En viljestark prinsessa

Tony Ross, som skrivit flera böcker om en liten envis och bestämd prinsessa, har nu kommit ut med ytterligare en; "Jag vill ha lampan tänd!" I den här boken ska prinsessan gå och lägga sig, men är mörkrädd och vrålar att hon vill ha lampan tänd. Hon tror att det finns spöken under sängen. ”Dumheter, det finns inga spöken”, säger i tur och ordning kungen, amiralen och doktorn. Till slut är det husans tur att säga att det inte finns några spöken, ”men om de fanns skulle de vara så här små” (hon måttar några centimeter med tummen och pekfingret). Nu blir prinsessan lugn. Spökena är nog små och också lite mörkrädda, tänker hon. Så provar hon att tjuta som ett spöke…och får ett tjutande tillbaka!
På sista sidorna i boken får vi träffa ett litet spöke som skrämt rusar uppför trapporna till sin mamma i slottstornet. ”Mamma, mamma, jag har sett en liten flicka” Hans mamma tar honom i knäet och svarar lugnande: ”Det finns inga små flickor”.

Slutet är lite oväntat och kul, tycker jag, ett försök att med hjälp av lite humor ta udden av barns rädsla för mörkret. Ur genusperspektiv tycker jag att prinsessan är en bra förebild. Hon är varken prinsessaktigt söt eller blid och god. Jag gillar bilderna, speciellt en bild när hon gallskriker och man ser hela hennes illröda gap.