästa Timell-anda med att Prick och Fläck ska renovera hemma. De ska både klä om soffan och tapetsera. Projektet går inte helt utan missöden. Fläck råkar tapetsera över sin kompis Prick, men turligt nog har klistret inte hunnit torka, så han är ganska lätt att få loss. Till slut upptäcker de att Fläck har blivit prickig och Prick fläckig. Det är bara att ta fram rengöringsmedlet mot fläckar, men medlet visar sig vara så effektivt att alla prickar följer med. Båda har blivit alldeles vita och det går inte längre att se vem som är Prick och vem som är Fläck.

Blev ni oroliga nu?

Lugn! Fläckarna och prickarna växer ut igen, försäkrar författaren.
.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Jag älskar inledningen på denna bok: "Jag minns fortarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare." Det är en magisk inledning och jag längtar ner i De bortglömda böckernas gravkammare. Jag vill ströva omkring där och hitta böcker att läsa! Boktokig som jag är!

Jag måste sedan erkänna att det här är en sådan bok där jag ganska tidigt förstår hur boken ska sluta: MEN det gör ingenting. Jag läser boken med en nyfikenhet på hur vissa saker ska lösa sig och hur det ska utveckla sig. Jag vill veta mera om de härliga personerna i boken. Jag dras in i boken av det svulstiga, dramatiska språket och de detaljerade beskrivningarna med ibland oväntade detaljer.

Läs Vindens skugga och dras med till en annan tid och värld!