Dumma mygga!

Dumma mygga! av Helen Rundgren, är en nyutkommen faktabok för små barn som även är rolig att läsa som vuxen. Här träffar vi myggan, getingen, fästingen och flera andra insekter och djur som vi människor inte brukar uppskatta och som vi helst inte vill ha närkontakt med. Här får vi uppleva tillvaron från deras perspektiv och får därför större förståelse för dem.

I början av boken kan man läsa: ”Vem är dum? Och vem är inte dum? Den som bits och sticks och bränns är kanske inte dum. Den kanske är hungrig, rädd eller arg. Men det som händer är dumt ändå. Aj!"

På varje uppslag möter man ett djur. Myggan säger: ”Vadå dum? Mina ungar måste ha mat”, medan myran menar att man faktiskt kan gå fel och hamna i någons strumpor. Man måste ju få försvara sig och det gör man genom att bitas.

Anna Lindqvists bilder är härliga! Kanske kan boken få en att stå ut med sommarens avigsida, de otrevliga krypen, lite bättre

Vi som aldrig sa hora

Jag har läst boken Vi som aldrig sa hora som handlar om män eller kanske pojkar som försöker att hitta sin identitet, växa upp och lämna barndomen bakom sig. Vi får följa de tre killkompisarna Hannes, Kristian och Frippe som alla är frustrerade och fyllda av olika slags ilska. De har vuxit upp i lilla Falköping där Frippe och Kristian blivit kvar efter att det slutat gymnasiet medan Hannes precis återvänt efter ett misslyckat försök att skapa sig ett liv i Stockholm. Boken innehåller mycket funderingar om tjejer, kärlek, sex och livet i allmänhet. Vi får följa killarna under en utekväll och nutid blandas med återblickar till barndomen och gymnasietiden.

Ronnie Sandahl som skrivit boken är född 1984 (vilket gör honom tre år yngre än mig) och det var lite roligt att läsa en bok som handlade om att växa upp under samma period som jag själv blev vuxen (om jag nu blivit det). Sandahl refererar till exempel till min favorit serie när jag var yngre, Dr. Quinn, och jag känner igen alla andra populärkulturella referenser han gör t.e.x. till The O.C., Håkan Hellström, Natalie Portman och Moneybrother.

Jag läste ut boken jättesnabbt för den var lättläst, bra och en poetisk och vacker skildring av killars känslor. Det var dock en sak med boken som jag hade svårt för. ALLA kvinnor eller tjejer i boken beskrivs som "de andra" och Sandahls perspektiv är bara killarnas. De av kvinnligt kön i boken beskrivs som mystiska och konstiga varelser som är svåra att hantera och går inte att förstå sig på som kille. Trist tycker jag.

Läs en positiv recension av boken i den ena morgontidningen här och en ganska rolig sågning av boken och dess författare i den andra morgontidningen här , fast jag tycker att recensenten missar målet lite när han går på Sandahls ungdom och utseende i sin kritik istället för hans beskrivning av kvinnor.

Jag har förstått att författaren och krönikören Ronnie Sandahl är en person som väcker mycket känslor hos folk och det diskuteras mycket kring hans person och hans bok på nätet och bland bloggar.

13 rätt

Såhär en bit in i tredje omgången av Allsvenskan, vill man kanske fördjupa sig i ämnet fotboll. Det gör vi genom att helt fräckt knycka ett boktips från Norrköpings stadsbibliotek och Youtube. Jag tycker att Norrköping har lyckats med sina oerhört charmiga filmer! Lite amatörmässigt, javisst, men det är också det fina. Det blir väldigt personligt med små knorrar här och där. Titta, lyssna och njut!

Klara Johansson

För några år sedan gav min pappa mig några böcker av Klara Johansson (1875-1948) med kommentaren att min mamma varit mycket intresserad av författaren. Jag hade aldrig hört talas om Klara Johansson, vilket möjligen säger något om mig eller om innehållet i mina 60p litteraturvetenskap? Sedan dess har jag dock stött på hennes namn rätt regelbundet och nu i senaste numret av Femina (2007:04)!
En snabb sökning på google ger också resultat - här ett porträtt skrivet av Bodil Zalesky och här några ordspråk av Klara!

Håbo bibliotek har Ulrika Knutsons bok, Kvinnor på gränsen till genombrott, där hon ägnar ett kapitel åt Klara.

Bor du i Stockholmstrakten är detta din chans:
Tisdag 8 maj Vem var Klara Johansson? Carina Burman, docent i litteraturvetenskap, föreläser om essäisten, författaren, personligheten Klara Johansson (1875-1948). Kl 18.00, ABF-huset.

En kvinnas resa - Agneta Sjödin

Detta är en skönlitterär bok. Men vid det här laget vet kanske de flesta läsarna att Agneta Sjödin har vandrat längs pilgrimsleden till Sankt Jakobs grav i Santiago de Compostela i Spanien. Bokens Maria startar sin vandring i Saint Jean Pied de Port i Frankrike.

Jag uppfattar det som att Sjödins bok har blivit omskriven och jag hade en stor förhoppning om boken när jag skulle läsa den. Men jag blev besviken. Den motsvarade inte mina förväntningar. Kanske hade jag velat läsa mer om vad Agneta Sjödin själv upplevde och kände utmed vandringsleden. Men kanske skulle det bli för personligt? Boken ger dock det positiva att jag funderar över vad som händer med en människa, person som ger sig ut på pilgrimsvandring?

Vad är ens inre utgångspunkt med att man ger sig ut på pilgrimsvandring?
Vad vill man personligen uppnå, komma till insikt om?

Skälen till pilgrimsvandring kan vara många och det framkommer i och för sig i boken utifrån de personer som Maria möter och samtalar med och utifrån henne själv.

Maria har dock fått vandring som ett uppdrag att genomföra den av sin Mästare. Mästaren är en man som Maria träffar då och då och som hon vill se som en människa som kan guida henne genom livet. Det som jag också kan se som ett gott tecken är att hennes bild av denna personliga guide förändras.

Sjödin skriver att det händer saker med Maria då hon vandrar och detta tror jag är sant. Gamla smärtsamma händelser bearbetas. Nya insikter föds. Men jag skulle gärna samtala med någon som själv i verkligheten har gjort denna pilgrimsvandring.

Andra böcker om vägen till Santiago de Compostela är just denna titel, en resehandbok av Jan Folkegård. Likadan titel har Rolf Enanders bok (2001).
Enaders bok har mer fastnat i mitt minne än vad Sjödins bok kommer att göra.

De norrbottniska satansverserna

...är en udda text- och bildupplevelse värd att uppmärksamma.

Att publicera en faksimilutgåva av en bok först lokalt utgiven 1990 med titeln (Sånt man inte med bästa vilja i världen kan) Kalla fakta om Piteå och tro att den ska nå ut till en bred(are) publik måste väl visa på mod i förlagsbranschen? Visserligen är inte författarna och icke-bröderna Ronny och Lasse Eriksson helt obekanta; båda är stå upp-komiker, har medverkat i radio och TV, skrivit musik m.m., men ändå. Jag som utflyttad pitebo kan läsa De norrbottniska satansverserna med stor behållning och känna igen den mentalitet som vi pitebor rodnande förknippar med oss själva. Jag skrattar hejdlöst åt märkliga/drastiska (men sanna, förstås) anekdoter och flinar mer introvert åt den lågmälda, kärva humorn. Marginalanteckningarna som bokens tidigare ägare tillfogat ger en extra dimension åt läsningen. Men kan ni andra uppskatta detta också, är min fråga?

Citat från en recension i Piteå-Tidningen av Thord Carlsson: ”Sannerligen om jag läst någon enda bok i ämnet som den här. --- Läs boken (---) för er egen skull och för era avkommors skull. Köp den, låna den, stjäl den, gör vad ni vill – men läs den!”

Av dessa uppmaningar bejakar jag alla utom den kriminella varianten. De norrbottniska... finns också som ljudbok, vilket måste vara en alldeles särskild lyssnarupplevelse. Författarna läser (och sjunger!) själva och som extra bonus medverkar Torgny Lindgren som gästuppläsare.

Läs också Lasse Erikssons Gode Gud ge mig tålamod – men gör det fort och Jag har kokat 200 000 potatisar men kan inte erinra mig en enda av dessa.

Helena Harnesk i Bålsta

Helena Harnesk bjöd på ett mycket intressant och roligt föredrag om Linné. På en duk visades bilder från hennes bok Linné i Uppsala.

Författarfika på Världsbokdagen

Fira Världsbokdagen på biblioteket! Göte Ingelman kommer hit och berättar om sin nya bok Gärdsgårdsfolket i Nordanlandet.

Biblioteket informerar om nyheter kring nedladdning av talböcker. Köp fika i kafét och slå dig ner i biblioteket!
När? Måndag 23 april kl 14.00-15.00

I år uppmärksammar vi också särskilt litteratur från Latinamerika.

Välkommen!

Linnélördag

På lördag kl 12.00 kommer Helena Harnesk till Håbo bibliotek och föreläser om Linné och sin nya bok. Råkar du vara i Bålsta, kom till biblan och ta del i jubileumsfirandet!

Läs mer på vår webbplats >>

Based on a true story

... så stod det förr i slut- eller förtexterna till vissa amerikanska filmer. Idag har man slopat den lilla upplysningen, det var i alla fall längsedan jag såg den. Nu förutsätter tittaren ändå att bakom varje bra film finns det en sann historia. Och det gäller även böcker. DNs artikel Unga vill att litteratur ska vara sann speglar ungas uppfattning om att det som är realistiskt beskrivet det måste också vara sant. Jamen, vad finns det annars för anledning att skriva?

När jag själv har ställt frågan till gymnasieelever om det spelar någon roll om man vet att boken är sann eller påhittad, har det självklara svaret blivit: - Ja, det är inte intressant att läsa om man vet att det är påhittat! Angående en ungdomsbok som eleverna precis läst och som de i stort sett avfärdade, så påstod de att om de hade vetat att den var sann så hade den blivit mycket mer intressant. Jag menar - det var ju samma berättelse!

I DNs artikel står också att lärarna har abdikerat om de inte lär eleverna ramar för att tolka litteraturen. Då blir det bara enskilt tyckande som inte utvecklar läsandet alls. Det kan jag hålla med om. Men om man hjälper eleverna att bryta sina uppfattningar mot varandra och att reflektera djupare över vissa element i böckerna, så tror jag inte det krävs lärardominerade diskussioner för att läsandet ska fördjupas.

Vad jag älskade ...

… är den bok vi i läsecirkeln pratade om i lördags. Romanen är skriven av Siri Hustvedt och kretsar kring teman som konst, mat, hysteri, kärlek och så vänskap. Romanens berättarröst är Leo som är konsthistoriker och en dag påträffar han en tavla som fullständigt omkullkastar hans tidigare erfarenhet av konst. Leo söker därefter efter tavlans skapare och möter då den okände konstnären Bill. Leo och Bill blir vänner för livet och läsaren får följa deras liv i 25 år framåt, fyllt av kärlek, sorg och galenskap.

Vi i cirkeln pratade mycket om konstens betydelse i människans liv, om den stora kärleken till konsten (som en av personerna nästan lider av, passionen till konsten blir så stark att livet pågår någonstans bredvid…). Kan man älska för mycket? Och vad är störst – att älska eller att bli älskad?

Vi pratade återigen om vänskapen mellan män och vänskapen mellan kvinnor. I alla de böcker vi läst, under temat vänskap, tycks det som om beskrivningen av mäns vänskap skildras annorlunda än vänskapen mellan kvinnor. Hur kommer det sig, egentligen?

Jag tyckte mycket om ”Vad jag älskade” och jag tycker vi i cirkeln hade ett härligt samtal kring konsten, livet och vänskapen. Att läsecirkla är himla roligt. Jag tar med mig mycket från våra träffar, nya tankesätt, boktips och alla livsberättelser jag fått ta del av. Håll utkik efter Läsecirklar till hösten! Jag rekommenderar alla att läsecirkla.

Det ska vara rättvist

Enligt Svenska Dagbladet har vi "sedan länge en jämn utgivning av böcker på genusområdet" (2007-04-15). Själv läst jag nyligen Bitterfittan av Maria Sveland. Bättre preventivmedel har väl inte skådats sedan Katarina Mazetti publicerade Familjegraven för några år sedan. Familjelivets ekvationer tycks fullständigt olösliga och tanken på att ett parförhållande (där det finns barn) ska kunna beskrivas som "rättvist" känns fullständigt absurd. Det gäller att bita ihop och härda ut. Eller?

Kan man egentligen tro att man ska kunna uppnå "rättvisa" då det handlar om mänskliga relationer, undrar jag. De här berättelserna ställer frågan på sin spets, och oavsett vad man tycker har man en del att fundera över en stund.

Och så kan man studera omslaget till Bitterfittan. Reflektera över hur man har utformat det så att fler än 21-åriga tjejer som läser genusvetenskap ska våga stoppa ner titeln i shopping-/bibliotekskassen.

Megakillen

En bok som borde passa att läsa högt för barn från ca 5 år eller för alla som befinner sig i "superhjälte-åldern" är "Megakillen-den stora hemligheten" av Martin Olczak. Den är skriven med en stor portion humor och handlar om Melker Jonson som en dag får sin bästa idé någonsin; han ska bli superhjälte. Att vara superhjälte visar sig dock inte vara så enkelt, i alla fall inte om man är en ganska snäll och inte alltid så modig kille. I början går det heller inte så bra, han konstaterar själv att han "klantade till det igen". Till slut lyckas han i alla fall, men inte utan hjälp av sin lillasyster. Det är hon som står för de bra idéerna medan det är superhjälten "Megakillen" som får hela äran. Något att sätta tänderna i för en genusforskare...I alla fall är detta en rätt så charmig bok, tycker jag.

Nu är hon tillbaka ...

... med den porlande rösten, Sofia Karlsson. Sist tolkade hon Dan Andersson på "Svarta ballader", nu tar hon sig an svenska klassiker, allt från Bellman och Taube till Peps och hon gör det på sitt alldeles egna vis på skivan "Visor från Vinden". Allt är bara vackert... Gillar du "Svarta ballader" är "Visor från Vinden" ett måste!

Civilisationens räddning

En av mina absoluta favoriter bland domedagsfilmer är The Day After Tomorrow, som inom kort visas på trean, eller som kan hyras i närmaste videobutik. Filmen känns mycket aktuell såhär mitt i den på nytt uppblossande klimatdebatten. Filmen inleds med att vi får ta del av extrema väderutbrott runt hela jordklotet, men maktens män vill inte lyssna till hjälten, en klimatexpert spelad av Dennis Quaid.

Det dröjer förstås inte länge innan Manhattan fullständigt krossas under en jättevåg, som sedan fryser till is. Hjältens son, som spelas av Jake Gyllenhaal, sitter fast med sina vänner i New York Public Library. Här räddas de undan den dödande kylan utanför, genom att elda med böcker från hyllorna.

Det är en så vacker tanke att civilisationens räddning finns på biblioteket. Man kan också tolka det som att om vi bara tar del av den kunskap som finns, behöver katastrofer inte inträffa. Det måste ha varit mer än en slump att biblioteket i denna film fick en avgörande roll. Hursomhelst, det är en mycket spännande film. Se den!

Minnet av läsning

SvD innehåller idag en fin artikel om Maria Gripes författarskap, skriven av Ying Toijer-Nilsson. För mig som växte upp under 80-talet var Maria Gripe den främsta författaren då. Hon kunde på ett otroligt sätt fånga upp unga flickors intresse för mystik i en tid som från 70-talet och framåt hade präglats av den realistiska ungdomsromanen. Jag och min syster slukade Maria Gripes böcker. Spöken, mystik och fascinerande historier - det var helt oemotståndligt. När Agnes Cecilia gick som radioföljetong (teater) på sommaren spelade vi in vartenda avsnitt på kassettband, så att vi skulle kunna lyssna obegränsat i framtiden. Vilket vi också gjorde.

Det kanske är dags för omläsning av Maria Gripes böcker? Men samtidigt vill man förstås inte riskera att förstöra sina unga minnen...

Bibeln nu på en Pressbyrå nära dig!

Via Humaniorabloggen fick jag se att Gamla Testamentet ska säljas som tidning. Tidningen har fått namnet ”The Book” och har en modern layout med mycket samtidsbilder som ska illustrera den gamla texten. Med rubriker och bildtexter samt understrykningar och överstrykningar har man försökt göra texten mer tillgänglig. Så när man står och funderar på färdlektyr till tåget kanske man ska snappa åt sig ett exemplar, 450 sidor räcker ju ganska långt. Snygg tyckte jag i alla fall att den var! Vad tycker du, kolla här: www.bibleilluminated.com .

Dylanesque

Det är nervöst att lyssna på nya tolkningar av gamla favoriter! Sällan blir man nöjd... Nu har Bryan Ferry gett sig på Bob Dylan och frågan är om han tillför något nytt? Ja, efter några lyssningar är jag avvaktande positiv! Just Positively 4th Street som är grym med Dylan var jag mest nervös inför, men jag tycker Ferry ger låten en ny dimension. Inte så tvärilsk som Dylan gör den, utan mer distanserat kallt konstaterande. Jag gillar också Just like Tom Thumb's Blues (fast Nina Simones tolkning är bäst hittills) och All along the Watchtower.

Men... Simple Twist of Fate... nej, nej...den kan bara Dylan göra! Ferry gör den som någon slags trallåt... Originalet kan du lyssna på på Blood on the tracks, Dylans bästa album!

Grånad blogg

Även Barbabloggen måste nog uppmärksamma Plura Jonssons / Eldkvarns Svart blogg, och Eldkvarns nya skiva. Den kan man lyssna på smakprov av på Eldkvarns Myspace.

Nu känns Eldkvarn plötsligt väldigt 2.0. Jag tittar i min skivsamling och konstaterar att nästan alla mina Eldkvarnskivor är i vinyl. Så längesedan är det alltså som de var mina husgudar. Eldkvarn uttryckte allt det jag själv kände som 18-20-åring. En stark längtan att bara ge sig iväg långt långt bort, men samtidigt en romantisering av småstaden och det lilla livet. Jag tycker fortfarande att det är fascinerande att ett gäng (då) 40-åriga gubbar kunde uttrycka vad en tonårstjej tänkte och kände. När jag sedan själv givit mig ut i världen och den efter ett par år tappade det mesta av sin glans, slutade jag också att lyssna på Eldkvarn.

Håbo biblioteks samling av Eldkvarn-cd tar vid ungefär där min vinlylsamling slutar.

Emma Stenström och Biblioteksdagarna

En av talarna på Biblioteksdagarna 23-25 maj i Stockholm är Emma Stenström. Det är ett föredrag som jag ser fram emot, eftersom jag läst boken Re:form - svenskt samtida konsthantverk under debatt där Emma Stenström skriver i ett av kapitlen om vår landsbygd där numera affären, posten och skolan lagts ner men där konsthantverkarna finns kvar. Konsthantverkarna erbjuder unika ting till en överkomlig summa som blir presenter och som därmed också bidrar till att bibehålla de sociala strukturerna. Dessutom bidrar konsthantverkarna till den sociala strukturen genom att de utgör en mötesplats i bygden och ofta erbjuder både kaffe och dopp. Emma Stenström för också ett resonemang som leder fram till att våra samhällsideal förändrats från att hylla den strategiske teknokraten och den visionäre konstnären till att alltmer lyfta fram den humanistiska hantverkaren. I en global ekonomi där allt är kopior blir det allt viktigare att erhålla något unikt. Om vi lyfter in konsthantverket i samtidens samtal kring den kulturella ekonomin, genom att argumentera för det unika, lokala och småskaliga kommer detta att gagna en levande landsbygd.
Är du det minsta intresserad av konsthantverk måste du absolut läsa Re:form som problematiserar ämnet från alla upptänkliga håll!