Och vet inte vart

Jag såg en TV-intervju med författaren Astrid Flemberg- Alcala, där hon berättade om sin delvis självbiografiska bok ”Och vet inte vart”. Boken bygger på hennes egna upplevelser när hon och hennes man Jesus Alcala åkte till Colombia för att adoptera två bröder. Ingen visste säkert hur gamla pojkarna var. Tre och fyra år var beskedet de fick, men när de träffade pojkarna stod det klart att de var äldre och hade ett tidigare liv som ingen visste så mycket om. Redan från början blev det problem. Föräldrarna tröstade sig med att det nog skulle bli bättre med tiden, men så blev det inte. Istället växte problemen allt eftersom tiden gick. Den ena pojken fick svåra vredesutbrott medan den andra slöt sig inom sig själv.

Den nära kontakt och kärlek till barnen som de så gärna ville uppnå infann sig inte och allt blev väldigt svårt. Det som gör den här boken annorlunda är att den handlar om ett tabubelagt ämne; att inte klara av att bli en bra mamma för sina barn.

Genom TV-intervjun blev jag inspirerad att läsa boken, vilket jag inte ångrade. Det är en välskriven bok och jag tycker att Astrid Flemberg- Alcala verkligen kan beskriva känslorna av hopplöshet och misslyckande på ett sätt som berör. Det kändes bra att jag sett intervjun med henne. Det gjorde att jag visste att numera, när pojkarna är vuxna, har hon och sönerna hittat fram till en bra relation med varandra. Hon berättade också att vissa händelser i boken är påhittade.

Tankar jag fick när jag läste var att det skulle vara intressant att också höra pojkarnas historia. Hur upplevde de sin barndom i Colombia, adoptionen och flytten till Sverige och livet i familjen?