Fågelbovägen 32

Man kan undra vad det egentligen är som gör att man redan från början blir helt uppslukad av vissa böcker och sedan stannar där, med tillfälliga avbrott för det egna livet, ändå tills boken är färdigläst, medan andra lämnar en ganska likgiltig. Beror det på att de är bättre skrivna, eller har det mera att göra med egna erfarenheter, vad man rent personligt kan relatera till? Säkert kan båda dessa orsaker spela in, men det är inte heller helt säkert.

"Fågelbovägen 32" av Sara Kadefors var en sådan bok för mig. Ändå kan jag inte säga att jag känner igen mig i karaktärerna i boken. Men jag fascinerades av huvudpersonen Karin, en läkare som brinner för att hjälpa utsatta människor. Vid sidan av sitt vanliga arbete på sjukhuset arbetar hon kvällstid på en klinik för illegala flyktingar. I arbetet möter hon människor som har det mycket svårt, bl.a. en ung kvinna från Moldavien som arbetar i en familj där hon behandlas väldigt illa. Innan hon har tänkt efter har hon erbjudit kvinnan att vila ut i hennes hem och lovat henne att hon sedan ska få arbete i familjen. Men hur går detta ihop med hennes övertygelse om att det är omoraliskt med svart arbetskraft i hemmet? Vad ska hennes vänner säga? Medan hon försöker passa ihop verkligheten med sin bild av hur det borde vara trasslar hon in sig mer och mer. Hon som behöver känna sig god och hjälpande visar helt andra, mörkare sidor när den som hon vill hjälpa inte vill bli hjälpt. Sara Kadefors fick Augustpriset 2001 för ungdomsboken Sandor slash Ida. Det här är hennes första vuxen-roman och jag hoppas det blir fler.