Usch och blä för svensk chicklitt...

Svensk chicklitts okrönta drottning Denise Rudberg har jag läst och uthärdat med en viss behållning trots att jag kan störa mig på ytlighetskulturen i hennes romaner. Hennes böcker kan trots allt vara underhållande. Nu har jag provat en annan svensk chicklitt författare, Jenny Leeb. Jag läste hennes bok "Stella och Sebastian" och den var till skillnad från Rudbergs böcker inte ett dugg underhållande. Ändå läste jag ut den! Det gick av bara farten, den var otroligt lättläst och lättsmält. Detta är Jennys andra bok och precis som hennes första roman "Grevgatan 22" kretsar den kring Stockholm, Stureplan och livet som singel kring trettio. Allt och då menar jag verkligen allt, är förutsägbart och alla karaktärer är så enkelspårigt beskrivna att de inte bli mer än pappersfigurer. Hela tiden upprepar författaren sig om hur karaktärerna i boken känner och gör så att vi inte på något sätt ska kunna missa hur de verkligen känner och hur historien kommer att utveckla sig (jag lovar det går inte att missa...)När boken börjar har det gått två år sedan Stella och Sebastian gjort slut på deras sexåriga förhållande. Nu är de bara vänner men när Sebastian skaffar tjej kompliceras saker och ting. Boken hade kunnat vara rolig om inte allt som karaktörerna gör och säger ska få oss att förstå vart det barkar hän och tro mig det gör man redan på första sidan. Chicklitt måste vara underhållande och rolig för att funka och det är inte "Stella och Sebastian". När den dessutom är ett hastverk språkligt och litterärt sett kan jag inte göra något annat än att varna för denna bok! Läs någon engelsk chicklitt istället, Marian Keyes är bäst och roligast!