I djävulens sällskap
I helgen har jag spenderat en hel del tid med mina gamla bekanta överkommissarie Alan Banks och kommissarie Annie Cabbot. Jag har alltså läst Peter Robinsons senaste bok "I djävulens sällskap". Jag är ett deckarfreak och Robinson fortsätter även efter denna bok att vara en av mina favoriter. Han använder sig av den traditionella deckarmallen men han gör det på ett bra sätt. Miljöer och personer känns igen men utvecklas i serien.
Det är en komplicerad histora vi får ta del av. Annie får ta sig en att fall där en totalförlamad rullstolsburen kvinna hittas mördad medan Banks försöker lösa ett fall där en ung kvinna blivit våldtagen och mördad. En serie av gamla ouppklarade mord sen långt tillbaka blir åter aktuella samtidigt som ett nytt mord begås... Samtidigt får vi följa Alan och Annies relationer med andra och med varandra.
Det är en komplicerad intrig som sakta pusslas ihop för att knytas samman under de sista sidorna. Att försöka gissa sig till upplösningen är i princip omöjligt. Spännande - men intrigen var kanske onödigt komplicerad?
3 kommentarer:
Jag tycker mycket om Robinsons Banksböcker, men kan hålla med dig om att det blev ett varv för mycket där på slutet.
(Han brukar vara klockren på karaktärer, men "Sophia" kändes mer som en veela i Harry Potter! ;)
Vad är en veela i Harry Potter undrar jag genast?
Haleys mördare verkar lite sökt och hittad mer eller mindre av en slump. Bättre beskrivning då av Karen Drews mördare, även om slutet blir lite överdrivet. Sophia skall väl bli Banks nya flamma, lagom till att han och Annie hittar tillbaka. Öppet för känslomässig konflikt i nästa Banksbok.
Skicka en kommentar