onsdag, november 05, 2008

Gillar inte matte!

Vill du lära dig matematik?
Då ska du läsa skönlitteratur!

Efter att ha läst klart boken: Napoleons Pyramider, av William Dietrich inser jag att om min matematiklärare i högstadiet haft något som helst vett så hade han arbetat tillsammans med svenskaläraren.

Aldrig har så komplicerade saker förklarats så enkelt och med vilken dignitet dessutom. Cheopspyramidens matematiska sinnerlighet framstår mer och mer som ett uträknat under. Modern forskning på denna "världens underverk" i äldre ordning, fortsätter oförtruteligt.
Begreppen: Fibonaccis talserie och kvadrater - Det gyllene snittet, Pascals triangel, Apotem och - naturligtvis - Pi. Antikens egyptier kom fram till talet 3,160 vilket visar sig vara väsentligt lite senare i boken.

Boken ja! Frimurarorden är utbredd i den hela kända världen och mer därtill får jag läsa. En av dess medlemmar, en medelmåttig sådan, är amerikanen Ethan Gage. Den före detta adjutant till Benjamin Franklin (under dennes europatid) är kvar i det omdanande Paris. Med sin lilla kunskap om nymodigheten elektricitet och svårslagna instinkter i kortspel tar han sig fram i efterdyningarnas revolutions-Frankrike. Vinner en gammal medaljong och handlingen har sin början. Alla vill ha detta forntida smycke, alla gör det som behövs för att komma över det och vår hjälte hoppar graciöst mellan vapen, bakhåll och för situationen passande allianser. 29-åriga Napoleon Bonaparte är i början av sin karriärstege och han låter amerikanen följa med på det Egyptiska fälttåget. Det forntida Egyptien och de som bor där nu på 1700-talet har fortfarande mycket gemensamt, även om mamlukerna styr egyptierna med järnhand.

Boken är lättläst, fängslande och de smakar lagom mycket ökensand i munnen. Har du som turist besökt Egyptien någon gång känner man liksom igen sig, även om Gizaplatån inte låg högst upp på utflyktslistan. Myllret i Kairo med sina trånga gator, åsnor och tygstycken som böljar svagt i vinden och allt detdär vita... så att man kisar med ögonen.

Kort sagt är boken är en riktig äventyrsroman. Som gjord för en uppföljare. När man har läst slutet och ser en dollarsedel framför sig tänker jag osökt på författaren Dan Brown och vissa av hans böcker. Men det är en helt annan historia.

Inga kommentarer: