Väktarens Strid, av Joseph Delaney

Detta är fjärde boken i fantasy-serien om Väktarens Lärling.

Han heter Tom, fyller 13 år och är sjunde sonens sjunde son. Möjligheten till att börja arbeta är uttömda i hemtrakten och hans mor skickar iväg honom till traktens Väktare. Väktaren gör det som präster inte får eller kan. Han tar hand om allt otrevligt som inte hör till denna värld. Tom får bli hans lärling, men saker och ting utvecklar sig snabbare än vad Väktaren är van vid. Den kända världen närmar sig ett paradigmskifte, en mörkare tillvaro och Tom - Lärlingen - är den som kommer att stoppa detta.
Det här känner varken Tom eller Väktaren till och vi får i denna bok träffa en rädd tonåring, som tränar på att resonera och överväga oväntade situationen med sig själv. Något som jag kan känna igen mig i. Tom har sex äldre bröder och kontakten dom emellan är inte helt enkel. Deras mamma, vars bakgrund är lite mystisk, har försvunnit och Tom som var hennes favorit har ärvt allt det hon hade med sig från sitt hemland. Saker och kistor som nu står i ett förseglat rum dit endast Toms nyckel passar!?!. Rummet finns i föräldrahemmet där äldste sonen Jack och hans familj bestämmer. Detta arvegods måste nu Tom hämta, för där kan lösningen på deras nästa uppdrag finnas. Uppdraget är byn Pendle, där tre häxfamiljer håller på att ingå en vapenvia.

Jag tycker om fantasyböcker och dethär är en bok/serie som gärna kan läsas högt. De första i serien finns även som ljudbok (inläsare Jakob Eklund). Vilsenheten i tonåringstiden då så mycket skall bestämmas, tycks det, för resten av livet är nära och något att känna igen sig i. Vardag blandas med övernaturligt.Tonåringen Tom skall gå upp tidigt, har skrivning och läxläsning dagligen med en och samma lärare. En lärare som inte har allt för sympatiska drag. Toleransen och förtroendet dom emellan växer i varje bok och är något jag ser fram emot att följa. Den övergripande handlingen kan tyckas förutsägbar och har förväntade upptrappningar på vägen. Den beskriver personer och händelser ur ett patriarkaliskt synsätt. Väldigt fyrkantikt och logiskt och många av ortsnamnen klingar brittiskt. Men inget av detta stör den inre fantasibildens framväxt och jag har en härlig stunds förströelse när jag läser den. Väntan blir lång till bok nr fem.