Ingen i världen ...

... är den bok jag läser just nu och jag tror inte den kan bli mycket sorgligare... En nioårig pojke vid namn Suleiman berättar om sin uppväxt i Tripoli, Libyens huvudstad. Men här finns minst lika mycket kärlek som sorg. Det handlar också om svek, maktlöshet och om längtan efter något/någon att tro och lita på.

Författaren Hisham Matar har själv växt upp i Tripoli, Kairo och i London. Hans egen far kidnappades 1990 av säkerhetspolisen i Libyen där han fängslades och blev torterad. Sedan 1995 har Hisham Matar inte hört något om fadern (han har fått två brev av honom där han berättar om misshandel och tortyr i fängelset). Matar vet inte om han är död eller levande. Läs intervju med Matar här

Matar skriver för livet känns det som och därför blir texten autentisk och trovärdig. Författaren Matar är noga med att understryka att romanen är en fiktiv berättelse, men självklart finns det likheter mellan Suleiman och Matar, men skillnaderna är nog större...

Bara titeln "Ingen i världen" är sorglig men det går inte att sluta läsa... just nu hoppas jag på ett hoppfullt slut.