"Feel bad"-litteratur

Jag har just läst ut Carina Rydbergs nya bok Den som vässar vargars tänder. En efterlängtad roman av många, tror jag. Rydberg skriver helt lysande, men denna bok är inte någon njutning att läsa. Den är spännande, men på ett mycket olycksbådande sätt. Trots det kan jag verkligen rekommendera boken till den som tycker om litteratur med svärta.

I korta drag handlar romanen om ett syskonpar, bror och syster, som är svårt psykiskt märkta av fruktansvärda upplevelser i barndomen. De två hanterar dock sina mentala sår på olika sätt, och kombinationen av hur de psykiska symtomen yttrar sig i vuxen ålder blir helt ödesdiger.

Dömd till döden

För en tid sedan läste jag en skönlitterär dokumentär av Freidoune Sahebjam.
På ett sätt vill jag inte att någon ska behöva läsa denna text och på ett annat sätt vill jag att alla ska läsa den.

Berättelsen heter "Den stenade kvinnan" och skildrar en verklig händelse i sydöstra Iran.
Titeln berättar i stort vad boken handlar om. I en by i bergen bor en kvinna vid namn Soraya. Hon är mor till många barn och mannen hon lever med har tröttnat på henne. Soraya gifte sig inte för kärleks skull när hon var 13 år. Ingen i byn ifrågasätter äktenskapet. Det är inget konstigt att gifta bort sina barn till en man som kan försörja familjen. I byn råder den islamska lagen och den lagen är skapad och tolkad av männen.

När Sorayas man anklagar henne för äktenskapsbrott har han förberett sig noga och skapat allianser i byn. Soraya är försvarslös och ordlös. Ordets makt är mannens och ni kan nu föutsäga hur det ska sluta. Det är nästan outhärdligt att läsa den till sista raden.

En viktig bok men inget för den känslige. Den lämnar ingen oberörd.

Freidoune Sahebjam är dödsdömd i Teheran för att han kritiserar landets fundamentalistiska och religiösa politik. Han är sedan många år bosatt i Frankrike. 1987 återvände författaren i hemlighet till sitt hemland för kunna skriva "Den stenade kvinnan".

Stillsamt

Vem vågar sommaren? är Katarina Kieris nya roman. För första gången skriver Kieri prosa för vuxna. Vi känner sedan tidigare till hennes ungdomsböcker. Dansar Elias? Nej! fick Augustpriset för något år sedan. Katarina Kieri skriver också lyrik.

Den nya romanen är en bok som berättas i ett långsamt tillstånd. Här finns inte särskilt mycket yttre action, utan boken rör sig kring förskolläraren Majkens inre värld. Kring vem hon är, var hon kommit från och varför allt blev som det blev. Men också kring hur framtiden kan komma att te sig.

Majken har lånat ett sommarhus av sin granne medan hennes barn är på västkusten med sin pappa. Vistelsen i huset innebär att Majken kommer sin granne närmare, helt ofrivilligt, trots att grannkvinnan inte är fysiskt närvarande. Majken får dock oväntat besök...

Vem vågar sommaren? skulle jag vilja påstå är en roman som handlar om existentiella frågor. Jag vill rekommendera den till alla som vill sänka tempot stund och reflektera över tillvaron.

Konsten att vara snäll

Jag har nyss läst klart Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Det är helt klart den mest upplyftande bok som jag har läst på länge. Tänk om alla människor på hela jorden kunde ta till sig tanken att vara snälla. Enligt författaren så spelar det faktiskt inte så stor roll varför man är snäll mot andra, vare sig det är för att man mår bra av det eller för att man har andra egoistiska själ.

A cappella

Just nu läser jag "A cappella", en roman av Michel Faber. Innan berättelsen börjar har Farber skrivit en slags tillägnan: "Till alla dem som sjunger av hjärtats lust, och till alla som bara önskar att de kunde". För mig handlar denna strof om karaktären Catherine Courage i romanen. Hon lider av enormt dålig självkänsla något som inte blir bättre av att hennes perfektionist till man oftast tycker hon är pinsam i andras sällskap.

Paret Courage har begett sig, tillsammans med A Cappella-ensamblen, till ett slott för att repetera det komplicerade verket Partitum Mutante. På slottet lever de nära varandra under två intensiva veckor. Hemligheter avslöjas och de upptäcker nya sidor hos varandra vilket leder till spänningar i gruppen. Dessutom är det något eller någon som skriker utanför slottet på kvällarna. Eller är det bara något som Catherine hör...?

Jag tänker på gotisk romantik när jag läser och undrar hur det ska sluta.

Svinalängor och traktorhistoria på ukrainska - två boktips

Äntligen vill jag bara tokrekommendera ett par böcker som jag har haft nöjet att läsa under semestern. Susanna Alakoskis debutroman Svinalängorna berörde verkligen djupt som en tragisk men också briljant barndoms- och tidsskildring. Ett tidigt 70-tal, moderna miljonprogramslägenheter och en miserabel tillvaro med alkoholiserade föräldrar utgör i grova drag scenbilden där huvudpersonen Leena med sina kompisar och "livlinor" Åse och Riitta befinner sig. Med språklig skicklighet och faktiskt också en underliggande humor gör Alakoski detta till en riktigt läsvärd "feel sad"-bok.

En kort berättelse om traktorer på ukrainska av den brittiska författaren Marina Lewycka (född i Ukraina) är en historia som man kan tycka mycket om - ja, man kan ha många åsikter om den också. Berättelsen är lite svår få grepp om: den är dråplig och humoristisk, befolkas av lätt överdrivna karaktärer, men med mörkare stråk och insikter om hur människor fungerar (t.ex. i sin relation till syskon och föräldrar). DN Kulturs recensent har också definitionsproblem: "Bästsäljare, action, ibland fars och däremellan historisk krönika med tragiska drag." I recensionen finns också ett intressant resonemang om vad som gör en bästsäljare... Jag tyckte i vart fall att den funkade som trivselläsning i hängmattan (solstolen, öronlappsfåtöljen, schäslongen, på utedasset...).

Text som musik

Poeten och proletärförfattaren Dan Anderssons (1888-1920) texter kan avnjutas av den skönsjungande Sofia Karlsson. Hennes röst är som porlande vatten med ett gåtfullt vemod som stämmer väl överrens med Dan Anderssons poesi. Texten får en röst och en melodi som är förtrollande vacker.

Poesi och musik står varandra nära - i Sofia Karlssons visor smälter de samman. Poesi blir musik och musik blir poesi. Musik och text är en spännande kombination som ofta förstärker varandra - läs också tidigare inlägg Musik som text.

Min favorit på skivan "Svarta ballader" är den sorgliga "Omkring tiggarn från Luossa".
Lyssna och njut!

Trendoffer?

Amerikanen Scott Westerfeld har skrivit romanen Ute/Inne, en spänningshistoria som utspelar sig i de kretsar som utgör själva spjutspetsen i alla de modetrender som kommer och går i framförallt ungdomsvärlden.

Hunter är till yrket trendspanare och hans tillvaro förändras från den dag då han fotograferar en flickas skosnören med sin kameramobil. Ofrivilligt dras han in i något han inte själv förstår, men som inkluderar nydesignade märkesskor, kärlek och en sammansvärjning som är ute efter honom.

Det här är en inte helt lättläst ungdomsroman, det är många namn och turer att hålla reda på. Men samtidigt är den så spännande att man inte vill lägga den ifrån sig förrän man får veta hur det går!

Sex liter luft

... är den volym som en människa andas in innan hon dör. Det är också titeln på Andrzej Tichýs debutroman som kom ut förra året. Nyligen belönades han med det prestigefulla Borås Tidnings debutantpris, ett pris som jag tycker han är väl värd.

"Sex liter luft" är en riktigt otäck roman. Den kusliga stämningen smyger sig, närmast omärkligt, fram i texten. I början av boken vaknar den unga huvudpersonen Ivan upp till den första dagen i den första veckan efter en katastrof. Läsaren vet inte vad som hänt, men Ivan är ensam kvar i världen. Han försöker ringa till sina vänner, men ingen svarar. Han ringer på hos grannen, men ingen öppnar. Han sätter på sin TV som visar myrornas krig. Ivans tillvaro blir allt mer förtvivlad och stämningen tätnar. Bitvis befinner sig Ivan i ett hallucinatoriskt tillstånd där dröm och verklighet flyter samman. Ivan befinner sig i ett tomrum. Tichý ger läsaren en fingervisning om detta tomrum redan innan romanen tar sin början där han citerar science fictionförfattaren Stanislav Lem, ett citat som beskriver det absoluta tomrummet.

Läsaren får även följa Ivan innan katatsrofen, men orsaken till den är dold. "Sex liter luft" handlar om människans existentiella villkor, om hennes utsatthet och ensamhet. Tichý beskriver själv sin debutroman som en "apokalyptisk barndomsskildring".

I det senaste numret av bif ("Bibliotek i fokus" - en tidning med intervjuer och boktips och mycket mer som du kan hämta på ett bibliotek nära dig) läser jag att Tichý har kommit halvvägs in i nästkommande roman vilket glädjer mig. Jag tror nämligen att Tichý kommer vara en av de få debutanter som kommer vara ett mer känt namn om tio år. I bif bemöter han också den kritik som riktats mot hans oerhört mörka text med orden "Det mörka bär ibland på något stärkande som är gåtfullt och efteråt kan en renande verkan uppstå".

Väntar med spänning på nästa roman av Andrzej Tichý.