När ingen finns att berätta för

... måste man skaffa sig ett par öron som alltid kan lyssna. Precis som Christina har jag lyssnat till Busters öron. Cd-boken gjorde min bilresa till Bohuslän under helgen så mycket kortare. Resan räckte följdaktligen inte till för att "läsa ut" boken (12 timmars speltid), så jag fick lyssna klart vid datorn hemma. Tänk vilken skillnad det är i koncentration ändå, jag klarar inte av att hålla tråden i berättelsen om jag inte få köra bil samtidigt!

Trots att jag gillar svarta böcker var den här ändå nästan lite för mörk för mig. Hur skadad bokens huvudperson Eva blir av sin mammas beteende, framgår i sin fulla kraft först i slutet av berättelsen.

Nu lämnar jag mitt uppdrag som skribent på Barbabloggen, men kommer säkert att återfinnas i kommentarerna ibland. Kommer att skriva på Biblioteksbloggen lite nu och då istället. Ha det fint!

Skumtimmen

Läs den omtalade boken Skumtimmen. Det har jag gjort! Skumtimmen är en mycket spännande, suggestiv och lite mystisk berättelse. Vad hände egentligen med 6-åriga Jens som försvann på Ölands Alvar 1972? Jens trasiga mamma Julia återvänder till sin pappa Gerlof på Öland som 20-år senare börjat undersöka sitt barnbarns försvinnande. Nutidshistorien vävs ihop med en historia som börjar på Öland på 1940-talet. En historia om den elake Nils Kant. Här är det spänning till sista sidan för först då får vi veta hur det gick till när Jens försvann. Men detta är inte bara en spänningsroman, boken har flera bottnar och djup. Förutom att vara spännande är boken väldigt sorglig och Julias förlust av sin son Jens skildras med stor inlevelse och känsla. Öland beskrivs kärleksfullt i boken och ramar in handlingen på ett fint sätt. Mys och rys när du läser denna superdebut av Johan Theorin!

Du kan provläsa första kapitlet här.

Vilken bok är du?

Jag är den här; Love in the Time of Cholera av Gabriel Garcia Marquez, enligt ett test som jag nyligen läste på Isobels blogg.

Vet inte om jag riktig håller med om den text som följer på testets resultat men det är ju alltid (nästan) roligt med tester.

Isobel Hadley-Kamptz har också i dagarna debuterat med romanen "Jag går bara ut en stund" - en roman jag är nyfiken på. Det är alltid roligt med debutanter, hur kommer de klara sig på den litterära marknaden och hur ser författarskapet ut om 10 år? Hon kallar själv sin bok för en "nödtorftigt maskerad dagbokstext" och enligt Lina Sjöberg flörtar hon öppet med bloggkulturen. Ja, varför inte? Bloggkulturen är kanske en större del av det populärlitterära fältet än många tror, eller vill tro...

En kvinnas röst

En biografi om Emilie Flygare-Carlén (1807-1892) har nyss kommit ut och om den kan man läsa i fredagens DN. I DN:s artikel antyds att Flygare-Carléns eftermäle varit "snålt" trots att hon var en av samtidens mest populära författare.
Som barn såg jag TV-serien Ett Köpmanshus i Skärgården och blev ordentligt uppskrämd av ett lik som flöt upp på stranden en stormig natt! Som vuxen läste jag boken och blev inte det minsta uppskrämd, bara positivt överraskad över hur "friskt" språket kändes och hur bra jag tyckte boken var!

Drottning Silvias festklänningar

Jag är uppenbarligen inte ensam om att ha klänningarna som intresse när TV sänder från nobelfestligheterna, för nu har det kommit en hel bok som heter Drottning Silvias festklänningar och de kungliga smyckena. Boken är skriven av Cay Bond och Göran Alm. Är man intresserad av design kan man till viss del få sitt lystmäte tillfredsställt, och bilderna är fina, men i det stora hela så är detta en ganska usel bok. Cay Bonds text är pratig och godtycklig. Ibland nämns vilken författare som får Nobelpris - "jag inbillar mig att just det valet påverkar stämningen under Nobelfesten" skriver Cay Bond om 1997 års Nobelfest och beskriver drottningens klänning för året som "dramatisk". Det året fick Dario Fo priset! Visst vore det intressant om Bond genomfört tanken konsekvent och haft det som utgångspunkt för en analys/diskussion? Nu får vi hålla tillgodo med en trevlig bok istället!
Göran Alms text om de kungliga smyckena är i vissa stycken nästan oläslig. Eller är jag småsint om jag tycker att detta är en knepig mening:
Samma år, alltså 1809, som kejsarinnan fick smyckeuppsättningen, enligt traditionen en gåva från Napoleon till hustrun, genomförde kejsaren sin skilsmässa från Joséphine.

En bra bok om kunglig flärd är Skor ger mer - makt flärd magi från utställningen med samma namn på Livrustkammaren. Läs den istället!

Brott

I Karin Fossums senaste bok "Brott" ringlar sig en lång kö utanför författarens hus. Den består av personer som väntar på att bli berättade. En av dessa, Alvar, tränger sig före i kön, desperat som han är att få sin historia berättad.

"Brott" är alltså en bok med både en fiktiv författare och hans fiktiva huvudperson och det ovanliga är att dessa två för en dialog genom hela berättelsen. Alvar är en vek men ordentlig och skötsam man som lever ett ensamt liv. I sin strävan att vara god dras han in i en situation där han alltmer tappar kontrollen över sitt eget liv. Det gör nästan fysiskt ont att läsa om Alvar som inte klarar av att hävda sin egen vilja när den ställs mot någon annans. Men genom hans möten med författaren får han möjlighet att reflektera över sig själv och kan därmed utvecklas som människa.

DN:s rescencent tyckte inte att boken "nådde ända fram" men själv blev jag gripen av den. Karin Fossum skriver ofta om människor som är udda och har ett utanförskap och hon kan beskriva dessa människors tankar och känslor så bra. Berättelsen problematiserar också andra frågor som t.ex. vad godhet egentligen är.

Bitterfittan, igen

Anna-Stina skrev tidigare om Maria Svelands bok med titeln jag har svårt att säga högt. Till skillnad från Anna-Stina blev jag väldigt uppmuntrad av boken! Jag tycker den formulerade ett dilemma som jag själv befunnit mig i men haft svårt att verbalisera. Det sympatiska med boken är, tycker jag, att den tecknar goda porträtt av båda personerna i relationen - båda har de bästa av föresatser, ingen av dem är korkade eller elaka och ändå blir det så komplicerat!
I Sverige (och i boken) talas mycket om strukturer, och gärna manliga maktstrukturer. Själv har jag länge önskat en diskussion om de kvinnliga maktstrukturerna. Så länge kvinnorna inte släpper makten över hemmet (t.ex. normen för hur ett hem ska se ut. Jag känner många kvinnor som skriver listor till sina män på vad de ska göra, var de ska dammsuga, vad de ska handla osv) så fördröjs jämlikheten. Min teori är att makten över maten är den yttersta makten i hemmet. Jag tycker detta kan illustreras av delen i Maria Svelands bok när kvinnliga huvudpersonen är mycket sjuk, men två damer från Amningshjälpen (själv brukade jag kalla dem för "Amnings-stjälpen" pga deras totala brist på lyhördhet och nästan fundamentalistiska inställning till amning) gör allt för att amningen till varje pris ska fortsätta. Missförstå mig rätt: jag är absolut för amning, men i boken blev det en tydlig symbol för den kvinnliga maktstrukturen.
"Det gäller att bita ihop och härda ut. Eller?" skriver Anna-Stina. Ibland är det ju så. Om man tar barnets perspektiv, och ställer sig själv lite vid sidan. Och det är det värt!

Grumpy old... eller Rätten att gnälla offentligt

Nu när alla har möjlighet att säga sin mening publikt via bloggar (och liknande), har också gnället tagit en större plats än någonsin på den offentliga arenan. För visst gnälls det något kopiöst nuförtiden? På politiker, på bibliotekarier och på lite allt möjligt som kan få pulsen att rusa en glåmig måndagseftermiddag.

Som alltid hittar jag paralleller mellan bloggvärlden och den litterära världen - har blogg-gnället lyckats göra det litterära gnället rumsrent, eller till och med lite kul? Jag läser just nu Det är roligt att veta bäst av Barbro Lindgren med teckningar av Magnus Bard. Läs gärna recensionen i Smålandsposten.

Läs vad Barbro L. skriver om "Ölands fulaste byggnad?":

Under årens lopp när jag varit i Borgholm och gått omkring på torget, har
jag slagits av hur tråkigt stadshuset ser ut.
- - -
Kyrkan på andra sidan torget går det inte att göra mycket åt är jag rädd -
är det Ölands fulaste byggnad, eller finns det någon fulare? Jag tvivlar.

Litegrann så håller boken på. Det är faktiskt lite uppiggande. Korta avsnitt där Barbro L. inte skräder orden. Och varför skulle hon göra det? Någon gång måste man få säga vad man tycker - någonstans måste man få gnälla. Desto bättre med textbaserat gnäll, då omgivningen knappast alltid är så intresserad av att lyssna.

Där ligger nyckeln till bok- och blogg-gnället. Man tvingar inte på någon sina åsikter, folk kan själva få välja om de vill ta del av varandras gnäll.

Läs gärna relaterade Hoppas det var ätligt, som jag skrev om här >>

Reservera boken på Håbo bibliotek >>

Ingen i världen ...

... är den bok jag läser just nu och jag tror inte den kan bli mycket sorgligare... En nioårig pojke vid namn Suleiman berättar om sin uppväxt i Tripoli, Libyens huvudstad. Men här finns minst lika mycket kärlek som sorg. Det handlar också om svek, maktlöshet och om längtan efter något/någon att tro och lita på.

Författaren Hisham Matar har själv växt upp i Tripoli, Kairo och i London. Hans egen far kidnappades 1990 av säkerhetspolisen i Libyen där han fängslades och blev torterad. Sedan 1995 har Hisham Matar inte hört något om fadern (han har fått två brev av honom där han berättar om misshandel och tortyr i fängelset). Matar vet inte om han är död eller levande. Läs intervju med Matar här

Matar skriver för livet känns det som och därför blir texten autentisk och trovärdig. Författaren Matar är noga med att understryka att romanen är en fiktiv berättelse, men självklart finns det likheter mellan Suleiman och Matar, men skillnaderna är nog större...

Bara titeln "Ingen i världen" är sorglig men det går inte att sluta läsa... just nu hoppas jag på ett hoppfullt slut.

Dumma mygga!

Dumma mygga! av Helen Rundgren, är en nyutkommen faktabok för små barn som även är rolig att läsa som vuxen. Här träffar vi myggan, getingen, fästingen och flera andra insekter och djur som vi människor inte brukar uppskatta och som vi helst inte vill ha närkontakt med. Här får vi uppleva tillvaron från deras perspektiv och får därför större förståelse för dem.

I början av boken kan man läsa: ”Vem är dum? Och vem är inte dum? Den som bits och sticks och bränns är kanske inte dum. Den kanske är hungrig, rädd eller arg. Men det som händer är dumt ändå. Aj!"

På varje uppslag möter man ett djur. Myggan säger: ”Vadå dum? Mina ungar måste ha mat”, medan myran menar att man faktiskt kan gå fel och hamna i någons strumpor. Man måste ju få försvara sig och det gör man genom att bitas.

Anna Lindqvists bilder är härliga! Kanske kan boken få en att stå ut med sommarens avigsida, de otrevliga krypen, lite bättre

Vi som aldrig sa hora

Jag har läst boken Vi som aldrig sa hora som handlar om män eller kanske pojkar som försöker att hitta sin identitet, växa upp och lämna barndomen bakom sig. Vi får följa de tre killkompisarna Hannes, Kristian och Frippe som alla är frustrerade och fyllda av olika slags ilska. De har vuxit upp i lilla Falköping där Frippe och Kristian blivit kvar efter att det slutat gymnasiet medan Hannes precis återvänt efter ett misslyckat försök att skapa sig ett liv i Stockholm. Boken innehåller mycket funderingar om tjejer, kärlek, sex och livet i allmänhet. Vi får följa killarna under en utekväll och nutid blandas med återblickar till barndomen och gymnasietiden.

Ronnie Sandahl som skrivit boken är född 1984 (vilket gör honom tre år yngre än mig) och det var lite roligt att läsa en bok som handlade om att växa upp under samma period som jag själv blev vuxen (om jag nu blivit det). Sandahl refererar till exempel till min favorit serie när jag var yngre, Dr. Quinn, och jag känner igen alla andra populärkulturella referenser han gör t.e.x. till The O.C., Håkan Hellström, Natalie Portman och Moneybrother.

Jag läste ut boken jättesnabbt för den var lättläst, bra och en poetisk och vacker skildring av killars känslor. Det var dock en sak med boken som jag hade svårt för. ALLA kvinnor eller tjejer i boken beskrivs som "de andra" och Sandahls perspektiv är bara killarnas. De av kvinnligt kön i boken beskrivs som mystiska och konstiga varelser som är svåra att hantera och går inte att förstå sig på som kille. Trist tycker jag.

Läs en positiv recension av boken i den ena morgontidningen här och en ganska rolig sågning av boken och dess författare i den andra morgontidningen här , fast jag tycker att recensenten missar målet lite när han går på Sandahls ungdom och utseende i sin kritik istället för hans beskrivning av kvinnor.

Jag har förstått att författaren och krönikören Ronnie Sandahl är en person som väcker mycket känslor hos folk och det diskuteras mycket kring hans person och hans bok på nätet och bland bloggar.

13 rätt

Såhär en bit in i tredje omgången av Allsvenskan, vill man kanske fördjupa sig i ämnet fotboll. Det gör vi genom att helt fräckt knycka ett boktips från Norrköpings stadsbibliotek och Youtube. Jag tycker att Norrköping har lyckats med sina oerhört charmiga filmer! Lite amatörmässigt, javisst, men det är också det fina. Det blir väldigt personligt med små knorrar här och där. Titta, lyssna och njut!

Klara Johansson

För några år sedan gav min pappa mig några böcker av Klara Johansson (1875-1948) med kommentaren att min mamma varit mycket intresserad av författaren. Jag hade aldrig hört talas om Klara Johansson, vilket möjligen säger något om mig eller om innehållet i mina 60p litteraturvetenskap? Sedan dess har jag dock stött på hennes namn rätt regelbundet och nu i senaste numret av Femina (2007:04)!
En snabb sökning på google ger också resultat - här ett porträtt skrivet av Bodil Zalesky och här några ordspråk av Klara!

Håbo bibliotek har Ulrika Knutsons bok, Kvinnor på gränsen till genombrott, där hon ägnar ett kapitel åt Klara.

Bor du i Stockholmstrakten är detta din chans:
Tisdag 8 maj Vem var Klara Johansson? Carina Burman, docent i litteraturvetenskap, föreläser om essäisten, författaren, personligheten Klara Johansson (1875-1948). Kl 18.00, ABF-huset.

En kvinnas resa - Agneta Sjödin

Detta är en skönlitterär bok. Men vid det här laget vet kanske de flesta läsarna att Agneta Sjödin har vandrat längs pilgrimsleden till Sankt Jakobs grav i Santiago de Compostela i Spanien. Bokens Maria startar sin vandring i Saint Jean Pied de Port i Frankrike.

Jag uppfattar det som att Sjödins bok har blivit omskriven och jag hade en stor förhoppning om boken när jag skulle läsa den. Men jag blev besviken. Den motsvarade inte mina förväntningar. Kanske hade jag velat läsa mer om vad Agneta Sjödin själv upplevde och kände utmed vandringsleden. Men kanske skulle det bli för personligt? Boken ger dock det positiva att jag funderar över vad som händer med en människa, person som ger sig ut på pilgrimsvandring?

Vad är ens inre utgångspunkt med att man ger sig ut på pilgrimsvandring?
Vad vill man personligen uppnå, komma till insikt om?

Skälen till pilgrimsvandring kan vara många och det framkommer i och för sig i boken utifrån de personer som Maria möter och samtalar med och utifrån henne själv.

Maria har dock fått vandring som ett uppdrag att genomföra den av sin Mästare. Mästaren är en man som Maria träffar då och då och som hon vill se som en människa som kan guida henne genom livet. Det som jag också kan se som ett gott tecken är att hennes bild av denna personliga guide förändras.

Sjödin skriver att det händer saker med Maria då hon vandrar och detta tror jag är sant. Gamla smärtsamma händelser bearbetas. Nya insikter föds. Men jag skulle gärna samtala med någon som själv i verkligheten har gjort denna pilgrimsvandring.

Andra böcker om vägen till Santiago de Compostela är just denna titel, en resehandbok av Jan Folkegård. Likadan titel har Rolf Enanders bok (2001).
Enaders bok har mer fastnat i mitt minne än vad Sjödins bok kommer att göra.

De norrbottniska satansverserna

...är en udda text- och bildupplevelse värd att uppmärksamma.

Att publicera en faksimilutgåva av en bok först lokalt utgiven 1990 med titeln (Sånt man inte med bästa vilja i världen kan) Kalla fakta om Piteå och tro att den ska nå ut till en bred(are) publik måste väl visa på mod i förlagsbranschen? Visserligen är inte författarna och icke-bröderna Ronny och Lasse Eriksson helt obekanta; båda är stå upp-komiker, har medverkat i radio och TV, skrivit musik m.m., men ändå. Jag som utflyttad pitebo kan läsa De norrbottniska satansverserna med stor behållning och känna igen den mentalitet som vi pitebor rodnande förknippar med oss själva. Jag skrattar hejdlöst åt märkliga/drastiska (men sanna, förstås) anekdoter och flinar mer introvert åt den lågmälda, kärva humorn. Marginalanteckningarna som bokens tidigare ägare tillfogat ger en extra dimension åt läsningen. Men kan ni andra uppskatta detta också, är min fråga?

Citat från en recension i Piteå-Tidningen av Thord Carlsson: ”Sannerligen om jag läst någon enda bok i ämnet som den här. --- Läs boken (---) för er egen skull och för era avkommors skull. Köp den, låna den, stjäl den, gör vad ni vill – men läs den!”

Av dessa uppmaningar bejakar jag alla utom den kriminella varianten. De norrbottniska... finns också som ljudbok, vilket måste vara en alldeles särskild lyssnarupplevelse. Författarna läser (och sjunger!) själva och som extra bonus medverkar Torgny Lindgren som gästuppläsare.

Läs också Lasse Erikssons Gode Gud ge mig tålamod – men gör det fort och Jag har kokat 200 000 potatisar men kan inte erinra mig en enda av dessa.

Helena Harnesk i Bålsta

Helena Harnesk bjöd på ett mycket intressant och roligt föredrag om Linné. På en duk visades bilder från hennes bok Linné i Uppsala.

Författarfika på Världsbokdagen

Fira Världsbokdagen på biblioteket! Göte Ingelman kommer hit och berättar om sin nya bok Gärdsgårdsfolket i Nordanlandet.

Biblioteket informerar om nyheter kring nedladdning av talböcker. Köp fika i kafét och slå dig ner i biblioteket!
När? Måndag 23 april kl 14.00-15.00

I år uppmärksammar vi också särskilt litteratur från Latinamerika.

Välkommen!

Linnélördag

På lördag kl 12.00 kommer Helena Harnesk till Håbo bibliotek och föreläser om Linné och sin nya bok. Råkar du vara i Bålsta, kom till biblan och ta del i jubileumsfirandet!

Läs mer på vår webbplats >>

Based on a true story

... så stod det förr i slut- eller förtexterna till vissa amerikanska filmer. Idag har man slopat den lilla upplysningen, det var i alla fall längsedan jag såg den. Nu förutsätter tittaren ändå att bakom varje bra film finns det en sann historia. Och det gäller även böcker. DNs artikel Unga vill att litteratur ska vara sann speglar ungas uppfattning om att det som är realistiskt beskrivet det måste också vara sant. Jamen, vad finns det annars för anledning att skriva?

När jag själv har ställt frågan till gymnasieelever om det spelar någon roll om man vet att boken är sann eller påhittad, har det självklara svaret blivit: - Ja, det är inte intressant att läsa om man vet att det är påhittat! Angående en ungdomsbok som eleverna precis läst och som de i stort sett avfärdade, så påstod de att om de hade vetat att den var sann så hade den blivit mycket mer intressant. Jag menar - det var ju samma berättelse!

I DNs artikel står också att lärarna har abdikerat om de inte lär eleverna ramar för att tolka litteraturen. Då blir det bara enskilt tyckande som inte utvecklar läsandet alls. Det kan jag hålla med om. Men om man hjälper eleverna att bryta sina uppfattningar mot varandra och att reflektera djupare över vissa element i böckerna, så tror jag inte det krävs lärardominerade diskussioner för att läsandet ska fördjupas.

Vad jag älskade ...

… är den bok vi i läsecirkeln pratade om i lördags. Romanen är skriven av Siri Hustvedt och kretsar kring teman som konst, mat, hysteri, kärlek och så vänskap. Romanens berättarröst är Leo som är konsthistoriker och en dag påträffar han en tavla som fullständigt omkullkastar hans tidigare erfarenhet av konst. Leo söker därefter efter tavlans skapare och möter då den okände konstnären Bill. Leo och Bill blir vänner för livet och läsaren får följa deras liv i 25 år framåt, fyllt av kärlek, sorg och galenskap.

Vi i cirkeln pratade mycket om konstens betydelse i människans liv, om den stora kärleken till konsten (som en av personerna nästan lider av, passionen till konsten blir så stark att livet pågår någonstans bredvid…). Kan man älska för mycket? Och vad är störst – att älska eller att bli älskad?

Vi pratade återigen om vänskapen mellan män och vänskapen mellan kvinnor. I alla de böcker vi läst, under temat vänskap, tycks det som om beskrivningen av mäns vänskap skildras annorlunda än vänskapen mellan kvinnor. Hur kommer det sig, egentligen?

Jag tyckte mycket om ”Vad jag älskade” och jag tycker vi i cirkeln hade ett härligt samtal kring konsten, livet och vänskapen. Att läsecirkla är himla roligt. Jag tar med mig mycket från våra träffar, nya tankesätt, boktips och alla livsberättelser jag fått ta del av. Håll utkik efter Läsecirklar till hösten! Jag rekommenderar alla att läsecirkla.

Det ska vara rättvist

Enligt Svenska Dagbladet har vi "sedan länge en jämn utgivning av böcker på genusområdet" (2007-04-15). Själv läst jag nyligen Bitterfittan av Maria Sveland. Bättre preventivmedel har väl inte skådats sedan Katarina Mazetti publicerade Familjegraven för några år sedan. Familjelivets ekvationer tycks fullständigt olösliga och tanken på att ett parförhållande (där det finns barn) ska kunna beskrivas som "rättvist" känns fullständigt absurd. Det gäller att bita ihop och härda ut. Eller?

Kan man egentligen tro att man ska kunna uppnå "rättvisa" då det handlar om mänskliga relationer, undrar jag. De här berättelserna ställer frågan på sin spets, och oavsett vad man tycker har man en del att fundera över en stund.

Och så kan man studera omslaget till Bitterfittan. Reflektera över hur man har utformat det så att fler än 21-åriga tjejer som läser genusvetenskap ska våga stoppa ner titeln i shopping-/bibliotekskassen.

Megakillen

En bok som borde passa att läsa högt för barn från ca 5 år eller för alla som befinner sig i "superhjälte-åldern" är "Megakillen-den stora hemligheten" av Martin Olczak. Den är skriven med en stor portion humor och handlar om Melker Jonson som en dag får sin bästa idé någonsin; han ska bli superhjälte. Att vara superhjälte visar sig dock inte vara så enkelt, i alla fall inte om man är en ganska snäll och inte alltid så modig kille. I början går det heller inte så bra, han konstaterar själv att han "klantade till det igen". Till slut lyckas han i alla fall, men inte utan hjälp av sin lillasyster. Det är hon som står för de bra idéerna medan det är superhjälten "Megakillen" som får hela äran. Något att sätta tänderna i för en genusforskare...I alla fall är detta en rätt så charmig bok, tycker jag.

Nu är hon tillbaka ...

... med den porlande rösten, Sofia Karlsson. Sist tolkade hon Dan Andersson på "Svarta ballader", nu tar hon sig an svenska klassiker, allt från Bellman och Taube till Peps och hon gör det på sitt alldeles egna vis på skivan "Visor från Vinden". Allt är bara vackert... Gillar du "Svarta ballader" är "Visor från Vinden" ett måste!

Civilisationens räddning

En av mina absoluta favoriter bland domedagsfilmer är The Day After Tomorrow, som inom kort visas på trean, eller som kan hyras i närmaste videobutik. Filmen känns mycket aktuell såhär mitt i den på nytt uppblossande klimatdebatten. Filmen inleds med att vi får ta del av extrema väderutbrott runt hela jordklotet, men maktens män vill inte lyssna till hjälten, en klimatexpert spelad av Dennis Quaid.

Det dröjer förstås inte länge innan Manhattan fullständigt krossas under en jättevåg, som sedan fryser till is. Hjältens son, som spelas av Jake Gyllenhaal, sitter fast med sina vänner i New York Public Library. Här räddas de undan den dödande kylan utanför, genom att elda med böcker från hyllorna.

Det är en så vacker tanke att civilisationens räddning finns på biblioteket. Man kan också tolka det som att om vi bara tar del av den kunskap som finns, behöver katastrofer inte inträffa. Det måste ha varit mer än en slump att biblioteket i denna film fick en avgörande roll. Hursomhelst, det är en mycket spännande film. Se den!

Minnet av läsning

SvD innehåller idag en fin artikel om Maria Gripes författarskap, skriven av Ying Toijer-Nilsson. För mig som växte upp under 80-talet var Maria Gripe den främsta författaren då. Hon kunde på ett otroligt sätt fånga upp unga flickors intresse för mystik i en tid som från 70-talet och framåt hade präglats av den realistiska ungdomsromanen. Jag och min syster slukade Maria Gripes böcker. Spöken, mystik och fascinerande historier - det var helt oemotståndligt. När Agnes Cecilia gick som radioföljetong (teater) på sommaren spelade vi in vartenda avsnitt på kassettband, så att vi skulle kunna lyssna obegränsat i framtiden. Vilket vi också gjorde.

Det kanske är dags för omläsning av Maria Gripes böcker? Men samtidigt vill man förstås inte riskera att förstöra sina unga minnen...

Bibeln nu på en Pressbyrå nära dig!

Via Humaniorabloggen fick jag se att Gamla Testamentet ska säljas som tidning. Tidningen har fått namnet ”The Book” och har en modern layout med mycket samtidsbilder som ska illustrera den gamla texten. Med rubriker och bildtexter samt understrykningar och överstrykningar har man försökt göra texten mer tillgänglig. Så när man står och funderar på färdlektyr till tåget kanske man ska snappa åt sig ett exemplar, 450 sidor räcker ju ganska långt. Snygg tyckte jag i alla fall att den var! Vad tycker du, kolla här: www.bibleilluminated.com .

Dylanesque

Det är nervöst att lyssna på nya tolkningar av gamla favoriter! Sällan blir man nöjd... Nu har Bryan Ferry gett sig på Bob Dylan och frågan är om han tillför något nytt? Ja, efter några lyssningar är jag avvaktande positiv! Just Positively 4th Street som är grym med Dylan var jag mest nervös inför, men jag tycker Ferry ger låten en ny dimension. Inte så tvärilsk som Dylan gör den, utan mer distanserat kallt konstaterande. Jag gillar också Just like Tom Thumb's Blues (fast Nina Simones tolkning är bäst hittills) och All along the Watchtower.

Men... Simple Twist of Fate... nej, nej...den kan bara Dylan göra! Ferry gör den som någon slags trallåt... Originalet kan du lyssna på på Blood on the tracks, Dylans bästa album!

Grånad blogg

Även Barbabloggen måste nog uppmärksamma Plura Jonssons / Eldkvarns Svart blogg, och Eldkvarns nya skiva. Den kan man lyssna på smakprov av på Eldkvarns Myspace.

Nu känns Eldkvarn plötsligt väldigt 2.0. Jag tittar i min skivsamling och konstaterar att nästan alla mina Eldkvarnskivor är i vinyl. Så längesedan är det alltså som de var mina husgudar. Eldkvarn uttryckte allt det jag själv kände som 18-20-åring. En stark längtan att bara ge sig iväg långt långt bort, men samtidigt en romantisering av småstaden och det lilla livet. Jag tycker fortfarande att det är fascinerande att ett gäng (då) 40-åriga gubbar kunde uttrycka vad en tonårstjej tänkte och kände. När jag sedan själv givit mig ut i världen och den efter ett par år tappade det mesta av sin glans, slutade jag också att lyssna på Eldkvarn.

Håbo biblioteks samling av Eldkvarn-cd tar vid ungefär där min vinlylsamling slutar.

Emma Stenström och Biblioteksdagarna

En av talarna på Biblioteksdagarna 23-25 maj i Stockholm är Emma Stenström. Det är ett föredrag som jag ser fram emot, eftersom jag läst boken Re:form - svenskt samtida konsthantverk under debatt där Emma Stenström skriver i ett av kapitlen om vår landsbygd där numera affären, posten och skolan lagts ner men där konsthantverkarna finns kvar. Konsthantverkarna erbjuder unika ting till en överkomlig summa som blir presenter och som därmed också bidrar till att bibehålla de sociala strukturerna. Dessutom bidrar konsthantverkarna till den sociala strukturen genom att de utgör en mötesplats i bygden och ofta erbjuder både kaffe och dopp. Emma Stenström för också ett resonemang som leder fram till att våra samhällsideal förändrats från att hylla den strategiske teknokraten och den visionäre konstnären till att alltmer lyfta fram den humanistiska hantverkaren. I en global ekonomi där allt är kopior blir det allt viktigare att erhålla något unikt. Om vi lyfter in konsthantverket i samtidens samtal kring den kulturella ekonomin, genom att argumentera för det unika, lokala och småskaliga kommer detta att gagna en levande landsbygd.
Är du det minsta intresserad av konsthantverk måste du absolut läsa Re:form som problematiserar ämnet från alla upptänkliga håll!

Den andra Alice

En ungdomsbok som är engagerande och som ger en bra beskrivning av hur det är att vara ung, omöjliga och möjliga förälskelser, familjerelationer m.m är "Den andra Alice" av Julia Clarke.

Alice är en tonårsflicka som bor på den engelska landsbygden tillsammans med sina syskon och föräldrar. En dag kommer en objuden gäst till en fest som ett av syskonen har. Alice får en ingivelse och säger att hon känner flickan, som deltar i festen och blir omtyckt av de övriga familjemedlemmarna. Snart blir dock situationen obehaglig. Den andra flickan, som också heter Alice, nästlar sig alltmer in i familjen. Alice upptäcker att flickan ljuger om var hon bor och vem hon är, men när hon försöker prata med sin familj om detta vill ingen lyssna. Vem är egentligen "den andra Alice" och vad är hon ute efter? Spänningen håller i sig genom hela boken samtidigt som författaren på ett rakt och enkelt språk beskriver huvudpersonens tankar och känslor.

Lite besviken blir jag på bokens upplösning. Även om trådarna knyts ihop på slutet hade jag velat veta mer om "den andra Alice" och vad som egentligen drev henne till att agera så drastiskt.

Klassuppsättningar i skolorna

Häromdagen sändes i P1 ett inslag i programmet Biblioteket med anledning av P1:s undersökning av vilka böcker som finns i klassuppsättning på Sveriges skolor. Bland annat intervjuades en lärare och en bibliotekarie i Håbo kommun. Lyssna till Biblioteket den 27 mars >>

Den fullständiga Topptjugofem-listan och även länkar till vidare läsning hittar man här >>

Hur ser det då ut i vår kommun? Jag jämförde vårt utbud av titlar och exemplar på sex skolbibliotek och ett folk- och gymnasiebibliotek med listan. Jag inkluderade tal- och ljudböcker. Såhär ser det ut.

TOPP 10 och ANTAL EX i Håbo kommun

1. Sandor/Ida - Sara Kadefors - 85 exemplar
2. En komikers uppväxt - Jonas Gardell - 39 exemplar
3. Vinterviken - Mats Wahl - 83 exemplar
4. Flugornas herre - William Golding - 70 exemplar
5. I taket lyser stjärnorna - Johanna Thydell - 42 exemplar
6. Ondskan - Jan Guillou - 66 exemplar
7. Mina drömmars stad - P.A Fogelström - 99 exemplar
8. En ö i havet - Annika Thor - 122 exemplar
9. Möss och människor - John Steinbeck - 8 exemplar
10. God natt mister Tom - Michelle Magorian - 54 exemplar

Så det är inte särskilt svårt att få ihop klass- eller gruppuppsättningar av böcker i Håbo kommuns skolor. Lite beroende på vilken titel man tänkt sig förstås.

På skolbiblioteken arbetar vi med eleverna utifrån deras läsförmåga och vi vill introducera de unga till att det är lustfyllt att läsa. Att barnet överhuvudtaget blir en läsare, är mycket viktigare än att barnet får kännedom om kriterier för vad som anses vara god litteratur.

Maria Nikolajeva har i DN kommenterat listan, Mediokra "Sandor slash Ida" köptes in i klassuppsättningar. Vad man behöver förstå när man arbetar med ungdomar och litteratur är att pedagogiskt arbete inte är samma sak som dagstidningarnas litteraturkritik. Barn är verkligen litteraturkritiker, men utifrån sin egen kontext och förförståelse. Framförallt behöver de upptäcka och utveckla sin egen kritik, och varför då inte med hjälp av autentiska frågor från en vuxen. Viktigt att inte glömma bort är också att ungdomarna behöver få inflytande över vad som köps in till skolor och bibliotek. Att få vara med och bestämma skapar större lust att läsa än påtvingade bokval.

Det känns lite sorgligt att nyexaminerade svensklärare kommer till biblioteket och berättar att de under sin utbildning knappt läst en enda ungdomsbok. Hur rustade är de då inför mötet med unga?

Hitta rätt

Är det någon som minns tonårens vånda över att kanske inte duga, att ingen skulle vilja ha en och att man aldrig skulle hitta "rätt" kille? Nähe, det kanske bara var jag som drömde om killar som jag inte fick... eller?

Curtis Sittenfelds nya roman Mannen i mina drömmar skickade mig direkt tillbaka till gymnasietiden och alla våndor och rädslor över att inte höra hemma någonstans. Precis som recensenten i SvD skriver så signalerar bokens omslag chick-lit, men det här är INTE chick-lit! Boken råkar bara handla om en ung kvinna som reflekterar över och upplever sina första förhållanden och förälskelser. Berättelsens struktur följer inte chick lit-ramen och möjligen KAN titeln vara något ironiskt menad.

Detta är möjligen inte den mest gripande roman jag någonsin läst, men jag fattar verkligen sympati för bokens Hannah. Det är spännande att följa hennes väg från barn till vuxen kvinna, genom de tidsnedslag som utgör den yttre ramen för berättelsen. Absolut läsvärt.

Ungdomsböcker rules!

Jag har läst två ganska nya ungdomsböcker som båda var superbra!

Först har jag läst Simon & Sophie som var lite lik Sandor slash Ida fast ändå inte. Boken handlar om Sophie och Simon som går i samma klass men som är väldigt olika. Sophie är skolans snyggaste tjej, populär bland killarna och alltid med ett hov av vänner och killar omkring sig. Simon är datanörden som mest umgås med sin kompis Micke och spelar dataspel. Simon gillar inte alls Sophie, hon är störig och brukar vara taskig mot honom. Sophie tycker att Simon är en konstig nörd. Men så flyttar Sophie in i huset bredvid Simon och när hon har tråkigt på påsklovet bestämmer hon sig för att hälsa på Simon. Först tänker Simon slänga ut Sophie men det visar sig att de har kul ihop och Sophie fortsätter att klättra in genom fönstret och hälsa på Simon. En kväll hånglar Simon och Sophie. Men Sophie kan väl inte gilla Simon, han är ju en tönt, fast en ganska söt tönt tycker nog Sophie i alla fall. Och vad händer när skolan börjar igen undrar Simon, kommer Sophie att prata med honom?

Något som var lite roligt med boken är att berättarrösten i boken byts eller alterneras hela tiden, ibland får man handlingen utifrån Simons synvinkel, ibland från Sophie och ibland är det någon annan i boken som handlingen beskrivs utifrån, t.ex. Simons bästa kompis Micke. Jag läste ut boken på en kväll för den var så bra. Kärlekshistorien är inte så originell kanske men väldigt fint skildrad. Väldigt sött, läs och bli kär!

Den andra boken jag läst är Var Man av Greta Sundberg. Den här boken blir man inte glad av utan sorgsen och lite arg. Boken handlar om tre trasiga ungdomar som försöker skapa mening i en för dem väldigt kaotisk värld. Tobbe hatar det mesta och är arg på samhället som inte tog hand om hans farmor när hon var på ålderdomshem innan hon dog. Kristian ringer förgäves till sin pappa Roger som aldrig svarar på hans telefonsamtal eller brev. Sanna känner sig vilsen och övergiven och sitter på kyrkogården vid sin pappas grav och skriver dikter. Var Man bygger på en pjäs och är skriven på ett lite speciellt sätt med långa meningar som är som en blandning mellan prosa och poesi. När man kommit in i skrivsättet var boken väldigt gripande och bra. Läs DN:s recension av boken här.

Beroendeframkallande musik

Efter flera år av passivt hip-hop-lyssnande har jag själv utvecklat ett beroende, som nu senast har yttrat sig i att jag girigt kastat mig över Timbuktus nya CD Oberoendeframkallande! Den är svängig, glad, arg och så häpnadsväckande ordrik! (Fast inte lika bra som The botten is nådd).
Jag menar; själv har jag ju svårt att formulera ett litet blogginlägg!

En annan höjdare på svenska hip-hop-scenen är Snook!

Hojjar på biblan var det!

Tre crosshojjar och en fyrhjuling var utställda igår när Team Bålsta MK presenterade sig själva, sina hojjar och sina planer. Många kom för att titta och prata!

Många bläddrade också i de nyinköpta böckerna, men så många utlån blev det inte. Står engelskan i vägen?

hojar + böcker = sant

På lördag fyller Bålstas enduro och motocross-klubb biblioteket med motorcyklar. Det blir mycket att titta på och bläddra i, det kan vi lova!

Välkomna!

Läs mer hos Team Bålsta MK >>

Svart drama

Magnus Nordin skriver väldigt spännande ungdomsböcker! En av dem är Förföljaren. Boken utspelar sig i en helt vanlig liten landsort någonstans i Sverige. Ungdomarna jobbar extra på pizzerian, får en spelning med popbandet på Enkvista hembygsdgård och drömmer om att flytta till Stockholm. Men mitt i det vanliga och lite småtrista smyger en förföljare omkring: Först försvinner Emily, sedan Malin. Och när Erika är på väg till bussen sent en kväll får hon en kuslig känsla av att någon följer efter henne...

Nordins böcker liknar inte mycket annat jag läst av svensk ungdomslitteratur. Jag dras med av hans sätt att låta det kusliga krypa in i vardagen till en riktig thrillerberättelse. Ofta tycker jag också att där finns en kärlekshistoria med både vackra och lite melankoliska inslag.

Nordins senaste bok, Svart drama, har blivit mycket populär på "mitt" skolbibliotek också. Några ungdomar i skolans teatergrupp spelar Shakespeares mörka drama om Othellos plågade kärlek till Desdemona. Och dramatiken tätnar även utanför teaterscenen...

Sara

Hjärnvilja

Om du vill lämna din egen tillvaro för att slag och verkligen gå in i någon annans huvud, om du tröttnat på ditt eget, ja, då kan du läsa Gabriella Håkanssons senaste roman Hjärnmänniskan.

Boken handlar om en en man som alltsedan sin ungdom styrts av en liten, liten människa som bor uppe i hans hjärna och som dikterar sin värds alla förehavanden. Det är mannens egen röst som följer oss genom berättelsen. Han är en ganska misslyckad tjänsteman på ett företag och han erbjuds en resa till Thailand, mest som ett sätt för cheferna att bli av med honom, förstår man. Resan kommer sedan att få en helt avgörande betydelse för det liv mannen lever tillsammans med sin hjärnmänniska.

Varför ska man läsa en bok med en så udda person i centrum, vad får man ut av det? Ja, varför inte? Man sugs verkligen in i denna historia om den mycket excentriske Hermann Gustavsson. Är han egentligen svårt psykiskt sjuk, eller handlar berättelsen om något annat?

Läs recensionen i DN >>

Viskande vemod ...

... kan beskriva Sophie Zelmanis senaste skiva "Memory loves you". Detta viskande vemod är något återkommande i Zelmanis produktion. "Få artister utvecklas lika subtilt som Zelmani" skriver Markus Larsson i sin recension. Och jag håller med. Zelmani förfinar sin egenart som artist som ingen annan vilket känns helt rätt i en så föränderlig värld som vår.

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff III

I lördags träffades läsecirkeln igen. Den här gången pratade vi om romanen "Flyga drake" skriven av Khaled Hosseini. Berättelsen tar sin början under Afghanistans fredliga och harmoniska period i historien där två pojkar blir vänner för livet. Landet drabbas såsmåningom (1976) av attacker från Sovjet och pojkarnas barndomsland Afghanistan blir aldrig mer sig likt, ej heller relationen mellan pojkarna Amir och Hassan.

Pojkarna växer upp tillsammans som bröder då de ammats av samma amma. Deras mödrar dör under pojkarnas första år vilket förstärker banden mellan dem. Det som skiljer dem åt är dock oåterkalleligt. Amirs far är en högt uppsatt och rik man. Hassans far är familjen Amirs tjänstefolk. Dessutom är Amir pashtun (sunnimuslim) och Hassan tillhör det lägre och förföljda folket hazarerna (shiamuslimer). Vänskapen mellan pojkarna övervinner dock dessa skillnader till en början, men då Sovjet kommer in i bilden, och sedan talibanernas maktövertag, tar allas liv en helt ny riktning.

Vi i cirkeln blev djupt rörda av denna bok. Vi pratade om pojkarnas uppväxt, om pojkar och mäns krav på sig själva, om machokulturer som förstärker förtryck i olika former i samhället. Vi pratade om avund som kan förgöra en vänskap och om lojalitet som gör att vänskap består. Och vi pratade om godhet i vänskapen. Vad är godhet? Är det när intentionen är god eller när själva utfallet av en handling resulterar i något så onåbart som godhet? Och skulden, hur blir vi fria från skuld om vi inte handlar?

Vi pratade också om de vackra naturbeskrivningarna från ett land som vi kanske främst förknippar med krig och elände. Tidsperspektivet kom upp för diskussion och berättarperspektivet. Berättelsens tidsförlopp är delvis kronologiskt men berättaren relaterar hela tiden till dåtiden på ett genialt sätt.

Det är svårt att tala om "Flyga drake" med någon som inte läst boken, tror jag, eftersom jag inte vill avslöja allt för mycket och samtidigt vill jag berätta för alla hur viktig och rörande och fascinerande och läsvärd boken är, så… läs, läs, Läs denna roman. Om du ska läsa en bok år 2007, så läs "Flyga drake" – det är den värd!
En av oss i läsecirkeln beskrev romanen som en uppgörelseroman vilket jag tycker passar perfekt. "Flyga drake" är en uppgörelse med livet.

Till nästa gång läser vi "Vad vi älskade" av Siri Hustvedt (som är gift med en av mina favoritförfattare Paul Auster)

Enhet, en skrämmande framtidsbok!

Boken Enhet av Ninni Holmqvist är en skrämmande och mycket obehaglig bok. Men den är bra så läs den ändå! Enhet utspelar sig i en dyster framtid i Sverige där människor delas upp i umbärliga och behövda. Umbärlig blir man som kvinna vid 50 och som man vid 60 om man inte har några barn eller några andra speciella skäl för undantag som att man är nyttig för samhället eller framgångsrik. De umbärliga samlas upp på Enheten eller reservbanksenheten för biologiskt material och där deltar de i experiment och donerar sina organ till de behövda. Till slut läggs man in för slutdonation då man donerar ett eller flera livsuppehållande organ och alltså dör.

I motsatsförhållande till denna hemska verklighet beskriver Holmqvist hur trevligt det är på Enheten och hur de umbärliga blir mycket väl omhändertagna när de kommer dit, de lever lite som på ett lyxhotell med god mat, underhållning, rekreationer osv. Personalen är hjälpsamma och förstående och de har tillgång till den bästa läkarvården och psykologhjälpen som finns. Dessutom får de umbärliga här en gemenskap som de saknar ute i samhället där de uppfattas som konstiga eftersom de inte är behövda och gör sin insats för samhället genom att skaffa barn.

Boken påminner lite om Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro som utspelar sig i ett framtida England där det är kloner som fungerar som donatorer åt ”riktiga människor”. Dessa kloner är och lever precis som vanliga människor förutom att syftet med deras liv är att donera sina organ till de ”riktiga människorna”. I både Enhet och Never Let Me Go provoceras jag av att de berörda människorna är så passiva och accepterar sin situation. Jag vill bara säga till dem att vara arga, fly eller göra revolution!

Paul Austers röda anteckningsbok

"Den röda anteckningsboken" är den senaste av Paul Auster böcker jag läst och den kom ut redan 1992. Förra året gavs boken ut igen med översättning av Kerstin Gustafsson. Berättelserna i denna bok är, enligt författaren, sanna berättelser. Auster skriver ofta in sig själv i sina texter och karaktärer och specifika händelser återkommer i de romaner han skriver. Austers karakteristika är också att han skriver metafiktion, ofta om skrivandet.

Jag kan inte riktigt sätta ord på vad som händer när jag läser Auster men det är som om texten gestaltas i det läsande nuet. "Den röda anteckningsboken" beskriver små, möjligen betydelselösa, händelser som placeras i ett sammanhang och läsaren får själv ta ställning till hur sammanhanget ska se ut och förstås.

Det som länkar samman historierna i "Den röda anteckningsboken" är hur slumpen tar plats i människors liv. Kanske är slumpen ingen tillfällighet?

Min favoritbok av Auster är "Illusionernas bok".

Kolla in Paul Austers hemsida här.

Genusångesten

På en enkönad arbetsplats (typ bibliotek) där de anställda har en liknande etnisk tillhörighet och utbildningsbakgrund finns kanske risken att utbudet blir lite enahanda. Det kan vara lätt att få genusångest och börja undra om männen verkligen känner sig välkomna till oss, eller om vi stänger dem ute med vår förmodade ensidighet och rosatonade Barbablogg.

Men om man såhär i Kvinnodagens närhet ser sig omkring i boklandskapet, kanske man ändå inte ska vara så orolig för männen. Jag läste ett intressant inlägg på bloggen Bokidioten om kvinnorepresentationen i några populära barnböcker. Läs och döm själva!

Läs också om kartläggningen Modig och stark – eller ligga lågt, red. Lena Kåreland, i en recension i Norrbottens-Kuriren.

Eller läs en universitetsuppsats om genus i barnböcker, Uppsats.se.

Sista litterära lunchen i vår

Idag har vi haft vår sista litterära lunch för terminen. Det tema vi tog upp handlade om gränslandet mellan fakta och fiktion. Var går gränsen, skiljer sig läsarterna, vad är författaretik? Vi lärde oss begreppet"faktion", beskrivet i den nya boken Episkt dubbelspel av Bo G Jansson.

Vi tog vår utgångspunkt i barns läsutveckling - varför har barns och ungdomars läsförståelse försämrats de senaste åren? Vad kan man göra för att hjälpa barn att utveckla ett rikt språk och bli goda läsare? Texter vi använde som underlag var Ingvar Lundbergs Konsten att läsa faktatexter och en artikel frånSvenska Dagbladet, Datorspel får alltid bära hundhuvudet.

Fler böcker som vi berättade om var
Gellert Tamas, Lasermannen
James Frey, Tusen små bitar
Mulle Mecks första bok om bilar
Här kommer bärgningsbilen
Castor snickrar
Totte bygger
Titta! en fjäril
Nalle Bruno och gräshoppan Tippe
Liv Ullman, Ett välsignat barn
Alexander Ahndoril, Regissören
Den högsta kasten & Djävulsformeln av Carina Rydberg
En dåres försvarstal av August Strindberg
P.G. Evander, I min ungdom speglade jag mig ofta

I "publiken" fanns flera av våra "stammisar" samt även en hel del bibliotekarier från Uppsala län, som var på besök hos oss. Roligt!
Välkomna tillbaka i höst!

Bok & film

Väldigt många filmer bygger på manus som skrivits med en roman som förlaga. Just nu är filmen Notes On a Scandal aktuell här i Sverige. Cate Blanchett spelar den fyrtioåriga lärarinnan Batsheba som inleder ett förhållande med sin 16-årige elev. I bakgrunden finns hennes äldre kollega Barbara som på ett lite udda sätt blir Shebas vän och förtrogna.

-

I väntan på att filmen ska visas i min lilla stad, har jag läst boken, Anteckningar om en skandal, av Zoe Heller, från 2005. Den är ett exempel på hur en bok som fått ställas ner i bibliotekets magasin åter kan få en hausse, t ex genom att den blir film. Nu är alla (nåja det är två) ex utlånade.

-

Vad är det för en bok då? Jag fann den väldigt fängslande. Den inre handlingen berättar om beroende och självbedrägeri. På slutet är det riktigt otäckt. Kan verkligen rekommenderas!

Klicka på bilden för filmrecension!

"Ser mitt huvud tjockt ut i den här?"

Jag har nyss läst ungdomsboken "Ser mitt huvud tjockt ut i den här?" av Randa Abdel-Fattah.
Huvudpersonen beskriver sig själv som en "australiensisk-palestinsk muslimsk tjej". Hon är sexton år, bor i Australien och bestämmer sig i bokens början för att bära slöja på heltid. Slöjan är för henne en väldigt betydelsefull religiös symbol. I övrigt är hon en helt vanlig tonåring som går i skolan, umgås med sina kompisar och blir förälskad. Hon funderar t.ex. över vilken färg på slöjan hon ska ha för att matcha kläderna och får goda råd av sina väninnor om hur hon ska sminka sig.

Hennes beslut att bära slöja medför en del svårigheter och hon stöter på många fördomar, t.ex. att hon är förtryckt och blivit tvingad att bära sjöja av sina föräldrar. Men på mig ger hon intryck av att vara en väldigt stark tjej som vågar stå för den hon är trots att hon möter en del motstånd.

Boken är skriven i lättsam och positiv anda med mycket humor, men innehåller också mycket allvar. Personerna runt omkring henne skildras inkännande, t.ex. en väninna med svåra hemförhållanden och en argsint granntant som hon så småningom får att "tina upp".

Jag tyckte om den här boken och även om jag inte helt och fullt förstår varför det är så viktigt för henne att bära slöja är det lätt att leva sig in i hennes tankar och känslor. Jag tror att många ungdomar känner igen sig i henne och att det är bra att se att vi människor i grunden är ganska lika oavsett religion och kultur.

SurKurt, SolskensNisse och grodan Groda

SurKurt är en flitig myra som tycker om att bygga, snickra och fixa. Nisse är en gräshoppa som tycker om att umgås med alla. Nisse har väldigt dåligt minne, men det verkar inte bekymra honom så mycket. Den tredje huvudpersonen är grodan Groda. Hon tar lite mer plats än de båda andra figurerna och Kurt tycker att hon är en riktig klumpeduns.

Boken skildrar sökandet efter att hitta gemenskap och att vara vänner. Det är en barnbok som lämpar sig bra som högläsningsbok för barn i ca fem- till sjuårsåldern. Eller barn som har knäckt läskoden och kan läsa mer sammansatt text. Men det är med enkla ord som berättelsen är skriven och det är mycket humor i boken, som är skriven av Inger Lindahl. Boken gavs ut 2006.

Latinamerika för hela slanten

På senare tid har jag läst en del latinamerikansk litteratur. I sommras läste jag "Colombines kyss" av Adriana Lisboa med stor behållning, se tidigare inlägg här på Barbabloggen.

Senare läste jag David Toscanas "Klagosång över Miguel Pruneda" - en mycket speciell och härligt absurd bok där huvudpersonen Pruneda fejkar sin egen död för att sätta snurr på den outhärdligt torftiga tillvaro han befinner sig i. Prunedas bästa kompis är döden och lekplatsen är kyrkogården. Toscana skriver inte ironiskt, tycker jag, trots det absurda finns det en allvarlig botten. Romanen fick ett fint mottagande i Sverige - läs recension här.


Den senaste i raden latinamerikanskt jag läst är Rodrigo Rey Rosas "Förtrollade stenar". Denna roman är inte lika lyckad som de övriga två. "Förtrollade stenar" gestaltar dock en problematik som är viktig att uppmärksamma - det handlar om landet Guatemalas förfall där nyckelorden är knark, våld och korruption. Författaren inleder romanen med orden; "Guatemala, Centralamerika. Det vackraste landet, det fulaste folket." Den här boken är mörkare än Prunedas fejkade död.

Alla romanerna är utgivna på förlag BocaPocky - ett förlag som fokuserar på att ge ut nyskriven skönlitteratur från Latinamerika. Bra, tycker jag, att det finns eldsjälar som kämpar för att skapa en motvikt till de stora förlagens anglosaxiska dominans.

Mer tips på latinamerikans litteratur hittar du på Macondos hemsida.

Jag har nyligen lyssnat på Cd-boken "Busters öron" av Maria Ernestam. Jag kan verkligen rekommendera den här boken, den gjorde djupt intryck på mig. Bokens "jag" är en kvinna i 50-årsåldern som får en dagbok i födelsedagspresent. Det gör att hon börjar skriva om sitt liv och om händelser under uppväxten. Hon har inte haft det lätt med en mamma som utåt sett har varit vacker, social och framgångsrik men som misshandlat henne psykiskt. Istället för att hämnas på sin mamma har hon hämnats på andra i sin omgivning, ändå tills hon en dag får nog och slutgiltigt gör upp med sin mamma. Jag ska inte avslöja hur, men under resten av sitt liv lever hon med en mörk hemlighet... Historien växlar mellan den vuxna kvinnans liv och hennes tillbakablickar på barndomen och ungdomstiden. Jag tycker att författaren skriver väldigt inkännande om huvudpersonens tankar och känslor.
Boken är dessutom spännande och historien tar oväntade vändningar ända in i det sista.

Luftslottet som sprängdes

Det känns som om massor med människor har fått läsa Stieg Larssons nya (och sista) bok redan! I alla fall om man kollar runt i bloggvärlden. Och då ges den ändå inte ut förrän i maj!

Några exempel:

En annan sida

Onekligen

Bokstavligt talat

När ska vi Barbabloggare få bli VIP-recensenter av bestsellers innan de ges ut? Bara frågar... Nåja, vi kommer säkert att vara väl förberedda med flera ex på biblioteket för att kunna möta våra, eller just det ja - låntagarnas - behov.

(Larssons fjärde bok var bara halvskriven när han dog, så vi får väl se vad som händer med den.)

Sarah Waters

Jag vill tipsa om en engelsk författarinna som är lite i ropet just nu, nämligen Sarah Waters, som skriver mustiga och myllrande kärleksromaner som utspelar sig i England under olika tidsepoker. I hennes tidigare utgivning har det varit det viktorianska England som skildrats men i hennes nya roman, Nattvakten, är fokus flyttat till London under Andra Världskriget. Jag skulle vilja kalla hennes romaner för underhållningsromaner men det ”lilla extra”, extra bra personbeskrivningar, miljöbeskrivningar och driv i berättelsen. Det finns även mera tänkvärda teman i hennes böcker (speciellt i hennes senaste) än i ”vanliga underhållningsromaner” eller populärlitteratur. Det som annars skiljer Waters romaner från andra kärleksromaner är att det är lesbisk kärlek som skildras och som är temat för hennes böcker. Böckerna är inget för den blyge och den som inte tål utförliga sexskildringar gör bäst i att hoppa över vissa stycken i hennes böcker. Jag har tidigare läst hennes debutroman ”Kyssa sammet” som handlar om den unga ostronflicka Nancy (hennes familj har en ostronrestaurang) som förälskar sig i Musichall stjärnan Kitty. Nancy följer med Kitty till London och de inleder ett förhållande. Detta förhållande tar efter ett tag abrupt slut och vi får följa Nancys öden och äventyr i London. Nu läser jag hennes senaste roman Nattvakten som fått väldigt positiva omdömen av litteraturkritikerna och jag är benägen att hålla med dem i deras lovord. Boken är riktigt bra och liksom hennes tidigare böcker sträckläser man den!

Om du vill läsa DN:s recension av boken Nattvakten så finns den här.

Om du vill läsa mer om Sarah Walters och hennes böcker så kan du göra det i artiklarna här, här och här.

Läsecirkel med tema Vänskap - Träff II.

I lördags träffades läsecirkeln igen. Till denna gång hade vi läst Tahar Ben Jellouns "Den siste vännen". Berättelsen utspelar sig i Marocko och Sverige och är uppdelad i tre delar. Första hälften av historien berättar Ali om sin vänskap med Mamed, andra hälften består av Mameds perspektiv på deras vänskap och i den sista lilla delen av romanen låter författaren Ramon tala - deras gemensamme vän. Denna berättarstil gör berättelsen intressant och komplex - och passar därför utmärkt att tala om i en cirkel, tycker jag.

Vi pratade mycket om kvinnosynen som förmedlas. Varför får vi inte veta något om vännernas fruar. Det vi får veta är att de är enormt svartsjuka på männens vänskap och att de inte lyckas bli vänner (fruar emellan). Är det möjligt att vänskap män emellan ser annorlunda ut och skiljer sig från vänskap kvinnor emellan. Finns det egentligen "kvinnlig vänskap" och "manlig vänskap"? Vi pratade också om kulturella likheter och skillnader på vänskapsförhållanden. Är tex. vänskap i Sverige mer reserverad än vänskap i Marocko? Eller är skillnaderna och likheterna mer individuella, bortom kultur och kön? Ja, denna roman gav oss mycket att prata om. Och det fina med en läsecirkel är att alla läsningar ser olika ut och ingen läsning är rätt, ingen är fel... och det fina med "Den siste vännen", tycker jag, är att den inte skriver läsaren på näsan och utger sig för att inneha alla sanningar...

Texten är väldigt sparsmakad, Ben Jelloun bjuder inte på några exotiska miljöbeskrivningar - berättelsen är rak och lättläst, (som Malin också påpekar i ett tidigare inlägg om romanen) - men han skriver desto mer mellan raderna. Hur bra vänner är Ali och Mamed egentligen? Tål vänskap att den ena parten döljer något livsavgörande? Utan att avslöja för mycket så pratade vi också om ett speciellt brev i romanen. Hur var det egenligen med det där brevet? Kom det fram till rätt person och blev brevet läst? Här hade vi olika läsningar, vilket var spännande att ta del av. Dessa olika läsningar höjde romanen tycker jag.

Till nästa träff läser vi "Flyga drake" av Khaled Hosseini - en bok som jag skrivit om tidigare här i bloggen.

Marianne Fredriksson

Hon var en på sätt och vis kontroversiell författare, Marianne Fredriksson. Lite för omtyckt och populär, lite för lite finlitterär. Mitt starkaste minne av hennes böcker kommer från året efter jag slutat gymnasiet och (hör och häpna) arbetade lite extra i ett gymnasiebibliotek. Där hittade jag Den som vandrar om natten och fick en stor läsupplevelse. Jag upplevde att jag förstod hur det var när Jesus gick omkring på jorden. Det hade 12 år av skolundervisning aldrig lyckats med.

Har ni några Fredrikssonska läsminnen att dela med er av?
(Den som vandrar om natten kan laddas ner som e-bok via Håbo biblioteks webbplats.)

Omslagets betydelse

Man brukar säga att en bild säger mer än tusen ord. Och det är nog sant. I alla fall så tror jag att vi som arbetar mest med ord ofta har en tendens att tillmäta bilden för lite betydelse. Bilder kan till exempel skapa associationer och stämningar. När det gäller just bokomslag känns det viktigt att bilden på framsidan förmedlar en känsla av vad bokens innandöme har att erbjuda.

Jag har precis läst en bok som - turligt nog - inte alls infriade de förväntningar som omslaget skapade hos mig. Romanen är Hål i huvudet av Jenny Jägerfeld. Tänk efter, vad skulle ni säga att det är för en slags bok om ni tittar på framtidan? Själv tänkte jag direkt - "svensk chick lit", eller "typ svensk ungdomsbok" - som eleverna på gymnasiet brukar säga. En ung tjej som har problem antingen med kärleken, sina föräldrar eller kompisar - förmodligen har hon alla dessa problem. Och som är skriven på ett lite klämkäckt alt. socialrealistiskt sätt.

Men den här boken visade sig vara MYCKET bättre än så. Visserligen handlar det om en ung vilsen tjej som just blivit grymt sviken i kärlek. Men sättet boken är skriven på är så olikt det självömkande greppet som ofta finns i chick lit, eller det pekpinneaktiga i ungdomsböckerna. Det är svårt att tro att författaren är debutant, för hon har ett så lysande självklart språk.

Tack för att helgläsningen överträffade förväntningarna. Och - om boken kommer i pocket, byt gärna omslag!

Regina Spektors magiska värld ...

... framträder i fantasifulla ljudslingor och plingplongande piano. "Begin To Hope" är toppen, skivan gör mig glad, snart är det vår!

Musikbyrån röstade fram hennes platta till andra plats på topp 50 från det bästa år 2006. Bra röstat! Vem varför hamnade hon inte på första plats?

Kolla in Regina Spektors hemsida. Här kan du lyssna till min favoritlåt "Fidelity" och kolla in den supersnygga videon, bland mycket annat.

Kuriosa: Ryskfödda Spektor inspireras av Tolstoj och Dostojevskij.

Lyckans ost den som hunnit köpa biljetter till konserten i Stockholm den 4 mars. Suck...