Läsecirkel med tema Vänskap - Träff II.

I lördags träffades läsecirkeln igen. Till denna gång hade vi läst Tahar Ben Jellouns "Den siste vännen". Berättelsen utspelar sig i Marocko och Sverige och är uppdelad i tre delar. Första hälften av historien berättar Ali om sin vänskap med Mamed, andra hälften består av Mameds perspektiv på deras vänskap och i den sista lilla delen av romanen låter författaren Ramon tala - deras gemensamme vän. Denna berättarstil gör berättelsen intressant och komplex - och passar därför utmärkt att tala om i en cirkel, tycker jag.

Vi pratade mycket om kvinnosynen som förmedlas. Varför får vi inte veta något om vännernas fruar. Det vi får veta är att de är enormt svartsjuka på männens vänskap och att de inte lyckas bli vänner (fruar emellan). Är det möjligt att vänskap män emellan ser annorlunda ut och skiljer sig från vänskap kvinnor emellan. Finns det egentligen "kvinnlig vänskap" och "manlig vänskap"? Vi pratade också om kulturella likheter och skillnader på vänskapsförhållanden. Är tex. vänskap i Sverige mer reserverad än vänskap i Marocko? Eller är skillnaderna och likheterna mer individuella, bortom kultur och kön? Ja, denna roman gav oss mycket att prata om. Och det fina med en läsecirkel är att alla läsningar ser olika ut och ingen läsning är rätt, ingen är fel... och det fina med "Den siste vännen", tycker jag, är att den inte skriver läsaren på näsan och utger sig för att inneha alla sanningar...

Texten är väldigt sparsmakad, Ben Jelloun bjuder inte på några exotiska miljöbeskrivningar - berättelsen är rak och lättläst, (som Malin också påpekar i ett tidigare inlägg om romanen) - men han skriver desto mer mellan raderna. Hur bra vänner är Ali och Mamed egentligen? Tål vänskap att den ena parten döljer något livsavgörande? Utan att avslöja för mycket så pratade vi också om ett speciellt brev i romanen. Hur var det egenligen med det där brevet? Kom det fram till rätt person och blev brevet läst? Här hade vi olika läsningar, vilket var spännande att ta del av. Dessa olika läsningar höjde romanen tycker jag.

Till nästa träff läser vi "Flyga drake" av Khaled Hosseini - en bok som jag skrivit om tidigare här i bloggen.