Håll ögonen öppna

Bloggen Onekligen skriver såhär om Katarina Kieris nya bok som kommer i juni:


"Som en böckernas Short Cuts, ju mer man läser desto mer sammanhang får man. Personerna i gymnasieklassen det handlar om växer fram en liten bit i taget och när boken är slut kan det hända att man måste sitta i sin soffa mitt i natten och få gråtattacker över gymnasiekänslor som man glömt att man hade. Min kollega suckade precis och tittade längtansfullt på omslaget.

- Å, jag önskar att jag inte redan hade läst den så jag skulle kunna läsa den ikväll!

Själv hoppas jag att den blir nästa års Augustvinnare."


Boken är ungdomsklassad.
Bevaka, bevaka!

Barbabloggen på radio

På P1-programmet Bibliotekets webbplats ligger nu en intervju om Barbabloggen som programansvarig Louise Epstein gjorde med mig tidigare i vintras.

Vågar man lyssna?

Själv håller jag just nu på med boken Kiffe Kiffe imorgon, som Jenny tipsade om på Litterära lunchen i december, tror jag det var. Drastiskt och humoristiskt skrivet av en mycket ung tjej!

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff I.

Äntligen är läsecirkeln igång igen! Vi träffades i lördags och vi fikade och pratade om novellen "En näve dadlar" skriven av den sudanesiske författaren Tayeb Salih. Novellen är publicerad i tidskriften Karavan, som finns att låna på biblioteket.

Novellen handlar om en pojke som älskar sin farfar – en man som alla bybor ser upp till. En dag händer något som får pojken att betrakta sin farfar i ett annat ljus. Det är dagen då dadlarna ska skördas. Den lille pojkens illusioner slås i kras och han erfar en förlust, men samtidigt har han kanske funnit en vän…

Temat för läsecirkeln är Vänskap och vi pratade om hur vänskap egentligen uppstår. Hur går det till när man får en vän? Är det kanske så att en konflikt kan leda till vänskap? Pojken i novellen förlorar sin hjältekänsla inför farfar, men där finns också grannen Masoud som farfar ogillar skarpt. Vi samtalade om möjligheten att pojken fann en i vän i Masoud, trots att texten inte berättade om detta. Berättelsen fortsätter utanför textens ramar och vi diskuterade vidare om var pojkens pappa egentligen höll hus. Hans frånvaro var närvarande i texten. Tayeb Salihs vackra miljöbeskrivningar och om texten möjligtvis var självbiografisk var också ämnen som ventilerades.


Vi diskuterade också språkets betydelse för känslan i texten och översättningars problematik. Kan vänskapen vara ordlös och outtalad? Den korta novellen öppnade upp för många frågor och när jag gick hem för dagen förundrades jag över att den lilla texten rymmer så mycket mer än ord sammansatta till meningar på 3 ark papper.

Boktips! Tayeb Salih – Utvandringens tid.

Vill du vara med och diskutera här på bloggen? Välkommen att skriva din kommentar. Till nästa gång läser vi Tahar Ben Jelloun – Den siste vännen!

Tillie Olsen

I DN läser jag att Tillie Olsen dött, 95 år gammal. På svenska finns hon representerad med tre böcker: novellsamlingen Ge mig en gåta, romanen Yonnondio och essäsamlingen Tystnader. Tystnader beskriver författares perioder av tystnad, frivilliga och ofrivilliga. Tillie Olsen är själv ett exempel ur sin essäsamling, först i 50-årsåldern fick hon tid och utrymme att skriva.
I min bokhylla står Ge mig en gåta och nu läser jag om novellen "Jag står här och stryker". Ja. Den var precis så stark som jag mindes den. Jag börjar gråta redan vid de första raderna...

Boken finns tyvärr inte på Håbo bibliotek, men vi hjälper gärna till med ett fjärrlån!

Minnesvärt

Under sommaren 2006 läste jag en bok av norrmannen Jan Kjaerstad med titeln "Tecken till kärlek" - en bok som jag fortfarande kan gå och fundera över. Den handlar om den grafiska formgivaren Cecilia som levt ett ganska trassligt liv med komplicerade relationer. Så träffar hon Arthur som räddar hennes liv - bokstavligt i texten, men också på ett djupare plan.

Romanen är, i sig, en kärleksförklaring till språket och alla de tecken vi omger oss med. Läsupplevelsen var magisk!

Nu är Kjaerstad aktuell med ny roman - "Kungen av Europa", som fått fina recensioner - läs här.

Minnesvärt 2006

Det är kanske lite sent för årsbästalistor för 2006 nu. Men listor kan man inte få för många av! Efter att ha konsulterat min läsdagbok kan jag konstatera att det blivit ungefär 10 romaner färre 2006 än jag brukar läsa. Hur mycket jag brukar läsa...? Hemligt!

Min tre mest minnesvärda läsupplevelser (skönlitteratur) från 2006 är:

Carina Rydberg, Den som vässar vargars tänder (ryyys)
Mats Strandberg, Jaktsäsong (myyys)
Stepanie Meyer, Om jag kunde drömma (myyys & ryyys)

Kanske inte det mest litterärt avancerat jag läst, men det som gett den mest positiva (om man kan säga så om Rydbergs bok) läsupplevelsen.

Hur ser era listor ut?

Drömstället

Jag har läst min första chic lit. Sen jag insett att det är en egen genre har jag också förstått att jag inte läst någon bok som kan kvala in där (tror jag). Det verkar som om min läsutveckling stannat vid FLN-läsning (Flärd Lidelse Njutning som en viss typ av litteratur klassades som på 80-talet.) Det blev Drömstället av Melissa Banks som jag satte tänderna i. I varierande långa kapitel får vi följa Sophie Applebaum under 25 år. I första kapitlet är hon 12 år. Precis som genren föreskriver är den dråpligt och roligt skriven, men jag blir ändå lite deppig av att läsa den. Bland allt det träffsäkert beskrivna så känns det tillslut så ensamt?

Historiska kärleksromaner

Nu har jag hamnat i historiska kärleksromansträsket. (Ja, det finns ett sådant!) Efter att jag plöjt nästan alla Elizabeth Chadwicks historiska kärleksromaner om riddare, korsfarare och barnbrudar i 1000-1400-talets England för ett antal år sedan trodde jag att mitt behov var mättat, men icke! Nu har jag återigen trillat dit.

Det började med att jag läste Elisabet Nemerts Rovfåglarnas tid, en kärleksroman med franska revolutionen som fond och strax efter det hittade jag min nya favorit, Philippa Gregory. Gregory skriver historiska kärleksromaner som utspelar sig i England från 1500-talet och framåt. Böckerna bygger på verkliga historiska personer och händelser men det är ofta en mindre känd eller fiktiv person som står i centrum för handlingen.

Den första bok jag läste av Gregory var "Den andra systern Boleyn" som utspelar sig vid Henrik den VIII:s hov, (han som hade många fruar och halshögg två). Här får vi följa familjen Boleyns liv bland hovets intriger och maktkamper. I boken är det Mary Boleyn som står i centrum men vi får genom henne också veta mer om Anne Boleyn (blivande drottning) och Henrik den VIII. Boken blandar historiska fakta med spekulationer och är både spännande och romantisk. Rekommenderas!

Jag har även läst fortsättningen på denna bok "I drottningens närhet" som handlar om den unga judinnan Hannahs liv åren innan Elizabeth I blev drottning och när Maria den blodige satt på Englands tron. Vi får genom Hannah, som är narr vid hovet, följa med i de olika intrigerna som pågick i maktens korridorer och det är inte ett allt för smickrande porträtt av den blivande drottningen Elizabeth som målas upp i boken. Jag tycker inte att denna bok är riktigt lika bra som "Den andra systern Boleyn" men även här blandas spänning med romantik och samtidigt får man sig en historielektion till livs. Om man orkar med fler historiska kärleksromaner har Gregory även kommit ut med en bok som handlar om Elizabeths första år vid makten. Här vill jag också passa på att tipsa om den nu flera år gamla men otroligt bra filmen Elizabeth som också den handlar om Elizabeth I:s första år vid makten. Rollen som Elizabeth spelas jättebra av Cate Blanchett som är en av mina favorit skådespelerskor. Om ni inte har sett den här filmen så gör det!

Blogg hjärta bok

För några år sedan deklarerades bloggen som det nya stora litterära. Man skulle skriva blogg istället för bok. Bok var ute, blogg var inne. Nu ger flera kända bloggare ut sina bloggar som böcker. Boken äger, fortfarande.

Ett exempel som nämndes av Jenny under vår senaste litterära lunch är Bodil Malmstens bloggbok Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, läs recensionen i SvD.

En annan nyutgiven bloggbok är Tomas Zackarias Westbergs Hoppas det var ätligt, som utges print-on-demand och kan beställas på nätet. Läs bl a utdrag här. Som 70-talist är det lätt att känna igen sig i Tomas träffsäkra iakttagelser av vardagen. Hur ofta tänker man inte - ska det verkligen vara såhär!?

Jag har tidigare tipsat om serieboken 24 minuter från t-centralen där Tomas Zackarias Westberg är medförfattare.

Djävulens timme och En stoikers fostran …

... är två noveller skrivna av portugisen Fernando Pessoa (1888-1935). (Den svarta lilla boken har ett spännande förord av Margareta Marin.) I "Djävulens timme" försöker Pessoa framställa Djävulen som en inte fullt så elak figur. Djävulen träffar en ung kvinna som blir förskräckt när hon förstår vem hon har framför sig, men Djävulen lugnar henne med orden:

"Jag är verkligen Djävulen och därför gör jag inget ont. Vissa av mina imitatörer, både på jorden och ovanför jorden, är farliga, precis som alla andra som plagierar, för de känner inte till hemligheten med mitt sätt att vara. Shakespeare, som jag har inspirerat många gånger, gjorde mig rättvisa. Han sade att jag var en riktig gentleman."

Fernando Pessoa är en intressant författare som använder sig av fler "språkrör" eller fiktiva författarröster som om de levde i verkligheten. En av dessa fiktiva författare är Ricardo Reis, en fiktiv författare, som nobelpristagaren José Saramago skrivit om i romanen "Året då Ricardo Reis dog" – en bok jag vill läsa nu…

Ledig & lat?

Har alla varit lika slöa som jag under julhelgerna? Jag tog med mig en stor boktrave hem innan jul. Hur mycket jag hann läsa? Ingenting, i stort sett. Läste ut Förklädd till man av Norah Vincent.

Författaren har gjort ett socialt experiment som beskrivs i boken. Förklädd till man har hon infiltrerat manliga homosociala miljöer i syfte att se skillnaden mellan att bli bemött som kvinna respektive man. Boken var intressant och välskriven, men många av författarens slutsatser har jag svårt att ta till mig. Det skulle vara roligt att läsa en liknande studie gjord i Sverige, de amerikanska förhållandena är i vissa delar ganska olika de svenska, tror jag.

Bilder från litterära lunchen

Här har vi nu bilder från den litterära lunchen i fredags. Vår länsbibliotekarie MariaTörnfeldt fotograferade, hon var och hälsade på tillsammans med Kerstin Jonsson från Länsbiblioteket. Roligt! Det går också att läsa mer på vår hemsida.

När text och bild utmanar varandra

Jag kan nästan inte tro att vi har hållit igång den här bloggen sedan i somras utan att skriva i stort sett någonting om serier. Nyligen hittade jag Seriewikin, "Sveriges största uppslagsverk om allt som rör serier". Jag provade att söka på några favoriter och man får nog säga att det finns en hel del kvar att bygga ut i den här wikin. Men verkligen ett välkommet initiativ.

En favorit på Håbo bibliotek är Nina Hemmingsson och hennes senaste bok Jag är din flickvän nu. Hennes humor är nästan obeskrivbar och bygger på det där som man aldrig säger, men i efterhand önskar att man hade sagt.

Mina särskilda favoriter är Jojo Falk och Tomas Zackarias Westberg som för några år sedan gav ut serieboken 24 minuter från t-centralen. Jojo har illustrerat många av våra bästa barnfackböcker och tecknar bland annat för Kamratposten. Tomas har just givit ut sin blogg i bokform. Båda är också suveräna fotografer.

Vissa kriterier som gäller för textbaserad skönlitteratur gäller också för serier, tycker jag. Man ska ha något att berätta. Man ska kunna berätta på ett fängslande sätt. Sedan finns den ytterligare möjligheten hos serien att skapa spänning mellan text och bild. Då uppstår bland annat humor!

Skrattets och glömskans bok

Milan Kundera berättar om Tamina i "Skrattets och glömskans bok". Hon har förlorat sin man och sitt land. Taminas identitet har spruckit i konturerna. Nu söker hon efter de kärleksbrev hon en gång skrev till sin man för att inte glömma och för att minnas.

Milan Kundera är en författare som låter författarrösten vara tydlig och han följer karaktärerna tillsammans med läsaren i texten. Ibland kan denna teknik vara ett störande moment, men här känns det som om jag som läsare har en förtrogen kompanjon med på vägen i berättelsen.

Jag har bara några sidor kvar i boken och jag vill inte att det ska ta slut…

Vemod till Jul

Nu har Anna Ternheims nya album kommit till biblioteket. Så, jag har väntat... Seperation Road är vemodig, storslagen, mystisk, melankolisk och pampig - allt på en gång, och det är fantastiskt! Jag har haft Seperation Road i lurarna till och från jobbet nu i en vecka och har fortfarande inte tröttnat...

I ett gammalt nummer av magasinet Bon (nr. 32, 2006) läser jag en intervju av Ternheim där hon bland annat berättar om vemodet. Hon menar att hennes vemod är en "speciell kombination av sentimentalitet och brist på nostalgi".
Det är sorgligt och mycket vackert.

Litterär lunch

På fredag har vi litterär lunch igen! Tema: Julklappstips!

Tid: Fredag den 15 december kl 12.00 - 13.15

Kom till biblioteket och ät en matig smörgås med kaffe eller te samtidigt som du lyssnar på och deltar i ett anspråkslöst samtal kring litteratur. Bibliotekspersonalen berättar som några av sina läsupplevelser och tar dessa som utgångspunkt för vidare diskussion.

Efteråt är du mätt och hungrig på samma gång. Mätt efter maten, men hungrig på nya läsupplevelser!

Alla är välkomna! Läs mer >>

Fly för livet!

Helena von Zweigbergks fjärde deckare om fängelseprästen Ingrid var intressant! Jag gillar dessa deckare för att Ingrid är en o-typisk deckarhjälte - ängslig och grubblande över ont och gott, inte snar till snabba generaliseringar. (Ofta innehåller böckerna skildringar om hur hon ångrar beslutet att ta just den blusen på sig, fastän hon vet att den skaver och glipar... Det tycker jag är kul som omväxling till andra kvinnliga deckarhjältar som glider i ett par sköna ylleslacks!!) Fast länge var jag skeptisk till Fly för livet!. Jag tycker den är lite för seg och långdragen, men på slutet, när författaren drar ihop trådarna tycker jag ändå att den lyfte och över deckarhistorien löper resonemanget kring vem som är offer och hur man blir offer. En replik ringer i öronen hos mig: "Ni i Sverige är så naiva, ni tror att varje människa kan välja sitt liv."

Går det åt helvete är jag ändå född

Så heter Agneta Klingspors nyligen utkomna roman. När berättaren ser en uteliggare bajsa på gatan, springer hon skamfylld därifrån. Hon vet att linjen är så tunn att den nästan inte finns mellan henne och honom. Som författare lever hon på existensminimum i samhällets marginaler.

Klingspor har ett språk som känns direkt och ärligt, men också poetiskt. Jag hade stor behållning av denna lilla bok. Har vi en underklasstrend i litteraturen?

Efterskalv

Har kanske någon redan skrivit om Arne Dahls deckare här i Barbabloggen? Hursomhelst så är han värd att skrivas om igen, i så fall! I helgen läste jag hans senaste deckare Efterskalv och den gjorde att 5 timmars tågresa kändes för kort ("Äsch - redan Bålsta..."). M.a.o. är hans deckarserie om A-gruppen i Stockholm en läsning jag varmt rekommenderar. Välskrivna deckare, kanske Sveriges bästa deckarförfattare?
Arne Dahl är pseudonym för Jan Arnald.

Tidlösheten i tiden

För över hundra år sedan skrev Hjalmar Söderberg "Doktor Glas", en roman som är högst aktuell. I helgen ska jag se uppsättningen av Doktor Glas med Krister Henriksson på Vasateatern i Stockholm. Jag har råhöga förväntningar vilket ofta brukar sluta med besvikelse för min del. Henriksson är en av mina favoritskådespelare och "Doktor Glas" är kanske inte den bästa bok jag läst, men jag fascineras över att romanen är tidlös med dess moraliska dilemma (är det rätt att döda en människa om man tror att det är räddningen för en annan människa?) och samtidigt är den ett tidsdokument över Stockholm stad under tidigt 1900-tal. Med andra ord - både tidlös och tidsbunden.

Det är också fascinerande att texter föder texter. Bengt Ohlsson, författaren som fick Augustpriset för några år sedan, har skrivit om Gregorius (bokens titel är just "Gregorius"), den vidrige pastorn som Doktor Glas vill döda. Inför teaterbesöket vill jag läsa böckerna igen. Men kanske borde jag undvika det så att jag inte spricker av förväntan...