Tillbaka till Iran

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien En svensk berättelse på Kunskapskanalen. Antonio de la Cruz intervjuar svenska författare som många gånger har sitt ursprung i andra länder. I programmet intervjuades Azar Mahloujian som för 20 år sedan lämnade Iran och som sedan dess levt i exil. Efter 19 år vågade hon sig tillbaka för ett besök i Iran och efter tre besök så skrev hon boken. Det är en lättläst och gripande berättelse som lämnar mig med många tankar. Framförallt frågan kring hur man kan agera, protestera mot regimer i andra länder som en "vanlig" människa? Azar Mahloujian ger exemplet att utesluta vissa författare vid uppläsningar eller bokmässor här i Sverige för att de "stöder regimen". Men när hon besöker Iran är ofta dessa författare djupt älskade av folket och de förstår inte alls vår "bojkott". De är författare - inte regimen.