Och vet inte vart

Jag såg en TV-intervju med författaren Astrid Flemberg- Alcala, där hon berättade om sin delvis självbiografiska bok ”Och vet inte vart”. Boken bygger på hennes egna upplevelser när hon och hennes man Jesus Alcala åkte till Colombia för att adoptera två bröder. Ingen visste säkert hur gamla pojkarna var. Tre och fyra år var beskedet de fick, men när de träffade pojkarna stod det klart att de var äldre och hade ett tidigare liv som ingen visste så mycket om. Redan från början blev det problem. Föräldrarna tröstade sig med att det nog skulle bli bättre med tiden, men så blev det inte. Istället växte problemen allt eftersom tiden gick. Den ena pojken fick svåra vredesutbrott medan den andra slöt sig inom sig själv.

Den nära kontakt och kärlek till barnen som de så gärna ville uppnå infann sig inte och allt blev väldigt svårt. Det som gör den här boken annorlunda är att den handlar om ett tabubelagt ämne; att inte klara av att bli en bra mamma för sina barn.

Genom TV-intervjun blev jag inspirerad att läsa boken, vilket jag inte ångrade. Det är en välskriven bok och jag tycker att Astrid Flemberg- Alcala verkligen kan beskriva känslorna av hopplöshet och misslyckande på ett sätt som berör. Det kändes bra att jag sett intervjun med henne. Det gjorde att jag visste att numera, när pojkarna är vuxna, har hon och sönerna hittat fram till en bra relation med varandra. Hon berättade också att vissa händelser i boken är påhittade.

Tankar jag fick när jag läste var att det skulle vara intressant att också höra pojkarnas historia. Hur upplevde de sin barndom i Colombia, adoptionen och flytten till Sverige och livet i familjen?

Sms från Soppero

Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius

Detta är en bok om hur det kan vara att ha ett samiskt arv. Ett arv som ens mamma vill förneka, men som man själv vill ta till sig.

Det är 13-åriga Agnes som är huvudperson i boken. Agnes bor i Solna med sin familj. Hon längtar upp till Soppero där hon har sin mammas släkt. Särskilt sin kusin Kristin som är jämnårig med Agnes gillar hon att vara med när hon hälsar på Soppero och sin släkt.

Men plötsligt börjar det när Agnes är hemma i Solna dyka upp okända sms från någon. Det visar sig att denne någon är Henrik som vet att Agnes snart kommer till Soppero.

Agnes har tagit sig en funderare över sitt arv och kommit fram till att hon vill lära sig samiska. Men hon har inte vågat prata med sin mamma om det. Agnes mamma har vänt ryggen åt sitt samiska ursprung, förutom att ha kontakt med sin släkt.

Boken skildrar hur det är att vara kompisar, att bli förälskad, att få vara med, att bli utanför, men skildrat på ett realistiskt sätt. Det är viktigt för ungdomarna att vara modemedvetna, men det viktigaste modet är kanske täckjackorna och täckbyxorna. Boken visar också en annan del av vårt land som kan kittla nyfikenheten hos en sörlänning på många sätt.

Boken är ett resultat av en tävling på temat ”Att vara ung same idag” Bokmanuset är bitar av författarens egen historia. Boken är utgiven av Podium och Nordiska museets förlag i samarbete med Samiskt Informationscentrum med stöd från Statens kulturråd. Det finns mer att läsa om författaren på: www.samer.se

Tips - svensk blogg om Twilightserien!

Jag tycker att det är otroligt roligt när det uppstår en kult kring olika böcker, filmer eller tv-serier med hängivna fans som älskar böckerna/serien/filmen till döds. Så är det med Stephenie Meyers bok-serie Twilight som handlar om flickan Bella som bli kär i en vampyr. Bella bor i Forks i USA och dit flyttar en vampyrfamilj(!) Bella blir kär i den vackra Edward och märker snart att han och hans syskon verkar vara speciella... När hon släpps in i deras gemenskap får hon reda på att de är vampyrer! Meyer har lyckats skapa ett universum befolkade av vampyrer och varulvar där det finns en Romeo och Julia inspirerad kärlekshistoria som bokens läsare helhjärtat tagit till sig. Det finns hur många sidor som helst där böckerna diskuteras och fansen av böckerna är mycket tillgivna till karaktärerna i böckerna. Serien består av fem delar, varav två kommit ut på svenska än så länge. (Om jag kunde drömma och När jag hör din röst).

Eftersom jag själv är svag för vampyrer var jag tvungen att läsa den första boken i serien när den kom ut och nu har jag helt tagit böckerna till mitt hjärta! Därför vill jag nu tipsa om en blogg på svenska som skriver omTwilight serien: http://twilightblogg.blogspot.com/ En jättebra och engagerad blogg om allt som har med böckerna och den planerade filmatiseringen av böckerna att göra!

Tills sist vill jag bara uppmana (eller utmana) alla som inte läst böckerna att läsa dem!

Vi, de drunknade

Säkert har ni läst om den här boken, Vi, de drunknade som bl.a. legat högst på DN:s kritikerlista i flera veckor. När jag läste om den så ville läsa den direkt!

Jag hoppades att det skulle vara en episk historia i stil med Roy Jacobsens Segerherrarna, som, förutom att man får följa en grupp människor under en lång tid, man också får en samhällsutveckling skildrad. Vi, de drunknade gjorde mig inte besviken - möjligen på så sätt att den tog slut...jag ville följa Marstal-borna bara lite, lite till...

Mest speciellt med boken tycker jag är berättarperspektivet - det är "vi" - det lilla samhällets gemensamma öga.

Och varför inte besöka Marstal? Jag var där i mitten på 70-talet och gillade nog Marstal mer än den annars kanske mer kända Ærøskøbing.

Uppdaterat: Vandrarhemmet i Marstal erbjuder ett Carsten Jensen-paket!

Innan jag dör av Jenny Downham

Bibliotekets Unga Vuxna-avdelning har precis fyllts på med den mycket starka debutromanen Innan jag dör av den engelska författaren Jenny Downham.

Tessa är 16 år och svårt sjuk i leukemi och har bara några månader kvar att leva. Hon bor tillsammans med sin pappa och sin lillebror. Mamman finns någonstans i bakgrunden. Tessa bestämmer sig för att verkligen ta vara på livet den sista tiden och gör upp en lista på 10 saker hon vill göra innan hon dör t ex prova droger, snatta och ha sex (helst av kärlek).

Boken tar upp ett svårt ämne, men blir befriande nog aldrig sentimental och klichéartad som t ex Paulo Coelhos ungdomsbok Veronika bestämmer sig för att dö med ett liknande tema. Det är både roligt och sorgligt att följa Tessa under henne sista månader. Jag tycker också att hennes relationer till den omtänksamma, på gränsen till överbeskyddande pappan, den kloka lillebrodern och den smått galna kompisen Zoey skildras väldigt fint.
En gripande bok, inte bara för ungdomar!

Till skogs

Jag har fått mig en ny favorit. Tana French har debuterat med romanen "Till skogs" och vilken debut sen! För 20 år sedan försvann Peter, Jamie och Adam i skogen och bara Adam kom tillbaka. Han återfanns fastklamrad vid ett träd med djupa hål i stammen där han grävt sig fast med sina händer. Han är blodig, sönderriven och har total minnesförlust. Vännerna återfinns aldrig.

Idag har Adam bytt identitet och förträngt det som skedde i barndomen. Nu kallar han sig Rob och är kriminalpolis. Då försvinner ännu ett barn i samma skog som hans kamrater och Ryan och hans partner Cassie får hand om fallet. Rob förstår förstås att han inte borde ta sig an det här fallet men kan inte låta bli eftersom han när ett hopp om att han samtidigt ska få klarhet i vad som hände i hans barndom. Genom Rob får vi följa utredningen och hur dåtid och nutid blandas ihop och hur han får allt svårare att hålla ihop sitt liv.

En otroligt tät och välskriven roman som gör att jag lever/lider med huvudpersonerna när de närmar sig en upplösning och ett sammanbrott.

En viljestark prinsessa

Tony Ross, som skrivit flera böcker om en liten envis och bestämd prinsessa, har nu kommit ut med ytterligare en; "Jag vill ha lampan tänd!" I den här boken ska prinsessan gå och lägga sig, men är mörkrädd och vrålar att hon vill ha lampan tänd. Hon tror att det finns spöken under sängen. ”Dumheter, det finns inga spöken”, säger i tur och ordning kungen, amiralen och doktorn. Till slut är det husans tur att säga att det inte finns några spöken, ”men om de fanns skulle de vara så här små” (hon måttar några centimeter med tummen och pekfingret). Nu blir prinsessan lugn. Spökena är nog små och också lite mörkrädda, tänker hon. Så provar hon att tjuta som ett spöke…och får ett tjutande tillbaka!
På sista sidorna i boken får vi träffa ett litet spöke som skrämt rusar uppför trapporna till sin mamma i slottstornet. ”Mamma, mamma, jag har sett en liten flicka” Hans mamma tar honom i knäet och svarar lugnande: ”Det finns inga små flickor”.

Slutet är lite oväntat och kul, tycker jag, ett försök att med hjälp av lite humor ta udden av barns rädsla för mörkret. Ur genusperspektiv tycker jag att prinsessan är en bra förebild. Hon är varken prinsessaktigt söt eller blid och god. Jag gillar bilderna, speciellt en bild när hon gallskriker och man ser hela hennes illröda gap.

En liten chock

Ungdomsböcker har en tendens att vara mer problemorienterade än samtidsromaner i allmänhet. Det är inte ovanligt att en och samma bok tar upp frånvarande föräldrar, mobbing, alkoholism, ätstörningar osv och det kan bli något tröttsamt i längden. Ibland kommer det dock ut böcker som håller sig på rätt sida gränsen utan att för den sakens skull bli slätstrukna.

En sådan bok är Johanna Lindbäcks debutroman En liten chock. Den handlar om Gustav som går sista året i gymnasiet. Hans mamma har gått bort i cancer ett par år tidigare och han lever tillsammans med sin amerikanske, utåtriktade pappa Jack som har en fantastisk förmåga att dra till sig kvinnliga studenter från universitetet där han jobbar, något som Gustav inte är odelat förtjust i. I Gustavs närhet finns två unga kvinnor som på olika sätt gör intryck på honom, vikarien och yrvädret Eva som stormar in och vänder upp och ner på Gustavs tillvaro och klasskamraten Elin som har varit tillsammans med Johan hur länge som helst, men allt verkar bara stämma mellan henne och Gustav när de möts i ett gemensamt projekt till skoltidningen.

Jag tycker mycket om språket i den här boken och det får mig att tänka på Johanna Thydells böcker I taket lyser stjärnorna och Det fattas en tärning som också de lyckas skapa en trovärdighet i dialogerna
En annan detalj som jag fastnat för är att författaren inte gör så stor sak av att Gustav har ett funktionshinder, hans ena ben är längre än det andra.
I sommar kommer Johanna Lindbäck ut med en ny bok, Min typ brorsa. Jag ser fram emot att läsa den.

Tusen strålande solar

Har just lyssnat på Cd-boken ”Tusen strålande solar” av Khaled Hosseini.
Precis som ”Flyga drake” av samma författare tycker jag att den här boken är jättebra.
Den berörde mig väldigt starkt, nästan ännu mer än ”Flyga drake”, kanske för att den handlar om ett par kvinnor och deras liv i Afghanistan. De har det så ofattbart svårt. Som kvinnor måste de foga sig i så mycket, och det känns extra sorgligt eftersom man vet att många kvinnor faktiskt har det så här i vår tid.
Något att tänka på inför kvinnodagen den åttonde mars.
Ändå finns det ett visst ljus och hopp i boken. Så om ni tyckte om ”Flyga drake”, läs den här också!