Bitterfittan

Efter att ha hört talas om "Bitterfittan" lånade jag hem ljudboken för att själv bilda mig en uppfattning. Så långt jag kom handlar den om en trött småbarnsmamma som fylld av dåligt samvete tar ett break för att komma ifrån ett liv som hon själv upplever som ojämställt och krävande.

Aldelles i början tyckte jag att scenariot där hon satt själv på flygplanet på väg på en charterresa ensam var intressant. Det var en annan röst än den entusiastiska nyblivna föräldern som bara förespråkar femiljeliv. Men när jag lyssnat klart på första skivan var allt det intressanta överskuggat av bitterhet och motivationen att fortsätta lyssna var lika med noll. Varför ska jag lyssna på hennes bittra klagan över att inte hon är nöjd med sitt liv?

En del skulle kanske säga att den är intressant eftersom det är samhällskritik och en del känner kanske igen sig. Jag gör det inte och har aldrig riktigt känt igen mig i rollen som kränkt kvinna. Kanske är det för att jag är för ung och utan barn men jag vill också tro att jag tillhör en yngre generation där krigsföringen för jämlikhet inte behövs på samma sätt. Egentligen är det ju bara i mötet med kränkta feminister som jag känner mig förminskad på grund av mitt kön.