Ungdomsböcker rules!

Jag har läst två ganska nya ungdomsböcker som båda var superbra!

Först har jag läst Simon & Sophie som var lite lik Sandor slash Ida fast ändå inte. Boken handlar om Sophie och Simon som går i samma klass men som är väldigt olika. Sophie är skolans snyggaste tjej, populär bland killarna och alltid med ett hov av vänner och killar omkring sig. Simon är datanörden som mest umgås med sin kompis Micke och spelar dataspel. Simon gillar inte alls Sophie, hon är störig och brukar vara taskig mot honom. Sophie tycker att Simon är en konstig nörd. Men så flyttar Sophie in i huset bredvid Simon och när hon har tråkigt på påsklovet bestämmer hon sig för att hälsa på Simon. Först tänker Simon slänga ut Sophie men det visar sig att de har kul ihop och Sophie fortsätter att klättra in genom fönstret och hälsa på Simon. En kväll hånglar Simon och Sophie. Men Sophie kan väl inte gilla Simon, han är ju en tönt, fast en ganska söt tönt tycker nog Sophie i alla fall. Och vad händer när skolan börjar igen undrar Simon, kommer Sophie att prata med honom?

Något som var lite roligt med boken är att berättarrösten i boken byts eller alterneras hela tiden, ibland får man handlingen utifrån Simons synvinkel, ibland från Sophie och ibland är det någon annan i boken som handlingen beskrivs utifrån, t.ex. Simons bästa kompis Micke. Jag läste ut boken på en kväll för den var så bra. Kärlekshistorien är inte så originell kanske men väldigt fint skildrad. Väldigt sött, läs och bli kär!

Den andra boken jag läst är Var Man av Greta Sundberg. Den här boken blir man inte glad av utan sorgsen och lite arg. Boken handlar om tre trasiga ungdomar som försöker skapa mening i en för dem väldigt kaotisk värld. Tobbe hatar det mesta och är arg på samhället som inte tog hand om hans farmor när hon var på ålderdomshem innan hon dog. Kristian ringer förgäves till sin pappa Roger som aldrig svarar på hans telefonsamtal eller brev. Sanna känner sig vilsen och övergiven och sitter på kyrkogården vid sin pappas grav och skriver dikter. Var Man bygger på en pjäs och är skriven på ett lite speciellt sätt med långa meningar som är som en blandning mellan prosa och poesi. När man kommit in i skrivsättet var boken väldigt gripande och bra. Läs DN:s recension av boken här.