Vacker och poetisk roman- "nu vill jag sjunga dig milda sånger"

Jag har läst boken nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson. Jag inte riktigt hur jag ska tipsa om den här boken utan att låta alltför klyschig men jag ska göra ett försök. Den här boken är en vacker och gripande bok om vänskap, kärlek och sorger. Boken handlar om två kvinnors möte och framväxande vänskap. Den yngre beresta men hemåtvändande kvinnan möter den äldre kvinnan som blev kvar på samma plats hela sitt liv. Mellan dess olika kvinnor växer en vänskap fram och de båda kvinnorna börjar berätta sina livshistorier för varandra. Även vi får ta del av dessa, som innehåller mycket kärlek men även sorger. Historien är väldigt fint berättad och jag tycker att hela boken känns väldigt poetisk och vacker. Den poetiska känslan förstärks av att varje kapitel inleds med en textrad från olika dikter, oftast kända svenska sådana. Dessa rader anspelar på innehållet i kapitlen. Bokens författare kommer från Sverige, där boken också utspelar sig, men hon är sedan många år tillbaka bosatt på Nya Zeeland. Där blev boken när den kom ut en jätte succé. Nu finns den alltså också översatt till svenska. Denna bok är en av mina bättre läsupplevelser på länge och jag rekommenderar den starkt!

Mytens förtrollande värld

Theodor Kallifatides nya roman "Herakles" berättar om den grekiske mytens hjälte och hans 12 stordåd. Det speciella med romanen är att hjälten är komplex. Herakles tecknas stundtals med ganska mänskliga drag mitt i alla machobeskrivningar av slagsmål och erövringar. Herakles har en del fel och brister, ibland tycks det som om han faktiskt har känslor. Men hjälten förstår inte sina egna känslor och vet inte vad han ska göra med dem. Herakles är knappast en sympatisk figur, men han lever upp till den skapade myten om sig själv och han lider.

Kallifatides har gjort ett litet konststycke med denna roman. Romanen är skriven på ett enkelt språk med korta meningar och luftig text. Intrigen har flera nivåer, jag kan läsa den som en spänningsroman och hjältesaga eller som ett uttryck för vår moderna tids behov av superhjältar. (En recensent menade att antikens hjältar är dagens skurkar.) Jag började fundera, under läsningen, på vad myten säger oss i dag och den moderna människan. Kallifatides är en mästare på att ringa in komplexa förhållanden med ytterst få ord.

En del av min upprymdhet kring "Herakles" kan bero på att jag var på Unga Klara i helgen och såg dramat "Alkestis" med regi av Suzanne Osten. Liksom Kallifatides går Osten till mytens förtrollande värld för att möjligen berätta något om vår samtid. Alkestis är väldigt dramatiskt. Alkestis är gift med kung Admetos och de har barn tillsammans. Eftersom mannen retat upp gudarna måste han dö. Alkestis offrar sig och dör i hans ställe. Kvar på scenen står en förtvivlad man i sorg och en moderlös flicka. De existentiella frågorna hopar sig. Är straffet att bli lämnad ensam större än döden? Valde Alkestis döden för att det var minst smärta för henne? Och hur kan man tolka det här med att kvinnan offrar sig för mannen? Vem gör det aktiva valet?

Jag kan verkligen rekommendera att läsa boken "Herakles" och därefter se ett grekiskt drama på teater, gärna "Alkestis". Berättelsen om Alkestis återberättar också Kallifatides i "Herakles" och han har ett litet annorlunda perspektiv på hennes roll, (offerrollen). Den här upplevelsen kommer stanna kvar!

Feel good...eller?

Serien om Damernas detektivbyrå har jag hittills upplevt som typisk feel-good-litteratur. Berättelsen om Mma Ramotswe och hennes detektivfall har liksom lunkat fram i en varm känsla av att det dagliga livet i Botswana trots allt är ganska behagligt. Säkert har ni läst att många delar den känslan och att det numera arrangeras resor till Botswana där man kan besöka de platser McCall-Smith beskriver. Den senaste boken i serien heter Livets skafferi och är precis lika trevlig som de föregående. I senaste numret från SOS-barnbyar finns också ett reportage om den barnby i Tlokweng som beskrivs i böckerna. Man blir ganska beklämd av att läsa att 40 % av Botswanas befolkning är bärare av HIV-viruset, att medellivslängden, som 1990 var 59 år beräknas vara 29 år 2010 och att då var fjärde barn kommer att vara föräldralös. Botswana är ett av världens hårdast drabbade länder vad gäller AIDS.
Plötsligt känner jag att jag sätter de "trevliga" böckerna lite grann i halsen och att feel good blir feel bad...
Kanske är det därför McCall-Smith numera skriver en serie som kallas Filosofiska Söndagsklubben där etiska frågor diskuteras i en lagom trevlig engelsk miljö.

Trilogi om de utsatta

Så är den då äntligen här: Rummet under golvet, sista delen i Kjell Johanssons delvis självbiografiska romantrilogi med namnet ”De utsatta”. Den första delen, Huset vid Flon, tyckte jag mycket om. I den skildras en utsatt familj från sonen Einars perspektiv, i Midsommarkransen i brytningstiden mellan 40- och 50-tal. Fadern är upptågsmakaren ”Greven av Kransen” med stora och vidlyftiga planer, men också en alkoholiserad hustyrann. Det blir inte en frossande ”eländesskildring”, utan en komplex berättelse som rymmer barnets livsvillkor, det sociala arvet, samhället i brytpunkten mellan det fattiga och det moderna och sist men inte minst – språklig finess.

Den andra delen i serien heter Sjön utan namn och blev nog lite av en ”mellanbok”, tycker jag, ett slags transportsträcka till finalen. I den får man följa Einars syster i modern tid, men med moderns begravning som avstamp för tillbakablickar på den klassresa som följt på det fattiga ursprunget.

Rummet under golvet utspelar sig tidsmässigt före Huset vid Flon. Mormodern från första romandelen och hennes ”hemlige” bror, blir nu huvudpersonerna. Brodern är berättarjaget och tecknar ner sitt liv från barndomens fattigstuga, genom tillvaron som gårdfarihandlare och tidvis fängelsekund. Han gifter sig med en kvinna som tillhör resandefolket och den allt hårdare tonen de möts av blir tydlig: en spegling också av samhällets förändring i stort. Ett mörkare stråk kan anas i berättelsen, men fortfarande finns mycket av det anekdotiska och komiska från framför allt den första delen kvar. Trots att jag bara hunnit drygt halvvägs in i boken, så känns det som om den verkligen knyter ihop berättelsen och fördjupar den, vilket gör hela trilogin till ett mästerverk!

Historiskt / flärdfullt

Jag vill tipsa om två ganska olika böcker som jag nyligen har läst. Den ena är Agneta Pleijels nya roman Drottningens chirurg, som utspelar sig i begynnelsen av den gustavianska eran i Stockholm. Kirurgin är fortfarade till stor del ett hantverk, att jämställa med barberarens. Medicinen och kirurgin har långt kvar innan de kan räknas höra till samma vetenskap.

I denna brytningstid verkar kirurgen Schützer, som grubblar över och utforskar kvinnokroppens många hemligheter. Det bästa med romanen är att man rycks med i Schützers nyfikenhet och man känner verkligen pionjärandan. Här tas nya kliv på vetenskapens stigar.

En helt annan berättelse är den om Londontjejen Becky, vars öde man kan följa i En shopaholics bekännelser. Becky har det egentligen ganska bra. Det är bara det att hennes stora passion, att shoppa, håller på att leda till stor katastrof. Det är inte mycket man inte kan förtränga under en bra shoppingrunda. Vilket är bra, eftersom Becky vantrivs så på jobbet. Men synd, eftersom Becky lever över sina tillgångar. Mysig chick lit!

Vad är ondska?

Varför stannar kvinnor kvar i relationer som är farliga?
Varför blir vissa människor psykopater?

Dessa frågor ställer sig Marianne Fredriksson i sin nya bok "Ondskans leende". Boken skildrar Stinas olycksdrabbade liv som inte är ödesbestämd, vilket författaren är tydlig med att förmedla. Människan har en fri vilja, men varför stannar hon då kvar hos en man som misshandlar henne och hennes nyfödda barn?

Fredriksson tar upp många viktiga frågor i sin nya roman men tyvärr ger hon också en hel del psykologiska floskler till svar vilket gör mig besviken. Jag har ofta tyckt att hennes romaner har fått oförtjänt mycket kritik av kulturelitens röster, men här och nu kan jag bara instämma i de röster som menar att hennes karaktärer är "allför grunda och platta".

Att beskriva "ondskan" är ingen lätt uppgift och jag tycker inte att Fredriksson tar sin egen berättelse på allvar. Hon tar inte hand om sina karaktärer. Tempot går i rasande fart. Stina gifter sig med Per och plötsligt får läsaren veta att han är psykopat och pedofil. I fragmenterade stycken får jag veta att Per, som spädbarn, låg i bakluckan på en bil då hans föräldrar körde in i en bergvägg. Fredriksson försöker påvisa en hjärnskada som förklaring till den komplexa diagnosen psykopat - och hon lyckas inget vidare. Tyvärr brister trovärdigheten tidigt i boken men jag var ändå tvungen att läsa ut boken för att se hur alla trådar i berättelsen skulle vävas samman... Det blev ingen vacker väv.

Marianne Fredriksson också skrivit bra böcker, tex "Simon och ekarna".

Läsa HÖGT...

...för sina barn är roligt! Vill man ha en rolig bok att läsa tycker jag att man ska välja Hedvig! av Frida Nilsson. En tjej på 7 år som bejakar sina mörka sidor, för givetvis ska man rita snoppar på påskkorten till sina grannar när de nu har den dåliga smaken att inte vara där och dela ut godis när man klätt ut sig till fin påskakärring? Och visst ska elaka mat-tanten förtjäna att få en elektrisk stöt som hämnd för att man tvingats äta ett stort lass blodpudding(fast man sa pyttelite!)?

Ingen är så söt som du ;-)

Jag har nyss läst ungdomsboken Ingen är så söt som du ;-) av Siv Widerberg. Huvudpersonen i boken är 14-åriga Emine vars bästa kompis Sofi råkar ut för en pedofil när hon chattar på nätet.
Sofi mår väldigt dåligt men vågar inte berätta för någon annan än sin kompis som får lova att hålla tyst om vad som hänt. Sofi blir allt sämre och måste till slut tas in på sjukhus. Emine orkar till slut inte med att vara den enda som vet och berättar allt för sin mamma. Boken handlar sedan om hur Emines mamma med hjälp av en manlig vän själv går ut på nätet och genom att utge sig för att vara olika unga flickor försöker hitta pedofilen. Jag tycker att boken behandlar ett angeläget ämne och kanske skulle kunna användas i skolan som diskussionsunderlag.Boken tar också upp hur svårt det kan vara när ens bästa vän mår dåligt. Som vuxen läsare får man en skrämmande insikt i vad som kan hända när barn chattar.

Välkommen till Håbo biblioteks Läsecirkel - träff I.

I lördags (den 2 september) startade en Läsecirkel med tema Afrika på Håbo bibliotek. Läsecirkeln träffas en gång i månaden för att fika och prata om de böcker vi läst.

Du som vill vara med i Läsecirkeln men som inte har möjlighet att komma till biblioteket kan följa cirkelns läsning här på Barbabloggen. Här kan du också diskutera de böcker vi läser och dela med dig av Din läsupplevelse.

På första träffen pratade vi om vilka böcker vi ska läsa. Till nästa träff (den 30 september) läser vi "Den vita massajen" av Corinne Hofmann.

Vi fikade och jag berättade lite om den Afrikanska litterära traditionen. För den som vill få en introduktion i Afrikansk litteratur rekommenderar jag MACONDO - en webbsida som uppmärksammar litteratur från Afrika, Asien, Latinamerika och Mellanöstern i svensk översättning.

Har du läst "Den vita massajen"? Är den läsvärd? Är den överskattad? Är det egentligen litteratur eller är det den mest fascinerade bok du läst? Kom med och diskutera! Min personliga grundinställning är att alla människor, trots olikheter mellan kön, klass och etnicitet, i grunden är mer lika varandra än olika. Vilka likheter mellan kulturerna lyfter Corinne Hofmann upp i "Den vita massajen"?