Att växa upp med autism

I boken ”En annorlunda barndom” berättar Iris Johansson om sin uppväxt som autistiskt barn på 40-talet. Hon berättar om sin upplevelse av världen och människorna i hennes omgivning. Hon förklarar det som att allt på en viss nivå fanns välutvecklat inom henne men när det skulle leda till en handling blev det bara till ”konstiga stereotypier och irrationella beteenden”.
Andra människors ord såg hon som vackra form- och färgkombinationer men hon förstod inte innebörden. Exempelvis förstod hon inte skillnaden mellan vad hon kallar plus- och minuskänslor hos andra, alla känslouttryck skapade ju så vackra mönster. Att få en utskällning, vilket hon ofta fick eftersom hon ju var ett besvärligt barn, var därför bara angenämt. Det är väldigt intressant att läsa om hur hon själv upplevde sin värld, även om det är svårt att helt och fullt förstå.

Tack vare en kärleksfull och oändligt tålmodig pappa börjar Iris i tolvårsåldern att ta sig ut ur sin autistiska värld. Hon måste då lära sig allt om hur man beter sig bland andra människor. Hon kan inte som andra med hjälp av känslan förstå vad som är lämpligt i olika situationer, utan skapar långa listor i huvudet som talar om hur hon ska uppträda. Hon lyckas, trots sitt funktionshinder att leva ett rikt liv. Hon har en förmåga att intuitivt och utan värderingar känna av vad människor kommunicerar och har därför i sitt yrkesliv bl.a. varit handledare i kommunikation och är också en uppskattad föredragshållare i ämnet.

Läs den här boken! Förutom att den ger en större förståelse för både barn och vuxna med autism lär man sig också något om sig själv. På grund av sitt funktionshinder ser hon ju faktiskt sådant hos oss andra som vi själva inte uppfattar.