Brott
I Karin Fossums senaste bok "Brott" ringlar sig en lång kö utanför författarens hus. Den består av personer som väntar på att bli berättade. En av dessa, Alvar, tränger sig före i kön, desperat som han är att få sin historia berättad.
"Brott" är alltså en bok med både en fiktiv författare och hans fiktiva huvudperson och det ovanliga är att dessa två för en dialog genom hela berättelsen. Alvar är en vek men ordentlig och skötsam man som lever ett ensamt liv. I sin strävan att vara god dras han in i en situation där han alltmer tappar kontrollen över sitt eget liv. Det gör nästan fysiskt ont att läsa om Alvar som inte klarar av att hävda sin egen vilja när den ställs mot någon annans. Men genom hans möten med författaren får han möjlighet att reflektera över sig själv och kan därmed utvecklas som människa.
DN:s rescencent tyckte inte att boken "nådde ända fram" men själv blev jag gripen av den. Karin Fossum skriver ofta om människor som är udda och har ett utanförskap och hon kan beskriva dessa människors tankar och känslor så bra. Berättelsen problematiserar också andra frågor som t.ex. vad godhet egentligen är.
Inlägg
2 kommentarer:
Jag har också precis läst Brott och instämmer med Christinas beskrivning och bedömning av boken! Den stora behållningen var det annorlunda greppet att "leka" med nivåer av verkligt-fiktivt genom att införliva en författares relation till huvudpersonen i själva berättelsen, vilket blir ett intressant spel i sig. Detta "stilgrepp" ställer krav på författaren (den riktiga alltså), och jag tycker Karin Fossum klarar detta bra.
Det låter som en bok jag skulle gilla. Det här med fiktion och verklighet är ju spännande. Mästaren i denna genre tycker jag är Paul Auster, läs "Illusionernas bok" eller "Orakelnatten". Kul också att Fossum utvidgar sina texter genom att skriva annat än deckare. Kanske kommer hon fortsätta med det framöver...
Skicka en kommentar