Grumpy old... eller Rätten att gnälla offentligt

Nu när alla har möjlighet att säga sin mening publikt via bloggar (och liknande), har också gnället tagit en större plats än någonsin på den offentliga arenan. För visst gnälls det något kopiöst nuförtiden? På politiker, på bibliotekarier och på lite allt möjligt som kan få pulsen att rusa en glåmig måndagseftermiddag.

Som alltid hittar jag paralleller mellan bloggvärlden och den litterära världen - har blogg-gnället lyckats göra det litterära gnället rumsrent, eller till och med lite kul? Jag läser just nu Det är roligt att veta bäst av Barbro Lindgren med teckningar av Magnus Bard. Läs gärna recensionen i Smålandsposten.

Läs vad Barbro L. skriver om "Ölands fulaste byggnad?":

Under årens lopp när jag varit i Borgholm och gått omkring på torget, har
jag slagits av hur tråkigt stadshuset ser ut.
- - -
Kyrkan på andra sidan torget går det inte att göra mycket åt är jag rädd -
är det Ölands fulaste byggnad, eller finns det någon fulare? Jag tvivlar.

Litegrann så håller boken på. Det är faktiskt lite uppiggande. Korta avsnitt där Barbro L. inte skräder orden. Och varför skulle hon göra det? Någon gång måste man få säga vad man tycker - någonstans måste man få gnälla. Desto bättre med textbaserat gnäll, då omgivningen knappast alltid är så intresserad av att lyssna.

Där ligger nyckeln till bok- och blogg-gnället. Man tvingar inte på någon sina åsikter, folk kan själva få välja om de vill ta del av varandras gnäll.

Läs gärna relaterade Hoppas det var ätligt, som jag skrev om här >>

Reservera boken på Håbo bibliotek >>