En ny Bredow?

Jag har nästan bara läst ungdomsböcker den senaste tiden och hjälp vad det finns mycket bra ungdomsböcker! Alla borde läsa en så kallad "ungdomsbok" om året. Minst. För man behöver absolut inte vara ungdom för att ta bra ungdomsböcker till sitt hjärta, ibland behöver man bara vara lite ung i sinnet.

Två ungdomsböcker som jag precis avslutat är Johanna Lindbäcks (som skriver på boktipsbloggen bokhora) "Min typ brorsa" och hennes debut "En liten chock". Typiska ungdomsböcker skulle jag vilja påstå men åh så bra. Temat är kärlek i båda, kärlek med förhinder. "Min typ brorsa" handlar om en tjej och en kille som är plastsyskon och blir kära i varandra. Ni förstår ju problemet! "En liten chock" handlar om Gustaf som är kär i sin lärare (en vikarie som går på lärarhögskolan) men samtidigt blir han kompis med Elin, en populär tjej i klassen. Såklart innehåller böckerna mycket om skolan (böckernas huvudpersoner går på gymnasiet) och relationer. Böckerna verkar gå hem hos ungdomar och jag tycker mig ana en viss likhet med ungdomsfavoriten Katarina von Bredow. Så jag skulle rekommendera Johanna Lindbäck till de som läst alla Bredows böcker och vill ha något liknande. Har ni läst henne? Håller ni med?

Piratprinsessan

Piratprinsessan och Pannkaka av Judy Brown

Är det en prinsesstrend som drar fram både i böcker och kläd- och prylvärlden? Jag tycker mig kunna se att det är mycket rosa, glitter och guld men att prinsessorna samtidigt kan vara tuffa.

Piratprinsessan är Polly. Hennes uppgift är att rädda andra olyckliga prinsessor. En dag får hon ett brev om att prinsessan Pannkaka behöver hjälp. Prinsessan Pannkaka håller på att bli tvingad till att gifta sig med en prins som hon inte vill.

Men oväntat blir den tuffa Polly utsatt för en förtrollning, där tuffheten försvinner och hon blir dryg och överdrivet pimpinett.

Några frågor jag ställer mig är hur det står till med tankar om vad flickor kan göra och hur de förväntas uppföra sig.

Boken är lättläst. Innehållsmässigt tycker jag att den är slätstruken och lite larvig.

Världens elakaste fröken

Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck

Höstterminen ska snart börja för alla skolbarn. Just nu fick jag tag i en bok som heter ”Världens elakaste fröken”, en bok för den s k mellanåldern 10 – 12 år. Detta är en bok som jag blir riktigt rädd av att läsa. Visserligen läser jag kanske på ett vuxet sätt. Men här kan det vara värt att besöka http://www.tiden.se/ och själv läsa vad Petter Lidbeck säger om sin bok. Lidbeck är själv lärare och känner väl till en del om skolans värld.

Jag funderar på om boken kan roa barn och vuxna som läser den?
Som sagt själv blir jag rädd. Kanske har de elakaste lärarna försvunnit från skolan nu? Finns bara elaka kvar? (Elak, elakare, elakaste). Bokens historia är en påhittad berättelse säger Lidbeck, men jag blir illa berörd och berättelsen oroar mig mer än vad den är närheten av att vara en roande läsning.

Men de barn som blir utsatta för vuxnas elakheter, kan de någonsin återhämta sig? Kan de förlåta? Rycker de på axlarna och går vidare? Har de lärt sig ett elakt beteende som de själva använder sig av?

Brudskeppet av Jojo Moyes

Brudskeppet av Jojo Moyes handlar om de australiensiska flickor som under andra världskriget gifte sig med brittiska soldater. Författarinnan Jojo Moyes har inspirerats av sin mormor som själv var en krigsbrud. När boken börjar är kriget slut och krigsbrudarna ska återförenas med sina män. 650 flickor får dela ett ombyggt hangarskepp med tusentals marinofficerare och besättningsmän. Boken handlar om fyra väldigt olika flickor som delar hytt under den 6 veckor långa resan. Det är Frances- en hemlighetsfull sjuksköterska, Avice -en socitetsflicka, Jean- bara 16 år och Margaret- en farmarflicka. På fartyget hålls män och kvinnor avskilda från varandra på olika däck. Det är strikta umgängesregler som gäller för alla ombord, men det är svårt att efterfölja reglerna!

Ett tecken på att en bok är bra är när man längtar efter att läsa den när man inte har möjlighet. Så var det med denna. Man vill veta mer om flickorna och om livet ombord! Jag gillar också alla citat som finns i början av kapitlen. När jag läste denna bok funderade jag mycket på skillnaderna i vår tid och tiden som var då. Skillnaderna mellan män och kvinnors liv. Tänk vad mycket som har hänt på relativt kort tid!!!

En halv gul sol

En släktkrönika på 678 sidor (pocketupplagan) hör inte till vanligheterna att jag tar mig igenom. Men En halv gul sol av den nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichie är verkligen helt fantastisk. Den utspelar sig under 60-talets inbördeskrig i Nigeria, som skördade många människoliv både i strid och av svält och som satte utbrytarstaten Biafra på kartan. Vi får följa systrarna Olanna och Kainene och deras familjer som tillhör de priviligierade i Nigeria, men också de drabbas hårt av kriget. En halv gul sol är en riktigt bra och engagerande roman om krig, kärlek och vänskap. Den är välskriven och trots omfånget är inte ett enda ord överflödigt. Bäst i år, hittills!

Skrivarkurs för särlingar

Anneli Jordahl (recension i Sydsvenskan) utnämner Lennart Hagerfors nya bok ”Skrivarkurs för särlingar” till en smart romanbagatell och jag instämmer. Huvudpersonen i boken är författaren I.S., som plågas av skrivkramp orsakad av starka tvivel på sin förmåga. I väntan på att krampen ska släppa håller han en skrivarkurs i Visby. Där möter han de udda existenser som han tidigare intervjuat för en sedermera refuserad intervjubok, plus en person till som han aldrig träffat förut. Det är ett märkligt sammanträffande. En åldrad och högdragen baron som lever kvar i det gamla, en kufisk samlare, en naturdyrkande maoriprinsessa, en from nunna med undertryckta känslor, en kallhamrad mc-kille och en till synes helt vanlig gotländsk tant utgör den minst sagt säregna elevgruppen. Boken leker med särlingsstereotyper, med författarklichéer som skrivkramp och en närmast överjordisk förmåga att göra sina karaktärer så levande att de tar över och styr berättelsen. Det blir lite övertydligt ibland och en smula - som Jordahl också skriver - ”statiskt och fyrkantigt”. Kankse försöker berättelsen säga något om skrivandet i största allmänhet, vad som gör en bra berättelse och vad som inte gör det, genom att på något sätt också vara en metod för att upptäcka detta. Den nätta kritiken till trots var boken klart läsvärd, smårolig och den höll sig dessutom inom ett behändigt omfång.

Vilka böcker tar ni med er till stranden eller läser i hängmattan i sommar?

Jag vill gärna ha en klassiker, någon deckare/spänningsroman och något romantiskt och lättsmält! Här är min lista för i sommar:

-Människohamn av John Ajvide Lindqvist, spänning, skräck och välskrivet!

-Något av Harlan Coben, kan bli svårt att släppa i från sig när man ska i vattnet då Coben är den ultimata spännings och cliffhanger författaren. Att läsa spänning/thriller/deckarförfattaren Coben är som att åka bergochdalbana och hans böcker är verkligen sådana "som inte går att lägga ifrån sig".

-Sommarens klassiker får bli något av Selma Lagerlöf eller Jane Austen, de är alltid säkra kort. Kanske läser jag Buddenbrooks av Thomas Mann, den har jag sneglat på länge nu.

- Pappas flickor av Tasmina Perry får stå för romantiken och flärden i min sommarläsning.

Katedralen vid havet

I helgen läste jag en ny bok och det är ju inte något ovanligt i sig. Men när boken är på 700 sidor och man inte kan sluta läsa utan bär den med sig och läser under tiden som man gör allt annat, då har man hamnat i en situation som inte inträffar så ofta. Boken jag läste var "Katedralen vid havet" skriven av den debuterande Ildefonso Falcones de Sierra.

Handlingen utspelar sig i Barcelona under 1300-talet och vi får följa Arnau Estanyols uppväxt och liv i Barcelona och hans strävan att slippa fattigdomen. Både Barcelona och Arnau Estanyol är huvudpersoner i den här romanen som är fylld av spänning, kärlek, orättvisor och intriger. Katedralen är Santa Maria del Mar och den har en central plats i Arnaus liv. Boken fungerar också som en historielektion och visar på samhällets hierarkier, religionens makt och pestens härjningar och visar hur lite betydelse den vanliga människan hade.

Lättlästa tegelstenar hör inte till det vanliga men här har vi en - så läs den!!

Årets bästa bok! (hittills i alla fall...)

Min bästa bok hittills i år läste jag ut för någon vecka sedan men jag önskar nästan att jag hade det ogjort. Den tog slut alldeles för fort! Boken heter Vägen och är skriven av amerikanen Cormac McCarthy. Vägen är en kort men intensiv roman.

I en framtida värld har människorna nästan utplånats och ondskan regerar bland de människor som lever kvar. Landskapet är ödsligt, ingenting växer, träden är förtorkade och marken är eldhärjad. Det är kallt och aska förmörkar himlen. I denna miljö får vi möta en far och son som är på vandring. De är på väg till kusten och följer de sönderbrända ödsliga amerikanska motorvägarna, med sig har de en kundvagn med allt de äger. Varför de är på väg till kusten och vart som finns där vet vi inte. Vi får följa med på deras resa som visar hur pappan kämpar för att behålla sin mänsklighet och försöker skydda sin son i denna ogästvänliga och ondsinta värld.

Boken är så oerhört bra! Den har ett språk som passar perfekt till stämningen i boken, avskalat och kalt precis som miljöerna i romanen. Boken är dyster, sorgsen och hemsk men samtidigt vacker, pappan och sonens relation skildras med en otrolig finstämdhet och värme. Jag drogs direkt in i denna mystiska och dystra framtidsvärld. Läs, läs, läs är allt jag har att säga!

Läsecirkeln våren 2008

Oj, vad fort tiden går. Nu har vårens läsecirkel redan avslutats och jag har knappt skrivit någonting om våra träffar. Vårens tema som var Kina kunde inte ha varit mer aktuellt, vi har alla kunnat ta del av mediernas fokus på Kina inför det kommande Olympiska spelen. Det har varit givande för vårt läsande tycker vi alla som deltagit i läsecirklarna. Vi har läst tre böcker som jag tänkte berätta lite om.

Den första boken vi läste var "Vilda svanar" av Jung Chang. Där berättar författaren om sin mormor, mor och om sitt liv, alltså om tre generationers liv i Kina under 1900-talet. Den är en familjekrönika och historiebok i ett och speglar både livet för individen och utvecklingen i Kina. Det innebär att den kan läsas och tolkas på flera sätt när det objektiva och det subjektiva möts. I läsecirklarna har det varit skiftande omdömen om boken, en del tyckte att det var väldigt bra och intressant medan andra tyckte att den var för detaljrik för att kunna hålla intresset uppe. Men generellt tyckte de flesta att den gav en grund för oss att förstå 1900-talets Kina.

Vi läste en historisk bok till, en roman som heter "Kejsarinnan Orkidé" och är skriven av Anchee Min. Den går längre tillbaka i tiden och beskriver livet för Kinas sista kejsarinna som levde under senare delen av 1800-talet och är den första boken i en tänkt triologi. Författaren säger att boken bygger på verkliga händelser och visar hur livet såg ut för de kejserliga. Intrycket från läsecirklarna var att det här var en lättläst bok, en del tyckte den var bra medan andra tyckte att den var som en "sagobok". Den stora behållningen var beskrivningarna om hur man levde i Förbjudna staden och det blev en diskussion kring maktens sätt att fjärma sig från folket i olika kulturer och under olika tidsepoker.

Den sista boken vi läste i cirklarna var en roman som heter "Att leva" som är skriven av Yu Hua, den enda av författarna som beskrivits här som bor och verkar i Kina. Denna bok är också en beskrivning av 1900-talets Kina sett genom bonden Fuguis ögon. Han berättar sin livshistoria som är kantad av tragedier. Gång på gång drabbas Fugui och hans familj och till slut finna bara Fugui kvar. Författaren använder sig av ett enkelt och återhållsamt språk som gör att historien går rakt in i hjärtat. "Det här är vad jag kallar en riktig BOK" sa en av läsarna. Det var den bok som man tyckte bäst om i läsecirklarna, som man tyckte hade största litterära kvaliteterna. De som inte tyckte om den var de som inte klarade av att läsa för att historien var för tragisk.

Ja, då var det slut för den här terminen. Läsecirklarna ger så mycket, det är härligt att se hur alla identifierar sig med böckerna och hur man relaterar till sina egna liv. Kina eller Sverige, det finns mycket som är universellt.

Bokjuryns 10 i topp 2007

Resultatet i Bokjuryn 2007 är klart. Vilka alla vinnarna i de olika åldersklasserna blev kan du läsa om här.

På första plats i ålderskategorin 0-6 år kom ”Sagan om den underbara familjen Kanin och monstret i skogen” av Jonna Björnstjerna. Det är roligt, tycker jag, eftersom detta är hennes första bilderbok. Hon är också serietecknare och illustratör.

I de övriga ålderskategorierna togs förstaplatserna av mer kända och etablerade författare. I kategorin 7-9 blev det ”Biblioteksmysteriet” av Martin Widmark.

Första platsen i kategorin 10-13 år kneps, inte helt oväntat, av ”Harry Potter och dödsrelikerna” av J.K. Rowling och vinnaren i kategorin 14-19 år blev ”Som jag vill vara” av Katarina von Bredow.

Tanken slår mig nu att man borde ha en motsvarande omröstning för vuxna. I litteraturvärlden vimlar det av pris och utmärkelser med professionella juryer, men när det gäller vuxenlitteratur saknas det ju faktiskt ett pris där vanliga människor får vara med och påverka. Eller är det någon som känner till något sådant pris?

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

Häromdagen slukade jag en riktig liten pärla. Tonåriga Claire och hennes mamma träffas sällan trots att de bor under samma tak. När Claire kommer hem från skolan har hennes mamma oftast gått till jobbet som läkare på sjukhuset och när mamman för ovanlighetens skull är ledig en kväll är Claire upptagen på annat håll. Den mesta kontakten dem emellan sker via PostIT-lappar på kylskåpet och det är denna kommunikation som läsaren får följa. I början är meddelandena ganska triviala av typen ”Claire, Peters bur behöver städas. Stackars kanin. Kram Mamma”, men efter att mamman fått en knöl i bröstet blir de alltmer känslosamma.

Den här fina, sorgliga boken grep mig från första stund. Läs den!

Krammärkning

Det har varit intressant att följa debatten som har pågått i Dagens nyheters kulturbilaga de senaste veckorna.

Den har handlat om huruvida barnböcker, och speciellt då böcker för små barn, ska ha en pedagogisk och fostrande roll eller om de konstnärliga värdena är viktigast. Som utgångspunkt har man Vilda förlag som med sin ”krammärkning” ska borga för att böckerna är granskade ur ett demokrati- mångfaldighets och jämställdhetsperspektiv. Invändningarna mot dessa böcker har varit att de istället låtit de konstnärliga värdena stå tillbaka.

En av böckerna som utgetts av Vilda förlag är ”Vilda säger nej” av Marie Bosson Rydell och Eva-Marie Wadman. I boken tas olika exempel upp då barn har rätt att säga nej, t.ex. till en faster som alltid vill kramas eller till äldre barn som vill att de yngre ska dra ner sina byxor. Budskapet är att man alltid har rätt till sin kropp. Jag tycker att det behövs böcker som den här men att den ska läsas tillsammans med en vuxen. Den är bra som utgångspunkt för samtal med barnen. Jag har tidigare som barnbibliotekarie fått frågor av förskolepersonal om någon barnbok med detta tema och inte kommit på någon annan än ”Pulvret säger nej”, så visst finns ett behov.

En annan bok från Vilda förlag är ”Sandalerna” av Anna och Martin Hedvall som handlar om pojkars rätt att ha rosa sandaler. Boken är skriven på hackiga rim och visst kan man läsa den som utgångspunkt för samtal med barnen men berättelsen i sig tycker inte jag ger mig någonting mer.

Det vore trist om alla barnböcker var så tillrättalagda som Vildas böcker. Böckerna berättar ju först och främst en historia som måste få berättas även om den är lite obekväm. Det är ju också så att böcker speglar det samhälle vi lever i. Den verklighet barnen möter, t.ex. på förskolan, är ju att närmare 100 % av personalen är kvinnor och att männen dyker upp endast när något behöver repareras…Därmed inte sagt att vi inte ska ha mer jämställdhet i barnböckerna.

Suveränt om surhet

Helena von Zweigbergks bok Ur vulkanens mun är verkligen en suverän studie av surhet! Boken handlar om ett par med två barn i 6-10-årsåldern, som åker på en veckas semster, trots att de inte har råd. De tänker att förhållandet behöver den här semestern, men istället blir förstås alla deras problem accentuerade. Den är så plågsam att jag inte klarade av att läsa ut den - redan dag två på deras semester hade jag fått nog, sen läste jag slutet och såg till min lättnad, att även om allt gått åt skogen, så ser de ljuset...

Feel good?

Jag har precis läst Berlinerpopplarna av Anna Ragde och tyckte mycket om den - precis som Eva gjorde och som hon skrivit om här! Det är bara en sak jag funderar över, nämligen uttrycket "feel good"! Berlinerpopplarna lanseras av förlaget som en feel good-roman, men hela historien är ju egentligen väldigt eländig! En kompis föreslog att "feel good" är ett annat uttryck för "lyckligt slut"? Själv kan jag tänka mig boken som film och att man antagligen kommer att uppleva slutet av boken, när de sitter runt det rätt oväntade julbordet, som charmigt - trots förtryck, hemligheter, nedgångna hus, dold nazism och känslomässiga svek till höger och vänster. Feel good = här sitter vi med alla våra tillkortakommanden och 60 år av lögner och svek och är så charmiga så charmiga och är tillsammans, trots allt? "Imorgon är en annan dag"!

Lev enklare. Idéer för en hållbar livsstil av Giséla Linde

Lev enklare av Giséla Linde

Böcker med signum Dok är en populär avdelning på biblioteket. Både på det sättet att det lånas ganska flitigt från den hyllan, men också att det ges ut en mängd böcker inom detta område som handlar om tillämpad psykologi. Lite grann att förstå sig själv, eller om att våga vara den man är utan att förställa sig.

I vår har ”Lev enklare idéer för en hållbar livsstil” av Giséla Linde givits ut.

Ibland passerar Dokböckerna mig utan att det känns som att de tillför mig något, men den här boken gillar jag. Det tog tid att läsa den, men Linde har skrivit på ett sådant sätt att jag måste tänka efter när jag läser den. Boken skildrar människors livssituationer, dels välbeställda men också dem i situationer som måste vända på örena. Författaren använder både sig själv och andra som redskap i sina funderingar kring att praktiskt leva enklare men kanske mer harmoniskt. Jag upplever det som att den är skriven utan pekpinnar och den är inte heller klämkäck.

Linde tar t ex upp ekonomi, ekologi, alla måsten, feng shui, stoppa shoppa, frivillig enkelhet och ofrivillig, tempo, energi, skapa, utmana och våga.

Varje kapitel avslutas med ”Gör något”. Dessa aktiviteter och idéer är upp till en själv om man vill prova. Men en del av dem kittlar min nyfikenhet som att ”skapa med händerna”, att våga prova, kanske känna igen något som man har gjort tidigare i livet och tyckt om, att det duger, man blir glad själv av att hitta på och våga.

Författaren hänvisar också till andra personer och en del tillika författare. Så t ex Wilfrid Stinissen, som i sina böcker ibland tar upp meditation. Denna Stinissen är en person som tidigare har gjort stort intryck på mig. Så det är kanske också därför som ”Lev enklare” känns för mig som en ärlig bok som jag tar till mig.
En del av böckerna i hennes litteraturlista finns på biblioteket.

Giséla Linde arbetar både som frilansjournalist och som silversmed, ett liv som hon har valt.

I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra

En intressant läsupplevelse fick jag med Pontus Herins I Tensta och Djursholm kindpussar vi varandra, en bok som fått en hel del uppmärksamhet i media.
Pontus Herin är uppvuxen i Djursholm men bestämmer sig för att flytta till Tensta med sin sambo och 2-årige son. Familjen blir kvar i ett par år. Sonen börjar i förskola där han är enda barnet med två svenska föräldrar. Herin själv har kvar sitt arbete som ekonomijournalist på Veckans affärer, men på sin lediga tid engagerar han sig friskt i förortslivet. Han blir läxhjälpare på biblioteket, träffar nya bekanta i herrbastun i simhallen, möter eldsjälar, går på kulturkvällar, pratar med föreningsmänniskor, arkitekter och imamer.

Den ensidiga bilden av Tensta före flytten delar han med många andra, dvs gråa betongkomplex (det man ser från E18) och kriminalitet, knark och skadegörelse (det man läser om i tidningarna). Jag gillar att han öppet redogör för sina fördomar, men förvånas också av dem eftersom de är så överdrivna. Ett skönt svar ger Tenstabloggaren Annelie här. Jag har själv arbetat i stadsdelen i 6 år både dag- och kvällstid och har aldrig upplevt Tensta som en farlig plats.

Herin drar intressanta paralleller till sin egen uppväxt i Djursholm som ju också är en segregerad förort. Boken innehåller också diskussoner om bostadspolitik, integrationsfrågan och klasskillnader. En spännande idé och ett bra upplägg, men ändå känner jag mig lite kluven till hela "projektet". Kajsa Ekis Ekman sätter ord på mina tankar i DN:
"Men boken är inte bara en berättelse om en familj som flyttar till en annan del av Stockholm och får nya vänner, utan den presenteras som något betydligt större än så. Herin är inte bara en människa utan en Journalist med stort J, som "wallraffar" på okänd mark med uppdrag att "utmana sina fördomar". Det framställs som något oerhört sensationellt att just han har kommit dit: nu ska vi få veta sanningen om denna okända plats! Trots att människor hela tiden flyttar till Tensta från alla världens hörn gör boken sken av att berätta något "vi" inte visste om en främmande plats som journalisten "upptäckt" åt oss."

Marley och jag av John Grogan

Ibland slår man upp en bok, börjar läsa och inser att det nog blir en av det bästa böckerna man läst. Marley och jag är en sådan bok. Den är skriven med sådan innerlig värme och humor att det går inte motstå att bli förälskad i vare sig boken eller i den galna, vilda och neurotiska hund som boken handlar om. Man ler, skrattar och stundtals så är tårarna inte långt borta. Vare man är hundägare eller inte så är denna bok en helt underbar läsupplevelse. Läser man inte denna så missar man verkligen något!

Författarbesök Jonas Hassen Khemiri

På världsbokdagen onsdagen den 23 april kom författaren Jonas Hassen Khemiri till Bcjf (Bildningscentrum Jan Fridegård, gymnasieskolan i Bålsta) för att träffa alla tvåor. De flesta eleverna hade före besöket läst den hyllade debutboken Ett öga rött. Jonas berättade om sin misslyckade karriär som rappare i tonåren, om språkliga missförstånd, om rasism och om hemliga koder i Ett öga rött. En timme gick fort och många skratt blev det.
Var du en av dem som lyssnade? Skriv gärna några rader om vad du tyckte!

Den tionde kretsen av Jodi Picoult

Vi får följa en 14-årig flicka, vars pojkvän gjort slut. Hon går på en fest för att få tillbaka honom och kvällen slutar med att flickans pappa hittar dottern hopkrupen och skakande i badrummet. Hon berättar att hon blivit våldtagen. Omständigheterna kring våldtäkten är dock inte helt klara och det hela är mycket mer komplicerat än det verkar.

Den tionde kretsen är en mycket läsvärd bok. Den är så spännande och faktiskt lite deckarlik. Jag sträckläste den på en kväll, kunde inte sluta! Ett kul inslag var att boken hade små seriestrippar som ett komplement till handlingen. Det jag också tycker om med boken är att bokens huvudkaraktärer visar sig vara så mångfacetterade.

Hon släpper dig aldrig av Kate Cann

Engelska Kate Cann är en av de riktigt stora ungdomsboksförfattarna. Jag har träffat många ungdomar som fullkomligt slukat böckerna Dyk i, Djupt vatten och Över ytan, tre riktiga bladvändare som skildrar kärlekshistorien mellan Art och Colette.

Hennes senaste bok Hon släpper dig aldrig handlar om Amber som har vuxit upp med sin mamma och sin syster Poppy. Poppy har psykiska problem och Amber har alltid tvingats stå tillbaka då all tid och uppmärksamhet har riktats mot systern. Amber bestämmer sig för att bryta sig loss från familjen, trots kraftiga protester från både mamman och systern och åker till Cornwall där hon flyttar in i ett hus tillsammans med några studenter. Till mamman säger hon att det handlar om en kort semester, men Amber har tänkt sig att stanna borta betydligt längre än så. Hon skaffar sig ett arbete på en restaurang och trivs bra i gemenskapen i huset.

Men det är något mystiskt med det gamla huset. Amber börjar höra underliga ljud från vinden på nätterna och känner märkliga dofter, men eftersom hon trivs så bra med sina nya vänner försöker hon att ignorera känslan av obehag. Fast när Amber blir sjuk och mamman och Poppy kommer för att ta hand om henne förvandlas Ambers liv till en mardröm.

Jag var inte riktigt beredd på de övernaturliga inslagen, då det skiljer sig mycket från Canns tidigare böcker, men det här är verkligen en läsvärd bok. En blandning av spänning, vänskap och romantik och framförallt tar den upp det svåra i att bli fri från en destruktiv relation.

Läs mer om författaren och hennes böcker på http://www.katecann.com/

Och vet inte vart

Jag såg en TV-intervju med författaren Astrid Flemberg- Alcala, där hon berättade om sin delvis självbiografiska bok ”Och vet inte vart”. Boken bygger på hennes egna upplevelser när hon och hennes man Jesus Alcala åkte till Colombia för att adoptera två bröder. Ingen visste säkert hur gamla pojkarna var. Tre och fyra år var beskedet de fick, men när de träffade pojkarna stod det klart att de var äldre och hade ett tidigare liv som ingen visste så mycket om. Redan från början blev det problem. Föräldrarna tröstade sig med att det nog skulle bli bättre med tiden, men så blev det inte. Istället växte problemen allt eftersom tiden gick. Den ena pojken fick svåra vredesutbrott medan den andra slöt sig inom sig själv.

Den nära kontakt och kärlek till barnen som de så gärna ville uppnå infann sig inte och allt blev väldigt svårt. Det som gör den här boken annorlunda är att den handlar om ett tabubelagt ämne; att inte klara av att bli en bra mamma för sina barn.

Genom TV-intervjun blev jag inspirerad att läsa boken, vilket jag inte ångrade. Det är en välskriven bok och jag tycker att Astrid Flemberg- Alcala verkligen kan beskriva känslorna av hopplöshet och misslyckande på ett sätt som berör. Det kändes bra att jag sett intervjun med henne. Det gjorde att jag visste att numera, när pojkarna är vuxna, har hon och sönerna hittat fram till en bra relation med varandra. Hon berättade också att vissa händelser i boken är påhittade.

Tankar jag fick när jag läste var att det skulle vara intressant att också höra pojkarnas historia. Hur upplevde de sin barndom i Colombia, adoptionen och flytten till Sverige och livet i familjen?

Sms från Soppero

Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius

Detta är en bok om hur det kan vara att ha ett samiskt arv. Ett arv som ens mamma vill förneka, men som man själv vill ta till sig.

Det är 13-åriga Agnes som är huvudperson i boken. Agnes bor i Solna med sin familj. Hon längtar upp till Soppero där hon har sin mammas släkt. Särskilt sin kusin Kristin som är jämnårig med Agnes gillar hon att vara med när hon hälsar på Soppero och sin släkt.

Men plötsligt börjar det när Agnes är hemma i Solna dyka upp okända sms från någon. Det visar sig att denne någon är Henrik som vet att Agnes snart kommer till Soppero.

Agnes har tagit sig en funderare över sitt arv och kommit fram till att hon vill lära sig samiska. Men hon har inte vågat prata med sin mamma om det. Agnes mamma har vänt ryggen åt sitt samiska ursprung, förutom att ha kontakt med sin släkt.

Boken skildrar hur det är att vara kompisar, att bli förälskad, att få vara med, att bli utanför, men skildrat på ett realistiskt sätt. Det är viktigt för ungdomarna att vara modemedvetna, men det viktigaste modet är kanske täckjackorna och täckbyxorna. Boken visar också en annan del av vårt land som kan kittla nyfikenheten hos en sörlänning på många sätt.

Boken är ett resultat av en tävling på temat ”Att vara ung same idag” Bokmanuset är bitar av författarens egen historia. Boken är utgiven av Podium och Nordiska museets förlag i samarbete med Samiskt Informationscentrum med stöd från Statens kulturråd. Det finns mer att läsa om författaren på: www.samer.se

Tips - svensk blogg om Twilightserien!

Jag tycker att det är otroligt roligt när det uppstår en kult kring olika böcker, filmer eller tv-serier med hängivna fans som älskar böckerna/serien/filmen till döds. Så är det med Stephenie Meyers bok-serie Twilight som handlar om flickan Bella som bli kär i en vampyr. Bella bor i Forks i USA och dit flyttar en vampyrfamilj(!) Bella blir kär i den vackra Edward och märker snart att han och hans syskon verkar vara speciella... När hon släpps in i deras gemenskap får hon reda på att de är vampyrer! Meyer har lyckats skapa ett universum befolkade av vampyrer och varulvar där det finns en Romeo och Julia inspirerad kärlekshistoria som bokens läsare helhjärtat tagit till sig. Det finns hur många sidor som helst där böckerna diskuteras och fansen av böckerna är mycket tillgivna till karaktärerna i böckerna. Serien består av fem delar, varav två kommit ut på svenska än så länge. (Om jag kunde drömma och När jag hör din röst).

Eftersom jag själv är svag för vampyrer var jag tvungen att läsa den första boken i serien när den kom ut och nu har jag helt tagit böckerna till mitt hjärta! Därför vill jag nu tipsa om en blogg på svenska som skriver omTwilight serien: http://twilightblogg.blogspot.com/ En jättebra och engagerad blogg om allt som har med böckerna och den planerade filmatiseringen av böckerna att göra!

Tills sist vill jag bara uppmana (eller utmana) alla som inte läst böckerna att läsa dem!

Vi, de drunknade

Säkert har ni läst om den här boken, Vi, de drunknade som bl.a. legat högst på DN:s kritikerlista i flera veckor. När jag läste om den så ville läsa den direkt!

Jag hoppades att det skulle vara en episk historia i stil med Roy Jacobsens Segerherrarna, som, förutom att man får följa en grupp människor under en lång tid, man också får en samhällsutveckling skildrad. Vi, de drunknade gjorde mig inte besviken - möjligen på så sätt att den tog slut...jag ville följa Marstal-borna bara lite, lite till...

Mest speciellt med boken tycker jag är berättarperspektivet - det är "vi" - det lilla samhällets gemensamma öga.

Och varför inte besöka Marstal? Jag var där i mitten på 70-talet och gillade nog Marstal mer än den annars kanske mer kända Ærøskøbing.

Uppdaterat: Vandrarhemmet i Marstal erbjuder ett Carsten Jensen-paket!

Innan jag dör av Jenny Downham

Bibliotekets Unga Vuxna-avdelning har precis fyllts på med den mycket starka debutromanen Innan jag dör av den engelska författaren Jenny Downham.

Tessa är 16 år och svårt sjuk i leukemi och har bara några månader kvar att leva. Hon bor tillsammans med sin pappa och sin lillebror. Mamman finns någonstans i bakgrunden. Tessa bestämmer sig för att verkligen ta vara på livet den sista tiden och gör upp en lista på 10 saker hon vill göra innan hon dör t ex prova droger, snatta och ha sex (helst av kärlek).

Boken tar upp ett svårt ämne, men blir befriande nog aldrig sentimental och klichéartad som t ex Paulo Coelhos ungdomsbok Veronika bestämmer sig för att dö med ett liknande tema. Det är både roligt och sorgligt att följa Tessa under henne sista månader. Jag tycker också att hennes relationer till den omtänksamma, på gränsen till överbeskyddande pappan, den kloka lillebrodern och den smått galna kompisen Zoey skildras väldigt fint.
En gripande bok, inte bara för ungdomar!

Till skogs

Jag har fått mig en ny favorit. Tana French har debuterat med romanen "Till skogs" och vilken debut sen! För 20 år sedan försvann Peter, Jamie och Adam i skogen och bara Adam kom tillbaka. Han återfanns fastklamrad vid ett träd med djupa hål i stammen där han grävt sig fast med sina händer. Han är blodig, sönderriven och har total minnesförlust. Vännerna återfinns aldrig.

Idag har Adam bytt identitet och förträngt det som skedde i barndomen. Nu kallar han sig Rob och är kriminalpolis. Då försvinner ännu ett barn i samma skog som hans kamrater och Ryan och hans partner Cassie får hand om fallet. Rob förstår förstås att han inte borde ta sig an det här fallet men kan inte låta bli eftersom han när ett hopp om att han samtidigt ska få klarhet i vad som hände i hans barndom. Genom Rob får vi följa utredningen och hur dåtid och nutid blandas ihop och hur han får allt svårare att hålla ihop sitt liv.

En otroligt tät och välskriven roman som gör att jag lever/lider med huvudpersonerna när de närmar sig en upplösning och ett sammanbrott.

En viljestark prinsessa

Tony Ross, som skrivit flera böcker om en liten envis och bestämd prinsessa, har nu kommit ut med ytterligare en; "Jag vill ha lampan tänd!" I den här boken ska prinsessan gå och lägga sig, men är mörkrädd och vrålar att hon vill ha lampan tänd. Hon tror att det finns spöken under sängen. ”Dumheter, det finns inga spöken”, säger i tur och ordning kungen, amiralen och doktorn. Till slut är det husans tur att säga att det inte finns några spöken, ”men om de fanns skulle de vara så här små” (hon måttar några centimeter med tummen och pekfingret). Nu blir prinsessan lugn. Spökena är nog små och också lite mörkrädda, tänker hon. Så provar hon att tjuta som ett spöke…och får ett tjutande tillbaka!
På sista sidorna i boken får vi träffa ett litet spöke som skrämt rusar uppför trapporna till sin mamma i slottstornet. ”Mamma, mamma, jag har sett en liten flicka” Hans mamma tar honom i knäet och svarar lugnande: ”Det finns inga små flickor”.

Slutet är lite oväntat och kul, tycker jag, ett försök att med hjälp av lite humor ta udden av barns rädsla för mörkret. Ur genusperspektiv tycker jag att prinsessan är en bra förebild. Hon är varken prinsessaktigt söt eller blid och god. Jag gillar bilderna, speciellt en bild när hon gallskriker och man ser hela hennes illröda gap.

En liten chock

Ungdomsböcker har en tendens att vara mer problemorienterade än samtidsromaner i allmänhet. Det är inte ovanligt att en och samma bok tar upp frånvarande föräldrar, mobbing, alkoholism, ätstörningar osv och det kan bli något tröttsamt i längden. Ibland kommer det dock ut böcker som håller sig på rätt sida gränsen utan att för den sakens skull bli slätstrukna.

En sådan bok är Johanna Lindbäcks debutroman En liten chock. Den handlar om Gustav som går sista året i gymnasiet. Hans mamma har gått bort i cancer ett par år tidigare och han lever tillsammans med sin amerikanske, utåtriktade pappa Jack som har en fantastisk förmåga att dra till sig kvinnliga studenter från universitetet där han jobbar, något som Gustav inte är odelat förtjust i. I Gustavs närhet finns två unga kvinnor som på olika sätt gör intryck på honom, vikarien och yrvädret Eva som stormar in och vänder upp och ner på Gustavs tillvaro och klasskamraten Elin som har varit tillsammans med Johan hur länge som helst, men allt verkar bara stämma mellan henne och Gustav när de möts i ett gemensamt projekt till skoltidningen.

Jag tycker mycket om språket i den här boken och det får mig att tänka på Johanna Thydells böcker I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning som också de lyckas skapa en trovärdighet i dialogerna
En annan detalj som jag fastnat för är att författaren inte gör så stor sak av att Gustav har ett funktionshinder, hans ena ben är längre än det andra.
I sommar kommer Johanna Lindbäck ut med en ny bok, Min typ brorsa. Jag ser fram emot att läsa den.

Tusen strålande solar

Har just lyssnat på Cd-boken ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini.
Precis som ”Flyga drake” av samma författare tycker jag att den här boken är jättebra.
Den berörde mig väldigt starkt, nästan ännu mer än ”Flyga drake”, kanske för att den handlar om ett par kvinnor och deras liv i Afghanistan. De har det så ofattbart svårt. Som kvinnor måste de foga sig i så mycket, och det känns extra sorgligt eftersom man vet att många kvinnor faktiskt har det så här i vår tid.
Något att tänka på inför kvinnodagen den åttonde mars.
Ändå finns det ett visst ljus och hopp i boken. Så om ni tyckte om ”Flyga drake”, läs den här också!

Papparesan

Papparesan, av Maria Herngren & Ewa Swedenmark

Författarna var inspirerade av Edith Unnerstads bok ”Kastrullresan” (1949) när de skulle skriva ”Papparesan”, som är en bok för barn i ålder tio till tolv år.

I denna moderna version är det två mammor som är bästa väninnor, Bella och Sivan och med varsin familj, som består av totalt sex barn. Men barnen och väninnorna menar att de är en stor familj.

Huvudberättare i boken är Umberto, son till Bella och en okänd restaurangmusiker från Sardinien.

Alla barnen har olika pappor. Och när sommarlovet stundar så visar det sig att mamma Sivan har ärvt en gammal amazon och en gammal husvagn. Helt plötsligt ges det möjlighet till semester! Med på semestern finns också en liten skulptur som en man, det blir en maskot som blir som en symbol för resan till papporna. Men under handlingens gång kommer denna lilla maskot att visa sig ha stor betydelse.

För att finansiera semesterresan så uppträder familjerna som gatumusikanter.
Flera av barnens pappor är musiker av olika slag och barnen har ärvt deras intresse och talang för musik. De gör succé med sina framträdande.

Det blir till att packa in sig i amazonen och dra iväg. Semsterresan blir alltså att besöka de olika papporna. Men som sagt alla papporna bor inte i Sverige. Umberto som aldrig har träffat sin pappa, längtar och längtar efter att möjlighet ska ges även för honom att han ska få träffa sin pappa, men han vågar inte tro att det ska bli möjligt.

Färden går runt i Sverige, från Gävle där familjerna bor, till Stockholm, Karlstad, Göteborg och ner till Köpenhamn. Men det är ju bara det att papporna är ibland inte vet om att barnen ska komma, eller rättare sagt att alla barnen kommer, så det blir lite små överraskningar för dem.

Under sin resa råkar de ut för olika äventyr. De möter nya människor, får nya vänner och erfarenheter. I Danmark kulminerar dock historien kring deras maskot. Den gör det möjligt att de kan ta sig till Sardinen, men hur ska Umberto lyckas spåra sin pappa?

När jag läste ”Papparesan” upplevde jag det som en kanske slätstruken bok, men efteråt har den ändå gett mig mycket att tänka på. Föräldrar, barn, hur familjer kan se ut, hur familjer gör idag i sitt umgänge med varandra osv. Men det är ändock inte någon bok som jag kan säga är jättebra, utan det blir mer jaha – ok.

Läsecirkel med tema Kina

Ja, då var det dags för läsecirklarna igen. Under våren har biblioteket två cirklar igång med tema Kina. Med det kommande OS i Peking känns Kina väldigt aktuellt nu och rapporteringen från livet i Kina har kommit igång på allvar och kommer väl att fortsätta under året. Det är inspirerande och roligt att kunna resonera och reflektera kring det vi läser i cirklarna med det som rapporteras i tidningarna. Förhoppningsvis lär vi oss lite nytt också på kuppen.

Till den första träffen läste båda grupperna en novell av Su Tong som heter "Lika vackra som änglar" som jag tog ur novellsamlingen "Kina berättar: Solskenet i munnen". Su Tong är en produktiv författare och han har bl a skrivit ett flertal noveller om livet på Cedergatan under 1970-talet där vår berättelse utspelar sig.

Det finns en enkelhet i Su Tongs språk som gör att man kommer texten väldigt nära och berättelsen gav nästan en känsla av obehag när man läste den.

Novellen handlar om de två flickorna Xiaoyuans och Zhuzhu som är de allra bästa vänner. Men en bagatell förstör deras vänskap . En serie mycket vardagliga händelser får konsekvenser som ingen kan ana, avundsjuka och hämndlystnad leder fram till katastrof.


En av de första reaktionerna när vi började diskutera texten var att vissa saker i världen är universella, däribland att växa upp och våra relationer till andra människor. Vi fann många beröringspunkter från våra egna och våra barns liv. Att bli osams med sina kompisar och att finna sin plats i olika grupperingar är något universellt och är detsamma vare sig man är i Kina eller Sverige. Novellen slutade på ett sätt på ett ganska öppet och tolkningsbart sätt och det är en av många roliga saker med en läsecirkel att det kommer fram så mycket nya tolkningar som man själv inte tänkt på.


Till nästa gång ska lördagsgruppen läsa "Vilda svanar" av Jung Chang och fredagsgruppen ska läsa "Att leva" av Yu Hua.

Dubbelt obehag

Oftast har jag två böcker på gång, en för tågresan till jobbet och en på nattduksbordet. I helgen läste jag ut Flyga drake av Khaled Hosseini och Den som vässar vargars tänder av Carina Rydberg och att läsa dessa böcker samtidigt var nästan mer än jag klarade av. Faktiskt är det skönt att de är avslutade nu, framförallt Rydbergs bok som var riktigt obehaglig.

Flyga drake, som ju har omnämnts här på bloggen tidigare, är en fantastisk berättelse om två pojkars uppväxt i Afghanistan. Den innehåller en del våldsamma scener men framförallt är det en historia om vänskap och lojalitet, fint inramat av levande miljöbeskrivningar från Afghanistan. Den som vässar vargars tänder vet jag egentligen inte om jag vill rekommendera. Det är en välskriven, spännande psykologisk thriller som suger tag i en, men den är oerhört mörk. Ett syskonpar, Jannis och Sonya, blir utsatta för fruktansvärda övergrepp som barn. Som vuxna kommer händelserna ikapp dem och man förstår redan från början att allt kommer att sluta i en katastrof.

Skrämmande framtid

Jag har precis läst en riktigt spännande ny ungdomsbok; ”Ful” av Scott Westerfeld. Det är en framtidsskildring om ett samhälle där alla vid sexton års ålder opereras till att bli snygga.
Innan dess är de indoktrinerade till att tycka att de är fula och de får i skolan lära sig att utseendet är mycket viktigt för att må bra och lyckas. När de väl blivit opererade får de flytta till ”Snyggingstan” där ett ständigt festande pågår.

Tally heter huvudpersonen i boken. Hon ska snart fylla sexton och väntar på sin operation. Då lär hon känna en jämnårig flicka, Shay, som bestämt sig för att rymma. Det finns nämligen ett helt kollektiv som lever på en hemlig plats för att undgå operationen. Shay försöker övertala Tally att också rymma, men Tally tvekar och bestämmer sig till sist för att stanna kvar och genomgå operationen. De ledande i samhället har dock fått reda på hennes kontakt med Shay och tvingar henne att först bege sig som spion till kollektivet.

Det här är en välskriven bok, tycker jag, och den har många bottnar. Framtidsskildringen är skrämmande men det positiva är att människorna revolterar, till skillnad från några andra böcker om framtida samhällen som jag läst. Jag tänker på boken ”Enhet” av Ninni Holmqvist och ”Never let me go” av Kazuo Ishiguro där det finns en hopplöshet eftersom människorna verkar ha förlikat sig med sitt öde.

På bokens baksida läser jag att detta är första delen i en serie. Jag har definitivt fastnat, jag måste läsa nästa bok också!

Ny bilderbok

Prick och Fläck är två små kaniner (tror jag) som det tidigare kommit ut fyra böcker om.
Till att börja med hade jag svårt för de stirriga figurerna, som inte alls är söta och charmiga som sina troliga föregångare Bu och Bä. Men nu har jag börjat vänja mig och till och med tycka att de har något visst. De är inte så lätta att ta till sig, men de vinner i längden, helt enkelt. Lotta Geffenblad står för både bild och text i böckerna. Den senaste boken; ”Prick och Fläck är hemliga”, börjar i bästa Timell-anda med att Prick och Fläck ska renovera hemma. De ska både klä om soffan och tapetsera. Projektet går inte helt utan missöden. Fläck råkar tapetsera över sin kompis Prick, men turligt nog har klistret inte hunnit torka, så han är ganska lätt att få loss. Till slut upptäcker de att Fläck har blivit prickig och Prick fläckig. Det är bara att ta fram rengöringsmedlet mot fläckar, men medlet visar sig vara så effektivt att alla prickar följer med. Båda har blivit alldeles vita och det går inte längre att se vem som är Prick och vem som är Fläck.

Blev ni oroliga nu?

Lugn! Fläckarna och prickarna växer ut igen, försäkrar författaren.
.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón

Jag älskar inledningen på denna bok: "Jag minns fortarande den där gryningen när pappa första gången tog mig med till De bortglömda böckernas gravkammare." Det är en magisk inledning och jag längtar ner i De bortglömda böckernas gravkammare. Jag vill ströva omkring där och hitta böcker att läsa! Boktokig som jag är!

Jag måste sedan erkänna att det här är en sådan bok där jag ganska tidigt förstår hur boken ska sluta: MEN det gör ingenting. Jag läser boken med en nyfikenhet på hur vissa saker ska lösa sig och hur det ska utveckla sig. Jag vill veta mera om de härliga personerna i boken. Jag dras in i boken av det svulstiga, dramatiska språket och de detaljerade beskrivningarna med ibland oväntade detaljer.

Läs Vindens skugga och dras med till en annan tid och värld!

Bilder från vårt senaste litterära café!

Created with Admarket's flickrSLiDR.

Litterärt café

Nu har vi haft vårt första litterära café för våren. Vi hade inget riktigt tema denna gång utan kastade oss fram mellan olika genrer. Först skröt Malin lite om vårt bibliotek, utlånen har ökat med 6,4% från 2006 - 2007! Jätteroligt! Efter att vi lovordat oss själva satte vi igång och boktipsade.

Christina berättade om en ny barnbok "Tråmånsafton" av Adam Dahlin. Boken handlar om en pojke som har tråkigt och går över till grannen Jonny, grannen berättar att det är ju faktiskt tråkmånsafton så det passar jättebra att han har tråkigt. De börjar göra tråkiga saker som att städa eller meta utan mask. Men de hittar så roliga saker när de städar och får upp en cykel och en slalomutrustning när de metar att det inte blir så tråkigt. Till sist tittar de på Antikrundan för det hör till tråkmånsafton! Christina tipsade också om att Stina Wirsén kommit ut med två ny böcker i den jättemysiga serien för småbarn: "Vem är...?" . De ny titlarna i bokserien heter "Vem är ensam?" och "Vems mormor?"

Pernilla berättade sedan att hon läst biografin "När livet stannar" av Malin Sävstam. Malin Sävstam var en av de svenskar som befann sig i Thailand julen 2004 och drabbades av tsunamin. Hon berättar om det ofattbara att förlora både sin man och två av sina tre barn. Boken beskriver de hemska händelserna och känslorna efteråt, den enorma sorgen och hur hon försöker skapa mening i hennes raserade liv. En tung men gripande bok!

Jag berättade först om en uppmärksammad amerikansk debut, Marisha Pessl och hennes "Fördjupade studier i Katastroffysik" Boken är ett måste för alla som gillade "Den hemliga historien" eller är ett littteraturfreak. Boken handlar om tonåringen Blue som är helt uppfylld av litteratur, det är hennes värld! Med hjälp av den hanterar hon omvärlden. Boken är också en mysterieroman. Läs! Jag tipsade även om en svensk debutant Jessica Kolterjahn och hennes "Ut ur skuggan". Denna bok handlar om Agnes och hennes lägntan efter kärlek i 30-talets Sverige. Vi får en ypperlig skildring av ett överklasshem i Stockholm under denna tid. Romanen är fint skriven och Kolterjahn är stilistisk mycket bra.

Malin kände sig lite ambivalent inför Coetzee och hans språkliga expriment i boken "Ett dåligt år". Intressant men bitvist svårläst löd omdömmet. Malin tyckte också att det var en bok som nog vinner på att diskuteras med andra.

Kathy tipsade om en uppmärksammad tysk bok som heter "Världens mått" och som handlar om två tyska vetenskapsmän. Den ena är en passionerad upptäcksresande och den andra en briljant matematiker. En verklighetsbaserad bok som var humoristisk tyckte Kathy!

Vi uppmärksammade också Stig Claessons bortgång och uppmanade alla att läsa någon av hans många romaner!

Till sist pratade vi om typiska biblioteksböcker. Böcker som är roliga att titta i men som man kanske inte köper hem. Ett exempel på en sådan som vi har här är boken "Off the wall - fashion from East Germany 1964 -1980" En annan sådan bok är "Anslaget - en bok med annorlunda annonser" En man har roat sig med att sätta upp annorlunda annonser på anslagstavlor runt om i Sverige. Rolig för stunden man kanske inget man köper.

Nästa Litterära café är den 22 februari kl. 12:00! Alla är välkomna!

Usch och blä för svensk chicklitt...

Svensk chicklitts okrönta drottning Denise Rudberg har jag läst och uthärdat med en viss behållning trots att jag kan störa mig på ytlighetskulturen i hennes romaner. Hennes böcker kan trots allt vara underhållande. Nu har jag provat en annan svensk chicklitt författare, Jenny Leeb. Jag läste hennes bok "Stella och Sebastian" och den var till skillnad från Rudbergs böcker inte ett dugg underhållande. Ändå läste jag ut den! Det gick av bara farten, den var otroligt lättläst och lättsmält. Detta är Jennys andra bok och precis som hennes första roman "Grevgatan 22" kretsar den kring Stockholm, Stureplan och livet som singel kring trettio. Allt och då menar jag verkligen allt, är förutsägbart och alla karaktärer är så enkelspårigt beskrivna att de inte bli mer än pappersfigurer. Hela tiden upprepar författaren sig om hur karaktärerna i boken känner och gör så att vi inte på något sätt ska kunna missa hur de verkligen känner och hur historien kommer att utveckla sig (jag lovar det går inte att missa...)När boken börjar har det gått två år sedan Stella och Sebastian gjort slut på deras sexåriga förhållande. Nu är de bara vänner men när Sebastian skaffar tjej kompliceras saker och ting. Boken hade kunnat vara rolig om inte allt som karaktörerna gör och säger ska få oss att förstå vart det barkar hän och tro mig det gör man redan på första sidan. Chicklitt måste vara underhållande och rolig för att funka och det är inte "Stella och Sebastian". När den dessutom är ett hastverk språkligt och litterärt sett kan jag inte göra något annat än att varna för denna bok! Läs någon engelsk chicklitt istället, Marian Keyes är bäst och roligast!

Två nya småbarnsböcker av Stina Wirsén

”Titta, en nalle. Hon är ensam fast hon inte vill”.
Så börjar boken ”Vem är ensam?” av Stina Wirsén. Vad ska nallen göra åt saken? Hon ringer till fågeln och till kaninen, men fågeln ska till mormor och kaninen har redan en lekkamrat. Till slut får hon ge upp, inget annat att göra än att leka själv, tänker hon. Så hon börjar rita och det är roligt. När katten ringer på och vill leka så är det nallen som inte vill. Boken slutar med en bild på nallen när hon sitter och ritar och ser glad ut, och texten: Titta, en nalle. Hon är ensam för att hon vill det. Så beskriver Stina Wirsén skillnaden mellan ofrivillig och självvald ensamhet
så att små barn förstår.

”Vems mormor?” beskriver glädjen i att ha en mormor men också svartsjukan i att ha en kusin som förutom att göra anspråk på mormor har mage att kalla henne farmor.

Vid pepparkaksbaket föräter sig nallens kusin på pepparkaksdeg, fast man inte får! Men oj, vad händer nu? Kusinen är ledsen och gråter, men inte nog med det, han kräks också! Nu är det synd om kusinen. Mormor torkar upp kräkset och sätter sig i soffan med båda barnen: ”Nu blev det mysigt, nu är det bra.”

Stina Wirsén har tidigare gett ut fyra böcker med samma figurer men med olika teman. Alla böckerna är helt underbara tycker jag. Teckningarna är enkla men väldigt uttrycksfulla och behandlar vardagliga situationer som små barn kan känna igen sig i. Men mitt i det vardagliga händer dramatiska och oväntade saker.

Låt den rätte komma in - trailer

Det skrivs mycket om Tomas Alfredsons filmatisering av John Ajvide Lindqvists vampyrbok "Låt den rätte komma in" just nu. Filmen har premiär den 14 mars. Boken är en av mina absoluta favoriter och jag är lite nervös för hur filmen kommer att bli. Nu har trailern för filmen släppts och den ser i alla fall snygg ut tycker jag. Vad tycker ni? Ska ni se filmen när den kommer?

Att växa upp med autism

I boken ”En annorlunda barndom” berättar Iris Johansson om sin uppväxt som autistiskt barn på 40-talet. Hon berättar om sin upplevelse av världen och människorna i hennes omgivning. Hon förklarar det som att allt på en viss nivå fanns välutvecklat inom henne men när det skulle leda till en handling blev det bara till ”konstiga stereotypier och irrationella beteenden”.
Andra människors ord såg hon som vackra form- och färgkombinationer men hon förstod inte innebörden. Exempelvis förstod hon inte skillnaden mellan vad hon kallar plus- och minuskänslor hos andra, alla känslouttryck skapade ju så vackra mönster. Att få en utskällning, vilket hon ofta fick eftersom hon ju var ett besvärligt barn, var därför bara angenämt. Det är väldigt intressant att läsa om hur hon själv upplevde sin värld, även om det är svårt att helt och fullt förstå.

Tack vare en kärleksfull och oändligt tålmodig pappa börjar Iris i tolvårsåldern att ta sig ut ur sin autistiska värld. Hon måste då lära sig allt om hur man beter sig bland andra människor. Hon kan inte som andra med hjälp av känslan förstå vad som är lämpligt i olika situationer, utan skapar långa listor i huvudet som talar om hur hon ska uppträda. Hon lyckas, trots sitt funktionshinder att leva ett rikt liv. Hon har en förmåga att intuitivt och utan värderingar känna av vad människor kommunicerar och har därför i sitt yrkesliv bl.a. varit handledare i kommunikation och är också en uppskattad föredragshållare i ämnet.

Läs den här boken! Förutom att den ger en större förståelse för både barn och vuxna med autism lär man sig också något om sig själv. På grund av sitt funktionshinder ser hon ju faktiskt sådant hos oss andra som vi själva inte uppfattar.