Historiska kärleksromaner

Nu har jag hamnat i historiska kärleksromansträsket. (Ja, det finns ett sådant!) Efter att jag plöjt nästan alla Elizabeth Chadwicks historiska kärleksromaner om riddare, korsfarare och barnbrudar i 1000-1400-talets England för ett antal år sedan trodde jag att mitt behov var mättat, men icke! Nu har jag återigen trillat dit.

Det började med att jag läste Elisabet Nemerts Rovfåglarnas tid, en kärleksroman med franska revolutionen som fond och strax efter det hittade jag min nya favorit, Philippa Gregory. Gregory skriver historiska kärleksromaner som utspelar sig i England från 1500-talet och framåt. Böckerna bygger på verkliga historiska personer och händelser men det är ofta en mindre känd eller fiktiv person som står i centrum för handlingen.

Den första bok jag läste av Gregory var "Den andra systern Boleyn" som utspelar sig vid Henrik den VIII:s hov, (han som hade många fruar och halshögg två). Här får vi följa familjen Boleyns liv bland hovets intriger och maktkamper. I boken är det Mary Boleyn som står i centrum men vi får genom henne också veta mer om Anne Boleyn (blivande drottning) och Henrik den VIII. Boken blandar historiska fakta med spekulationer och är både spännande och romantisk. Rekommenderas!

Jag har även läst fortsättningen på denna bok "I drottningens närhet" som handlar om den unga judinnan Hannahs liv åren innan Elizabeth I blev drottning och när Maria den blodige satt på Englands tron. Vi får genom Hannah, som är narr vid hovet, följa med i de olika intrigerna som pågick i maktens korridorer och det är inte ett allt för smickrande porträtt av den blivande drottningen Elizabeth som målas upp i boken. Jag tycker inte att denna bok är riktigt lika bra som "Den andra systern Boleyn" men även här blandas spänning med romantik och samtidigt får man sig en historielektion till livs. Om man orkar med fler historiska kärleksromaner har Gregory även kommit ut med en bok som handlar om Elizabeths första år vid makten. Här vill jag också passa på att tipsa om den nu flera år gamla men otroligt bra filmen Elizabeth som också den handlar om Elizabeth I:s första år vid makten. Rollen som Elizabeth spelas jättebra av Cate Blanchett som är en av mina favorit skådespelerskor. Om ni inte har sett den här filmen så gör det!

Blogg hjärta bok

För några år sedan deklarerades bloggen som det nya stora litterära. Man skulle skriva blogg istället för bok. Bok var ute, blogg var inne. Nu ger flera kända bloggare ut sina bloggar som böcker. Boken äger, fortfarande.

Ett exempel som nämndes av Jenny under vår senaste litterära lunch är Bodil Malmstens bloggbok Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, läs recensionen i SvD.

En annan nyutgiven bloggbok är Tomas Zackarias Westbergs Hoppas det var ätligt, som utges print-on-demand och kan beställas på nätet. Läs bl a utdrag här. Som 70-talist är det lätt att känna igen sig i Tomas träffsäkra iakttagelser av vardagen. Hur ofta tänker man inte - ska det verkligen vara såhär!?

Jag har tidigare tipsat om serieboken 24 minuter från t-centralen där Tomas Zackarias Westberg är medförfattare.

Djävulens timme och En stoikers fostran …

... är två noveller skrivna av portugisen Fernando Pessoa (1888-1935). (Den svarta lilla boken har ett spännande förord av Margareta Marin.) I "Djävulens timme" försöker Pessoa framställa Djävulen som en inte fullt så elak figur. Djävulen träffar en ung kvinna som blir förskräckt när hon förstår vem hon har framför sig, men Djävulen lugnar henne med orden:

"Jag är verkligen Djävulen och därför gör jag inget ont. Vissa av mina imitatörer, både på jorden och ovanför jorden, är farliga, precis som alla andra som plagierar, för de känner inte till hemligheten med mitt sätt att vara. Shakespeare, som jag har inspirerat många gånger, gjorde mig rättvisa. Han sade att jag var en riktig gentleman."

Fernando Pessoa är en intressant författare som använder sig av fler "språkrör" eller fiktiva författarröster som om de levde i verkligheten. En av dessa fiktiva författare är Ricardo Reis, en fiktiv författare, som nobelpristagaren José Saramago skrivit om i romanen "Året då Ricardo Reis dog" – en bok jag vill läsa nu…

Ledig & lat?

Har alla varit lika slöa som jag under julhelgerna? Jag tog med mig en stor boktrave hem innan jul. Hur mycket jag hann läsa? Ingenting, i stort sett. Läste ut Förklädd till man av Norah Vincent.

Författaren har gjort ett socialt experiment som beskrivs i boken. Förklädd till man har hon infiltrerat manliga homosociala miljöer i syfte att se skillnaden mellan att bli bemött som kvinna respektive man. Boken var intressant och välskriven, men många av författarens slutsatser har jag svårt att ta till mig. Det skulle vara roligt att läsa en liknande studie gjord i Sverige, de amerikanska förhållandena är i vissa delar ganska olika de svenska, tror jag.

Bilder från litterära lunchen

Här har vi nu bilder från den litterära lunchen i fredags. Vår länsbibliotekarie MariaTörnfeldt fotograferade, hon var och hälsade på tillsammans med Kerstin Jonsson från Länsbiblioteket. Roligt! Det går också att läsa mer på vår hemsida.

När text och bild utmanar varandra

Jag kan nästan inte tro att vi har hållit igång den här bloggen sedan i somras utan att skriva i stort sett någonting om serier. Nyligen hittade jag Seriewikin, "Sveriges största uppslagsverk om allt som rör serier". Jag provade att söka på några favoriter och man får nog säga att det finns en hel del kvar att bygga ut i den här wikin. Men verkligen ett välkommet initiativ.

En favorit på Håbo bibliotek är Nina Hemmingsson och hennes senaste bok Jag är din flickvän nu. Hennes humor är nästan obeskrivbar och bygger på det där som man aldrig säger, men i efterhand önskar att man hade sagt.

Mina särskilda favoriter är Jojo Falk och Tomas Zackarias Westberg som för några år sedan gav ut serieboken 24 minuter från t-centralen. Jojo har illustrerat många av våra bästa barnfackböcker och tecknar bland annat för Kamratposten. Tomas har just givit ut sin blogg i bokform. Båda är också suveräna fotografer.

Vissa kriterier som gäller för textbaserad skönlitteratur gäller också för serier, tycker jag. Man ska ha något att berätta. Man ska kunna berätta på ett fängslande sätt. Sedan finns den ytterligare möjligheten hos serien att skapa spänning mellan text och bild. Då uppstår bland annat humor!

Skrattets och glömskans bok

Milan Kundera berättar om Tamina i "Skrattets och glömskans bok". Hon har förlorat sin man och sitt land. Taminas identitet har spruckit i konturerna. Nu söker hon efter de kärleksbrev hon en gång skrev till sin man för att inte glömma och för att minnas.

Milan Kundera är en författare som låter författarrösten vara tydlig och han följer karaktärerna tillsammans med läsaren i texten. Ibland kan denna teknik vara ett störande moment, men här känns det som om jag som läsare har en förtrogen kompanjon med på vägen i berättelsen.

Jag har bara några sidor kvar i boken och jag vill inte att det ska ta slut…

Vemod till Jul

Nu har Anna Ternheims nya album kommit till biblioteket. Så, jag har väntat... Seperation Road är vemodig, storslagen, mystisk, melankolisk och pampig - allt på en gång, och det är fantastiskt! Jag har haft Seperation Road i lurarna till och från jobbet nu i en vecka och har fortfarande inte tröttnat...

I ett gammalt nummer av magasinet Bon (nr. 32, 2006) läser jag en intervju av Ternheim där hon bland annat berättar om vemodet. Hon menar att hennes vemod är en "speciell kombination av sentimentalitet och brist på nostalgi".
Det är sorgligt och mycket vackert.

Litterär lunch

På fredag har vi litterär lunch igen! Tema: Julklappstips!

Tid: Fredag den 15 december kl 12.00 - 13.15

Kom till biblioteket och ät en matig smörgås med kaffe eller te samtidigt som du lyssnar på och deltar i ett anspråkslöst samtal kring litteratur. Bibliotekspersonalen berättar som några av sina läsupplevelser och tar dessa som utgångspunkt för vidare diskussion.

Efteråt är du mätt och hungrig på samma gång. Mätt efter maten, men hungrig på nya läsupplevelser!

Alla är välkomna! Läs mer >>

Fly för livet!

Helena von Zweigbergks fjärde deckare om fängelseprästen Ingrid var intressant! Jag gillar dessa deckare för att Ingrid är en o-typisk deckarhjälte - ängslig och grubblande över ont och gott, inte snar till snabba generaliseringar. (Ofta innehåller böckerna skildringar om hur hon ångrar beslutet att ta just den blusen på sig, fastän hon vet att den skaver och glipar... Det tycker jag är kul som omväxling till andra kvinnliga deckarhjältar som glider i ett par sköna ylleslacks!!) Fast länge var jag skeptisk till Fly för livet!. Jag tycker den är lite för seg och långdragen, men på slutet, när författaren drar ihop trådarna tycker jag ändå att den lyfte och över deckarhistorien löper resonemanget kring vem som är offer och hur man blir offer. En replik ringer i öronen hos mig: "Ni i Sverige är så naiva, ni tror att varje människa kan välja sitt liv."

Går det åt helvete är jag ändå född

Så heter Agneta Klingspors nyligen utkomna roman. När berättaren ser en uteliggare bajsa på gatan, springer hon skamfylld därifrån. Hon vet att linjen är så tunn att den nästan inte finns mellan henne och honom. Som författare lever hon på existensminimum i samhällets marginaler.

Klingspor har ett språk som känns direkt och ärligt, men också poetiskt. Jag hade stor behållning av denna lilla bok. Har vi en underklasstrend i litteraturen?

Efterskalv

Har kanske någon redan skrivit om Arne Dahls deckare här i Barbabloggen? Hursomhelst så är han värd att skrivas om igen, i så fall! I helgen läste jag hans senaste deckare Efterskalv och den gjorde att 5 timmars tågresa kändes för kort ("Äsch - redan Bålsta..."). M.a.o. är hans deckarserie om A-gruppen i Stockholm en läsning jag varmt rekommenderar. Välskrivna deckare, kanske Sveriges bästa deckarförfattare?
Arne Dahl är pseudonym för Jan Arnald.

Tidlösheten i tiden

För över hundra år sedan skrev Hjalmar Söderberg "Doktor Glas", en roman som är högst aktuell. I helgen ska jag se uppsättningen av Doktor Glas med Krister Henriksson på Vasateatern i Stockholm. Jag har råhöga förväntningar vilket ofta brukar sluta med besvikelse för min del. Henriksson är en av mina favoritskådespelare och "Doktor Glas" är kanske inte den bästa bok jag läst, men jag fascineras över att romanen är tidlös med dess moraliska dilemma (är det rätt att döda en människa om man tror att det är räddningen för en annan människa?) och samtidigt är den ett tidsdokument över Stockholm stad under tidigt 1900-tal. Med andra ord - både tidlös och tidsbunden.

Det är också fascinerande att texter föder texter. Bengt Ohlsson, författaren som fick Augustpriset för några år sedan, har skrivit om Gregorius (bokens titel är just "Gregorius"), den vidrige pastorn som Doktor Glas vill döda. Inför teaterbesöket vill jag läsa böckerna igen. Men kanske borde jag undvika det så att jag inte spricker av förväntan...

Gamla vänner

När man läser vissa böcker är det som att återuppta kontakten med en gammal vän som man inte träffat på ett tag. Så är det för mig när jag läser Donna Leons böcker om kommissarie Brunetti och hans familj. Det brukar komma ungefär en bok om året. Den senaste heter Mäktiga vänner och handlar en del om den utbredda korruptionen och några otrevliga mord...men mest känns det trevligt att så att säga träffas igen. Jag är bland annat väldigt avundsjuk på Brunettis trevliga och goda luncher!

Fysikläsning

En lärare här på gymnasiet ville låta sina elever läsa mer än läroboken i ämnet fysik. Eleverna fick läsa tegelstenen En kortfattad historik över nästan allting. Vad tyckte eleverna då? Emilie skriver såhär:

"Jag började läsa boken när jag var på semester med familjen och när vi låg där vid poolen passade jag på att läsa en hel del. Så fort jag läste något om hur stort rymden var eller någon annan intressant fakta (vilket var nästan hela tiden) så ”väckte” jag resten av famljen som låg och småsov i solen bara för att berätta det.

Tydligen pratade jag väldigt mycket om hur konstigt det är att vi egentligen finns och jag satt till och med och stirrade på myrornas krig i säkert fem minuter bara för att titta lite på den kosmiska strålningen och lite spår från Big Bang (kanske gjorde jag detta för att allt annat som visades var på arabiska, men jag är faktiskt inte helt säker på det). Min syster sa att jag var störd och som hämtad ur en skräckfilm när jag satt där och stirrade och till slut sa min pappa åt mig att sluta läsa den där boken för snart skulle jag bli knäpp på riktigt."

Läs mer på Bokrecension.se

Läsecirkelträff IV - Börja leva ...

... det är titeln på den bok vi i Läsecirkeln pratade om i lördags, skriven av Nadine Gordimer. Vi började med att prata om själva handlingen. "Börja leva" utspelar sig i Sydafrikas nutid. Paul Bannerman drabbas av cancer och behandlingen gör honom radioaktiv vilket innebär att han måste leva isolerad under en tid, isolerad från barn och fru och verklighet. Handling rör sig närmast omärkligt över till Pauls föräldrar som måste förhålla sig till sonens sjukdom med dess konsekvenser.

I början av samtalet var alla ganska överrens om Gordimers torra språk och karaktärernas känslokalla dialoger och ju mer vi pratade om romanens språk desto mer kom vi in på romanens struktur, bland annat hur tiden strukturerars i boken i förhållande till själva tiden det tar att läsa. Romanen öppnade verkligen upp för diskussion kring struktur och språk vilket var mycket spännande.

I romanens första tredjedel beskrivs Pauls isolering, en del som känns tung att läsa - det tar också lång tid. Den sista tredjedelen går väldigt snabbt, i tid, att läsa men den berättade tiden är väldigt lång. Gordimer lyckas verkligen laborera med tiden, både den faktiska, den berättade och lästiden. Därför blir den ganska känslokalla och logiskt berättade romanen väldigt intressant att prata om.

Vi fikade också, såklart!
Tack så mycket för den här terminen! Vi ses i nästa Läsecirkel på Håbo bibliotek som börjar efter jul och nyår.
Det kommer mer information när det närmar sig start.

Variation piggar upp

Nu läser jag både Nobelpristagare (årets) och chick lit samtidigt. Jag tycker jag behöver variationen mellan underhållning och djupsinne.

Sophie Kinsellas The Undomestic Goddess köpte jag inför en tågresa häromdagen och jag fastnade i den direkt, på ett nästan plågsamt sätt. Boken skildrar bland annat scener där boken huvudperson åstadkommer total katastrof i köket. Jag lider vekligen av att läsa om hennes bekymmer. Ändå fortsätter jag!

Vad är era svagheter i litteraturen? Vad skäms ni för att läsa? Eller är stolta över, kanske?

Litterär lunch

Idag bjuder Håbo bibliotek in till litterär lunch! Temat är Augustpriset. Ät en matig smörgås och diskutera nomineringarna med oss! Lunchen börjar kl 12.00 och håller på till ca 13.15.

Augustnomineringarna

I förra veckan kom som bekant avslöjandet om vilka böcker som i år nomineras till Augustpriset. Fler av titlarna har omnämnts på denna blogg tidigare i år. T ex Susanna Alakoskis Svinalängorna, som Ulrika rosade för ett tag sedan. Jag håller med om hennes positiva omdöme.

Sedan har vi Drömfakulteten av Sara Stridsberg, som jag hade lite svårt för i somras. En annan titel är Gunnar Ardelius Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket som också är recenserad här. En helt OK ungdomsbok för 35-åringar, vill jag minnas?

Vilka fler nominerade kan vi hylla eller risa? Vem förtjänar bäst att vinna?

Vampyrfrossa

Sedan jag läst Johan Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in" om vampyrer i Blackeberg i Stockholm så har jag blivit biten på vampyrböcker. (Ursäkta ordleken, jag kunde inte låta bli...)
Jag har börjat läsa Anne Rices vampyrserie som börjar med "En vampyrs bekännelse" , vilken också har filmats med Brad Pitt, Tom Cruise och en ung Kirsten Dunst, och nu har jag även läst ungdoms-vampyrromanen "Om jag kunde drömma" av Stephenie Meyer. Boken är den amerikanske författarens debut och den har fått mycket positiva omdömmen.

Boken handlar om Isabella (Bella) Swan som flyttar från soliga Californien och sin mamma för att bo med sin pappa i den sömniga småstaden Forks, där regnet öser ner nästan konstant. Bella har alltid känt att hon inte passar in någonstans och förväntar sig det samma i Forks. Men i Forks finns en grupp ungdomar som mindre än Bella passar in någonstans för dom är nämligen inte mänskliga, utan vampyrer! Bella faschineras av denna grupp ungdomar (fast hon vet inte till en början att de är vampyrer) och snart blir hon kär i en av dem, den mystiske och gåtfulla Edward. Edward har även han känslor för Bella och de två dras som magneter till varandra. Om man läser boken får man följa Isabellas och Edwards ovanliga och intensiva kärleksförhållande som försätter Bella i många farliga situationer.

"Om jag kunde drömma" var väldigt bra, mycket spännande och välskriven. Den enda invändningen jag har var att boken kunde haft lite mera "vampyrkänsla" i sig och lite mindre kärlek. Lite mera rys och lite mindre mys helt enkelt. Om jag skulle beskriva boken skulle jag beskriva den som en kärleksroman med vampyrinslag. Boken passar både ungdomar och vuxna som gillar spänning, kärleksromaner och vampyrböcker.

Om man känner sig nyfiken på vampyrer kan man ta reda på mer om dem här:

Om vampyrer, en rolig sida för både barn och vuxna som handlar om vampyrer och allt man vill veta om dem.

Vampyr, en lång text som förklarar vad en vampyr är för något.

Vampyrer i litteraturen, en sida som handlar om vart man hittar vampyrer i böcker och filmer.

Wikipedias sida om vampyrer, här finns fakta om vampyrer och vart man hittar dem i böcker och filmer.