Så sitter jag där då...

...och läser den senaste i raden av Nobelpristagare, ni vet han med det låååånga fraaaanska förnamnet. Jean-Marie Gustave. Ett stilfullt efternamn har han också: Le Clézio. En föredömligt tunn bok, Afrikanen - självbiografisk - passar som tågläsningsbok (jag har korta tågresor till och från jobbet varje dag). Nu har jag visserligen bara hunnit läsa ett par sidor men jag gillar anslaget: "Ansiktet jag föddes med har jag en del att säga om. Först att jag måste acceptera det. Att påstå att jag inte tyckte om det vore att ge det en betydelse det inte hade när jag var barn. Jag hatade det inte, jag struntade i det, jag undvek det. ---" Nu har jag sanningen att säga också plockat på mig en till väskbok, att läsa i farten s.a.s., och det är Bodil Malmstens Sista boken från Finistère. Kanske kan jag växla lite, ena dagen Afrikanen, andra dagen lite Bodil... En udda blandning möjligen, även om den uppmärksamma skönjer ett franskt tema.