Långsamhetens lov...

...finns bland dessa sidor. Linda Olssons bok: "Nu vill jag sjunga dig milda sånger", är en bok som jag inte skulle kunna ha läst. Däremot gjorde den sig ypperlig som cd-bok för mig. Linda, som själv läser boken, har en lugn och behaglig röst som kan gestalta de två kvinnornas dialog.

Veronika - den unga författarinnan som ständigt är på rörlig fot och har världen som arbetsplats.
Astrid - den äldre kvinnan som inväntar döden i sitt föräldrahem i en liten by i Dalarna. En plats hon endast lämnat en gång och då mot sin vilja.

Vad kan dessa två generationer ha gemensamt som dessutom är intressant att lyssna till? Något som finns i allas våra liv. Nämligen känslor som kärlek, sorg, upprymdhet, besvikelse, glädje, misströstan, nyfikenhet, ensamhet och tillförsikt.
Linda Olsson överbygger vackert de två kvinnornas vitt skilda livsförutsättningar och låter dom tillsammans dela och upptäcka nygamla vägar på livets stig. Livet är rikt och döden är en självklar deltagare. Hur vi känner och förhåller oss till dessa två förteelser avgör mycket av våra handlingar. Handlingar som i en nära väns sällskap kan undersökas igen och kanske, kanske hittar du något nytt inom dig själv. Något nytt som gör att livet förändras och du går lugnare ut i världen för att pröva dig själv än en gång.
Diktcitaten i boken är minst lika viktiga som handlingen. De så att säga kompletterar varandra och som en bonus i cd-boken får man även ett stycke Brams violinsonat sig till livs. Det här är en bok som jag bland annat rekommenderar till min mamma som nästan aldrig läser något. En bok som vi kan känna igen oss i båda två och som kan leda till många intressanta diskussioner framöver.