Trollsländor och spikskor

Nu har tredje boken i serien ”Hur ser orden ut? med text av Anna Ribbing och bild av Mati Lepp kommit ut.
Den är lika rolig som de föregående tycker jag, med bokstavliga illustrationer av hur ord och uttryck kan se ut. Det är kul med bilder av ”gående bord”, ”tårta på tårta”, ”grön av avund”, ”svartsjuk” med mera, och ni kan ju själva tänka er hur en illustration av ”Spökboll” kan se ut!

Att som barn få läsa och prata om bilderna tillsammans med en vuxen måste vara ett roligt sätt att få reflektera över språket och vad om egentligen menas med olika ord och uttryck.

Äntligen boksamtal!

Snart är det dags! Jag ska leda mitt allra första boksamtal enligt Aidan Chambers modell. De utvalda försökspersonerna är inga mindre än elever från Samhällsvetenskapliga programmets första gymnasieår (i fortsättningen kallade SP 1 A & B). De böcker som vi ska diskutera är skrivna av den svenska författaren Katarina Kieri.

Det hela började med att jag läste Kieris böcker Ingen grekisk gud, precis (2002) och Dansar Elias? Nej! (2004). Den sistnämnda tilldelades Augustpriset 2004. Sedan träffade jag klasserna i klassrummet på SP-programmet och berättade med stor entusiasm om författaren och dessa två böcker. Eleverna fick välja vilken bok de ville läsa och vi gick tillsammans till biblioteket där de lånade den bok de valt.

Dansar Elias? Nej! har en kille som huvudperson. Ingen grekisk gud, precis handlar om en tjej. Och lite förutsägbart sådär, så lånade killarna (alla utom en) boken med killen i huvurollen och tjejerna (alla utom tre) boken om tjejen.

Nu har förhoppningsvis alla läst sin bok och är sugna på att dela med sig av sina reflektioner och åsikter. Dagen D närmar sig och det ska bli mycket intressant och roligt att få dela denna läsupplevelse med eleverna. Till vår hjälp har vi Aidan Chambers och hans utomordentliga metodbok Böcker inom oss - om boksamtal (1998). Nu är det bara att önska mig och eleverna lycka till, men det här klarar vi såklart galant. :-)

Nattfåk av Johan Theorin

Ja, jag vet att jag är sent ute. Och ja, jag vet att det redan har bloggats flitigt om denna bok. Men jag vill ändå dela med mig av min läsupplevelse till er unika läsare av Barbabloggen.

Nattfåk är Johans Theorins uppföljare av Skumtimmen som kom förra året. Båda böckerna utspelar sig på Öland och det öländska landskapet spelar en huvudroll i båda romanerna. Fåken är den isande storm som regelbundet drar förbi under vintern till stora bekymmer för människorna till sjöss och de bofasta iland.

Romanen utspelar sig på norra Öland vid den gamla gården Åludden som ligger alldeles vid havet och dit det också hör två fyrar. Här har många lidit skeppsbrott under århundradena när fåken slagit till och mycket vrakgods har tagits om hand och använts i uppbyggnaden av gården. Hit flyttar en Stockholmsfamilj för att bygga upp en ny tillvaro långt från den stressade storstadsmiljön. Snart sker ett dödsfall på gården, är det en olycka eller är det ett mord? I sorgen och förvirringen hos familjen händer andra märkliga ting, är det sorgen som tar sig sådana uttryck eller spökar det på gården?

Utanför gården pågår det vanliga livet. Geldof från Skumtimmen dyker upp även här, inbrottstjuvar, lokala poliser och landsortsbor lever sina liv och brottas med sina vardagliga problem. Ja, vad är det som händer egentligen -nutid och dåtid blandas med realism och övernaturliga händelser på ett Öland där fåken kommer allt närmare....

Så sitter jag där då...

...och läser den senaste i raden av Nobelpristagare, ni vet han med det låååånga fraaaanska förnamnet. Jean-Marie Gustave. Ett stilfullt efternamn har han också: Le Clézio. En föredömligt tunn bok, Afrikanen - självbiografisk - passar som tågläsningsbok (jag har korta tågresor till och från jobbet varje dag). Nu har jag visserligen bara hunnit läsa ett par sidor men jag gillar anslaget: "Ansiktet jag föddes med har jag en del att säga om. Först att jag måste acceptera det. Att påstå att jag inte tyckte om det vore att ge det en betydelse det inte hade när jag var barn. Jag hatade det inte, jag struntade i det, jag undvek det. ---" Nu har jag sanningen att säga också plockat på mig en till väskbok, att läsa i farten s.a.s., och det är Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Kanske kan jag växla lite, ena dagen Afrikanen, andra dagen lite Bodil... En udda blandning möjligen, även om den uppmärksamma skönjer ett franskt tema.

Ny favorit bland den amerikanska underhållningslitteraturen - Jodi Picoult

Till helgen tänkte jag tipsa om en av mina nyupptäckta favoriter bland de amerikanska underhållningsförfattarna, nämligen Jodi Picoult. Fem av hennes böcker finns översatta till svenska. Jag har läst två, Försvinnanden och Den tionde kretsen men planerar att läsa flera! Populärlitteratur extra skulle jag vilja kalla denna typ av litteratur. Picoults böcker gör djupdykningar i det amerikanska samhället idag och ofta utspelar de sig i New England, vilket tilltalar mig eftersom denna del av USA är den jag är mest svag för. (Eller i alla fall bilden av New England kanske jag ska säga att jag är svag för, verklighetens New England kan säkert vara helt annorlunda mot den bild som ofta målas upp i diverse filmer och böcker.) Den tionde kretsen handlar om Trixie, en helt vanlig tonåring vars hela värld rasar samman när hon anklagar en av de poulära killarna i hennes High school för våldtäkt. Försvinnanden handlar om Delia som när hon ska gifta sig börjar få märkliga minnesbilder från en barndom som hon inte känner igen och det visar sig att hon får omvärdera hela sin uppväxt när hon får ett chokerande besked. Böckerna är spännande, välskrivna och lika svårsläppta som deckare. Mycket bra underhållning blandat med samhällsfrågor skulle jag vilja säga. Så har du inget att läsa till helgen eller tröttnat på deckare tycker jag att du genast ska plocka upp en av Jodi Picoults böcker!

En ny Bredow?

Jag har nästan bara läst ungdomsböcker den senaste tiden och hjälp vad det finns mycket bra ungdomsböcker! Alla borde läsa en så kallad "ungdomsbok" om året. Minst. För man behöver absolut inte vara ungdom för att ta bra ungdomsböcker till sitt hjärta, ibland behöver man bara vara lite ung i sinnet.

Två ungdomsböcker som jag precis avslutat är Johanna Lindbäcks (som skriver på boktipsbloggen bokhora) "Min typ brorsa" och hennes debut "En liten chock". Typiska ungdomsböcker skulle jag vilja påstå men åh så bra. Temat är kärlek i båda, kärlek med förhinder. "Min typ brorsa" handlar om en tjej och en kille som är plastsyskon och blir kära i varandra. Ni förstår ju problemet! "En liten chock" handlar om Gustaf som är kär i sin lärare (en vikarie som går på lärarhögskolan) men samtidigt blir han kompis med Elin, en populär tjej i klassen. Såklart innehåller böckerna mycket om skolan (böckernas huvudpersoner går på gymnasiet) och relationer. Böckerna verkar gå hem hos ungdomar och jag tycker mig ana en viss likhet med ungdomsfavoriten Katarina von Bredow. Så jag skulle rekommendera Johanna Lindbäck till de som läst alla Bredows böcker och vill ha något liknande. Har ni läst henne? Håller ni med?

Piratprinsessan

Piratprinsessan och Pannkaka av Judy Brown

Är det en prinsesstrend som drar fram både i böcker och kläd- och prylvärlden? Jag tycker mig kunna se att det är mycket rosa, glitter och guld men att prinsessorna samtidigt kan vara tuffa.

Piratprinsessan är Polly. Hennes uppgift är att rädda andra olyckliga prinsessor. En dag får hon ett brev om att prinsessan Pannkaka behöver hjälp. Prinsessan Pannkaka håller på att bli tvingad till att gifta sig med en prins som hon inte vill.

Men oväntat blir den tuffa Polly utsatt för en förtrollning, där tuffheten försvinner och hon blir dryg och överdrivet pimpinett.

Några frågor jag ställer mig är hur det står till med tankar om vad flickor kan göra och hur de förväntas uppföra sig.

Boken är lättläst. Innehållsmässigt tycker jag att den är slätstruken och lite larvig.