Lyrik och skräck
Jag vill lämna ett par boktips. Först har vi Solja Krapus nya diktsamling som jag lyssnade på häromdagen i bilen på vägen hem. Med boken kommer nämligen en cd-skiva. Vad kunde vara mer passande, då författaren är flerfaldig SM-vinnare i Poetry Slam? Det började så oskyldigt med diskbänken är en vardagsnära diktsamling som jag har lätt att ta till mig, och som helst ska HÖRAS. Tycker jag.
John Ajvide Lindqvists nya novellsamling Pappersväggar läste jag ut för några dagar sedan. Han är väl Sveriges enda skräckförfattare? Jag tycker att det är i skildringarna av den subtila och krypande aningen om att något är väldigt fel, som han är som bäst. Inte kanske när det frossas i äckeldetaljer. Några av novellerna blev mina favoriter. Den om kvinnan(?) som arbetar i tullen och den som är en fortsättning på romanen Hanteringen av odöda. Ny väntar vi bara på nästa roman!
Inlägg
5 kommentarer:
Ajvide kan verkligen vara äcklig i sina beskrivningar, det kan jag skriva under på. Är en av novellerna fortsättning på "Hanteringen av odöda"? Det lät spännande. Jag kan inte komma på någon annan författare i Sverige som skulle kunna tituleras skräckförfattare. Där tycker jag Ajvide har brutit ny mark i svensk litteratur och det känns mycket uppfriskande!
Tänkte bara tipsa om att Ajvide ska sommarprata i radion den 2 juli. Jag blir lite fascinerad av honom som författare - han har skrivit manus till komediserien Reuter & Skoog (om någon minns?) och har ett förflutet som ståuppkomiker (och trollkarl!). Skräckhumor skulle kanske kunna bli hans nya nisch. Eller nja. Jag håller med Anna-Stina om att hans förmåga att skildra den "krypande aningen" är lysande. Om han skulle stanna vid det - och skippa äckelfrosseriet - då skulle det kunna bli något... något... alldeles, alldeles underbart.
Solja Krapu läser verkligen slagkraftigt och ibland ganska syrligt kan jag tycka. Man kan ana en viss ironi. Jag kan tänka mig att texterna kommer fram tydligare vid en uppläsning. Jag är rädd att hennes lyrik förlorar mycket i upplevelse om jag läser tyst. Kanske är det så med lyrik överlag, att den bör läsas högt?
Idag var jag på besök i Blackeberg, där ju Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in" utspelar sig. Det var så idylliskt! Inte kan man tänka sig att det har gått omkring vampyrer där. Eller kan man...? Nu ska boken bli film.
Här kan man förresten provlyssna på Pappersväggar:
http://www.ljudboken.se/generated/article_1302_0_0_0.asp?extra=&nocache=2006%2D07%2D01+19%3A27%3A34
Skicka en kommentar