Poesins makt...

... den existerar verkligen! I gårdagens Babel berättade Daniel Sjölin om att de intagna på Guantanamo skriver poesi, något som inte så många intresserade sig för till en början. Men nu börjar vissa amerikanska (säkerhets)grupper misstänka att orden faktiskt kan betyda något. Är poesi kanske en riskfaktor i det Amerikanska samhället? Poesin är kanske ett starkare vapen än de tror? Är det inte fantastiskt, trots allt - att orden har makten att påverka och beröra! Jag blev hoppfull när jag såg inslaget.

Då känns de litterära fejderna i Sverige ganska pyttiga och löjeväckande, samtidigt som jag kan småle lite när Leif GW Persson visar sin klumpiga bufflighet gentemot kvinnliga deckarförfattare och Linda Skugges påhopp på ja, den som står i hennes väg. Det jag inte kan småle åt är dock hånet mot Björn Ranelid och det kändes som om Babels pogram igår var en upprättelse för Ranelid. Jag tycker han är ganska oförarglig, (jag har dock inte läst Maja Lundgrens erfarenheter av denne författare.) Nu kommer han ut med ny bok som jag är nyfiken på, "Öppet brev till George W Bush". Läs DNs recension här! I Svenska Dagbladet är man besviken och Maria Küchen är lite ambivalent till texten men "uppskattar en författare som står upp för medmänsklighet".