Underbart vackert språk

"Nässlorna blomma" handlar om lille Martin, vars pappa dör och mamma emigrerar till Amerika. Mamman lämnar kvar sina sju barn i Sverige och Martin ackorderas ut som sockenpojke och får gå från gård till gård. Det handlar med andra ord om barnslaveri utan några mänskliga rättigheter. "Nässlorna blomma" är en självbiografisk skildring av Harry Martinsons egen barndom.

Den som inte har läst "Nässlorna blomma" av Harry Martinson har verkligen missat något. Det är gripande vemodig bok, men den har också en humoristisk sida. Den är skriven med ett underbart vackert språk och härliga miljöbeskrivningar.

"Inne från dessa skogar hörde man ibland orrarnas halvdystert glättiga plurrande, Det lät som om trollungar hade legat vid en skogstjärn och bubbel-bubbel-sjungit med munnarna mot vattnet."

Läsecirkel

Då var det dags för höstens läsecirkel att starta igen på Håbo bibliotek. Den här gången är temat barndomsskildringar och intresset har varit så stort att vi kommer att ha två cirklar igång!! Tre träffar med varje grupp har planerats in då vi tillsammans ska fika och prata om böckerna vi läst.

Lördagen 22/9 startade läsecirkel 1. Vi hade till den första träffen läst "Mig äger ingen" av Åsa Linderborg. Boken handlar om Åsas uppväxt med sin pappa Leif Andersson i Västerås på 1970-talet. Hon berättar ömsint om hur det var att växa upp med sin ensamstående pappa. Det är en berättelse om bl a klasstillhörighet men också om utanförskap. Pappan arbetar på Metallverken som härdarmästare, han har stor yrkesstolthet men är samtidigt missnöjd med det hårda arbete det är. Det handlar också om en pappa med alkoholproblem som försöker men som inte riktigt räcker till.

Detta är en bok som det på många sätt är lätt att känna igen sig i. Den visar ett samhälle som ligger nära men där mycket ändå förändrats. I läsecirkeln diskuterar vi länge kring bokens personer och deras relationer. Det torftiga liv Åsa lever med sin pappa kompenseras av den omsorg hon får av sina släktingar. Vi talar mycket kring Åsas farmor, en kvinna som inte har någon utbildning och inget större värde i familjen men som är den sammanhållande länk som ser till att allt fungerar hemma och att Åsa och hennes pappa får mat varje dag. Farmodern och en av Åsas fastrar ser till att deras vardagliga liv fungerar som att Åsa får mat i sig, får tvätta sig och att kläderna är rena. Åsas farmor väcker minnen av våra mödrars och mor- och farmödrars liv och deras betydelse för oss.

Åsas pappa funderar vi över, han är en man som verkar ha slutat att utvecklas när Åsas mamma lämnade dem. De använder sig inte av några saker hemma från tiden när mamman fortfarande fanns kvar i hemmet och de lever som om den tiden inte har funnits. De lever på många sätt ett fattigt liv men samtidigt är ytan viktig, han ordnar i sitt vardagsrumsfönster så att alla utanför ska avundas dem som bor därinne i lägenheten. Det ska se bra ut men samtidigt får det inte sticka ut för mycket. Vi undrar över hur pappans liv skulle ha sett ut om inte separationen från mamman hade varit så förödande för honom. Hade deras liv blivit annorlunda då? Det var en berättelse där vi känner med personerna och vi förundras över den klassresa Åsa har lyckats med. Vi undrar om inte det nätverk hon haft kring sig under uppväxten har del i detta.

Till nästa gång ska vi läsa "Den osynliga väggen" av Harry Bernstein,

en bok han debuterade med som 96-åring!

Välkomna!!

Poesins makt...

... den existerar verkligen! I gårdagens Babel berättade Daniel Sjölin om att de intagna på Guantanamo skriver poesi, något som inte så många intresserade sig för till en början. Men nu börjar vissa amerikanska (säkerhets)grupper misstänka att orden faktiskt kan betyda något. Är poesi kanske en riskfaktor i det Amerikanska samhället? Poesin är kanske ett starkare vapen än de tror? Är det inte fantastiskt, trots allt - att orden har makten att påverka och beröra! Jag blev hoppfull när jag såg inslaget.

Då känns de litterära fejderna i Sverige ganska pyttiga och löjeväckande, samtidigt som jag kan småle lite när Leif GW Persson visar sin klumpiga bufflighet gentemot kvinnliga deckarförfattare och Linda Skugges påhopp på ja, den som står i hennes väg. Det jag inte kan småle åt är dock hånet mot Björn Ranelid och det kändes som om Babels pogram igår var en upprättelse för Ranelid. Jag tycker han är ganska oförarglig, (jag har dock inte läst Maja Lundgrens erfarenheter av denne författare.) Nu kommer han ut med ny bok som jag är nyfiken på, "Öppet brev till George W Bush". Läs DNs recension här! I Svenska Dagbladet är man besviken och Maria Küchen är lite ambivalent till texten men "uppskattar en författare som står upp för medmänsklighet".

Verklighet?

Jag har läst Maja Lundgrens bok ”Myggor och tigrar” och funderat en del på vad jag egentligen tycker om den. I baksidestexten kan man läsa att det är ”en autentisk skildring av camorran i Neapel och maffiafasoner i svenskt kulturliv”.

Det har ju skrivits en del om boken eftersom hon lämnar ut verkliga personer med namn och allt och inte på något fördelaktigt sätt. Någon av dessa har gått i försvar och menat att författaren är en sjuk person och att boken inte borde givits ut alls. Andra har försvarat henne och anser att man måste skilja på berättarjaget och författarjaget. Jag kan hålla med om detta, det är ju faktiskt en roman och inte en biografi, men eftersom hon skriver om sina relationer till andra verkliga och namngivna personer tror jag att det blir svårare för läsaren att göra den skillnaden. Det kan ju heller inte vara så roligt att bli omskriven med namn och allt i en roman med små möjligheter att försvara sig. Men att det förekommer trakasserier mot kvinnor i kulturlivet kan säkert vara sant och kanske också är något som behöver tas upp i ljuset

Annars tycker jag att hennes skildring av sitt liv i Neapel är intressant. Det är svårt att tänka sig hur det kan vara att leva i en stad där olika maffiabossar styr de olika stadsdelarna. Att dessutom befinna sig där som utländsk kvinna har sina speciella problem och hon blir utsatt för ett övergrepp som får mig att önska att det inte är helt verklighetsbaserat.

Jag blir i alla fall nyfiken på att läsa hennes bok ”Pompeji” som det ju skrevs mycket om när den kom ut.

KardeMumma i köket

Så här goda bullar får du om du följer receptet i Anna & Fanny Bergenströms underbara kokbok "under valnötsträdet". Den här kokboken är alldeles speciell. Innehållet är upplagt efter själva råvaran, boken börjar med ett stycke om Avokado med en massa recept där avokadon finns med som ingrediens och slutar med ett stycke om Choklad. Däremellan hittar du bla. kapitel om Chili, Citrus, Päron, Mango och så min favorit Kardemumma!

Varje kapitel börjar med ett litet förord om själva råvaran. Visste du tex att det finns falsk Kardemumma? Det är sällan jag verkligen läser mattexter men nu gör jag det med nöje. Det är en fyllig matbok med över 400 recept med vackra bilder och i slutet av boken hittar du tips på olika menyer för olika tillfällen. Det jag gillar bäst är det oväntade och idérika uppslagen. Det är kanske något lurigt att hitta recept på soppa om du är ute efter just sopprecept, men åh vad uppfriskande det är med innehåll som inte följer alfabetisk ordning!

Richard Ford

Igår såg jag på Babel en intervju med författaren Richard Ford. Han har just givit ut tredje delen i den trilogi som började med Sportjournalisten (som kom ut 1988 på svenska). Jag läste den 1990 och minns att jag tyckte mycket om den! Tyvärr minns jag ingenting av handlingen, så jag vet inte om jag gör rätt i att skriva här...men när jag såg intervjun med Richard Ford blev jag verkligt intresserad av att läsa den nya boken - Som landet ligger (har inte utkommit än på svenska). Intervjuaren kände ett visst vemod över att hon nu skulle behöva lämna huvudpersonen Frank Bascombe åt sitt öde - trodde Richard Ford att Frank skulle bo kvar i det nya huset resten av livet?
- Jag vet att han kommer att bo kvar. Jag behöver inte undra hur han har det. Om jag gör det är det bara för mig att sätta mig ner och skriva hur han har det! Frank gör ingenting utan att jag skrivit om det, svarade Richard Ford.

Missade du programmet? Du kan se det här!

Middlesex

Det här är verkligen en fantastisk bok! Bokens första mening "Jag har fötts två gånger" fångade mig direkt. Vilket underbart sätt att börja boken på. Karaktärerna i Middlesex är så levande och färgstarka. Berättelsen är full av humor och berättarglädje.

Boken handlar om två grekiska syskon som förälskar sig i varandra, flyr till Amerika med en båt (på grund av kriget mellan Grekland och Turkiet). Ombord på båten låtsas de som om de inte känner varandra. De ljuger ihop historier och tror smått på dem själva. Till sist gifter de sig. Det handlar även om syskonens barn och barnbarn. Framför allt handlar det om ett av deras barnbarn: Calliope, som är en pseudohermafrodit. Det är honom/henne vi får följa i denna släktsaga.

Det finns så mycket att tänka på och fundera kring i den här boken. Om man inte hade blivit till i just den stund då man blev till... Vem hade man varit då? Författaren Jeffrey Eugenides skriver: "Valet av tidpunkt måste vara exakt den rätta för att jag ska kunna bli den person som jag är." Jag funderade också över hur små saker påverkar våra liv. Hur livet kan ta en ny riktning bara på grund av en liten till synes obetydlig sak. Hur hade det sett ut om man inte hade gjort så, inte hade gått dit, inte hade reagerat som man gjorde? Jag minns hur jag funderade kring syskon som blir kära i varandra när jag läste Virgina Andrews böcker. När jag läser denna bok så funderar jag återigen över detta fenomen. Hur kan det bli så? Vad är det för händelser som påverkar att det blir som det blir? Eller spelar händelserna en biroll?

Ut och nöffa

Har ni läst nya boken om Benny; ”Nöff nöff Benny”, av Barbro Lindgren och Olof Landström?

Benny och lillebror ska ut och nöffa lite och blir varnade av sin mamma för den leriga pölen. Men det är klart att det är just till pölen de vill gå, alla andra är ju där också. Man kan springa runt, runt pölen, men plötsligt får Benny ett infall och knuffar i lillebror.

Leriga blir de till slut båda två. Vad ska mamma säga? De gömmer sig under en stor gran men man kan ju inte gömma sig hur länge som helst. Till slut är det lika bra att gå hem.
Det här är en enkel och väldigt charmig historia, tycker jag, och jag gillar Olof Landströms teckningar.

Nej, nu har jag inte tid att skriva mer, måste ut och nöffa lite…

Caféfilm 7 september

Litterära cafét

Håbo biblioteks litterära café i fredags bjöd på samtal om olika typer av läsning. Läser vi personligt eller opersonligt, instrumentellt eller inte? Och ger vissa böcker alltid samma typ av läsning för alla, eller beror det på just läsaren? Bibliotekarierna lutade åt det senare.

Tips gavs om både nyutgivna och äldre bra böcker i olika genrer, ibland väldigt obestämbara. Det var roligt också att höra röster ur publiken!

Svampkungens son

Jag tycker om den speciella stämningen och blandningen mellan saga och verklighet i Marie Hermanssons böcker.

Därför kastade jag mig över hennes nya bok ”Svampkungens son”. Boken handlar om en ung man som vuxit upp i skuggan av sin svampkunnige, karismatiske far. Han brukar vara med på de svampkurser som fadern håller i. Kurserna har nästan uteslutande kvinnliga deltagare och fadern som förutom sin passion för svampar är en riktig kvinnokarl trivs som fisken i vattnet. Vid sidan av sin far är sonen blek och osynlig och när han blir förälskad i faderns nya kvinna blir situationen ohållbar…

Jag tycker att boken handlar mycket om vikten av att hitta sin rätta plats i livet. Jag vet inte om den hör till Marie Hermanssons bästa, men den är definitivt värd att läsa, tycker jag.

Flyga Drake blir film

Jag planerar ständigt att läsa Håbo biblioteks favoritbok "Flyga drake" men jag kommer mig aldrig för. Nu behöver jag kanske inte göra det för "Flyga Drake" ska bli film. Jag vet inte när den kommer att ha premiär i Sverige men här kan man se en trailer för filmen. Verkar den nå upp till bokens briljans, ni som läst den?

Långsam läsning...

... behövdes för att läsa "Tusen strålande solar" som jag hade stora förväntningar på. Att läsa långsamt betyder inte seg och uttråkande text för mig, jag läser långsamt när texter är fyllda med trauma - så jag behöver pausa i texten för att ta mig vidare - eller när texter utmanar mig med experimentella finurligheter - så att jag vill läsa finurligheterna om och om igen.

"Tusen strålande solar" är en berättelse som saknar språkexperiment, den är fylld med liv. Den är som en förlängning av Khaled Hosseinis första roman "Flyga drake". Kritiker menade att kvinnans perspektiv saknades i "Flyga drake". Nu i "Tusen strålande solar" berättar Hosseini om två kvinnors liv. Scenen är densamme som i första romanen, Afghanistan och berättelsen rör sig i samma kronologiska tidsperspektiv som tidigare. Att ge kvinnorna en röst ger en ny berättelse med tvångsgifte, misshandel och förtryck, men också livslång kärlek och en vänskap som räddar liv.

Mina förväntningar infrias, men jag vill ändå främst tipsa om "Flyga drake" för er som inte läst den ännu. I "Flyga drake" finns ett driv, både språkligt och strukturellt - nästan varje kapitel är uppbyggd med en början, mitt och slut - vilket gör att berättelsen får en lysande dynamik.

För er som läst "Flyga drake" kan jag bara säga att jag inte blev besviken på "Tusen strålande solar". Förrutom kvinnornas starka röster är romanen en hyllning till Afghanistan. Landet och främst staden Kabul hyllas med avskedsraderna:

Ingen kan räkna alla månar som skimrar på hennes tak

Eller de tusen strålande solar som gömmer sig bakom hennes murar