Enhet, en skrämmande framtidsbok!
Boken Enhet av Ninni Holmqvist är en skrämmande och mycket obehaglig bok. Men den är bra så läs den ändå! Enhet utspelar sig i en dyster framtid i Sverige där människor delas upp i umbärliga och behövda. Umbärlig blir man som kvinna vid 50 och som man vid 60 om man inte har några barn eller några andra speciella skäl för undantag som att man är nyttig för samhället eller framgångsrik. De umbärliga samlas upp på Enheten eller reservbanksenheten för biologiskt material och där deltar de i experiment och donerar sina organ till de behövda. Till slut läggs man in för slutdonation då man donerar ett eller flera livsuppehållande organ och alltså dör.
I motsatsförhållande till denna hemska verklighet beskriver Holmqvist hur trevligt det är på Enheten och hur de umbärliga blir mycket väl omhändertagna när de kommer dit, de lever lite som på ett lyxhotell med god mat, underhållning, rekreationer osv. Personalen är hjälpsamma och förstående och de har tillgång till den bästa läkarvården och psykologhjälpen som finns. Dessutom får de umbärliga här en gemenskap som de saknar ute i samhället där de uppfattas som konstiga eftersom de inte är behövda och gör sin insats för samhället genom att skaffa barn.
Boken påminner lite om Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro som utspelar sig i ett framtida England där det är kloner som fungerar som donatorer åt ”riktiga människor”. Dessa kloner är och lever precis som vanliga människor förutom att syftet med deras liv är att donera sina organ till de ”riktiga människorna”. I både Enhet och Never Let Me Go provoceras jag av att de berörda människorna är så passiva och accepterar sin situation. Jag vill bara säga till dem att vara arga, fly eller göra revolution!
1 kommentar:
Jag tyckte också att boken var bra men väldigt otäck. De s.k. umbärliga hade inte längre rätt till sig själva och sina egna kroppar. Jag skulle också ha velat se ett uppror mot detta från de drabbade, men de verkade inte ens överväga något sådant utan fogade sig i sitt öde. Den här boken berörde mig mer illa än "Never let me go", kanske p.g.a den skrämmande synen på människovärde i det framtida samhälle som skildrades.
Skicka en kommentar